Den svenska modellen - stolthet och fördom

Seminarietips för den 1 juni:

I år blir nationaldagen en helgdag, men vad är det vi firar? Går det att vara stolt över den svenska demokratin, jämlikheten, toleransen och internationalismen utan att behöva vara nöjd med Sverige som det ser ut i dag? Varför beskrivs Sverige som "det mest framgångsrika land världen någonsin skådat" i internationell press?

Läs mer

Tillväxt, välfärd och lycka – Joachim Vogel
De sjuka svenskarna - myt och verklighet – Paula Liukkonen
Välfärdspolitik bortom välfärdsstaten? – Lars Ingelstam

Arr: Ordfront, ABF Stockholm m.fl.
ABF-huset Stockholm, torsdag 1 juni 18:00
Inträde 60 kr (för Ordfronts medlemmar 40 kr)

Kommentarer

Anonym sa…
Att i retorisk frågeform hävda "Varför beskrivs Sverige som 'det mest framgångsrika land världen någonsin skådat' i internationell press?" är inget annat än desinformation.

Ni sossar bygger desinformation på det faktum, att huvuddelen av er valmanskår inte bryr sig om utländsk press, än mindre läser den.

Som du vet (men förtiger) så har svenska låginkomsttagare hamnat på absolut efterkälke sista decenniet (jämfört med låginkomsttagare i exempelvis Irland) och exemplen är flera och citeras i internationell press.

Jag minns så väl valkampanjen 1994, då man i (s)-bioreklamsnuttar lät en fransk kypare bli imponerad av våra fem svenska semesterveckor ("cinq semaines, pas mal!") - trots att Frankrike vid det laget sedan länge själva hade 5 veckor och därtill 37,5 timmars arbetsvecka. Sånt är billigt, sånt luktar illa.

Du måste väl vara medveten om att många, lyckligtvis allt fler, utländska bedömare ser samma groteska suboptimeringar i den svenska ekonomin som alla vi som lever här?

Ja, humlan flyger än och ekonomin växer - men sosseregeringens till 100% ideologiskt drivna försumlighet att underlåta att göra ALLT för att exempelvis få in unga på arbetsmarknaden är näst intill kriminell. Man vägrar lära av andra länder som lyckats få ner ungdomsarbetslösheten genom liberalisering av en tidigare alltför rigid lagstiftning, som det danska exempel som presenterades i P1 imorse.

Alla under 30 kan ju inte kandidera till riksdagen, eller hur?

Jag förespråkar därför en brett upplagd haverikommission efter en borgerlig valseger i september. Folk måste få veta vilka missgrepp som lett oss till 20% arbetslösa eller mer och vem som är ansvarig:

"Sossarna till Nürnberg!"
Håkan,
efter din avslutande kommentar vet jag inte om du förtjänar ett seriöst bemötande på ditt inlägg. Men seminarieinbjudan sprider inte desinformation - citatet är ordagrant och du kan läsa artikeln i Guardian på http://www.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,5673,1599939,00.html.

Vad gäller internationella jämförelser i övrigt hänvisar jag till http://www.bastivarlden.se/.
Anonym sa…
Peter,
Jag är absolut seriös. Och upprörd över sossarnas vanstyre av Sverige.

Lyckades inte öppna din Guardian-länk, men att du som sosse refererar till bastivärlden.se (som drivs av en av era uppenbart liknöjda riksdagsmän) som något slags sanningsvittne, det håller väl inte?

Har bott utomlands, i Frankrike, i flera år och är därför van att betrakta Sverige utifrån. Jag vet hur stor skillnaden är mellan att på distans låta sig ytligt förföras av generös svensk socialpolitik (som fransmän ofta gör) och att leva mitt i detta stagnerande system av tillväxthämmande skattetryck och inkompetens inom politiskt tillsatta delar av den offentliga förvaltningen (som jag nu gör).

Har du själv någonsin varit bosatt utanför Sverige?
Jag tyckte inte att "sossarna till Nürnberg" var någon vidare seriös kommentar om jag ska vara ärlig. Jämförelsen mellan Sverige och Nazi-Tyskland är hårresande. Nåväl.

