fredag, mars 25, 2011

Mitt anförande på s-kongressen

Detta är det anförande jag höll nyss under punkten "Vår omvärld" på den socialdemokratiska extrakongressen - inklusive några saker jag fick kapa bort för att det blev lite långt:

Partivänner,

Det har varit en lång vinter. Men nu är våren här.

För oss socialdemokrater har det varit en riktig fimbulvinter. Som kriskommissionen konstaterar i sin slutrapport så brottas vi med dåligt självförtroende och dålig intern tillit. Vi lägger mycket kraft på att mäta och följa opinionen snarare än att formulera politiska visioner, utveckla reformer för en positiv samhällsutveckling och bilda opinion, skriver programkommissionen.

Det är svårt att veta vad man ska fokusera på när man har ett par minuter i rampljuset så här under en Ring P1-övning för socialdemokratiska kommunalråd och partiaktiva. Under extrakongressen 2007 talade jag om att vi har råd med rättvisa. Att en jämlikhetspolitik inte bara är moraliskt riktig utan också ekonomiskt gynnsam. Men jag tror att insikten är större nu än då att vi behöver tänka om i den ekonomiska politiken och stå upp för investeringar i infrastruktur, hälsa och utbildning.

Denna gång tror jag att vi måste prata om vägen ur den kris socialdemokratin befinner sig i – inte bara i vårt land utan i hela Europa. En kris betydligt djupare än vad en fin och framåtriktad kongress och en ny och inspirerande partiledning ensamt kan rå på.

Sedan vi ombud fick det tunna lilla häftet som utgör partistyrelsens diskussionsunderlag har det uttrycks farhågor för att kriskommissionens slutrapport ska bli en hyllvärmare. Det är nog en överdriven farhåga – då den tidigare partiledningen inte skickat denna slutrapport till tryckeriet så är det svårt att ställa den i en hylla.

Där är min första uppmaning till den nya partiledningen. Starta inte på ruta ett igen, utan ta tillvara och använd slutrapporten från det arbete kriskommissionen gjort under ett halvårs tid. Låt detta dokument bli grunden för ett stort samtal om framtidens socialdemokrati, och bygg samtidigt det Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti som kriskommissionen uppmanar oss att bli.

Sedan vill jag precis som Mona inte föregå valet senare i eftermiddag, men vill ändå rikta några ord till Håkan Juholt. Om fler röstar som jag så går du från försvarspolitiken till en väldigt central post i vårt parti. Ta med dig insikten om att framgång aldrig bara är en fråga om stora budgetar eller överlägset materiel. För att vinna krävs en kampvilja och en glädje i att arbeta tillsammans – en känsla i hjärtgropen att det man gör är rätt och riktigt och viktigt. Håkan, gör oss stolta över att vara sossar igen!

Ska socialdemokratin vinna krävs ett gott ledarskap och en rejäl satsning på den folkrörelse, folkbildning och idéutveckling som alltid varit vår styrka. Ta tillvara alla de nya unga krafter som nu bubblar upp från ungdoms- och studentförbund. Återge kulturen den plats den förtjänar i vårt fackliga och politiska arbete. Använd sången, dikten, konsterna som ett sätt att beskriva hur vi uppfattar världen, hur dagens klassamhälle ser ut.

Den här partikongressen kan gå till historien som det tillfälle då svensk arbetarrörelse reste sig och återtog sin reformiver och initiativet i samhällsdebatten. Men om det ska bli så krävs ett hårt och hängivet arbete från såväl partiledning och medlemmar och sympatisörer.

Våren är här nu. Socialdemokratin är på väg tillbaka.

Nu tar vi dem, kamrater!

2 kommentarer:

Knut Lindelöf sa...

Ni har alltså bestämt er för att inte föra fram Lena Sommestad. Det kan jag i o f s förstå. Men glöm inte att Håkan Juholt förmodligen har svåra politiska blockeringar i både Natofrågan och Afghanistanfrågan. Ta upp det!

Jan-Ivar sa...

Jag gillade ditt anförande i högsta grad. Äntligen kan man börja tro att partiet hittat sina värden igen. Säger en som blev medlem som sextonåring för 45 år sedan.