torsdag, januari 05, 2006

Vad har Johnny Munkhammar mot Sverige?

Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur man i Storbritannien alltmer ser på den nordiska modellen med avund. Läs om det här och här. LO:s valblogg har också kommenterat det här.

I dag har Guardian en ny artikel om Sverige. Den handlar om hur Europa tittar norrut i hopp om att finna en modell att förena tillväxt med rättvisa, men också om svårigheterna för invandrare i Sverige att få jobb. Precis som de artiklar jag hänvisat till i mina tidigare inlägg är den läsvärd.

Det är påtagligt hur Timbros Johnny Munkhammar återigen försöker smutskasta Sverige i brittisk press. Så här låter det denna gång:
"The extreme version of the social model we have ... causes high unemployment and fairly low growth. It creates dependency on the government."

Vad har Munkhammar mot Sverige egentligen? Och varför ska han smutskasta vårt land i internationell press? Använder verkligen Svenskt Näringsliv pengarna rätt när de avlönar folk för att tala illa om det land där deras medlemsföretag har sin bas?

För övrigt har Munkhammar tyckt illa om Sverige länge. För ett par år sedan ledde han Svenskt Näringslivs fallerade 800-miljonerskampanj för euron, och menade att Ett nej skapar risker för Sveriges framtid, för jobben och välståndet. Lyckligtvis misslyckades han då och de som uppenbarligen riskerat sin framtid är de länder som är med i ett EMU som vittrar sönder alltmer för varje år som går. Själva kunde vi fortsätta bedriva en självständig ekonomisk politik som visar upp klart bättre siffror än kontinentaleuropa med bibehållen social välfärdspolitik.

17 kommentarer:

Kerstin sa...

Men nu kan jag inte låta bli att protestera. Vi har inte någon bibehållen välfärdspolitik. Möjligen kan man säga att den inte raserats totalt än!

Peter Gustavsson sa...

Välfärden har skamfilats rejält av 90-talskrisen, men nog har vi kvar grunderna i den svenska välfärdsmodellen. I internationellt perspektiv ligger vi fortfarande mycket bra till, även om vi själva kan ha mycket synpunkter på vad som borde bli ännu bättre.

Kerstin sa...

Tja Peter, jag skulle tycka att det var fantastiskt om välfärden blev lika bra igen som den var före 1990. Det skulle jag inte uttrycka som att "den borde bli ännu bättre".

Peter Gustavsson sa...

Allt handlar om perspektiv. Nätr jag ser det från ett svenskt perspektiv, håller jag självfallet med dig om att 90-talets systemskifte varit förödande. Men sett i ett internationellt perspektiv är Sverige fortfarande ett land som många människor ser upp till.

Det gäller att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Den svenska välfärdsmodellen är sämre än våra egna ideal, men bättre än andra konkurrerande modeller. Och i fallet med Johnny Munkhammar försöker ju han hävda att den svenska modellens problem handlar om fel i själva modellen - för mycket välfärd. Själv är jag böjd att tro att problemet Guardian pekar på handlar om för lite svensk modell - för hög arbetslöshet som slår hårdast mot de svagaste grupperna i samhället.

Kerstin sa...

Peter:
Jo, det är ju klart, det där med två tankar samtidigt klarar jag nog inte av.

Kerstin sa...

PS: Fast nu dök en tredje tanke upp i min hjärna, som jag nog klarar av att skriva ner om jag inte försöker hålla de andra två i huvudet samtidigt:
Sysemskiftet påbörjades inte i början av 90-talet, utan under senare delen av 80-talet, med avregleringarna och nedskärningar inom den offentliga sektorn.

Peter Gustavsson sa...

Ja, systemskiftet började på 80-talet, men dess effekter blev inte tydliga förrän på 90-talet.

