Moderata lönesänkarpartiet
I dag fick jag Socialdemokraterna i Uppsalas nya tidning hem i lådan. Där har jag medverkat med följande artikel:
Moderaterna har lagt ut blå dunster om vad de står för, men skrapar man på ytan är det samma gamla högerpolitik nu som då. Valet den 17 september kommer att stå mellan en socialdemokrati som har ett konkret program för fortsatta välfärdsreformer och full sysselsättning och moderaterna som vill få ner arbetslösheten genom lönesänkningar för de fattigaste.
Valet 2002 var en katastrof för moderaterna. De hade talat högt om de enorma skattesänkningar de ville genomföra och som skulle betalas genom kraftiga nedskärningar i skola, vård, omsorg och de sociala trygghetssystemen. Moderaterna har nu insett att välfärdsstaten har ett mycket starkt stöd i väljarkåren, och Fredrik Reinfeldt har ägnat sina första år som partiledare åt att måla en bild av att partiet nu är ”de nya moderaterna” som inte vill genomföra något systemskifte. Men vad ligger egentligen bakom retoriken?
När Fredrik Reinfeldt för tretton år sedan beskrev sin politiska vision i boken ”Det sovande folket” beskrev han svenskarna som ”hjärntvättade”, ”indoktrinerade” och ”mentalt handikappade”. Välfärden skulle skäras ner och privatiseras och skatterna skulle sänkas radikalt.
Reinfeldt och moderaterna har samma politiska mål nu som då. Det är takten som har förändrats. Om man förr ville få ner skattenivån till EU-snitt på en mandatperiod, kan man idag låta det ta två mandatperioder. Det innebär att statens intäkter skulle minska med otroliga 250 miljarder kronor per år. Även om all offentlig sjukvård i Sverige skulle avvecklas, skulle det inte räcka för att betala en så enorm skattesänkning.
Om de 250 miljarderna är en mer långsiktig ambition, är moderaternas förslag om att slakta arbetslöshetsförsäkringen desto mer konkret. Reinfeldt gör ingen hemlighet om att han vill sänka ersättningsnivån till 65 procent och tvinga arbetslösa att ta jobb till nivåer som närmar sig halva den tidigare lönen om de inte vill riskera avstängning från a-kassan.
Utöver detta vill moderaterna chockhöja a-kasseavgiften med 300 kronor i månaden inom de flesta LO-förbund och höja fackavgiften genom att skatteavdraget slopas. För många löntagare äts högerpaktens skattesänkningar direkt upp av dessa avgifts- och skattehöjningar. Om de inte väljer att lämna fack och a-kassa, såklart. Och självklart är det en viktig målsättning för högerns strateger att försvaga fackföreningsrörelsen i inledningsfasen så den har svårt att bjuda motstånd när väl silkesvantarna tagits av. Så gjorde Thatcher i Storbritannien, så gjorde Reagan i USA, så vill Reinfeldt göra i Sverige.
Under de kommande åren kommer EU att ta ställning till det Vaxholmsfallet som handlar om ifall svenska fackföreningar har rätt att strejka för kollektivavtal när utländska företag etablerar sig. Den svenska regeringens inställning kommer vara mycket viktig för utfallet. LO anser att om arbetsgivaren vinner denna tvist blir det mycket svårt att se till att alla som jobbar i Sverige har anständiga löner och flaggar för att då kan fackföreningsrörelsen komma att kräva ett svenskt EU-utträde. Moderaterna, som säger sig vara ”kollektivavtalskramare” numera, har vid upprepade tillfällen angripit Byggnads för denna konflikt. Är det måhända de lettiska kollektivavtalen om 35 kronor i timmen moderaterna kramar?
Med lägre a-kassa, färre fackanslutna och lönedumpning ska de lågavlönades lönenivåer drivas ned så att de lönar sig att arbeta till svältlöner. Det är moderaternas recept mot arbetslösheten. Nog är det moderat politik, men den är knappast ny och knappast arbetarvänlig.
Höstens val blir ett val mellan två samhällssystem – ett solidariskt välfärdssamhälle eller ett kallt klassamhälle efter amerikansk modell. De flesta svenskar säger nej till moderaternas systemskifte om de får möjlighet till att ta ställning till politikens sakinnehåll bortom mediernas rapporteringar om affärer och det politiska spelet. Det är det budskapet vi måste ut med - det är på oss det beror!
Moderaterna har lagt ut blå dunster om vad de står för, men skrapar man på ytan är det samma gamla högerpolitik nu som då. Valet den 17 september kommer att stå mellan en socialdemokrati som har ett konkret program för fortsatta välfärdsreformer och full sysselsättning och moderaterna som vill få ner arbetslösheten genom lönesänkningar för de fattigaste.
