Social Democracy / Socialdemokrati

När Anders Borg talade på Sveriges Kommuner och Landstings valkongress den 30 mars läxade han upp de samlade kommunal- och landstingsråden för att offentliganställda har för bra betalt. Ingångslönen för kommunalarna – som vid det tillfället var 15 685 kronor i månaden – ska ner ett par snäpp när den nymoderata låglönelinjen går in i nästa fas. Allt för att skramla ihop till nya skattesänkningar och pressa lönerna över lag så att de redan rika kan bli än rikare och spekulera vidare fram till nästa finanskris som staten kan köpa dem fria från. Finansminister Borgs uttalande avspeglar en internationell trend där högerideologer och –politiker går till attack mot de offentliganställdas löner och arbetsvillkor. Den aggressiva tonen syns tydligt i tidningen The Economist vars huvudtema i det nummer som kom ut den 8 januari var ”Kampen som kommer – Konfrontera den offentliga sektorns fackföreningar” (The battle ahead - Confronting the public-sector unions). I ett försök at...

När nu Mats Odell återigen kommer i ropet genom att det Livets Ord-dominerade KD-distriktet i Uppsala nominerar honom till partiordförande blir jag lite inspirerad till att återpublicera denna text som skrevs till Sälj hela skiten men inte fick plats i boken. Mats Odell är ju nämligen ansvarig för att alla som kliver av eller på tåget på Arlanda får betala en avgift som går till en australiensisk investmentbank - den så kallade Odellavgiften. Texten har två år på nacken och jag publicerar den i befintligt skick - notera att biljettpriser förändrats något och så vidare. Men håll till godo! 250 kronor till flyget En vanlig dag på Arlanda Express: några kostymklädda herrar med portfölj och en och annan förvirrad backpacker från kontinenten – tåget är mindre än halvfullt. Det är symptomatiskt. Bara 25 procent av flygresenärerna tar tåget till Arlanda. Trots att det går överlägset snabbast och är det miljövänligaste alternativet. Hur kan det komma sig? Förklaringen ligg...

En dag som denna, som så övertydligt illustrerar hur mycket vi behöver varandra i vårt samhälle och vad som händer om vi försummar det gemensamma, kommer jag att tänka på detta tal från Olof Palme i en riksdagsdebatt 1979: Visst är det viktigt att människorna ska ha så stort privat armbågsutrymme som möjligt. Det gäller den privata ekonomin och bostaden. Men det gäller också tillgången till en ren och oförstörd natur, till kulturella upplevelser, Det gäller möjligheten att utvecklas och, som det heter, att förverkliga sig själv. Att leva i frihet och jämställdhet med andra. I ett utvecklat och organiserat industrisamhälle som vårt är denna frihet för människorna hotad från olika håll. Många upplever att deras ekonomiska resurser är begränsade när hyror och priser går upp, när bilen ska betalas, när ungarna ska ha nya kläder eller nya skidor. Vi har inte lyckats göra jobben till den självklara rättighet de borde vara. Vi har inte lyckats skapa den gemenskap människor emellan som är nödv...

I senaste numret av Ordfront Magasin, som utkommer idag, har jag en artikel om den nymoderata låglönelinjen . Sen jag skrev artikeln har regeringens eget finanspolitiska råd uttalat att "regeringens pedagogik i fråga om jobbskatteavdraget lämnar mycket i övrigt att önska". I sina kommentarer till budgetpropositionen skriver denna samling av i huvudsak högerinriktade ekonomer: Men den viktigaste effekten [av jobbskatteavdraget] är med all sannolikhet att lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle ha blivit. Det kan bero både på att enskilda individer sänker sina reservationslöner (de lägsta löner man är beredd att ta ett arbete till) och på att de fackliga lönekraven blir lägre om de sysselsatta får högre disponibla inkomster genom en skattesänkning. Det säger sig själv varför regeringen inte vill vara särskilt "pedagogisk" om detta. Men läs artikeln och se vad det är regeringen inte vill berätta.

Upptäcker till min glädje att gänget runt Alliansfritt Sverige gjort en pdf-version av Fredrik Reinfeldts författardebut Det sovande folket från 1993 . Enligt de alliansfria piraterna Anders Utbult och Björn Fridén så är Det sovande folket "boken alla citerar men ingen har läst". De skriver att " Trots att dess författare intagit den mäktigaste posten i Sverige har den inte kommit i nytryck, och på de få bibliotek i Sverige där den funnits är den registrerad som försvunnen eller sedan länge borttagen ur hyllorna." Den minnesgode kommer ihåg att back in the days of the summer of -05, då jag just börjat blogga och inte hade bättre för mig än att frenetiskt lägga upp nya poster, så gav jag mig också på ett sovande folket-projekt. Då, när Fredrik Reinfeldt bara var en enkel oppositionsledare under sommaren 2005, kilade jag in på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala och lånade hem denna lilla skrift. På den tiden fanns boken fortfarande på detta bibliot...

