lördag, december 29, 2007

Mobiliseringen av löntagarna är A och O

Jag har ägnat stora delar av julhelgen åt att läsa ikapp i tidskrifter jag prenumererar på men inte haft tid att läsa under en alltför upptagen höst. Det är en rätt häftig känsla att plöja igenom artikel efter artikel och på det sättet få en snabb helhetsbild av vänsterns idédebatt som den gestaltat sig under ett halvår. Det finns mycket att säga om vad som diskuteras och inte, men jag har reflekterat över en sak som jag tror är väldigt viktig för våra framtida vägval.

Det har etablerats en sanning att stridslinjen vid nästa val kommer att vara medelklassväljarna i storstäderna. Och visst, det kan vara viktigt att vinna dessa grupper. Men det man kan läsa ut av exempelvis SCB:s novembermätning är att socialdemokraterna inte i någon större utsträckning vunnit väljare som i egentlig mening tillhör medelklassen. Detta trots att socialdemokraternas opinionssiffror ekar efterkrigstid snarare än efterkristid.

SCB har i sin mätning en utmärkt socioekonomisk indelning som ger en god inblick i väljarbeteendet hos olika väljargrupper. Socialdemokraterna ökar kraftigt i samtliga arbetargrupper samt bland "Lägre tjänstemän I" - en tjänstemannagrupp som delar stora delar av sina arbetsvillkor med arbetarna. Ökningen är betydligt svagare i andra tjänstemannagrupper. Socialdemokraterna ökar starkt bland LO-medlemmarna och helt OK bland TCO-medlemmarna men knappt alls bland SACO-medlemmarna. Väljarna kommer från alla håll - från soffan, från borgerliga partier och från mp och v.

De socialdemokratiska opinionssiffrorna är väldigt känsliga för svängningar i väljarmobiliseringen. Socialdemokraterna kan öka och minska med ett helt centerparti beroende på ganska små förändringar i löntagargruppernas benägenhet att gå och rösta. Därför är det oerhört viktigt att upprätthålla en stark mobilisering mot regeringspolitiken och att omsätta detta till ett stöd för den socialdemokratiska politiken.

Jag fick en DVD-box med säsong 2 av Vita huset i julklapp, och i ett avsnitt jag såg i går kväll hade Sam skrivit ett starkt och entusiasmerande tal som presidenten Bartlet skulle hålla till miljörörelsen. Men Toby hade förläst sig på opinionssiffrorna och var orolig över att presidenten skulle framstå som att han "böjer sig för miljölobbyn". Så Toby gick bakom Sams rygg för att få presidenten att lägga in ett stycke med kritik av miljörörelsen i talet - kritik som sedan kommunicerades ut i medierna. Resultatet blev att miljörörelsen slog bakut, blev fly förbannad på Bartlet-administrationen och hotade med att stödja en tredje kandidat i nästa val. Sams mål - att få miljörörelsen entusiastisk över presidentens engagemang för klimatet - kom helt på skam.

Så enkelt kan man döda engagemang och demobilisera sina egna genom att triangulera maximalt i syfte att vinna några diffust definierade marginalväljare. Resultatet blir lätt att man mister många entusiastiska valarbetare som skulle kunna göra stora insatser på fältet utan att vinna särskilt mycket på kuppen. Man ska tänka sig för och man ska veta vad man gör. Mobiliseringen av löntagarna är A och O för att vinna ett svenskt val - som jag skrivit tidigare är det bästa sossen som vinner valen.

Jag har tidigare rekommenderat denna bloggs läsare att följa LO-tidningen, och till min glädje har flera därefter sagt till mig att de på min inrådan tecknat en prenumeration. Nu skulle jag vilja rekommendera två tidskrifter - socialdemokraternas idétidskrift Tiden som fått en rejäl ansiktslyftning med Bo Bernhardsson som chefredaktör och SSU:s dito Tvärdrag som den förra chefredaktören Hanna Finmo redan lyft men som Daniel Suhonen nu tar till nya höjder.

I Tidens senaste nummer finns en mycket bra artikel skriven av chefredaktören själv som dessvärre inte ligger på nätet. Det är ett inlägg i socialdemokraternas rådslag om jobben som alla borde läsa. Skaffa tidningen!

Inga kommentarer: