måndag, juli 31, 2006

Storföretagen hatar konkurrens

Jag har länge fascinerats av hur storföretagen lyckats ta greppet över debatten om småföretagandet. Som jag skrev tidigare driver den organisation som säger sig tala för Sveriges småföretagare - Företagarna - i princip samma politiska agenda som storföretagens Svenskt Näringsliv.

Det är inte alls självklart att solo- och andra småföretagare har samma intressen som storbolagen. Tvärtom, småföretagare delar ofta ungefär samma villkor som arbetare och lägre tjänstemän. Och så som näringslivet utvecklats de senaste åren, då många tidigare anställda tvingats skaffa F-skattsedel för att genomföra samma jobb som tidigare, har ett utökat småföretagande blivit ett sätt för storföretagen att pressa lönekostnaderna.

Marknadsekonomin bygger på en grundidé om konkurrens. Samtidigt så är varje enskilt företag intresserat av att reducera konkurrenstrycket mot sig självt. Det ekonomiska system som kräver konkurrens för att fungera rör sig i riktning mot monopolliknande förhållanden där ett eller flera dominerande företag delar upp marknaden mellan sig.

För några årtionden sedan var det en självklarhet att marknadsekonomin måste skyddas mot sig självt. Men successivt har denna vetskap sjunkit undan i det allmänna medvetandet, till följd av en aggressiv propagandainsats från storföretagens sida. Och en av deras viktiga segrar har skett i småföretagarnas sinnen.

Vissa företag lyckas medan andra inte klarar konkurrensen och slås ut. Nya företag möter också problem i form av etablerade företag som försöker hindra andra från att komma in. Detta är en självklarhet i vårt ekonomiska system.

Inte desto mindre vållar detta stor besvikelse och ibland bitterhet hos dem som satsar och misslyckas. Storföretagen och borgerlighetens idé har varit att vända denna frustration över sakernas tillstånd mot arbetarrörelsen. Man kan inte vara småföretagare i det här landet för att vi har så höga skatter, så hårda regleringar och så höga löner och sociala förmåner, heter det.

Men trygghetssystemen finns där av en anledning. Konkurrens kan vara bra till mycket, men social dumpning är faktiskt inget vidare. Arbetarrörelsens landvinningar handlar om att undanta de anställdas villkor från konkurrensen. Detta sker naturligtvis i ett egenintresse, men goda sociala villkor och en hög köpkraft är också positivt för ekonomin i stort.

En låg köpkraft i ekonomin innebär att konkurrensen om köparnas gunst blir hårdare, och fler företag slås ut. Ingen annan gång i modern tid har så många småföretag gått i konkurs som när regeringen Bildt lekte EMU och skapade en depression under katastrofåret 1992.

Småföretagens verkliga problem handlar inte om skatter, regleringar eller fackföreningar. Det handlar om storföretag som hatar konkurrens. Därför måste den som försöker slå sig in på marknaden vara ännu bättre och ha något nytt att komma med. Och den ekonomiska politik som förs måste vara inriktad på ett folk i arbete som har råd att köpa de produkter företagen producerar. Ett bra sätt att åstadkomma detta är genom att bygga ut den offentliga sektorn så att den klarar behoven av utbildning, vård och omsorg.

Jag är övertygad om att de allra flesta småföretagare har allt att vinna på en socialdemokratisk politik. För trygga människor vågar.

Inga kommentarer: