Social Democracy / Socialdemokrati

Göran Perssons inledningsanförande till partikongressen i Malmö är mycket inspirerande. Det finns mycket att säga om sakinnehållet - lovord såväl som kritik - men grundansatsen är oerhört inspirerande. Äntligen formulerar socialdemokratin en vision för framtiden. Tanken är att förena det gamla med det nya. Vi reformister bygger en bro till framtiden - vi vill mer med Sverige. Vi vill ta med oss det bästa av det gamla i det nya - inte dra ner ambitionerna och göra Sverige till ett genomsnittligt europeiskt land. Vi vill framåt - inte bakåt. Denna vision är stark och den kan bära hela vägen till valbåsen i september 2006. Vi vill något igen! Jag citerar Göran Persson: För vårt mål är ju människan: hennes drömmar och ambitioner, hennes längtan och vilja, hennes kraft att utvecklas, hennes frihet och hennes kärlek till sin nästa. Kärleken, lyckan, glädjen, längtan och lustfylld förväntan - det är politikens söndag. Rädslan, oron, tvivlet, otrygghetens ensamma vanmakt - där har politiken s...

I går pågick en het debatt om den svenska modellens framtid i EU-parlamentet. Också den inbitne ja-sägaren Jan Andersson stormade och hotade med "krig" om kommissionen går emot den svenska modellen. I våras deklarerade LO:s avtalssekreterare Erland Olausson att "LO har utifrån fackliga utgångspunkter tagit ställning för att Sverige ska vara medlem i EU men skulle det mot all förmodan innebära att hela vår arbetsmarknadsmodell slås sönder så är priset för högt. Då måste vi ompröva vårt ställningstagande". Med andra ord - om EU slår sönder den svenska modellen bör Sverige lämna EU. Den allt bittrare striden mellan svensk fackföreningsrörelse och EU om arbetsmarknadsvillkoren visar allt tydligare på att nej-sidans farhågor vid EU-omröstningen 1994 hade en verklig grund. Jag var inte aktiv på någon sida i den folkomröstningen, och jag må vara EU-kritiker men jag ser också fördelar med att vara medlem. Min linje har länge varit att vi bör vara medlemmar men begränsa EU...

Vi må skape for å ha noe å dele. Og er vi gode til å dele, blir vi også bedre til å skape. God utdanning til alle, sterke offentlige velferdstjenester og likestilling mellom kjønnene bidrar til verdiskaping i samfunnet. Den skandinaviske modellen innebærer at både menneskenes velferd og bedriftenes konkurranseevne er i verdenstoppen. Det skal vi ta vare på. Og det skal vi bygge videre på. Det är ett litet utdrag ur den regeringsförklaring som Jens Stoltenberg läste upp i norska stortinget i går, som är utformad utifrån den politiska plattform de tre regeringspartierna utformat tillsammans. Regeringsförklaringen innehåller mycket viktigt och bra, men den i min mening starkaste visionen är denna: Det skal ikke være fattigdom i verdens rikeste land. Regjeringen vil legge fram en helhetlig plan for å avskaffe fattigdom i Norge. Norge antar målet att vara det första land i världen som avskaffar fattigdomen. Detta är den nordiska välfärdstraditionen från det starka samhällets tid när den ...

After being under massive pressure from London-based lobby groups I have finally decided to give in and admit that I have done wrong. I haven't written an article in English on this blog since I wrote about the TUC on September 15th. So now I offer my English-speaking audience a summary of last month in Swedish politics: - The budget for last year has been negotated between the Social Democrats, the Left Party and the Greens. This is the most expansionary budget since the ERM crisis in the beginning of the 1990's and it contains many good proposals on getting more jobs, more schools and hospitals and more higher education. The negotations were very hard this year as the Greens and the Left Party demanded a general amnesty for all refugees hidden in the country after being denied asylum. This proposal was met half way. - There has been a lot of international attention on the future of collective bargaining and the Swedish social model, as the commissioner Charlie McCreevy has b...

Antifeminismen har skördat en ny seger. Tiina Rosenberg har nu avsagt sig sin plats i Feministiskt Initiativs styrelse efter fem veckor av förföljelser och hot. Hon inleder sin artikel med de tänkvärda orden: I Sverige där de flesta partier för ett halvår sedan formligen tävlade om att kalla sig feminister har denna beteckning nu blivit ett skällsord. [...] [Det är] svårt att undkomma en misstanke om att en systematisk kampanj mot genusforskning och genusforskare är i gång. Det finns mycket att säga om Tiina Rosenbergs arbete och framtoning. Hon är provokativ, inte tu tal om det, och kanske gör hon rätt bedömning när hon konstaterar att hon är bättre lämpad för akademin än för politiken. Men Gudrun Schyman har helt rätt i sin beskrivning i Ekot av vilka krafter det är som fått Rosenberg att kliva av: Det är en väldigt tydlig politisk markering och kampanj. Det är jag helt överens med Tiina Rosenberg om. Det som tillkommer i hennes fall är att vi kan se att det under ytan av feministi...

Jag tillhör en arbetarekommun som kommit långt vad gäller formell jämställdhet. Finanskommunalrådet är en kvinna, arbetarekommunens ordförande är en kvinna, ett av våra två statsråd är kvinnor, två av våra tre riksdagsledamöter är kvinnor och så vidare. Gång på gång får vi problem med varvningen av våra listor till olika val. Orsaken är att våra mest kompetenta politiska namn är kvinnor, och att våra medlemsomröstningar vill placera flera kvinnor än män i toppen. Det har lett till en gryende debatt om ifall kvoteringen kan motverka sitt syfte när jämställdheten nått en viss nivå. I går beslutade Uppsala arbetarekommun om listorna inför valet 2006. Som jag redan berättat är vårt system väldigt bra - ett provval gör att mer än 600 röstande medlemmar beslutar hur listan ska se ut. De enda tillåtna avvikelserna från medlemsomröstningens utfall är att listorna ska vara varvade och att vi ska ha 20 procent med utländsk bakgrund på listorna. Själv blev jag nummer 30 på kommunfullmäktigelista...

Noterade att Reinfeldt i går kväll sade att det inte finns några politiska skillnader mellan junilistan och den borgerliga alliansen, och att SVT:s Mats Knutsson sade i studion att junilistans förslag är "en katalog på ganska allmänborgerliga förslag". Tony Johansson och Ali Esbati har skrivit läsvärda kommentarer om junilistans högerpolitik, och jag har ju också skrivit en tidigare kommentar . Motallians artikel är intressant, och det är också kommentarerna på Federley som avspeglar oron i de borgerliga leden. Det är helt klart att junilistan INTE är tvärpolitiskt när det kommer till inrikespolitiken, vilket jag bara kan beklaga eftersom jag på många sätt uppskattat deras EU-arbete. Återkommer i ärendet.