Social Democracy / Socialdemokrati

Jag kan förstå vad valanalysens kritiker menar, men jag tycker att kritiken är överflödig. Den 157-sidiga rapporten innehåller en rejäl och i många punkter självkritisk beskrivning av valnederlaget. Och den ger rekommendationer som pekar åt rätt håll för förnyelsen av partiets politik och arbetsformer. På många punkter skriver valanalysgruppen nästan ordagrant samma saker som jag skrivit här på bloggen. Det skriver jag inte för att framhäva mig själv på något sätt, utan för att jag tror att det finns en ganska bred samsyn i partiet om vad som är problemen och vad som måste göras. Jag återger rapportens rekommendationer nedan, som återfinns på sidorna 152-153: • Socialdemokraterna bör genomföra ett brett internt arbete om den framtida sysselsättningspolitiken, där medlemmar och aktiva politiker på olika nivåer engageras. Det handlar om en bred diskussion som också inrymmer frågor om villkoren i arbetslivet; makt och inflytande, arbetsmiljö, utbildning, kompetensutveckling och trygghet

Partiets valanalys har just kommit och är glasklar kring sysselsättningen. "Den viktigaste förklaringen till valnederlaget är att väljarnas tilltro till vår förmåga att klara sysselsättningen sviktade", säger valanalysgruppens ordförande Berit Andnor. Texten kring sysselsättningen i valanalysen är mycket skarpare än jag hade väntat mig. Den säger att "partiledningen och regeringen felbedömde situationen", men skriver också att "partiet måste pröva den ekonomiskpolitiska regim som råder sedan 90-talets början". Läs analysen på sidorna 70-77 - texten finns här . Denna kritik faller blytungt på den som mer än någon annan ansvarade för utformningen av den ekonomiska politiken - den tidigare finansministern Pär Nuder. Frågan är nu - vad är socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman Pär Nuders svar på kritiken? Och kommer Nuder klara av att ompröva den ekonomiska politik han själv varit med om att utforma - en politik som uppenbarligen inte hållit måttet

Jag har just kommit hem från morgonsoffan i TV4 Uppland där jag, Agneta Gille och Li Bennich-Björkman diskuterade Ordförande Persson-dokumentärerna. Inslaget ska gå att se här (diskussionen börjar tre minuter in i klippet). Det kändes som vi bara precis hann börja samtalet. En sak jag tänkte säga fick jag med - att Göran Persson är en klassisk röd patriark men att han är för lite röd men för mycket patriark. En annan viktig sak lyckades jag dock inte få sagt - att Göran Perssons historiska bedrift är att hålla fast vid den generella välfärden trots allt. Detta har gjort att svensk socialdemokrati inte hamnat i den ökenvandring som många andra socialdemokratiska partier i Europa just nu går, där högerextrema och högerpopulistiska partier lyckats vinna över stora delar av partiernas väljarbas. Och jag hann definitivt inte prata om glappet i Göran Perssons politiska budskap - å ena sidan en retorisk uppslutning kring socialdemokratins traditionella värderingar, å andra sidan en praktisk

EU firar femtio år - något Margot Wallström och Fredrik Reinfeldt firar med att skriva artikel ihop på etablissemangets klotterplank . De är rörande överens om behovet av fler avregleringar och mer makt till unionen. I artikeln är det inget tal om den fundamentala förtroendekris som unionen upplever lagom till sin 50-årsdag. Att befolkningarna i två av grundarländerna sade nej till EU-konstitutionen 2005 har lamslagit EU-eliten och gett oss andra en behövlig andningspaus från tokigheterna från Bryssel. Jag är också i Berlin för närvarande, och deltar i den alternativa konferensen Europe - Not Without the People . Det är en spännande mötesplats för kritiker till EU:s nuvarande inriktning av olika slag. Jag återkommer med en rapport om diskussionerna på konferensen, men en sak som naturligtvis uppmärksammats är den omfattande opinionsundersökning av den brittiska tankesmedjan Open Europe som Ekot rapporterat om. Undersökningen , som baseras på mer än 17 000 intervjuer, visar bland annat

