Inlägg

Visar inlägg från januari, 2008

Mindre nervös jobbpolitik - oavsett vem som är skuggminister

Aftonbladet rapporterar att Pär Nuder är på väg ut som skuggfinansminister . Oavsett sanningshalten i dessa läckor så krävs en rejäl diskussion om den ekonomiska politiken. S-studenters ordförande - och sidoorganisationernas jobbrådslags sammankallande - Kajsa Borgnäs utmanar i dagens UNT det jobbrådslag som hon beskriver som "nervöst" och som hon menar riskerar "falla till föga för den borgerliga verklighetsbeskrivningen" där arbetslöshet i första hand handlar om den enskildes moral snarare än om ett samhälleligt ansvar för att det skapas moderna och bra jobb. Vi förde samma diskussion när jobbrådslaget diskuterades av Uppsala arbetarekommuns styrelse, och vårt medskick till vårt svar på rådslagets frågeställningar är som följer: "I styrelsens behandling av denna rådslagsremiss efterlystes en diskussion om den allmänna ekonomiska politiken och den offentliga sektorns roll för tillskapandet av nya jobb. Styrelsen menar att den ekonomiska politik som fördes

S i Lund: Stoppa ratificieringen av Lissabonfördraget

Det pågår för närvarande ett intensivt arbete inom socialdemokratin med att plita klart de texter som ska skickas in till rådslagen senast den 25 januari. Jag kommer under de närmaste dagarna att lägga upp en del texter här på bloggen, men jag tänkte börja med att tipsa om dagens stora nyhet på Europaportalen , att socialdemokraterna i Lund vill stoppa ratificeringen av Lissabonfördraget. Lunds arbetarekommuns text, som togs enhälligt, lyder som följer: ”Samtidigt som EU kan fungera som en progressiv kraft, ser vi allt fler exempel på motsatsen. Det mest allvarliga av dessa exempel är EG-domstolens beslut i det s k Laval-målet. Partiet bör kräva att tydliga svenska undantag på strejkrättens område införs i Lissabonfördraget eller att det i fördraget förs in generella skrivningar om fackens rätt att framtvinga kollektivavtal, genom i yttersta hand konfliktmetoder. Dessa rättigheter ska vara överordnade principen om fri rörlighet. Partiet bör offentligen deklarera att man int

Visionslöst om flyget och klimatet

I dag publicerades mitt brev till UNT:s ledarsida om snabbtåg och flyg - läs här . Det hela är ett svar på Maria Ripenbergs ledarartikel häromdagen . Maria Ripenberg skriver i sitt svar " kan man fortsätta till Köpenham eller Hamburg med [snabb]tåg är väl det utmärkt". För att i nästa mening skriva att flygresor till Brittiska öarna och Sydeuropa ger en avsevärd tidsvinst. Visst, det ska väl inte förnekas att det fortfarande skulle gå fortare med flyg än med tåg, men ansluter vi Sverige till det europeiska snabbtågsnätet ska det väl inte vara så svårt att fortsätta med tåget från Hamburg och åka genom kanaltunneln till London ? Når man Hamburg på 4 timmar och 25 minuter med Europabanan ska väl nattåg till London inte vara en omöjlighet? Hur det nu är med den saken så tycker jag att Ripenberg själv slagit sönder sin egen argumentation att Sverige är "en avkrok" och att vi skulle vara dömda att klara oss med flyget för resor inom Europa för all framtid. Som jag skrev

