söndag, mars 18, 2007

Vi har råd med rättvisa!

Kongressen är över. Det var en fantastisk upplevelse. Jag återkommer längre fram med en analys av Monas linjetal med utgångspunkt från råden jag gav.

Än så länge får ni hålla till godo med mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten som jag rubricerade "Vi har råd med rättvisa". Talet är en tvåminuters kortversion av min och Jenny Anderssons Tidenartikel. Det som är inom parentes var sådant jag hade tänkt säga men inte sa för att klara av att begränsa anförandet till två minuter.

Kamrater!

Har vi råd med rättvisa? Nej, svarar vår nuvarande regering när den skär i våra trygghetssystem för att kunna sänka skatterna – mest för de allra rikaste.

Men vi vet ju att rättvisa inte bara är moraliskt rätt utan också oerhört produktivt – Sveriges och Nordens ekonomiska framgångsrecept. Också de internationella finanstidningarna beskriver i dag hur investeringarna i utbildning, hälsa och trygghet i förändringen gör oss till ett av världens mest framgångsrika länder.

Men så har det inte alltid varit. Under 80- och 90-talen dominerades debatten av nyliberalernas idé att rättvisa kostar och att vi inte har råd med den. Också under socialdemokratiskt styre växte klyftorna. Trots alla goda reformer och goda intentioner så uppstod ett glapp mellan vad vi sa och vad vi gjorde.

I vårt svenska samhälle i dag växer den privata rikedomen rekordsnabbt. Försäljningssiffrorna för platt-tv-apparater och bostadsrättspriserna i storstäderna stiger rekordsnabbt.

Samtidigt upplever vi en offentlig fattigdom, då resurserna till den gemensamma sektorn inte tillåtits växa i samma takt som resurserna till privat konsumtion. Konsekvensen är att de rikastes frihet blir större, medan andras frihet inskränks. (Med Monas ord från i morse – stort och varmt grattis Mona – det må vara valfrihet, men det är inte verklig frihet.)

Vi har råd med rättvisa, därför att rättvisa är en motor för utveckling och framsteg. Vi har råd att följa (Gustav Möllers gamla) devisen att ”Endast det bästa är gott nog åt folket”. (Vi kan lova och vi kan leverera arbete och bostad åt alla, återställda ersättningsnivåer, tryggare pensioner, tandvård likställd med sjukvård, ett kulturliv för alla, investeringar för att bygga det gröna folkhemmet och världens bästa förskola, skola, sjukvård och äldreomsorg. Vi kan gå till val 2010 på ett framtidsinriktat program för att göra fattigdomen till historia i Sverige och i världen.)

Den ekonomiska politiken och arbetslösheten spelade en viktig roll för valförlusten, samtidigt som vi alla vet att vi socialdemokrater kan bättre. Vi behöver jobba med vårt självförtroende, ed vår tro på vår egna idé att rättvisa är produktiv. Vi socialdemokrater från Uppsala län vill att partistyrelsen tillsätter en arbetsgrupp för att se över och spetsa den ekonomiska politiken.

Tro inte på dem som säger att vi inte har råd med reformer. Sverige har inte råd med orättvisor – vi har råd med rättvisa!

6 kommentarer:

Peter Björkman sa...

Helt rätt sagt och bra sagt också. Blev det applåder?

Socialbidragstagare sa...

Yttligare S propaganda i det blog lägget. Snäll, snälla, snälla dumpa kultur politiken eller börja tänka utanför boxen. Folk bestämer kultur inte politiska gammlingar från 68:a. Sen har vi arbetsmarknaden stel som en frusen fiskpinne i frysen. Den avskyr ungdomar verkligen och sen har vi politiken som gör det så. AMS trams åtgärder som döljer statestik och inte ger hela sanningen. SCB statestik litar jag inte på längre och det samma gäller välfärden. Socialdemokraterna i Danmark är en avsmak vad som håller på att hända på den röda sidan av ismen i parlamentet i Sverige med. Jag har inte set nåt på 4 år som lyckats övertygga mig som väljare att rösta på socialdemokraterna. Att ni tappat stöd i storstäderna förvånar mig inte det minsta. Ni har gått ifrån att vara ett arbetarparti till att bli en allt mer medelklass parti som är lite små blå allt. Och Mona är det semsta valet av partiledare man kunnde tänka sig mot Reinfeldt i ett val 2010.

Anonym sa...

Suck vad många floskler... det där talet kunde ha hållits 1975. Vad har ni egentligen för nya fräscha visioner?

Får starkt intrycket av att många i beslutsfattande ställningar inom "rörelsen" i själva verket i grunden är stora cyniker. Man mobiliserar väljarbasen genom att spela på folks kännslor, med subjektiva kännsloargument piskar ni upp klasshat, mutar utsatta människor med löften om högre bidrag och gullar för varenda långväga invandrargrupp. Att många av dessa exotiska invandrargrupper har en kvinnosyn som är själva anti-tesen till modern feminism/liberalism verkar ni inte reflektera nämnvärt över.

Er politik går ut på att erövra och behålla makten, oavsett konsekvenserna detta än leder till. Alla större framsteg landet har gjort de sista 50 åren tar ni "credit för" alla bakslag och misslyckanden är kapitalets/marknadens (dvs. andras fel).

Den svenska socialdemokratins framtid går att beskåda i Danmark redan nu... även där tog man sina kärnväljare för givet under många herrans år, samtidigt som man pissade på dom, precis som här.

Tillslut så upphörde kännsloargumenten och de fagra men ack så diffusa löftena, att bita på vanligt folk. Resutatet blev att Dansk Folkeparti snodde enorma mängder missnöjda sossar. Detta hände för 10 år sedan och de besvikna ex-sossarna har inte kommit tillbaka än...

Kommer DFs systerparti Sverigedemokraterna in i Riksdagen nästa val, är det till stor del tillföljd av SAPs totala arrogans, då ni verkar anse er ha nån sorts form av monopol på arbetarklassens röster.

1900-talets proletariat var socialistisk, 2000-talets verkar i allt högre grad på väg att bli nationell.

Gustav Öberg sa...

Jag såg dig på tv Peter, en mycket bra använd minut eller hur länge det nu var som man fick prata. Bra artikel oxå, jag får själv en pulserande blodåder i pannan när jag hör "vi har inte råd".

Verkar som det du har fått några bittra kommentarer på inlägget också. Anonymous snubblar iofs över en del av den bistra sanningen, varje misstag vi gör och varje reform vi avstår ifrån av fel orsaker ger (Sd) en till röst.

Ha det gött och forsätt kämpa!

K sa...

Himla bra skrivet, Peter! Jag tror att du börjar bli en av mina favoritsossar också!!!

Kerstin sa...

Vi har förvisso råd med rättvisa.

Dessutom är det ju så att rättvisa är ännu viktigare när det kärvar!