I have now given in for pressure from comrades on the other side of the North Sea and translated my congress speech from the last weekend. The Swedish original can be found here . Speech held by Peter Gustavsson during the Social Democratic Labour Party’s extra congress March 17-18, 2007. Can we afford justice? No, says the new Swedish government while it cuts in our social security in order to cut taxes. And they cut taxes the most for the very rich. But we know that justice is not only morally right but also utterly productive – the economic recipe of success for Sweden and Scandinavia. Also the international finance papers now decribe how the investments in education, health and security during change make us one of the world’s most successful countries. But it hasn’t always been like that. During the 80’s and 90’s the debate was dominated by the neo liberals’ idea that justice is costly and that we can’t afford it. Unequality grew, also with Social Democratic governments. Despite a

Under kongressen blev jag intervjuad av Helena Markstedt om läget i EU-debatten inom socialdemokratin. Resultatet kan du se här .

Kongressen är över. Det var en fantastisk upplevelse. Jag återkommer längre fram med en analys av Monas linjetal med utgångspunkt från råden jag gav . Än så länge får ni hålla till godo med mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten som jag rubricerade "Vi har råd med rättvisa". Talet är en tvåminuters kortversion av min och Jenny Anderssons Tidenartikel . Det som är inom parentes var sådant jag hade tänkt säga men inte sa för att klara av att begränsa anförandet till två minuter. Kamrater! Har vi råd med rättvisa? Nej, svarar vår nuvarande regering när den skär i våra trygghetssystem för att kunna sänka skatterna – mest för de allra rikaste. Men vi vet ju att rättvisa inte bara är moraliskt rätt utan också oerhört produktivt – Sveriges och Nordens ekonomiska framgångsrecept. Också de internationella finanstidningarna beskriver i dag hur investeringarna i utbildning, hälsa och trygghet i förändringen gör oss till ett av världens mest framgångsrika länder. Men så har det inte

På söndag håller Mona Sahlin sitt linjetal som ny partiordförande. Detta tal blir ett viktigt avstamp för en socialdemokrati som har medvind i opinionen men som ännu inte riktigt kommit igång som rörelse efter det stora nederlaget i höstens val. Jag fick aldrig möjlighet att träffa Mona när hon reste runt och träffade partidistrikten, men har roat mig med att plita ihop vilka råd jag skulle ge om jag hade uppdraget att vara med och utforma linjetalet. Tiden har inte räckt till för att komma på klatschiga formuleringar, utan det här ska mest ses som idéer kring ungefär vad som behöver sägas för att få rörelsen på fötter för en valseger redan från dag 1 efter extrakongressen. Jag har säkert glömt bort saker som måste sägas och så, men som tur är har jag ju läsare som gärna kommenterar så det behöver ju inte vara något problem. Jag tror att ämnet för talet bör vara jämlikhet, och ungefär så här skulle det kunna se ut: Börja med att tacka alla dem som varit med om att skriva talet, under d

Sedan jag skaffat prenumeration på LO-tidningen frågar jag mig själv varför jag inte gjort det för länge sen. Den innehåller intressanta nyheter man sällan får läsa på annat håll, bra krönikor och framför allt ett genuint löntagarperspektiv på världen. En andningspaus i en borgerligt dominerad offentlighet. Och billigt är det också - 210 kronor för ett helår (42 nummer) för LO-medlemmar och 395 kronor för andra. Här klickar man in för att skaffa tidningen. I veckans nummer skriver Göran Greider en bra artikel om arbetarrörelsen och medierna . Och vi kan läsa att Sverige haft en produktivitetsökning med 156 procent sedan 1990 - mer än det dubbla jämfört med de flesta andra västeuropeiska länder. Bara Sydkorea kan mäta sig med de svenska sifforna. Artikeln finns att läsa här men diagrammet finns bara i papperstidningen.

En dansk veckotidning startade på internationella kvinnodagen en tävling där man kan vinna sex med en prostituerad. Tidningen drivs av Allers, som äger bland andra Svensk Damtidning, Året Runt, Femina, Hemmets Vecotidning och Hänt Extra. Läs mer här . Avantgarde Skåne har startat en namninsamling på nätet som riktar sig till VD:s för Aller Sverige Martin Hansson som vägrat ta avstånd från vad som i Sverige hade varit en brottslig handling. Klicka in och skriv på !