Jag skulle vilja datera "tredje vägen steg ett" från 1982 till våren 1990, och "tredje vägen steg två" till våren 1990 och framåt. Regeringen Carlsson II fattade en rad beslut av systemskifteskaraktär - bland annat överordnades inflationsbekämpningen kampen mot
arbetslösheten, kronan fick fast växelkurs mot ecun för att ge tyngd åt denna nya linje, skattereformen genomfördes och ansökan om medlemskap i EU skickades in. Regeringen Bildt fortsatte denna politik till katastrofens brant, och konsekvenserna har vi levt med sedan dess.

Den inflationsdrivande spekulation som var följden av kreditavregeringen blev motivet för en hårdvalutepolitik som skulle få ner prisökningarna utan hänsyn till konsekvenserna för jobb och välfärd. Och på 90-talet blev sedan det katastrofala statsfinansiella läget massarbetslösheten skapade ett motiv för enorma nedskärningar.

Med allt detta sagt är Sverige anno 2006 - trots tjugo år av tredjevägenpolitik - en förebild i världen. Flera tankar samtidigt som sagt...

Kerstin sa...

Enligt vad jag minns påbörjades systemskiftet nästan precis ett år efter Olof Palmes död, då Kjell-Olof Feldt blev regeringens ende starke man.
Jag minns hur förskräckt jag blev när man i ekot rabblade upp Palmes nya regering efter valet 1982 och den ende starke personen vid sidan om Palme var just Feldt. Sade då till maken att "tänk om Palme dör, då blir Feldt den starkaste mannen i regeringen, det blir inte roligt". Det blev det inte heller.

Feldt fick just sin chans efter att Palme var borta, och det gick precis så galet som jag fruktade när han tog över rodret och de sista tre åren av 80-talet var borgerligheten helt förstummad. Det fanns i praktiken ingen opposition för här genomförde socialdemokraterna lejonparten av de borgerliga partiernas favoritkrav. De borgerliga satt bara still i båten och mådde gott av det som hände. Det var en mycket konstig tid. Och ännu konstigare blev det när det sedan gick riktigt snett under det borgerliga kronförsvaret i början av 90-talet, och när nu de borgerliga anklagar socialdemokraterna för de negativa konsekvenserna av en politik de gnällt om att de velat genomföra så länge jag kan minnas, och det är tillbaka till senare delen av 50-talet.
Det är rent absurt att de nu hävdar att arbetslöshet och allt annat beror på socialdemokratiskt vanstyre, när det i själva verket beror på att socialdemokraterna började agera precis enligt de borgerligas önskemål och drev politiken betydligt längre i borgerlig riktning än den föregående borgerliga regeringen hade vågat göra, den regering som förstatligade mycket mer än socialdemokraterna hade gjort ex.

Ingvar Karlsson har ju, i alla fall indirekt, erkänt att han inte riktigt förstod vad som hände med ekonomin under de sista åren av 80-talet, eller vad det skulle leda till (se hans memoarer).

Anders Eriksson sa...

Patetiskt att påstå att Munkhammar smutskastar Sverige, det visar bara på din egna totala brist på insikt om Sveriges problem och vilken låg nivå på debatten vissa socialdemokrater eftersträvar.

Så alla som påpekar brister i vår samhällsmodell smutskastar alltså Sverige? Man måste tro på den svenska modellen som överlägsen alla andra, annars är man nån sorts kverulant utan verklighetsförankring?

Att socialdemokraterna genom ett omfattande trixande med statisktiken försöker dölja Sveriges verkliga arbetslöshet är ju väl känt bland många svenskar, men inte nödvändigtvis i Europa.

Kerstin sa...

Anders Eriksson:
Nåja, nu står det ganska väl till med Sverige, nationalekonomiskt och just nu, relativt sett, och precis som Peter skriver. Det gjorde det inte efter den förra borgerliga regeringen som i stort sett utarmade landet med sitt vanvettiga kronförsvar och fifflandet i samband med detta. Den politiken har kostat svenskarna otroligt mycket och gör fortfarande. Jag hoppas att du slipper uppleva ännu en sådan krasch pga ev en ny borgerlig regering, (såvida du inte är rik förstås och alltid klarar dig vad som än händer, eller så ofantligt rik att du t.o.m. tjänar på att Sverige rasar samman).

