torsdag, april 27, 2006

Sjukvårdsbiträdet som statsminister?

I det senaste numret av Ordfront Magasin säger Wanja Lundby-Wedin:
”Jag har suttit i LO-ledningen i 13 år och varit ordförande i sex, så det skulle ju inte vara så främmande att vara partiordförande. Däremot har jag ju ingen erfarenhet av riksdagsarbete. Sedan är det faktiskt så att jag tycker att det arbete jag har är så himla viktigt. Att jag dessutom suttit så länge gör ju att jag tror att jag skulle kunna vara ett bra stöd till den som efterträder Göran Persson.”
Som Ekot påpekar är det intressant att hon över huvud taget ger sig in i diskussionen och inte bara säger att "nej, Göran Persson är partiordförande och vald på fyra år".

Göran Persson har ökat i popularitet på sistone, sannolikt till följd av att politiken kommit mer i fokus och att folk helt enkelt inte tycker som moderaterna. Många väljare har dock en negativ uppfattning om statsministern och regeringen efter alla skandaler och upplever en brist på visioner. Att exploatera detta är borgerlighetens enda chans att vinna valet. Därför tror jag att det är positivt att det framgår att det finns en tid efter epoken Persson.

En röst på socialdemokraterna är en röst på förändring, men det är inte en röst på en borgerlig politik. Tvärtom så är den nya s-politik som hållit på att mejslas ut under de senaste åren en tydlig förändring i riktning mot en mer klassisk socialdemokratisk politik. "90-talet är över", som Göran Persson sade på partikongressen.

Jag var med och engagerade mig de sista dagarna i den brittiska valrörelsen, där Labour var otroligt impopulära till följd av en mängd skandaler och inte minst av kriget i Irak. Där röstade många på Labour "med en klädnypa på näsan". En viktig faktor bakom Labour-segern var att man klargjorde att Blair avgår under mandatperioden och med stor sannolikhet efterträds av Gordon Brown. Folk kunde då se att Labour är större än Tony Blair och de delade ju faktiskt inte Tories' politiska uppfattningar.

Inga kommentarer: