Social Democracy / Socialdemokrati

När nu Mats Odell återigen kommer i ropet genom att det Livets Ord-dominerade KD-distriktet i Uppsala nominerar honom till partiordförande blir jag lite inspirerad till att återpublicera denna text som skrevs till Sälj hela skiten men inte fick plats i boken. Mats Odell är ju nämligen ansvarig för att alla som kliver av eller på tåget på Arlanda får betala en avgift som går till en australiensisk investmentbank - den så kallade Odellavgiften. Texten har två år på nacken och jag publicerar den i befintligt skick - notera att biljettpriser förändrats något och så vidare. Men håll till godo! 250 kronor till flyget En vanlig dag på Arlanda Express: några kostymklädda herrar med portfölj och en och annan förvirrad backpacker från kontinenten – tåget är mindre än halvfullt. Det är symptomatiskt. Bara 25 procent av flygresenärerna tar tåget till Arlanda. Trots att det går överlägset snabbast och är det miljövänligaste alternativet. Hur kan det komma sig? Förklaringen ligg

Detta är den andra av mina dikter som publicerades i antologin "Ord från ett rum". Har inte tidigare publicerats digitalt - varsågod: Route 363 Det norra barrskogsbältet breder ut sig på bägge sidor om väg 363 min väg till friheten min väg hem. Sätter mig vid Tavelsjön med sitt djupblå vatten sjön som är vad den heter i sensommarsolens sken tar en tupplur och en läspaus fågelfri lycklig. Kör förbi Vindelns kyrka vacker som på vykort där den står nere i backen kör vidare uppströms. Tall, gran och fur det storskaliga åkerbruket av det gröna guldet jämngamla träd i väntan på avverkning Timmerbil efter timmerbil transporterar skörden den som en gång i världen flottades ned för älven av farfar och hans arbetskamrater. Förbi sjölandskapet uppför backen vid Hällnäs tänker på en sen vinternatt för många år sen en trött chaufför en längtan att komma fram jag gick i snön längs vägrenen tills sovpausen var över. Blåser på längs flygrakan inåt, uppåt till Mårdseleforsen där älvens dånand

Här kommer en liten dikt jag skrivit, som publicerades i antologin "Ord från ett rum" tidigare i höstas. Den minnesgranne vet att den publicerades första gången här på bloggen , i delvis annan form. Håll till godo. Rötter och rötlöshet Vårt land är kallt, knappt beboeligt. Det har aldrig varit hem för några stora människoskaror. Det har alltid funnits gränser för hur många vårt bistra klimat kan försörja. När fler kommit till har hungerår och epidemier tagit ut sin rätt. Mina förfäder och förmödrar vandrade västerut drivna av hungern. Allt längre uppströms Skellefteälven på jakt efter ny jord att bryta att lägga under plogen. De kämpade med järnhårda vintrar och myggrika somrar de tog tillvara allt vad naturen bjöd. De var en del av den stora berättelsen om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem blev nybyggarmark. De satte barn till världen ammade, uppfostrade, tvättade, skurade utfordrade, mjölkade, slog hö, lagade mat dikade, högg, flottade, rallade och bröt. De bevit