Det palestinska folkets befrielse måste vara dess eget verk

Den svenska sektionen av Fatah - socialdemokraternas palestinska systerparti - firade idag organisationens 43-årsjubileum i Vaksalaskolans aula i Uppsala. Jag hade det ärorika uppdraget att hålla tal som socialdemokraternas representant. Så här sa jag: Ahlan wa sahlan! Vi har samlats här idag för att fira Harakat al-Tahrir al-Watani al-Filastini eller Palestinas nationella befrielserörelse Fatah. För de unga frihetskämpar som stormade den israeliska National Water Carrier i januari 1965 och därmed gjorde Fatah känt för världen hade kommit till en avgörande insikt: Det palestinska folkets befrielse måste vara dess eget verk. Med Fatahs tillkomst steg palestinierna ut ur skuggan och kunde själva forma sitt eget öde, oavsett de politiska konjunktursvängningarna i arabstaterna. Och de bästa stunderna i Fatahs kamp har också handlat om just detta – att det palestinska folket själva tagit sitt öde i sina egna händer. Med den första intifadan från 1987 formades et

The Miniature Earth

Så här en fredagseftermiddag kan det vara skönt att koppla av med en liten film.

Politiken behöver fler ekonomer

Det har blivit någon sorts sanning i vänstern att ekonomerna är ett pack som ska ha så lite inflytande som möjligt. Jag begriper varför. Men när vänstern tar avstånd från ekonomin tar den ett stort steg ut i vildmarken. Katrine Kielos - som inte är ekonom - har förtjänstfullt drivit linjen att "det är ekonomin, pucko". Nu senast i debatten om feminismens eventuella manshat . Ingången är att det finns två typer av förtryck som samspelar men likväl är olika saker - ekonomiskt förtryck och statusförtryck. Om vänstern blundar för ekonomiska förtryck och lullar iväg och pratar om att det viktigaste är att folk ska få hitta sin egen identitet så gör vi oss själva irrelevanta som politisk kraft. Bristen på ekonomiskt tänkande i vänstern gör att vi lyssnar alldeles för mycket på vad politiker säger och tittar alldeles för lite på vad politiker gör. Och då går man i land med att underinvestera just på de områden som man i ord säger är de viktigaste. Ibland förstår inte politikerna sj

Voice of the voiceless

John Edwards' kommentar till utslaget i primärvalet i New Hampshire är väl värt att se på. Han säger att mindre än en procent av amerikanerna haft en chans att säga sitt, och att han vill vara en röst för dem som inte har någon. Han kopplar det till en man som inte kunde tala förrän han var 50 år gammal för att han hade en sjukdom och inte hade någon sjukförsäkring. Edwards talar om att bekämpa växthuseffekten, om att avskaffa fattigdomen i USA och om att kämpa för jobben. Och han talar om vikten av facklig kamp. John Edwards' kampanj har bara börjat. För alla oss som hoppas på en förändring over there finns det alla skäl att hoppas att det går bra. Oavsett hur det slutar kommer John Edwards starka vänsterbudskap att påverka demokraterna i rätt riktning. Jag håller tummarna.

Why the US needs John Edwards

Daraka Larimore Hall, a personal friend of mine living in Santa Barbara, California, has written an extremely interesting piece on why he supports John Edwards for president. He supports the Edwards campaign - the anti-Ronald Reagan campaign - even though he has campaigned for Barack Obama and sees the winner in the Iowa Democratic caucus as "on the short list of my heroes". Anyone interested in progressive politics just has to read Daraka's article. Just click here

På Bommersvik och tänker på Iowa

Jag utbildar framtidens socialdemokratiska ledare på Bommersvik. Det är minst sagt en heltidssysselsättning. Men jag hinner titta lite på vad som händer i Iowa också. Ni som inte redan snappat att John Edwards är the thing - titta på hans jämlikhetsprogram (som på klassiskt amerikanskt manér kallas ett program för medelklassen, men läs vad som står i texten i stället för att förläsa er på rubriken). Se också vad Per Wirtén skriver i Dagens Arena idag . Jag noterar också att läsarna av den stora vänsterbloggen Daily Kos - vars stöd spelade en stor roll för Howard Deans kampanj för fyra år sedan - visar stort stöd för Edwards när de röstar om vilket kandidat de stödjer. Jag håller tummarna i natt. Tills dess diskuterar vi jämlikhet, förtryck och strukturer för fulla muggar här i idéernas vapensmedja Bommersvik.