Inför Monas linjetal

På söndag håller Mona Sahlin sitt linjetal som ny partiordförande. Detta tal blir ett viktigt avstamp för en socialdemokrati som har medvind i opinionen men som ännu inte riktigt kommit igång som rörelse efter det stora nederlaget i höstens val. Jag fick aldrig möjlighet att träffa Mona när hon reste runt och träffade partidistrikten, men har roat mig med att plita ihop vilka råd jag skulle ge om jag hade uppdraget att vara med och utforma linjetalet. Tiden har inte räckt till för att komma på klatschiga formuleringar, utan det här ska mest ses som idéer kring ungefär vad som behöver sägas för att få rörelsen på fötter för en valseger redan från dag 1 efter extrakongressen. Jag har säkert glömt bort saker som måste sägas och så, men som tur är har jag ju läsare som gärna kommenterar så det behöver ju inte vara något problem.

Jag tror att ämnet för talet bör vara jämlikhet, och ungefär så här skulle det kunna se ut:

Börja med att tacka alla dem som varit med om att skriva talet, under dina månader av resor runt omkring i landet. Man har två öron och en mun för att man ska lyssna mer än man pratar, och du har lyssnat på alla berättelser om en socialdemokrati som tappade greppet om vad folk tyckte var viktigt och om en rörelse som tilläts försvagas när det blev regerandet som blev det viktiga och inte samhällsförändringen.

Berätta att du förstått under dina resor att det må gå bra för Sverige, men att (s) aldrig kan nöja sig med det. Runt om i landet kokar ilskan över hur de rika drar ifrån, över hur klassamhället hårdnat. Var självkritisk – detta hände redan under vår tid vid makten, men den borgerliga politiken slår rakt mot de svagaste för att göra de rikas plånböcker tjockare.

Angrip regeringen och förklara att dess politik går ut att skapa en låglönemarknad. Tala kraftfullt mot lönedumpning och mot att EU ska bestämma arbetsvillkoren i Sverige. Ge ditt stöd till LO och inte minst LO:s kvinnor i lönekampen, förklara hur viktigt det är med höjda lägstalöner. Ägare och direktörer har fått sitt ganska länge nu – nu är det löntagarnas tur.

Säg att det nästan setts som fult att tala om klass de senaste årtiondena, ändå kan var och en se hur klassklyftorna växer. Vi ser det i tunnelbanan, vi ser det i den nakna statistiken över vilka som lever tio år längre och vilka som lever tio år kortare, vi riskerar snart se det till och med i munnen på folk. Kampen mot klassamhället är och förblir arbetarrörelsens eviga uppdrag.

Påpeka nu att det inte räcker med att tala om klass. Det finns klyftor i samhället som existerar alldeles oberoende av klassorättvisorna. Det tydligaste handlar om orättvisorna mellan könen. Prata om orättvisorna på arbetsmarknaden, i familjen och om unga tjejers villkor. När man ser allt detta är det inte svårt att konstatera att man är feminist.

Socialdemokratin är en enorm befrielserörelse för kvinnor. Välfärdsstaten har inneburit en obeskrivlig förändring av kvinnors möjligheter att leva ett fritt och människovärdigt liv. Men många kvinnor upplever också att det går alldeles för långsamt, inte minst när det handlar om att ta lika ansvar för hemarbetet. Säg att det upprör dig något oerhört att vi lägger miljarder årligen på en föräldraförsäkring som till åttio procent tas ut av kvinnor. Vi ska kritisera vårdnadsbidragsförslagen med all kraft, men vi måste också se att klarar vi inte av att förändra uttaget av föräldraförsäkringen så har den samma effekt.

Säg nu att rasismen dessvärre är mer utbredd än vad vi ofta tror. Vi lever i ett rasistiskt samhälle, där icke-vita systematiskt har sämre livsvillkor än vita. Vi måste våga se det, och konfrontera rasismen varhelst den dyker upp. Inte minst handlar det om att konfrontera våra egna attityder.

Men det handlar också om våra attityder till allt som är annorlunda, ”onormalt”. Alla är vi människor. Heterosexuella och homosexuella. Oavsett om vi har ett eller flera funktionshinder eller inte. Vi är alla människor, med mänskliga rättigheter till ett rikt och meningsfyllt liv i frihet.
Tala om internationell solidaritet. Om din kamp mot apartheid som SSUare. Att vi måste stå upp för alla folks frihet – hela världens fred. Mot USA:s krig i Irak, som lett till mer terrorism och inte mindre. Mot Israels ockupation av Västbanken och Gaza, som likaså göder extremism och hindrar en utveckling i fred och demokrati. För ett utvecklat samarbete med våra vänner runt omkring i världen, inte minst i Latinamerika. För ett turkiskt EU-medlemskap, med hårda kriterier för att landet ska uppfylla krav om mänskliga rättigheter inte minst för kurder och armenier.