Valet 2002 var en katastrof för moderaterna. De hade talat högt om de enorma skattesänkningar de ville genomföra och som skulle betalas genom kraftiga nedskärningar i skola, vård, omsorg och de sociala trygghetssystemen. Moderaterna har nu insett att välfärdsstaten har ett mycket starkt stöd i väljarkåren, och Fredrik Reinfeldt har ägnat sina första år som partiledare åt att måla en bild av att partiet nu är ”de nya moderaterna” som inte vill genomföra något systemskifte. Men vad ligger egentligen bakom retoriken?
När Fredrik Reinfeldt för tretton år sedan beskrev sin politiska vision i boken ”Det sovande folket” beskrev han svenskarna som ”hjärntvättade”, ”indoktrinerade” och ”mentalt handikappade”. Välfärden skulle skäras ner och privatiseras och skatterna skulle sänkas radikalt.
Reinfeldt och moderaterna har samma politiska mål nu som då. Det är takten som har förändrats. Om man förr ville få ner skattenivån till EU-snitt på en mandatperiod, kan man idag låta det ta två mandatperioder. Det innebär att statens intäkter skulle minska med otroliga 250 miljarder kronor per år. Även om all offentlig sjukvård i Sverige skulle avvecklas, skulle det inte räcka för att betala en så enorm skattesänkning.
Om de 250 miljarderna är en mer långsiktig ambition, är moderaternas förslag om att slakta arbetslöshetsförsäkringen desto mer konkret. Reinfeldt gör ingen hemlighet om att han vill sänka ersättningsnivån till 65 procent och tvinga arbetslösa att ta jobb till nivåer som närmar sig halva den tidigare lönen om de inte vill riskera avstängning från a-kassan.
Utöver detta vill moderaterna chockhöja a-kasseavgiften med 300 kronor i månaden inom de flesta LO-förbund och höja fackavgiften genom att skatteavdraget slopas. För många löntagare äts högerpaktens skattesänkningar direkt upp av dessa avgifts- och skattehöjningar. Om de inte väljer att lämna fack och a-kassa, såklart. Och självklart är det en viktig målsättning för högerns strateger att försvaga fackföreningsrörelsen i inledningsfasen så den har svårt att bjuda motstånd när väl silkesvantarna tagits av. Så gjorde Thatcher i Storbritannien, så gjorde Reagan i USA, så vill Reinfeldt göra i Sverige.
Under de kommande åren kommer EU att ta ställning till det Vaxholmsfallet som handlar om ifall svenska fackföreningar har rätt att strejka för kollektivavtal när utländska företag etablerar sig. Den svenska regeringens inställning kommer vara mycket viktig för utfallet. LO anser att om arbetsgivaren vinner denna tvist blir det mycket svårt att se till att alla som jobbar i Sverige har anständiga löner och flaggar för att då kan fackföreningsrörelsen komma att kräva ett svenskt EU-utträde. Moderaterna, som säger sig vara ”kollektivavtalskramare” numera, har vid upprepade tillfällen angripit Byggnads för denna konflikt. Är det måhända de lettiska kollektivavtalen om 35 kronor i timmen moderaterna kramar?
Med lägre a-kassa, färre fackanslutna och lönedumpning ska de lågavlönades lönenivåer drivas ned så att de lönar sig att arbeta till svältlöner. Det är moderaternas recept mot arbetslösheten. Nog är det moderat politik, men den är knappast ny och knappast arbetarvänlig.
Höstens val blir ett val mellan två samhällssystem – ett solidariskt välfärdssamhälle eller ett kallt klassamhälle efter amerikansk modell. De flesta svenskar säger nej till moderaternas systemskifte om de får möjlighet till att ta ställning till politikens sakinnehåll bortom mediernas rapporteringar om affärer och det politiska spelet. Det är det budskapet vi måste ut med - det är på oss det beror!
Kommentarer
Återigen en dum socialdemokrat som inte har något vett i huvudet.
Varför kan du inte angripa sakfrågor istället för att skriva en massa jävla propaganda??! Säg att "Moderaterna har lovat att sänka skatterna för låginkomsttagare med 50%, eller 15 procentenheter, detta kommer slå mot välfärdsstaten eftersom vi då får mindre pengar att spendera och omfördela. Å andra sidan så kan en sänkning av inkomstskatten för noll- och låg-taxerande personer göra att många går från svartjobb eller socialbidrag till jobb genom att incitamentet för dem att jobba är större. Vi måste därför väga dessa två alternativ mot varandra, och vi socialdemokrater har kommit fram till att även om vissa långtidsarbetslösa personer blir anställda så är det viktigare att vi får leka mamma-pappa-barn och omfördela pengarna som vi vill - bidrag är ju alltid bättre än lågavlönar arbete!!!"
Så jäkla korkat.