En skola för jämlikhet
I rådslagsmaterialet saknas en beskrivning av hur det gått som det gått, historien bakom varför skolan ser ut som den gör: Hur socialdemokratins skolreformer under efterkrigstiden gav alla rätt till utbildning. Och hur nedskärningarna på 1990-talet försämrade standarden i den offentliga skolan och hur friskolorna därmed fick ett utrymme att locka över rikare föräldrars barn. Denna historieskrivning är helt grundläggande för att förstå de centrala skolpolitiska frågorna.
Det är oerhört märkligt att socialdemokraterna stått bakom kommunaliseringen och friskolereformen. Dessa förändringar har splittrat upp skolan och undergrävt jämlikheten. Friskolesystemet är ett stort problem för att uppnå klassutjämning. Barn till rikare föräldrar flyr undan och försvinner till friskolor. Skillnaderna mellan skolor växer. Skolan har blivit en affärsidé. Det har blivit omöjligt att planera långsiktigt i kommunerna.
Vi tror att vägen framåt är en minimilagstiftning som säkerställer kvaliteten i skolan. Den statliga styrning som finns i dag – Skolverkets granskningar av skolor – är fullständigt otillräckliga. Vi vill därför se tydliga miniminormer för vad eleverna har rätt till. Lärarna ska vara behöriga och klasstorlekarna rimliga, det ska finnas skolsköterska och kurator och så vidare. Detta ska anges i lag, som kommuner och friskolor är tvingade att följa och som kan prövas i länsrätterna.
Man sa att socialdemokraterna stod för en flumskola redan för 40 år sen. Men det verkliga flummet var när man skar ner i skolan på 1990-talet. Ibland band socialdemokratin också ris kring egen rygg genom att försvara nedskärningar med att eleverna måste få söka kunskap själva. De nya pedagogiska idéerna blev ett argument för nedskärningar, trots att idéerna inte alls syftade till det.
Hela skoldebatten har fastnat i de här frågorna om ”keps av” och ”mobil bort” de senaste åren – mycket skickligt från borgerligt håll. De egentliga och viktiga frågorna om segregationen, friskolorna och de växande klassklyftorna har försvunnit. Småfrågorna har tagit över, mycket för att vi inte klarat av att fokusera på dem i vår argumentation utan fallit i fällan att prata småfrågor i stället för ideologi.
Vi socialdemokrater har ansvaret för att föra tillbaka skolpolitiken till vad det egentligen handlar om – en skola för eliten eller en skola för alla? Men för att vara framgångsrika i den argumentationen måste vi börja med att kritiskt se på oss själva, och erkänna öppet att vi bär ett stort ansvar för hur nedskärningarna och friskolornas utbredning slagit mot den kommunala skolan.
Kommentarer
Det är djupt problematiskt att rådslagsmaterialet i flera viktiga frågor besvarar sig själv - exempelvis angående inställningen till privatägda skolor.
För övrigt är det så sant som det är sagt: inte ens världens mest jämlika skola kan göra mer än att minska klassklyftor; det kan endast en förändring i det ekonomiska systemet, avskaffandet av kapitalismen, göra. Jag hade hoppats att åtminstone LO:s vice ordförande hyste denna insikt. Tydligen hade jag fel...