söndag, december 26, 2010

En tidning ska stå för något

Nedanstående huvudledare i UppsalaDemokratens premiärnummer den 5 mars 2010 kan med fördel läsas som ett svar till Moderaternas finanslandstingsråd i Uppsala Erik Weiman.

Du kan också läsa artikeln på UppsalaDemokratens hemsida där du också kan provbläddra i tidningen och själv bli prenumerant.


En tidning ska stå för något

Svenskarna är ett tidningsläsande folk. De flesta av oss läser en eller flera tidningar om dagen. Men ändå diskuterar vi sällan vilka intressen och värderingar som ligger bakom de tidningar vi läser.

Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion är public service-företag – mediebolag i allmänhetens tjänst. Det finns tydliga regler som föreskriver att dessa bolags programverksamhet ska vara opartisk. Om de inte följer reglerna kan de fällas av Granskningsnämnden för radio och TV.

Men tidningarna är inte public service-företag, tvärtom. Tryckfrihetslagstiftningen ger stor frihet för en tidningsutgivare att vara precis hur partisk han eller hon vill. En ansvarig utgivare kan bara fällas för rena brott såsom förtal, hets mot folkgrupp och spridning av barnpornografi.

Ända sedan tryckfrihetens tillkomst år 1766 har olika grupper använt sig av möjligheten att sprida ett budskap genom att ge ut tidningar. Tidningarna har spelat en stor roll för införandet och befästandet av demokratin. De har spelat och spelar en central roll i kampen mellan olika idéer.

När liberala Upsala Nya Tidning grundades år 1890 var det som ett alternativ till stadens konservativa tidningar. Upsala Nya Tidning blev framgångsrik, och är numera en tämligen gammal tidning.

Från den tidigare chefredaktören Axel Johanssons död 1948 och fram till affären med NTM-koncernen i höstas så har UNT ägts av tre stiftelser som förvaltar aktiemajoriteten. Johanssons testamente föreskriver att tidningen ska redigeras ”i liberal, icke i förbudistisk, frireligiös eller socialdemokratisk anda”.

När arbetarrörelsen startade sina tidningar runt om i landet var det för att få spridning för sina idéer i konkurrens med såväl de liberala som de konservativa tidningarna. Fackföreningarna och den tidiga socialdemokratin upplevde att det sätt man såg världen på inte avspeglades i den befintliga pressen, och startade egna tidningar och bokförlag. I viss mån kännetecknade detta också miljörörelsen när den växte fram som en proteströrelse mot industrisamhällets avigsidor.

Under en lång följd av år försummade och misskötte arbetarrörelsen sina tidningar. Det är en av flera orsaker till att vi idag står med en starkt borgerligt dominerad mediemarknad. Av 17 dagstidningar med en upplaga större än 40 000 är samtliga borgerliga. Aftonbladet är socialdemokratisk på ledar- och kultursidan, men resten av tidningen ägs av den internationella mediekoncernen Schipstedt.

På senare år har det också vuxit fram rena annonsblad såsom Metro och svensk Direktreklam-ägda Uppsalatidningen – och deras konkurrenter från de etablerade tidningarna som Bonnierägda City och UNT-ägda 18 minuter. Dessa gratistidningar lever på sina annonsintäkter, och den redaktionella textens syfte är i första hand att väcka intresse för att ta emot tidningen och därmed exponera sig för annonserna. Därmed inte sagt att en gratistidning inte kan innehålla intressanta texter – men det är inte det som är tidningens syfte.

En fungerande mediemarknad förutsätter en mångfald av aktörer. Den fria konkurrensen mellan idéer stärker det öppna samtalet, den journalistiska integriteten och granskningen av makthavarna. Och mediemonopol är ett hot mot demokratin.

Tidningsutgivning handlar om politik. UppsalaDemokraten är varken mer eller mindre politisk än andra tidningar i Uppsala. Skillnaden är att UppsalaDemokraten är en rödgrön tidning – och stolt över det.

Inga kommentarer: