lördag, oktober 03, 2009

Sverige kallnar

Det är mycket nu. Jag gillar när det händer grejer, men har en irriterande förmåga att ta på mig lite för mycket för att hinna andas mellan varven.

Det stora som händer är turnerandet och föreläsandet utifrån boken Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden. Hittills i höst har jag hunnit föreläsa om den fem gånger, och fler ska det bli. Jag deltar också i kampen mot privatiseringarna på olika sätt.

Men jag skriver också artiklar och föreläser om hur regeringspolitiken ökar klassklyftorna dramatiskt, om folkrörelse samt om EU och Lissabonfördraget. Jag håller en del föreningsutbildningar, jobbar med ett Palestinaprojekt och deltar i diskussionerna kring att starta en ny vänstertidning i Uppsala. Och så uppdraget som kassör i Uppsala arbetarekommun, mina kommunalpolitiska uppdrag i kulturnämnd och kommunfullmäktige och uppdraget i Ordfronts styrelse. Puh!

I såna här lägen är det lätt att se sin egna tid krympa till ingenting. Men nu har jag, peppar peppar, fått viss kontroll på det hela. Så då kan jag åter bli lite kreativ:


Sverige kallnar
Mörkret breder ut sig

Kylan biter hårdast
för den som inte har ett hem.
För den som
inte kan tända några stearinljus
inte kan vrida upp termostaten
inte kan krypa ner under duntäcket.

Kylan biter hårt
för den som tvingas upp före gryningen
av väckarklockans aggressiva larm
och sömngångaraktigt
tvingar sig ut i råkylan.

Det är kallt och mörkt i Sverige
isande tyst
när maktens eliter
kliar varandras ryggar.
När ekonomin, politiken och medierna
styrs av samma värderingar
med samma projekt:
Att bygga pyramiderna åter
stenblock för stenblock.

De ser ner från toppen
skrattar åt alla som gick på
den enkla.
Att vi bryter utanförskapet
genom att göra allting sämre
för den som står utanför.

Ser den långtidssjuka
fylld av skräck inför en framtid
då socialkontoret är den enda utvägen
gråter inför vanmäktiga fackombud
över hur det kunde bli så här.
Hon som gjorde allting rätt
jobbade och slet
på jobbet och utanför
tills kroppen inte mäktade med längre.

Ser hur de rika blir rikare
hur klassklyftorna skenar
hur förorter brinner
och rädslan för Den Andre
breder ut sig.

Den ljuva jämlikheten
tiden då vi lade bort titlarna
såg varandra i ögonen
i ögonhöjd
den tiden är borta nu.

Pyramiderna växer
de pyramider vi trodde
vi hade jämnat med marken
dessa gravkammare från en annan tid
nu är det välfärden de begraver.

Men vi har klarat det förr
med betydligt sämre odds
låt oss göra det igen.
Med gemensamma krafter
berätta för maktens män
att vi tar ingen skit
vi är här
vi är många
många fler än ni.
Och nu får det vara nog.

2 kommentarer:

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Jag tycker att din blandning av reflektion om vardagen och avslutning med en dikt var trevlig.
Ofta uttrycker sig socialdemokrater sidenslipsigt istället för som folk gör mest. Det här var ett steg ifrån det även om du inte tänkte så själv när du skrev det.
Kanske borde du fundera över hur du ska få andas då och då. Men något du inte borde tänka över (läs: något du inte bör sluta med) är dikter.
Mer politisk trivsel vore trevligt.

Edvin, socialdemokrat och socialist sa...

Betoningen i andra stycket, första meningen i förra inlägget ska vara på ordet "kanske", inte på ordet "borde".