Rötter och rotlöshet
Jag är på resande fot igen, i England och Skottland för ett par dagar, och jobbar för fullt med texter om civilisationens hotande undergång, om kärlek och uppror och om hur vi förverkligar det levande löftet om demokratin. I väntan på att texterna får sätta sig och mogna vill jag bjuda på inledningen till en text om rötter och rotlöshet. Texten är i vemodets tecken - jag skyller på de norrländska rötterna:
Vårt land är kallt, knappt beboeligt. Det har aldrig varit hem för några stora människoskaror, det har alltid funnits gränser för hur många vårt bistra klimat kan försörja. När fler kommit till, har hungerår och epidemier tagit ut sin rätt.
Mina förfäder vandrade västerut, drivna av hungern. Allt längre uppströms Skellefteälven, på jakt efter ny jord att bryta och lägga under plogen. De kämpade med järnhårda vintrar och myggrika somrar, det tog tillvara allt vad naturen bjöd. De var en del av den stora berättelsen om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem, blev nybyggarmark.
Förfäderna tog de jobb som fanns, de dikade, högg, flottade, rallade och bröt. De bevittnade girigheten hos baggbölare, träpatroner och gruvbolag. De drömde om ett annat liv och de organiserade sig. Vapnet hette solidaritet.
Som löpeldar spred sig väckelserna. Sinnena brann i Folkets hus, bönhus, nykterhetsloger. Slavar och syndare vakna. Gör din plikt, kräv din rätt. Himmel och jord må brinna. Från mörkret stiga vi mot ljuset. Från intet allt vi vilja bli.
Agitatorer bringade bud från fjärran huvudstäder. De strävsamma småbrukarna hade inga bastiljer eller vinterpalats att storma. Men de tog finkläderna på sig på första maj.
Den långsamma revolutionen svepte fram, fattigdomen röktes ut på reformernas väg. Järnspisarnas barn såg horisonterna öppnas. Med bil på väg att förverkliga sina bästa stämningars längtan. Universiteten öppnades, sinnena stormade på nytt.
När människan fått jorden att bringa mer, tog flyttlassen nya vägar. Mot industrierna, mot städerna! Som ett stort dragspel säckade norra Norrland ihop - ögonblicket efter dess befolkningsexplosion.
Till de nya nybyggena, som ploppat upp som svampar ur jorden på fälten kring huvudstaden. Statarlängorna på höjden fylldes av ödemarkernas barn. På Uppland och Sörmlands tjocka lerjordar, upprivna från sina egna rötter, i samhällen utan historia. De nya grannarna, kluvna mellan tankar på hemlandet och på den nya framtiden här, bröder och systrar i rotlösheten.
Vårt land är kallt, knappt beboeligt. Det har aldrig varit hem för några stora människoskaror, det har alltid funnits gränser för hur många vårt bistra klimat kan försörja. När fler kommit till, har hungerår och epidemier tagit ut sin rätt.
Mina förfäder vandrade västerut, drivna av hungern. Allt längre uppströms Skellefteälven, på jakt efter ny jord att bryta och lägga under plogen. De kämpade med järnhårda vintrar och myggrika somrar, det tog tillvara allt vad naturen bjöd. De var en del av den stora berättelsen om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem, blev nybyggarmark.
Förfäderna tog de jobb som fanns, de dikade, högg, flottade, rallade och bröt. De bevittnade girigheten hos baggbölare, träpatroner och gruvbolag. De drömde om ett annat liv och de organiserade sig. Vapnet hette solidaritet.
Som löpeldar spred sig väckelserna. Sinnena brann i Folkets hus, bönhus, nykterhetsloger. Slavar och syndare vakna. Gör din plikt, kräv din rätt. Himmel och jord må brinna. Från mörkret stiga vi mot ljuset. Från intet allt vi vilja bli.
Agitatorer bringade bud från fjärran huvudstäder. De strävsamma småbrukarna hade inga bastiljer eller vinterpalats att storma. Men de tog finkläderna på sig på första maj.
Den långsamma revolutionen svepte fram, fattigdomen röktes ut på reformernas väg. Järnspisarnas barn såg horisonterna öppnas. Med bil på väg att förverkliga sina bästa stämningars längtan. Universiteten öppnades, sinnena stormade på nytt.
När människan fått jorden att bringa mer, tog flyttlassen nya vägar. Mot industrierna, mot städerna! Som ett stort dragspel säckade norra Norrland ihop - ögonblicket efter dess befolkningsexplosion.
Till de nya nybyggena, som ploppat upp som svampar ur jorden på fälten kring huvudstaden. Statarlängorna på höjden fylldes av ödemarkernas barn. På Uppland och Sörmlands tjocka lerjordar, upprivna från sina egna rötter, i samhällen utan historia. De nya grannarna, kluvna mellan tankar på hemlandet och på den nya framtiden här, bröder och systrar i rotlösheten.
Kommentarer