Svensk trupp i anfallsoperationer i Afghanistan. En person jagas, skjuts, dödas. Efteråt ringer man till generalstaben och meddelar "no casualties - main target down". Och delar ut medaljer till folk för sitt deltagande i anfallsoperationen och för att de medverkade till att "huvudpersonen för operationen [kunde] oskadliggöras". Allt detta skildrades i kvällens Kalla Fakta . Ett antal frågor inställer sig. Varför kände vi inte till denna operation - den största svenska anfallsoperationen sedan 60-talet - tidigare? Vem gav sin tillåtelse till att svensk trupp, tillsammans med bland annat amerikanska styrkor, gav sig in i en afghansk by för att "oskadliggöra" en människa? Var ligger det politiska ansvaret, vad gör egentligen våra svenska militära styrkor där borta? Vilken relation har svensk trupp till NATO-trupp i Afghanistan? Och hur påverkas vår offentlighetsprincip och vårt politiska system av deltagande i utländska krig under NATO-flagg? Den tidigare fö

Med sådana här fiender behöver man inga vänner .

I det nya numret av socialdemokraternas idépolitiska tidskrift Tiden har jag och Jenny Andersson med en längre artikel om socialdemokratins utmaningar. Den inleds så här: Socialdemokratins problem är inte att den saknar visioner - tvärtom. Problemet är att det glappar påtagligt mellan dessa visioner och den konkreta politiken. Detta hänger samman med att partiet aldrig utvärderat sin egen 1980- och 1990-talspolitik och att partiet saknar en analys av sociala och ekonomiska utvecklingstendenser i kunskapssamhället. Under Göran Perssons partiledarperiod har folkhemsvisionen fått en retorisk renässans. Under tiden i opposition är utmaningen att fylla den med innehåll, genom att ta steget från nostalgisk längtan till det förflutna till en reformism för 2000-talet. Artikeln finns att läsa här . Läs den! P.S. Debatten om Socialistiskt Forum i Uppsala fortgår - nu har Fredrik Malm kommenterat mitt inlägg från i morse och jag har kommenterat det han skrivit i min tur.

Helgens Socialistiskt Forum var en fantastisk upplevelse. Flera hundra personer deltog och lyssnade på intressanta seminarier, människor möttes över organisationsgränser och byggde nätverk. Själv deltog jag i ett mycket givande och konstruktivt seminarium om ekonomisk demokrati och ekonomisk politik som också återgavs i en artikel i UNT (ej på nätet). Arrangörerna hade gjort ett fantastiskt jobb med allt det praktiska, med en bra marknadsföring och så vidare. De två Anders - Anders Eriksson från vänsterpartiet och Anders Fraurud från Socialistiska Partiet - förtjänar ett särskilt hedersomnämnande för det arbete de lagt ned. Socialistiskt Forum i Uppsala ger mersmak. Sådant här behövs verkligen, inte minst i den tid vi lever. Men det finns också uppenbara bekymmer, som beskrivits av Anna Ardin som hade den otacksamma uppgiften att nyansera bilden av Kuba i detta sammanhang. Själv lyssnade jag på ett seminarium precis innan mitt eget som gav en väldigt fadd eftersmak. Denna diskussion s

I UNT 2 mars bjöds det på gratis reklamplats för morgondagens Socialistiskt Forum . Det var folkpartisten Fredrik Malm som sydde ihop en avancerad guilt-by-association-kedja för att säga att socialdemokraterna minsann nästan är stalinister. Stig-Björn Ljunggren har skrivit ett som vanligt underhållande svar i dagens UNT . Stig-Björn har också utvecklat resonemanget på sin blogg . Själv ska jag diskutera ekonomisk demokrati i morgon på Grand mellan 16 och 18, med Ali Esbati och Stig-Björns nästan-namne Sten Ljunggren som brukar skriva artiklar och böcker om ekonomi tillsammans med Johan Ehrenberg . Det ska bli skoj. Kan avslöja att en hel del av det jag säger kommer att baseras på min PR-guide till en mer demokratisk ekonomi . Vi ses där!