Kunskap, kultur och demokrati i skolan
Det finns en längtan efter något mer. Folk vill diskutera mer och djupare än att bara prata om ordningsbetyg och mobiltelefoner i skolan. Det är min känsla på Ordfront Gotlands seminarium om "Kunskap, kultur och demokrati i skolan".
Vi diskuterar sällan skolan på djupet - vi diskuterar skolans former. Den ideologiska kamp om synen på kunskap som ligger bakom skolpolitiken diskuteras sällan eller aldrig.
Läsforskaren och skolutredaren Bo Sundblad beskrev detta genom att peka på hur det gamla 1-5-betygssystemet byggde på en människosyn där 31% av eleverna misslyckas, och det är naturens ordning. Den skolreform som genomfördes på 90-talet handlade i stället om att 15-16-åriga elever faktiskt kan tillägna sig den kunskap som grundskolan ska förmedla, och ger rätten till eleverna till att få denna kunskap.
90-talets skolreform innebar att man lade ett oerhört ansvar på skolan. Sundblad menade att denna reform utsatts för konsekvent sabotage från stora delar av yrkeskåren.
Professorn i pedagogik Gunnar Berg beskrev de olika kunskapssyner som råder på olika skolor och styr arbetet i vardagen. Han menar att ska man utveckla skolan måste man fokusera på den kultur som råder på olika skolor - en utveckling underifrån. Och Fryshuschefen Anders Carlberg anklagade regeringen för att inte ha en susning om hur man skapar ordning i skolan på riktigt. Han menade att knepet är att värva busarna och göra dem till ordningsmän. Politikerna frågar vad skolan och föräldrarna gör, ingen frågar vad som händer i ungdomskulturen.
Detta seminarium var bara början på en bredare diskussion om skolan. Men ingen sade något om skolans resurser - under femton års tid har antalet vuxna i skolan minskat vilket minskat utrymmet för pedagogiskt arbete. Samtidigt som klyftorna i samhället ökat och belastningen på föräldrarna ökat i ett samhälle som rusar i allt snabbare takt.
Vi diskuterar sällan skolan på djupet - vi diskuterar skolans former. Den ideologiska kamp om synen på kunskap som ligger bakom skolpolitiken diskuteras sällan eller aldrig.
Läsforskaren och skolutredaren Bo Sundblad beskrev detta genom att peka på hur det gamla 1-5-betygssystemet byggde på en människosyn där 31% av eleverna misslyckas, och det är naturens ordning. Den skolreform som genomfördes på 90-talet handlade i stället om att 15-16-åriga elever faktiskt kan tillägna sig den kunskap som grundskolan ska förmedla, och ger rätten till eleverna till att få denna kunskap.
90-talets skolreform innebar att man lade ett oerhört ansvar på skolan. Sundblad menade att denna reform utsatts för konsekvent sabotage från stora delar av yrkeskåren.
Professorn i pedagogik Gunnar Berg beskrev de olika kunskapssyner som råder på olika skolor och styr arbetet i vardagen. Han menar att ska man utveckla skolan måste man fokusera på den kultur som råder på olika skolor - en utveckling underifrån. Och Fryshuschefen Anders Carlberg anklagade regeringen för att inte ha en susning om hur man skapar ordning i skolan på riktigt. Han menade att knepet är att värva busarna och göra dem till ordningsmän. Politikerna frågar vad skolan och föräldrarna gör, ingen frågar vad som händer i ungdomskulturen.
Detta seminarium var bara början på en bredare diskussion om skolan. Men ingen sade något om skolans resurser - under femton års tid har antalet vuxna i skolan minskat vilket minskat utrymmet för pedagogiskt arbete. Samtidigt som klyftorna i samhället ökat och belastningen på föräldrarna ökat i ett samhälle som rusar i allt snabbare takt.
Kommentarer