"Trollhättan ska inte syssla med bilar" säger Maud Olofssons statssekreterare Jöran Hägglund (c). Näringsministern själv säger att "vi stänger dörren när det gäller att ta över bilfabriker". På 70-talet var tongångarna annorlunda. Olofsson tröttnar aldrig på att dra upp exemplet med varven, som staten inte lyckades rädda. Men hon nämner aldrig stålindustrin, som regeringen Fälldin räddade genom ett framsynt förstatligande 1978. Svenskt Stål AB (SSAB) omstrukturerades och drevs framgångsrikt av staten fram tills det såldes ut igen under slutet av 1980- och början av 1990-talet. Utan den borgerliga regeringens genomtänkta näringspolitik på 1970-talet så är det tveksamt om Sverige hade haft någon stålindustri alls. Det går att argumentera både för och emot ifall det finns en framtid för svensk bilindustri. I ena vågskålen finns att Volvo och SAAB har starka varumärken och att företagen inte skötts om särskilt väl av sina amerikanska ägare. Det borde kunna vara möjlig...

Någon gång ibland läser man en artikel som man bara måste säga åt alla man träffar att läsa. Och nu har jag gjort det. Klicka in på GöteborgsPostens hemsida och läs gästprofessorn vid Göteborgs universitet Brian Palmers artikel om hur det progressiva Sverige numera på flera sätt faktiskt är mer konservativt än hans hemland USA. Och om hur våra liv i allmänhet och utbildningssystemet i synnerhet allt mer präglas av ängslan. Läs!

Statsministern har en mycket human och positiv människosyn - när det gäller sina egna partikamrater. Se dagens Expressen . Samtidigt får vi läsa att familjen Cederskiöld, majoriteten av de moderata statssekreterarna med flera fuskar bort 65 miljarder kronor årligen genom svartjobb - lustigt nog ungefär samma summa som de nu sänkt skatten med och samma summa som det skulle kosta att anställa 200 000 fler i offentlig sektor. De nya moderaterna - bratsen som vuxit upp under nyrikedomens 80- och 90-tal - anser uppenbarligen inte att lagarna gäller för dem själva. Det kanske funkar bete sig som svin i mexitegelvillornas Täby och på Stureplan, men ska man styra ett land faller man som ett korthus med en sådan attityd. Den senaste veckan har visat att vårt land numera är i händerna på brottslingar. De talar vitt och brett om lag och ordning - men själva struntar de fullständigt i samma lagar. Om jag satt i riksdagen skulle jag föreslå en rejäl höjning av straffen för skattebrott. Så vi kan ...

De fackliga protesterna mot nedskärningarna i a-kassan förra hösten - kombinerade med med Reinfeldts självmål i ministerutnämningarna - skapade en bild från scratch av en orättvis regering. I ett land som Sverige är en sådan stämpel det värsta en regering kan få. I våras försökte Reinfeldt reparera detta genom sin turné runt omkring på kommunalarbetsplatser - något som gjorde att Stockholmsmedia började undra om Sverige hade någon statsminister eftersom han var på orter journalisterna bara sett på vykort. Han var på mytomspunna platser som Sandviken, Ludvika, Nässjö och Luleå medan ministrarna fick sköta ruljansen. Det hjälpte inte upp opinionssiffrorna, så finansministern fick sätta yxan i ytterligare en helig ko - försvarspolitiken. Och sedan körde the dynamic duo Reinfeldt&Borg en ny repis av sitt gamla succénummer "De Nya Moderaterna". Under några välregisserade dagar har vi nu återigen fått se moderater vara fullständigt ohämmat principlösa och tala väl om miljöskat...

Oj, oj, oj. Hur sjutton kunde de vinna? Det var vad jag tänkte när jag lyssnade på Almedalsveckans enda arrangemang med den borgerliga alliansen - ett seminarium med de fyra borgerliga ungdomsförbundsordföranden. De satt och pratade om att alliansen måste sluta använda socialdemokratisk retorik och måste börja "driva idéer". Dessa "idéers" innehåll beskrevs ganska bra av LUF:s Frida Johansson Metso som inledde sitt avslutningsanförande med att säga ordet "kloning". För de tre ungdomsförbundsordförandena till höger om henne hade då redovisat sina "idéer", som var att sänka skatterna för de rika (KDU:s Ella Bohlin), att försvaga facket (MUF:s Niklas Wykman) och att införa marknadshyror (CUF:s Magnus Andersson). När de unga borgarna får tänka själva, fria från PR-konsulterna, så är tankarna mörkt, mörkt blå. Som Stig-Björn Ljunggren sade så får de nog välja sig ett nytt folk om de ska ha någon chans att få igenom det där. Vi socialdemokrater förlora...

