Göran Persson - för lite röd, för mycket patriark

Jag har just kommit hem från morgonsoffan i TV4 Uppland där jag, Agneta Gille och Li Bennich-Björkman diskuterade Ordförande Persson-dokumentärerna. Inslaget ska gå att se här (diskussionen börjar tre minuter in i klippet).

Det kändes som vi bara precis hann börja samtalet. En sak jag tänkte säga fick jag med - att Göran Persson är en klassisk röd patriark men att han är för lite röd men för mycket patriark.

En annan viktig sak lyckades jag dock inte få sagt - att Göran Perssons historiska bedrift är att hålla fast vid den generella välfärden trots allt. Detta har gjort att svensk socialdemokrati inte hamnat i den ökenvandring som många andra socialdemokratiska partier i Europa just nu går, där högerextrema och högerpopulistiska partier lyckats vinna över stora delar av partiernas väljarbas.

Och jag hann definitivt inte prata om glappet i Göran Perssons politiska budskap - å ena sidan en retorisk uppslutning kring socialdemokratins traditionella värderingar, å andra sidan en praktisk politik som på viktiga punkter gått stick i stäv med denna. Jag hann inte nämna den politiska tvångströja Göran Persson producerade åt sig själv i form av den rigida budgetpolitiken. Denna ekonomisk-politiska tvångströja förhindrade den expansion av offentlig sektor som hade varit nödvändig för att genomföra sociala reformer och nå full sysselsättning. Den rädsla för reformer som var resultatet av "den som är satt i skuld är icke fri" stod i vägen för att inse fullt ut att "vi har råd med rättvisa". Därför lyckades Göran Persson inte heller hitta tillbaka till medlems- och väljarbasen och därför blev han också allt bittrare under sina sista år som statsminister. Som Bill Clintons kampanjstab brukade säga: "It's the economy, stupid!".

Men som jag också hann säga i inslaget är det ju denna dokumentär alla diskuterar nu. Förhoppningsvis blir det en bra grund för debatten om vår nutidshistoria, inte bara när det gäller personer utan också när det gäller politiken bakom personerna.