Vi har så lite tid - och livet drar förbi

Igår deltog fyra miljoner människor - de flesta barn och unga - i en global klimataktion. Det är nästa generation som leder kampen för att klimatet inte kan vänta - för att det kräver omedelbara och kraftfulla åtgärder för att sluta undergräva förutsättningarna för den mänskliga civilisationen. 

Samma dag var jag en av de som hade fått Birgitta och familjens hedersuppdrag att bära Enn Kokks kista och sänka ner hans kropp till den sista vilan. Enn, som såg dagens ljus i Estland 1937 och kom som båtflykting till Sverige sju år senare. Som tidigt engagerade sig för socialdemokratins idéer, och som levde dessa idéer genom hela sitt liv. För honom var alla människors lika värde inte en teori, utan en praktik han levde genom hela sitt liv.

För mig betydde Enn Kokk oerhört mycket som inspiratör och ideologisk ledstjärna - en ögonöppnare för att det går att förena en rastlöshet kring de socialistiska idéerna med en praktisk insikt om reella begränsningar och hinder i nuet som det gäller att överkomma med gemensamma krafter. Många gånger när jag själv har tvekat om det riktiga i mitt engagemang har jag hittat ny energi i Enn Kokks lågmälda formuleringar om reformismens tålmodiga men enträgna strävan. Och i insikten att samhällsförändringen går i vågor - efter tider av tillbakagång och reaktion har alltid kommit tider av framsteg och sociala omvälvningar.

Jag lärde känna Enn i slutet av hans liv, när han redan inspirerat så många, i det socialdemokratiska arbetet mot EMU och i kulturnämnden i Uppsala. För mig betydde samtalen med Enn en värme och förståelse, många praktiska och visa ord på vägen men också en sorts insikt om vad som är själva grunderna i att tänka socialdemokratiskt. Och väldigt mycket underfundig humor.

Jag väljer att se gårdagens båda händelser som sammankopplade. Att de idéer Enn trodde på bärs vidare av de barn och unga som fyllde gatorna i världens huvudstäder igår. Att utmaningen för oss som haft förmånen att få ha Enn Kokk som en mentor i sitt politiska liv är att kunna hitta former att kanalisera denna unga energi in i konkret samhällsförändring, och passa den reformistiska socialismens fackla vidare in i nästa generation, och nästa. 

Vi har så lite tid, och livet drar förbi.