tisdag, december 18, 2007

Vaxholmsdomen och de små stegens tyranni

Jag har nu läst in mig på motiveringarna bakom Vaxholmsdomen. Det är ju ganska uppenbart med tanke på utfallet, men det kan ändå behöva sägas. EU-fördragen garanterar inte konflikträtten. För i praktiken är den "grundläggande rättigheten" att vidta fackliga stridsåtgärder inte alls särskilt grundläggande. Den kommer alltid att ställas i relation till - i praktiken underordnas - den fria rörligheten för varor och tjänster, arbetskraft och kapital.

Socialdemokratin är pragmatisk. Det är en del av vår styrka. Och i dag ser vi hur fackliga ledare blixtsnabbt anpassar sig till domstolsbeslutet och går in för att få regeringen att täppa till det kryphål för social dumping som just uppstått. Det är ett klokt agerande.

Samtidigt finns en fara i detta. EU-anpassningen av den svenska välfärdsstaten sker inte i ett enda slag, utan är ett de små stegens tyranni. Vi har redan i klassisk svensk komma-överens-anda förhandlat bort införselkvoterna på alkohol, och nu förhandlar vi till oss en lite mindre brutal försämring av villkoren inom byggsektorn till följd av Vaxholmsdomen. Det är ett sluttande plan, och vem vet vad vi är med om att förhandla bort i morgon. Reformism är toppen, och jag är utrustad med gott om tålamod, men här går reformerna i helt fel riktning. De "segrar" vi vinner i EU-systemet är uteblivna katastrofer.

Inför beslutet sade Erland Olausson att "Om EG-domstolen skulle komma med ett utslag som slår sönder vår modell, då har de grundläggande förutsättningarna för vårt medlemskap i EU raderats. Då är det min övertygelse att vi inte kan vara med i den klubben." Han hade en stark poäng. Jag vidhåller vad jag sade i mitt förra inlägg - nu finns det vara två alternativ för socialdemokratins EU-politik. Antingen radikal reform eller att vi omförhandlar vår relation till EU helt och hållet. Vad tycker du?

3 kommentarer:

Petter sa...

Jag tycker analysen är rätt - det är viktigt att tala klarspråk om den här domen och erkänna det bakslag det är - och vad som faktiskt står på spel. Det är ett bakslag för den lönebildningsmodell och avtalsmodell som har gällt på svensk arbetsmarknad och i de skandinaviska välfärdsstaterna. Domstolen tar sig rätten att gå specifiserar vilka typer av krav som får ställas i kollektivavtal gentemot utländska arbetstagare, och ger företräde till en modell där villkor regleras i lag. Regelverket ger därmed företräde till en modell med minimilöner och lagstadgade arbetsvillkor i stället för sådana som regleras i avtal. Det berör själva kärnan i välfärdsstatens arbetsmarknadsmodell.

Det behövs en diskussion både nationellt och på EU nivå (Europafacket kommenterar rätt bra) om vilka arbetsmarknadsmodeller som ska vara möjliga inom EU och den gemensamma marknaden. En sådan diskussion måste föras med öppna ögon. När domen tolkas och kommenteras som den gör nu - som om det handlar om mindre juridiska justeringar, riskerar, som du säger, samtalet att föras med skygglappar.

Och. Ja, jag tycker det är rätt att i det här läget att diskutera stödet till eu-projektet som sådant. Inte minst för att markera allvariet i situationen. Samtidigt får inte frågan behandlas snävt nationellt - det handlar om vilka välfärdsmodeller som ska rymmas inom EU och då måste fackföreningarna och de socialdemokratiska partierna kunna tala klarspråk med varandra. Jag hoppas att den här domen kan innebära ett uppvaknande för en sådan diskussion.

Petter sa...

För övrigt gör det mig beklämd att Wanja ser så nöjd ut när hon borde vara skitförbannad...

havsglimten sa...

Rätt Peter.....den här sk. klubben passar inte oss.