Social Democracy / Socialdemokrati

Jag insåg till min förskräckelse idag att Almedalsprogrammet är stängt för nyregistrerade arrangemang. Så slarviga och upptagna jag har missat att få dit årets grej under Almedalsveckan. Så då får vi marknadsföra på andra sätt i stället: 30/6 2009, 13:00 - 16:00 Almedalsbiblioteket, Cramérgatan 5, "Cramérsalen" Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden Vilka är drivkrafterna bakom privatiseringsvågen? Vilka är vinnarna - medborgarna eller den transnationella privatiseringsindustri som gör vinst på människors behov? Hur ser det privatiserade samhället ut? Och vilka alternativ finns? Diskussion utifrån nyutkommen bok. Den gemensamma välfärden privatiseras – i allt snabbare takt och med allt mer raffinerade metoder. Privatiseringarna löper idag per automatik, lagstadgade och skattefinansierade, inlindade i nyspråk om valfrihet och mångfald. Det mesta står på spel: vård, skola, omsorg, bostäder, statlig verksamhet och infrastruktur. Sälj

I gårdagens inlägg beskrev jag hur det socialdemokratiska EU-valresultatet var summan av två motstridiga trender som råkade bli lika starka. Det kan beskrivas i geografiska termer, men jag tror att det är mer relevant att beskriva det i sociala termer eftersom man tydligt kan se hur olika bostadsområden i exempelvis min hemstad Uppsala rör sig åt diametralt olika håll. Min preliminära slutsats är att socialdemokraterna gick fram bland arbetare medan vi förlorade bland tjänstemän. Uppgången bland arbetare blev precis lika stark som nedgången bland tjänstemän. I den spirande eftervalsdebatten påstår många förståsigpåare och många stockholmsbaserade bloggare att valet är en katastrof för (S) därför att vi var fjärde största parti i Stockholm. Visst, det är dåligt att det är så och inte minst är det illavarslande inför kommande kommun- och landstingsval där, men ibland finns det anstrykningar till elitism i dessa kommentarer. Som att en röst i Stockholm skulle vara mer värd än en röst i U

Det finns anledning till stor oro för den europeiska utvecklingen. Högerkonservativa krafter blir allt starkare, och det sociala Europa rör sig allt längre bort. Kryptofascister och uttalade fascister får allt större väljarstöd. Utvecklingen borde skrämma oss alla. Trots detta, tänkte jag i detta inlägg fokusera på den svenska ankdammen och på de socialdemokratiska valsiffrorna. Siffran 24,6 procent avspeglar nämligen en falsk stabilitet. Socialdemokraterna gjorde exakt samma valresultat som valet innan, men under ytan finns dramatiska rörelser. Två rörelser i helt olika riktningar har påverkat Socialdemokraternas valresultat, och de råkade i slutändan bli exakt lika starka. I gårdagens val gick Socialdemokraterna kraftigt fram i skogslänen, och då särskilt i de fyra norrlandslänen. I Jämtland ökade partiet med 11 procentenheter , i Norrbotten med 9 , i Västernorrland med dryga 7 . Denna ökning skedde utan någon större ökning av valdeltagandet i den norra halvan av landet - det handlar

Socialdemokraterna ser ut att kunna gå framåt i årets EU-val, och kanske till och med passera den magiska 30-procentsgräns som partiet aldrig tidigare klarat av att nå upp till under de tre tidigare EU-valen. Detta trots det senaste halvårets alla diskussioner om vilka vi ska samarbeta med och inte, Mona Sahlins ledaregenskaper och bonusvillkoren i AMF:s styrelse. Mycket kan hända än, och allt hänger på vilka som sluter upp på valdagen, men det ser onekligen lovande ut . Huvudorsaken till detta tror jag är att socialdemokraterna kommit en bra bit på vägen i att förnya sin EU-politik. Vi har gått från att vara ett parti uppdelat mellan EU-predikanter och EU-protestanter till att bli ett parti av EU-praktiker. Orden jag använder ovan är inte mina egna, utan de användes av Marita Ulvskog i Ekots lördagsintervju för ganska precis ett år sedan. Som partisekreterare och sedermera huvudkandidat till Europaparlamentet har Ulvskog spelat en central roll i utarbetandet av den nya och fra