torsdag, mars 08, 2007

Main target down

Svensk trupp i anfallsoperationer i Afghanistan. En person jagas, skjuts, dödas. Efteråt ringer man till generalstaben och meddelar "no casualties - main target down". Och delar ut medaljer till folk för sitt deltagande i anfallsoperationen och för att de medverkade till att "huvudpersonen för operationen [kunde] oskadliggöras". Allt detta skildrades i kvällens Kalla Fakta.

Ett antal frågor inställer sig. Varför kände vi inte till denna operation - den största svenska anfallsoperationen sedan 60-talet - tidigare? Vem gav sin tillåtelse till att svensk trupp, tillsammans med bland annat amerikanska styrkor, gav sig in i en afghansk by för att "oskadliggöra" en människa? Var ligger det politiska ansvaret, vad gör egentligen våra svenska militära styrkor där borta? Vilken relation har svensk trupp till NATO-trupp i Afghanistan? Och hur påverkas vår offentlighetsprincip och vårt politiska system av deltagande i utländska krig under NATO-flagg?

Den tidigare försvarsministern Thage G Peterson skrev härom veckan en tänkvärd artikel om att ta hem våra svenska soldater. Det har hänt väldigt mycket utan någon egentlig debatt under några få år sedan den 11 september 2001. Jag tror att det är hög tid att vi på allvar funderar igenom vår försvars- och utrikespolitik.

3 kommentarer:

Anders Eriksson sa...

Sanning är att operationen beskrevs i ett nummer av Insats & Försvar (som går ut till alla i insatsorganisationen). Men i kvällens Kalla fakta framkom en hel del detaljer som inte stod i den.

Men visst har du rätt i att det vore på sin plats med en rejäl diskussion kring utrikes- och, inte minst, försvars- och säkerhetspolitiken.

Jonas sa...

Var är alla liberaler som påstår sig försvara "enskilda individers rättigheter", när det gäller den här mannens rättigheter?

Kerstin sa...

Motvallsbloggen (som inte går att skriva in i formuläret för då sväljer bloggen inte kommentaren)

Total harmonisering med USA-truppernas sätt att se på och beskriva sin verksamhet, världen och människor.

Jag var så glad att jag var svensk - hip, hip!
Det är jag inte längre.
Jag är urförbannad!!!