En socialdemokrat rankar partierna, platserna 4-10
Hoppas alla passar på att fira att den svenska modellen är bäst i världen en dag som denna.
Sedan Urban inledde utmaningen att lista sina partisympatier har många bloggare tagit efter. Jag vill inte vara sämre. För att öka spänningsmomentet i min lista har jag valt vad jag kallar en reviderad tracksmodell.
Jag har plockat ut 11 politiska partier som har ett opinionsstöd på ca 0,5 procent eller mer. Av dem kommer 10 in på tio i topp-listan (gissa vilket som hamnade utanför...). I detta inlägg listar jag platserna 4-10, sedan kommer tre-i-topp-listan om ett par dagar. Inom parentes finns partiets placering på samma lista för ett år sedan. Okej, då kör vi:
10 (9). Moderaterna. Överklassens parti, ett högerparti som vill riva upp den svenska modellen i grunden. Moderaterna vill försvaga fackföreningsrörelsen och socialförsäkringarna för att skapa ett låglöneproletariat. De vill slå sönder den offentliga sektorn genom privatiseringar och konkurrensutsättning - inga zoner i samhället ska fredas från marknadskrafterna. Resultatet blir att klassklyftorna växer och att vi får ett kallare samhälle.
9 (8). Kristdemokraterna. Inom detta parti finns den vidrigaste kristna högern, men kristdemokraterna är trots allt lite mer tveksamma till sociala nedskärningar än moderaterna. Så efter Brechts devis att först kommer maten och sen moralen räddas kd från jumboplatsen på listan.
8 (7). Folkpartiet. De gamla socialliberalerna har helt tappat stinget. Nu är det hårdför högerpolitik, repression och flört med svenssonrasistiska strömningar som gäller. Det luktar illa, Leijonborg!
7 (6). Centerpartiet. Också ett parti som helt tappat stinget. Maud och Federley försöker tävla med moderaterna om vem som är mest grotthöger. Får en så pass god placering eftersom det fortfarande finns en del riktiga centerpartister ute i bygderna.
6 (5). Sjukvårdspartiet. Borde stå betydligt lägre ner på listan, men de gamla mittenpartierna har liksom diskvalificerat ut sig så mycket att detta märkliga missnöjesparti får en sjätteplats. Mer pengar till vården utan högre skatter, jo jo.
5 (4). Junilistan. Läskigt högerparti som allt mer blir Nils Lundgrens enmansshow. Får en högre plats än vad deras inrikespolitiska linje förtjänar tack vare sin stundtals ganska träffsäkra EU-kritik. De borde aldrig ha gett sig in på den här misslyckade riksdagssatsningen - det kan bli deras undergång också som EU-parti.
4 (3). Miljöpartiet. Känns trist att behöva placera detta parti, som jag egentligen tycker om, utanför tre-i-topp-listan, men det är den krassa verkligheten. Jag har fetstor respekt för miljöpartiets arbete med grön skatteväxling, trängselskatter, friår och annat, och jag skulle gärna se Gustav Fridolin som Barbro Holmbergs efterträdare. Tror liksom Max Andersson att det finns stora möjligheter att komma fram till en gemensam vision som kan göra en framtida rödgrön regering till lycklig kärlek snarare än en ständig regeringskris. Skräms dock bort av friskolevurmandet, moderskulten och blåögdheten i arbetsrättsfrågan.
Återkommer som sagt med platserna 1-3. Den som väntar på något gott...
Några bloggar med partilistor: Urban Lindstedt, Kulturbloggen, Maryam Yazdanfar, Nathalie Sundesten Landin, Utsikt från höjden, Sjölander och Erik Laakso.
Sedan Urban inledde utmaningen att lista sina partisympatier har många bloggare tagit efter. Jag vill inte vara sämre. För att öka spänningsmomentet i min lista har jag valt vad jag kallar en reviderad tracksmodell.
Jag har plockat ut 11 politiska partier som har ett opinionsstöd på ca 0,5 procent eller mer. Av dem kommer 10 in på tio i topp-listan (gissa vilket som hamnade utanför...). I detta inlägg listar jag platserna 4-10, sedan kommer tre-i-topp-listan om ett par dagar. Inom parentes finns partiets placering på samma lista för ett år sedan. Okej, då kör vi:
10 (9). Moderaterna. Överklassens parti, ett högerparti som vill riva upp den svenska modellen i grunden. Moderaterna vill försvaga fackföreningsrörelsen och socialförsäkringarna för att skapa ett låglöneproletariat. De vill slå sönder den offentliga sektorn genom privatiseringar och konkurrensutsättning - inga zoner i samhället ska fredas från marknadskrafterna. Resultatet blir att klassklyftorna växer och att vi får ett kallare samhälle.