Borgarna har gjort Uppsala till en ideologisk experimentverkstad. I går antog de borgerliga majoriteten i Uppsalas kommunstyrelse regler för det tvångsprivatiseringsprogram som lägger en tung bila hotande över hela den kommunala verksamheten. Samtidigt beslutade borgarna i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden att godkänna sju nya gymnasiefriskolor med cirka 1500 nya elevplatser - trots att vi vet att det är betydligt lägre lärartäthet på friskolor än på kommunala skolor. Läs mer här . Vänsterpartiet i Uppsala har nu utmanat Uppsalas borgerliga kommunalråd - de kan göra jobbet billigare och effektivare. Riktigt roligt . Här nedan ser ni en artikel jag skrev i höstas men aldrig hann med att få publicerad nånstans - alltid kan det inspirera någon: Tvångskonkurrens - den nya svenska modellen? Borgerligt styrda kommuner och landsting nedmonterar nu den offentliga sektorn genom en ”utmaningsrätt” som innebär en tvångsmässig konkurrensutsättning. Driften av förskolor, vårdboenden, sjukhus o...

Regeringen Reinfeldts smekmånad var rekordkort. Redan i höstas vek opinionssiffrorna, under trycket av usla ministerutnämningar och de fackliga protesterna mot a-kassesänkningarna. Nu börjar motsättningarna inom den borgerliga alliansen synas allt tydligare. Den tidigare arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c) gick häromdagen till hårt angrepp på regeringens svek mot landsbygden. Och i dag går folkpartiet ut och kräver högre tak i sjukförsäkringen - det känns som att min förutsägelse för en månad sen om socialliberalismens återkomst inte var helt tagen ur luften. De dåliga opinionssiffrorna ökar spänningarna inom och utanför regeringen. De olika partierna försöker profilera sig och hitta frågor där de kan avvika från regeringens linje. Och oron växer i leden - inte minst bland de gamla centerpartister som fått se Mauderaterna förändra sitt gamla bondeparti till oigenkännlighet.

Som partimedlem är det glädjande att se våra exministrar ta tillvara den stora kompetens de besitter till att slugga på mot regeringen. Det senaste exemplet är Leif Pagrotskys angrepp mot privatiseringarna i gårdagens GöteborgsPosten . Skarpt, hårt och med humor. Heja Paggan!

En dag som denna finns det skäl att begrunda vad Fredrik Reinfeldt och Magnus G Graner skrev om folkpartiet i sin bok Nostalgitrippen 1995. De menade att Bengt Westerberg bar ett mycket tungt ansvar för Bildtregeringens fall genom att han höll emot långtgående förändringar i trygghetssystemen. Alla riktiga reformer förhindrades av Westerberg, menade Reinfeldt och Graner. Leijonborgs avgång kan få långtgående konsekvenser för den borgerliga alliansen. Medan Mauderaterna kopplat ett starkt grepp om centern och kristdemokraterna trivs ganska bra i högerfamiljen har folkpartiet aldrig riktigt känt sig hemma med sänkta ersättningsnivåer och vårdnadsbidrag. Det rimmar illa med vad folkpartiets gräsrötter faktiskt tycker. När nu arkitekterna bakom folkpartiets högervridning är borta öppnas ett utrymme för socialliberalismens återkomst som knappast är gynnsam för den borgerliga sammanhållningen. Osvuret är bäst, men vore jag politisk journalist skulle jag hålla ögonen vidöppna för de inter...

Borgerligheten levererar nu så mycket de bara kan till sina kärnväljare medan tid är. Jag vet inte hur Anders Borg sover på nätterna, men det är inte mycket som är kvar av de "nymoderata" principer han en gång så högljutt deklarerade för medborgarna. Det rinner pengar mellan fingrarna på finansministern tre och ett halvt år innan valet, och pengarna landar rakt ner i de rikastes plånböcker. Det är en gåta för mig hur regeringens PR-nissar tänkte sig lanseringen av statsbudgeten, men det blev nog inte riktigt som de ville. Anders Borgs första "egna" budget som finansminister blev en räntehöjningsbudget där de rika är vinnarna . Jag skulle inte tippa på några omedelbara borgerliga inhämtningar i opinionen efter denna budget. Regeringen häller pengar på de redan rika och köpfesten på fastigheter tycks inte ha något slut. Resultatet blir höjda räntor som gör det ännu svårare att ha råd att bo för dem som inte har de stora förmögenheterna. Och medan man talar om en flex...

Tillbaka på hemmaplan, och konstaterar att Maud Olofsson just inlett centerrörelsens långa dödskamp. Nu inleds den debatt som tycks ha som mål att göra centerpartiet till ett ja-parti. I trots mot den folkliga opinionen i allmänhet och mot opinionen i centerns klassiska väljargrupper i synnerhet. Centern var tillsammans med vänster- och miljöpartiet det parti som hade den största andel EMU-motståndare. Motståndet är än starkare i dag. Det är fullständigt tillåtet för partier att avveckla sig själva. Men det är inte självklart att det är bra för det politiska samtalet.