Kommer duvorna styra i Linköping?

SSU-kongressen 2005 äger rum i Linköping. Jag vet inte om det finns många duvor i den staden, men SSU:s framtidskommission har sett till att det blivit några fler. Kommissionen har letts av Jan Nygren och Bosse Bernhardsson och har bestått av ledande personer från bägge sidor i den konflikt som rasat i SSU i tio år - däribland de som nominerats till förbundsordförande och -sekreterare.

När jag läser dokumentet från kommissionen inser jag att det är precis det jag hade hoppats på att de skulle göra när jag skrev på UNT:s debattsida i mars, och som vi hoppades på i Socialistiskt Forums redaktion. Dokumentets allmänna slutsatser inleds:

Kommissionen konstaterar att det självfallet pågår en engagerad debatt och finns politiska skillnader i ett ungdomsförbund som SSU. I de samtal vi haft har dock inget framkommit som tyder på att dessa skulle vara så stora att de motiverar den sedan ett antal år pågående konflikten och det tonläge som allt för ofta hörts från olika grupperingar i ungdomsförbundet.

Vi menar att konflikten har sin huvudsakliga utgångspunkt i något som kan beskrivas som ”utanför- och innanförskap” och i bristande förtroende för varandras ambitioner. Brist på kommunikation förstärker bilden av den ena eller andra gruppens opålitlighet och brist på politisk ”renlärighet”. Man har talat och talar - om än i något mindre grad idag - om varandra och inte med varandra.

Dokumentet har signerats av tunga personer på respektive sida i SSU-konflikten. Rimligen bör detta också innebära att de förslag som nu lagt ligger ganska fast eftersom mycket prestige har investerats i det.

Som en av dem som var med och ägnade alldeles för stor del av mitt liv åt denna konflikt under ett antal år kan jag inte riktigt slita mig från frågan om inte "hökarna" hade kunnat bli "duvor" tidigare och därmed hindra konflikten från att slita sönder SSU. Varför skulle det krävas att de korrupta strukturerna exploderade under sitt eget tryck innan den styrande falangen började inse hur illa det faktiskt var?

Bara för att ge en bild av hur illa det var - detta pressmeddelande skickades faktiskt ut från högerdistrikten under pågående kongress i Umeå 2001 (den kongress som hade mottot "Det finns inga vi och dom"...):

Under många år har nytänkande SSU:are fått stå tillbaka för kompromisser mellan förbundsledning och statssocialisterna, trots förnyarnas tydliga majoritetställning. Under kongressen i Umeå vill man återigen genom hot och demonstrativa handlingar tvinga fram orimliga kompromisser. [...] Vi anser att den nya förbundsstyrelsen speglar SSUs politiska sammansättning och att kompromisser hade varit överflödiga. Vi vet att Mikael Damberg respekterar valet av ny förbundsstyrelse, men vi vet också att han skulle vilja ha sett en öppning för en kompromiss. Det är hedrande, men också naivt.

Jag hoppas och tror att kompromissen kommer att hålla kongressveckan ut och att Linköping blir en ny början för SSU. SSU har inte råd med mer av intern konflikt, socialdemokratins kris är alldeles för djup för det och dagens unga socialdemokrater förtjänar en bättre SSU-tid än den min generation fick. För att citera förbundsordförande Jan Nygren på SSU-kongressen 1981: "Vi har bara SSU till låns".

Jag åker ner till Linköping i morgon och kommer nog blogga ganska oregelbundet under veckan.