Även om jag anser att socialdemokraterna för en borgerlig/liberal ekonomisk politik sedan mitten av 80-talet, så är de inte lika rabiata som de borgerliga partierna. Med en ny borgerlig regering riskerar vi att Sverige förstörs för gott.

Anders Eriksson sa...

Kerstin:

Rik är jag inte, däremot arbetslös som så många andra unga akademiker som idag har det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden pga socialdemokraternas misshandel av kvaliteten på sveriges universitet och den havererade arbetsmarknadspolitiken. Hade man satsat på kvalitet på universiteten istället för kvantitet (med syfte att dölja den verkliga arbetslösheten) så hade läget nog varit annorlunda.

För övrigt har du precis som de flesta inom vänstern fel om 90-talskrisen. Du kanske borde känna till exempelvis detta:

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/utskrift/0,3258,47004,00.html

Det är också allmänt känt bland de flesta nationalekonomer att krisen orsakades av ansvarslös politik under 80-talet, inte av de borgerliga.

Att sedan kalla de borgerliga för fifflare är ju verkligen att kasta sten i ett glashus med tanke på socialdemokraternas ständiga missbruk av utnämningsmakten som, tack och lov, allt fler börjar få upp ögonen för. Vilket fiffel försiggick under den borgerliga regeringen? Upp till bevis!

Anders Eriksson sa...

Blev fel på länken, använd denna istället:

http://tinyurl.com/9ev4p

Anonym sa...

Vad Munkhammar har emot Sverige skiter jag fullständigt i. Däremot undrar jag vad alla de företag som flyr landet har emot Sverige? För det är väl landet de inte gillar, det politiks system är väl ok?

Anonym sa...

Peter skriver att:
"Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur man i Storbritannien alltmer ser på den nordiska modellen med avund."

"man" i Storbritannien är i vart fall inte Tony Blair.

Plusjobbare

Kerstin sa...

Anders Eriksson:
Ja grunden tilll krisen lades under senare delen av 80-talet, precis som jag skriver ovan, då K-O Feldt avreglerade allting i fel ordning, alltmedan de borgerliga tappade andan i hänförelse över att socialdemokraterna gjorde allt det de borgerliga partierna begärt så länge jag kan minnas och jag har varit aktivt intresserad av och följt med i politiken sedan slutet av 50-talet och har fortfarande ett mycket gott minne.

Hade de borgerliga protesterat mot Feldts avregleringar så hade jag ansett dem oskyldiga, men det här var ju precis vad de krävt - som sagt!

Och det var inte alls svårt att förutse de krascher som kom, jag förutsåg dem, och andra gjorde det också, men ingen ville släppa fram kritiska röster i massmedia - för de borgerliga stora massmedia var ju lika hänförda som sossarna över "förnyelsen".

Men - sedan var det kronförsvaret som kom som dödsstöten, och då hade vi en borgerlig regering som försvarade kronan in absurdum. Där gjorde faktiskt socialdemokraterna en liten insats när man till slut vägrade stötta den borgerliga regeringen längre (som man gjorde till en början) så att denna tvingades låta kronan börja flyta (vid 500% ränta).

Jag rekommenderar ex. Hamiltons och Rolanders "Att leda Sverige in i krisen" som en liten och mycket informativ bok om vad som hände då.

Vad gäller arbetslösheten så beror den på att man gick med i EU och bestämde sig för att förbereda landet för EMU (ja även kronförsvaret handlade om det), och då var det Tysklands antiinflationspolitik som gällde för hela EU. Och om du inbillar dig att de borgerliga partierna var emot denna anpassning då har du ingen aning om vad du talar om. Anpassningen/antiinflationspolitiken kom att innebära att arbetslösheten steg och bet sig fast.