9 (8). Kristdemokraterna. Inom detta parti finns den vidrigaste kristna högern, men kristdemokraterna är trots allt lite mer tveksamma till sociala nedskärningar än moderaterna. Så efter Brechts devis att först kommer maten och sen moralen räddas kd från jumboplatsen på listan.
8 (7). Folkpartiet. De gamla socialliberalerna har helt tappat stinget. Nu är det hårdför högerpolitik, repression och flört med svenssonrasistiska strömningar som gäller. Det luktar illa, Leijonborg!
7 (6). Centerpartiet. Också ett parti som helt tappat stinget. Maud och Federley försöker tävla med moderaterna om vem som är mest grotthöger. Får en så pass god placering eftersom det fortfarande finns en del riktiga centerpartister ute i bygderna.
6 (5). Sjukvårdspartiet. Borde stå betydligt lägre ner på listan, men de gamla mittenpartierna har liksom diskvalificerat ut sig så mycket att detta märkliga missnöjesparti får en sjätteplats. Mer pengar till vården utan högre skatter, jo jo.
5 (4). Junilistan. Läskigt högerparti som allt mer blir Nils Lundgrens enmansshow. Får en högre plats än vad deras inrikespolitiska linje förtjänar tack vare sin stundtals ganska träffsäkra EU-kritik. De borde aldrig ha gett sig in på den här misslyckade riksdagssatsningen - det kan bli deras undergång också som EU-parti.
4 (3). Miljöpartiet. Känns trist att behöva placera detta parti, som jag egentligen tycker om, utanför tre-i-topp-listan, men det är den krassa verkligheten. Jag har fetstor respekt för miljöpartiets arbete med grön skatteväxling, trängselskatter, friår och annat, och jag skulle gärna se Gustav Fridolin som Barbro Holmbergs efterträdare. Tror liksom Max Andersson att det finns stora möjligheter att komma fram till en gemensam vision som kan göra en framtida rödgrön regering till lycklig kärlek snarare än en ständig regeringskris. Skräms dock bort av friskolevurmandet, moderskulten och blåögdheten i arbetsrättsfrågan.
Återkommer som sagt med platserna 1-3. Den som väntar på något gott...
Några bloggar med partilistor: Urban Lindstedt, Kulturbloggen, Maryam Yazdanfar, Nathalie Sundesten Landin, Utsikt från höjden, Sjölander och Erik Laakso.
Kommentarer
Något som för övrigt socialdemokratin har svårt för i mycket av sin politik.... och speciellt Babsan Holmberg :)
Att riva upp de borgerliga valfrihetsreformerna på skolområdet var en av de återställare som aldrig gjordes efter Bildtåren. Konsekvenserna av detta är tydliga - allt fler elever har svårt att klara godkäntgränserna i basämnen som svenska, matte och engelska.
3) FI
2) Sossarna
1) V, jag vet allt var du har dina sympatier... ;)
Anonymous - Håll dig till tåls...
Problemet med parollen "En skola för alla" är att "alla" inte finns. Mängden består av en massa människor med olika behov, önskemål och förutsättningar. Jag är rätt övertygad om att friskolereformen visserligen gjort det svårare för de allra svagaste, och dessutom dyrare än innan, men att utan den skule det varit ännu eländigare med kunskapsnivåerna bland eleverna.
Problemet finns nämligen i att resurserna aldrig ökade för att hantera de ökade ambitionerna med "den inkluderande skolan". En vacker tanke - men offantligt mycket dyrare än någon ansvarig varit beredd att ta konsekvenserna av.
Så du tror inte att det blir svårare att bedriva undervisning i en miljö där även de bråkigaste, minst motiverade och begåvade (och således mest resurskrävande) eleverna är med och slåss om samma lärares upmärksamhet som övriga elever?
Det finns många bra skäl att ha en inkuderande skola - men att låtsas om som det inte kommer att innebära problem känns rätt dumt. Och dessa problem skulle ha behövt kraftigt ökade resurser för att hanteras på ett bra sätt. Några sådana resurser tillsköts inte - och det tror jag vi är överens om är fel.
Om sedan friskolorna ska lastas för det - där skiljer sig våra åsikter åt. Vi kan nog enas om att problemen till följd av resursbristen sett annorlunda ut om det inte varit för friskolorna. Men att tro att allt varit peachy...?