Länken skulle vara http://www.guardian.co.uk/Columnists/Column/0,5673,1599939,00.html - tappade lite på slutet där. Och om du tittar in på Bäst i världen ser du att den återger alla internationella och inte bara de som framställer Sverige i positiv dager - det är ett mycket intressant bloggprojekt av en driven ideolog som definitivt inte är liknöjd.

Själv har jag bott i Storbritannien en period och jag slogs varje dag av hur mycket effektivare och modernare Sverige är i jämförelse.
Jag tycker det är lite kul att Håkan utifrån sina erfarenheter från Frankrike skriver om kamp mot utanförskap, flexibel arbetsmarknad och välfungerande ekonomi - det säger oss kanske att det är något annat än sakligt iaktagande av fakta eller objektiva observationer som ligger bakom sosse/Sverigehatet. Jag har nu inget emot Frankrike, men som föebild i kamp mot utanförskap ... nä, jag vet inte.

Men sedan finns det en intressant sak med "svenskheten" som tycks skilja ut oss - vi älskar att hata oss själva. Svenskar blir i rätt hög utsträckning provocerade om någon säger att Sverige är bra. Läste en sån där stor "branding" rapport för ett tag sedan, det författaren tog mest intryck av var hur svenskar i allmänhet inte trodde på vilket positivt "varumärke" Sverige faktiskt var i utlandet. "Det måste bero på okunskap", sa man, "då känner de inte till den sociala misär vi har här." Jämför det med hur australiensare och andra reagerade, de har också problem men tvekar inte att vara stolta över sina länder ändå.

Egentligen tror jag inte att "gnällspikarna" utgör en särskilt stor del av befolkningen. Däremot är de rätt högljudda. Kul seminarium, för övrigt.
Anonym sa…
Fransmännen har många högljudda protester kvar, innan det landet nyktrat till och reformerat sina extremt dyra och extremt fina välfärdssystem.

Vad jag sade, var att en tid som invandrare i ett annat land gett mig intressanta erfarenheter. Både av integrationsfrågor och i synen på Sverige, ett utifrånperspektiv. Båda är definitivt lika nyttiga.

Att försöka marginaliera den som är kritisk till att vara otacksam "gnällspik" är ju en taktik man kan välja. Kanske rent av den taktik som ligger närmast till hands för anhängare till det sosseparti, vars statsminister lovade att "offentligt brännmärka alla dem som talar illa om Sverige utomlands"...

Joseph Goebbels kunde inte ha uttryckt sig mer maktfullkomligt än så.
Anonym sa…
Inga-Britt Ahlenius, tidigare GD för RRV och en kvinna med stor integritet jobbar numera vid FN i New York. Hon intervjuades i Dagens Industri i lördags och har en syn på Sverige som gott förtjänar att lyftas fram på just denna blogg:

"Ett annat rött skynke för Inga-Britt Ahlenius är den svenska utnämningspolitiken – regeringens rätt att direkt utse generaldirektörer, ambassadörer, landshövdingar och domare.

'Det är knappt jag törs berätta för folk från andra länder om hur det fungerar i Sverige. Med ett sådant här utnämningssystem kan vi inte ratificera FN:s antikorruptionsstadgar.'

Har ditt perspektiv på Sverige förändrats under tiden utomlands?

'Utifrån ser man att Sverige är ett fantastiskt land på många sätt, men vi har en självbild av förträfflighet som gör att vi blivit dåliga på att ifrågasätta. Det är en bild som präglades på 1970-talet då vår ekonomi var oöverträffad i världen och då framför allt Olof Palme hävdade vår röst internationellt. Vi lever kvar i vår gamla föreställning, men har faktiskt inte längre samma solida bas.'"

Kunde inte sagt det bättre själv.

Populära inlägg i den här bloggen

De tio årstiderna - En diktsamling

Vi har så lite tid - och livet drar förbi

Jag blir (s) gruppledare i kulturnämnden