Att det råder hög arbetslöshet handlar också om att man hade för sig att vi skulle spara oss ur en kris. Genom att skära ner inom offentlig sektor gjorde man mängder av människor arbetslösa. Man trodde, och tror fortfarande, inom alla partier utom möjligen inom V, att bara företagen, och de allra rikaste, får behålla mer pengar så kommer de att investera Sverige ur arbetslöshetskrisen. Det gör de inte. Företagen är just nu överfinansierade och skulle kunna investera mycket mer om de ville, eller staten kunde göra det om den förde en annan politik, men det gör den inte.

Eftersom de borgerliga vill sänka skatterna ännu mer, och framför allt för de rika, och vill sälja ut fler av de gemensamt ägda företagen och mer av infrastrukturen, kommer du att få det ännu värre med en borgerlig regering efter nästa val! Då kommer du att stå med ännu mindre stöd och möjligheter om du är arbetslös eller blir sjuk.

Men, det finns ju en chans att en borgerlig regering kastar in Sverige i NATO; sätter upp fler styrkor att skicka till Afghanistan och också till Irak, och då kan ju en del arbetslösa unga killar få jobb i dessa styrkor, enligt amerikanskt och mönster. Du har inte tänkt på möjligheten att enrollera dig? Krig är nämligen bra för att sysselsätta fattiga arbetslösa!

Anders Eriksson sa...

Ditt inlägg är ett desperat försvar av den socialistiska politik som så uppenbart inte fungerar och har gjort hundratusentals människor i detta land (och ännu fler i andra länder) arbetslösa och liknar i allt väsentligt det som 16-åriga medlemmar i Ung Vänster har att säga, både i intellektuell nivå och i sak. Istället för att presentera egna lösningar (pga att man inte har några) ankalagar man högern och EU för allt som är dåligt med Sverige.

För övrigt så föredrar jag ett riktigt arbete framför bidrag, men det är ju helt oväsentligt för er vänstermänniskor. Så länge folket på något sätt hålls lyckliga så att ni kan behålla makten är allt frid och fröjd i er lilla värld...

Ditt svar på arbetslöshetsproblemet är uppebarligen: Höjda bidragsnivåer och större offentlig sektor. Att detta ska betalas av någon är ju ovidkommande. Det finns tydligen ingen gräns på hur höga skatterna får bli, bara statistiken ser bra ut.

Vänstern saknar totalt politik och idéer för att skapa förutsättningar för nya jobb utanför den offentliga sektorn.

Vad gäller ersättningen till arbetslösa så tror jag att man borde titta på t ex Danmark och Holland där man har sk "flexicurity": initialt höga ersättningsnivåer som sjunker ju längre du är arbetslös kombinerat med en betydligt liberalare arbetsrätt. I Danmark är ungdomsarbetslösheten betydligt lägre än i Sverige och folk upplever också arbetsmarknaden som tryggare, "trots" den liberalare lagstiftningen.

"Du har inte tänkt på möjligheten att enrollera dig? Krig är nämligen bra för att sysselsätta fattiga arbetslösa!"

Detta är så patetiskt att man skulle kunna tro att du verkligen är 16...

Kerstin sa...

Nej då Anders Eriksson, jag förespråkar inte i första hand höjda bidrag. Jag förespråkar bl.a. anställning av fler inom den offentliga sektorn, där det ingalunda råder brist på uppgifter som behöver utföras, och en sådan åtgärd skulle få många positiva effekter på landets ekonomi.

Jag är ledsen dessutom, men din syn på vad som hänt de senaste 25 åren inom den ekonomiska politikens område är felaktig. Det är ju glädjande dock, det du berättar, att det finns 16-åringar som förstår vad som har hänt. Det hade jag inte vågat hoppas med tanke på den massiva borgerliga propaganda vi matats med de senaste 15 åren.