Rötter och rotlöshet
Här kommer en liten dikt jag skrivit, som publicerades i antologin "Ord från ett rum" tidigare i höstas. Den minnesgranne vet att den publicerades första gången här på bloggen, i delvis annan form. Håll till godo.
Rötter och rötlöshet
Vårt land är kallt,
knappt beboeligt.
Det har aldrig varit hem
för några stora människoskaror.
Det har alltid funnits gränser
för hur många vårt bistra klimat
kan försörja.
När fler kommit till
har hungerår och epidemier
tagit ut sin rätt.
Mina förfäder och förmödrar
vandrade västerut
drivna av hungern.
Allt längre uppströms Skellefteälven
på jakt efter ny jord att bryta
att lägga under plogen.
De kämpade med järnhårda vintrar
och myggrika somrar
de tog tillvara allt vad naturen bjöd.
De var en del av den stora berättelsen
om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem
blev nybyggarmark.
De satte barn till världen
ammade, uppfostrade, tvättade, skurade
utfordrade, mjölkade, slog hö, lagade mat
dikade, högg, flottade, rallade och bröt.
De bevittnade girigheten
hos baggbölare, träpatroner och gruvbolag.
Drömde om ett annat liv
och organiserade sig.
Vapnet hette solidaritet.
Som löpeldar spred sig väckelserna.
Sinnena brann i Folkets hus, bönhus, nykterhetsloger.
Slavar och syndare vakna.
Gör din plikt, kräv din rätt.
Himmel och jord må brinna.
Från mörkret stiga vi mot ljuset.
Från intet allt vi vilja bli.
Agitatorer bringade bud från fjärran huvudstäder.
De strävsamma småbrukarna
hade inga bastiljer eller vinterpalats att storma.
Men de tog finkläderna på sig på första maj.
Den långsamma revolutionen svepte fram,
fattigdomen röktes ut
på reformernas väg.
Järnspisarnas barn såg horisonterna öppnas.
Med bil på väg att förverkliga
sina bästa stämningars längtan.
Universiteten öppnades
sinnena stormade på nytt.
När människan fått jorden att bringa mer
tog flyttlassen nya vägar.
Mot industrierna, mot städerna!
Som ett stort dragspel
säckade norra Norrland ihop
ögonblicket efter dess befolkningsexplosion.
Till de nya nybyggena
som ploppat upp som svampar ur jorden
på fälten kring huvudstaden.
Statarlängorna på höjden
fylldes av ödemarkernas barn.
På Uppland och Sörmlands tjocka lerjordar
upprivna från sina egna rötter
i samhällen vars historia inte är deras.
De nya grannarna
kluvna mellan tankar på hemlandet
och på den nya framtiden här
bröder och systrar
i rotlösheten.
Rötter och rötlöshet
Vårt land är kallt,
knappt beboeligt.
Det har aldrig varit hem
för några stora människoskaror.
Det har alltid funnits gränser
för hur många vårt bistra klimat
kan försörja.
När fler kommit till
har hungerår och epidemier
tagit ut sin rätt.
Mina förfäder och förmödrar
vandrade västerut
drivna av hungern.
Allt längre uppströms Skellefteälven
på jakt efter ny jord att bryta
att lägga under plogen.
De kämpade med järnhårda vintrar
och myggrika somrar
de tog tillvara allt vad naturen bjöd.
De var en del av den stora berättelsen
om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem
blev nybyggarmark.
De satte barn till världen
ammade, uppfostrade, tvättade, skurade
utfordrade, mjölkade, slog hö, lagade mat
dikade, högg, flottade, rallade och bröt.
De bevittnade girigheten
hos baggbölare, träpatroner och gruvbolag.
Drömde om ett annat liv
och organiserade sig.
Vapnet hette solidaritet.
Som löpeldar spred sig väckelserna.
Sinnena brann i Folkets hus, bönhus, nykterhetsloger.
Slavar och syndare vakna.
Gör din plikt, kräv din rätt.
Himmel och jord må brinna.
Från mörkret stiga vi mot ljuset.
Från intet allt vi vilja bli.
Agitatorer bringade bud från fjärran huvudstäder.
De strävsamma småbrukarna
hade inga bastiljer eller vinterpalats att storma.
Men de tog finkläderna på sig på första maj.
Den långsamma revolutionen svepte fram,
fattigdomen röktes ut
på reformernas väg.
Järnspisarnas barn såg horisonterna öppnas.
Med bil på väg att förverkliga
sina bästa stämningars längtan.
Universiteten öppnades
sinnena stormade på nytt.
När människan fått jorden att bringa mer
tog flyttlassen nya vägar.
Mot industrierna, mot städerna!
Som ett stort dragspel
säckade norra Norrland ihop
ögonblicket efter dess befolkningsexplosion.
Till de nya nybyggena
som ploppat upp som svampar ur jorden
på fälten kring huvudstaden.
Statarlängorna på höjden
fylldes av ödemarkernas barn.
På Uppland och Sörmlands tjocka lerjordar
upprivna från sina egna rötter
i samhällen vars historia inte är deras.
De nya grannarna
kluvna mellan tankar på hemlandet
och på den nya framtiden här
bröder och systrar
i rotlösheten.
Kommentarer