Säg att arbetarrörelsen haft ett traumatiskt förhållande till EU ända sedan folkomröstningen 1994. Den djupa splittringen har hindrat oss från att se vad vi faktiskt är överens om. EU är en bra form för samarbete mellan stater om det som är viktigt att lösa gemensamt. Men EU ska inte lägga sig i arbetsrätt, straffrätt eller hur vi utformar vår sociala trygghet. Säg att du hade en annan åsikt då, men att folket fattat ett beslut och att vi ser ut att klara oss väldigt bra utan att vara med i EMU. Deklarera att du kommer initiera diskussioner inom partiet för att överbrygga de gamla konflikterna och skapa en samsyn på EU-politiken på mellanstatlighetens grund.

Säg att du tyckte att den förra regeringen kom långt i samtalen om att föra in sysselsättning och miljö i förslaget till nytt fördrag, men att regeringen Reinfeldt ser ut att slarva bort detta i de nya förhandlingar den tyska regeringen dragit igång. Sättet att driva igenom detta fördrag utan att låta riksdagen vara med i arbetet på allvar är oansvarigt och odemokratiskt.

Prata om miljön som den stora framtidsutmaningen. Säg att misstaget under de senaste åren är att vi lagt skatter på det som är miljöskadligt utan att samtidigt på allvar våga investera i det som är bra för miljön. Rättvisa är produktiv, och nya investeringar i miljövänlig teknik är grunden för att utveckla oss ekonomiskt såväl som ekologiskt. Regeringens långbänk med Citybanan är helt oförlåtlig, liksom vansinnesidén att bygga nya motorvägar runt Stockholm i stället för att göra massiva investeringar i ny kollektivtrafik. Trafiken är den stora miljöboven, och vi måste bygga oss ut ur bilberoendet. Angrip regeringens försök att smita undan ansvaret för klimatet.

Säg att livet inte är en kapplöpning. Beskriv människors problem med att hinna med, och säg att det är ett samhällsproblem och inte i första hand ett individuellt problem. Säg att i ett kunskapssamhälle som vårt är människors arbetsförmåga och kreativitet viktigare än någonsin, och att det sätt vi sliter ut människor på i dag är skadligt inte bara för de människor som drabbas utan också för ekonomin i stort. Säg att vi kanske varit för duktiga på att jaga fuskare, så att vi faktiskt haft svårt att se att mycket av ökningen i sjuktalen handlar om ett samhälle som riskerar förbränna ”humankapitalet”.

Beskriv den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Prata om att rättvisa är produktiv, att endast det bästa är gott nog åt folket, att det är dags att ställa sig frågan om det verkligen är rätt att det offentliga ska hållas på undantag när vi har en sådan exempellös expansion av den privata konsumtionen, framför allt bland dem som redan har. Prata om att vi har råd att arbeta, och tillkännage att en arbetsgrupp ska tillsättas som förutsättningslöst ska se över den ekonomiska politiken och hur vi ska kunna återgå till full sysselsättning.

Stöd Erik Ullenhags kritik mot centerns nyliberalisering, men berätta att det gäller tre andra borgerliga partier också. Ta några exempel på tokiga högerförslag från folkpartiet och be Erik Ullenhag ta avstånd från dem också. Socialliberalismen är en hedervärd ideologi men det finns inget socialliberalt parti i dag. Ta exempel på försämringar för de allra svagaste, utförsäljningar, ombildningar till bostadsrätter med mera – regeringen består dessvärre av fyra nyanser av mörkblått.

Säg att det är tveklöst att också nästa val kommer att bli ett blockval. Det blir ett val mellan två regeringsalternativ. En bidragande orsak till valförlusten var att vi saknade ett tydligt svar på hur vårt regeringsalternativ såg ut. Säg att tiden åkt förbi idén om att socialdemokratin kan regera ensam i minoritet. Berätta att du talat mycket med din vän Jens Stoltenberg som nu leder en rödgrön koalitionsregering i Norge och att du lärt dig mycket av hans erfarenheter. Och säg att du redan i nästa vecka kommer att träffa partiledarna för vänsterpartiet och miljöpartiet för att påbörja en diskussion om hur ett rödgrönt samarbete för att vinna 2010 års val.

Säg något om att du ska göra vad du kan, men att du inte kan göra det själv. För att socialdemokratin ska kunna komma tillbaka krävs att vi alla gör vårt till. Om du tycker att något måste göras - vänta inte på att initiativ ska komma uppifrån utan sätt igång att göra det.

Runda av med en snygg avslutning.