Social Democracy / Socialdemokrati

I gårdagens inlägg beskrev jag hur det socialdemokratiska EU-valresultatet var summan av två motstridiga trender som råkade bli lika starka. Det kan beskrivas i geografiska termer, men jag tror att det är mer relevant att beskriva det i sociala termer eftersom man tydligt kan se hur olika bostadsområden i exempelvis min hemstad Uppsala rör sig åt diametralt olika håll. Min preliminära slutsats är att socialdemokraterna gick fram bland arbetare medan vi förlorade bland tjänstemän. Uppgången bland arbetare blev precis lika stark som nedgången bland tjänstemän. I den spirande eftervalsdebatten påstår många förståsigpåare och många stockholmsbaserade bloggare att valet är en katastrof för (S) därför att vi var fjärde största parti i Stockholm. Visst, det är dåligt att det är så och inte minst är det illavarslande inför kommande kommun- och landstingsval där, men ibland finns det anstrykningar till elitism i dessa kommentarer. Som att en röst i Stockholm skulle vara mer värd än en röst i U...

Det finns anledning till stor oro för den europeiska utvecklingen. Högerkonservativa krafter blir allt starkare, och det sociala Europa rör sig allt längre bort. Kryptofascister och uttalade fascister får allt större väljarstöd. Utvecklingen borde skrämma oss alla. Trots detta, tänkte jag i detta inlägg fokusera på den svenska ankdammen och på de socialdemokratiska valsiffrorna. Siffran 24,6 procent avspeglar nämligen en falsk stabilitet. Socialdemokraterna gjorde exakt samma valresultat som valet innan, men under ytan finns dramatiska rörelser. Två rörelser i helt olika riktningar har påverkat Socialdemokraternas valresultat, och de råkade i slutändan bli exakt lika starka. I gårdagens val gick Socialdemokraterna kraftigt fram i skogslänen, och då särskilt i de fyra norrlandslänen. I Jämtland ökade partiet med 11 procentenheter , i Norrbotten med 9 , i Västernorrland med dryga 7 . Denna ökning skedde utan någon större ökning av valdeltagandet i den norra halvan av landet - det handlar...

Socialdemokraterna ser ut att kunna gå framåt i årets EU-val, och kanske till och med passera den magiska 30-procentsgräns som partiet aldrig tidigare klarat av att nå upp till under de tre tidigare EU-valen. Detta trots det senaste halvårets alla diskussioner om vilka vi ska samarbeta med och inte, Mona Sahlins ledaregenskaper och bonusvillkoren i AMF:s styrelse. Mycket kan hända än, och allt hänger på vilka som sluter upp på valdagen, men det ser onekligen lovande ut . Huvudorsaken till detta tror jag är att socialdemokraterna kommit en bra bit på vägen i att förnya sin EU-politik. Vi har gått från att vara ett parti uppdelat mellan EU-predikanter och EU-protestanter till att bli ett parti av EU-praktiker. Orden jag använder ovan är inte mina egna, utan de användes av Marita Ulvskog i Ekots lördagsintervju för ganska precis ett år sedan. Som partisekreterare och sedermera huvudkandidat till Europaparlamentet har Ulvskog spelat en central roll i utarbetandet av den nya och fra...

Direkt efter den irländska folkomröstningen tycktes uppslutningen vara stor i EU-etablissemanget att man skulle köra på i alla fall som om inget hade hänt. Men nu börjar det bli oro i leden och land efter land darrar på manschetterna kring Lissabonfördraget. I Tjeckien och Tyskland pågår nu rättsliga prövningar av ifall man verkligen kan underteckna fördraget, medan Polens president tycks vilja frysa ratificeringen helt och hållet. Detta är naturligtvis väldigt tacksamt för den svenska socialdemokratiska partiledningen. För trycket från rörelsen är massivt för att inte godkänna fördraget utan garantier för kollektivavtalen och konflikträtten. Samtidigt vill partiledningen inte stå med skammen i EU för att ha skjutit upp fördragets godkännande. Men nu kan Urban Ahlin med gott samvete kovända i frågan och säga att det " finns nu ingen anledning att stressa fram " med ratificeringen. Man tycker sig höra en rejäl pust av lättnad - off the hook. Efter ett sådant här besked är det ...

Jag har just återkommit från en omtumlande, fantastisk och deprimerande resa till Palestina. Återkommer på den och andra punkter. Men här kommer ett purfärskt uttalande från Socialdemokratiska EU-kritikers styrelse om det irländska nejet: Socialdemokratiska EU-kritiker välkomnar Irlands nej och konstaterar att Lissabonfördraget därmed fallit. Vi utgår från att EU:s demokratiska spelregler respekteras. Det är nu upp till alla demokratiska krafter att motarbeta alla försök till manipulation av resultatet i den enda folkomröstning som tillåtits om detta fördrag. Nu gäller det för den europeiska arbetarrörelsen att ta tillfället i akt att skapa ett socialt Europa. För att ett fördrag ska godkännas måste varje EU-land säga ja till det. Det irländska folkomröstningsresultatet innebär att Lissabonfördraget faller. Den svenska ratificeringsprocessen ska därför avbrytas. Allt annat vore odemokratiskt. Det finns inget skäl att ratificera ett dokument som inte kan antas som EU:s fördrag. Om...

Det är med stor stolthet jag kan presentera något jag jobbat en hel del med under våren - ABF:s studiesatsning Rättvist Europa . Satsningen vill insprirera till ett större engagemang i Europafrågor inom LO-facken. Det är ett tillfälle för fackliga medlemmar att diskutera problem och möjligheter i dagens Europa. Materialet är producerat inför höstens stora folkrörelsemöte, European Social Forum i Malmö i september , men kan förhoppningsvis ha en längre hållbarhet än så. Dessa frågor är minst lika aktuella inför EU-valet 2009 och framöver. Klicka in , inspireras och dra igång en studiecirkel!

I går beslutade socialdemokraternas största partidistrikt, Skåne, att säga ja till det nya EU-fördraget men vill att Sverige väntar med ratificeringen till dess att kollektivavtalen kan garanteras. Uttalandet är ett tungt slag mot partiledningens försök att tysta ner och gömma frågan - ett arbete som tycks ta stor del av Wanja Lundby-Wedins tid och kraft för närvarande. Skånedistriktets uttalande är bara det senaste i en lång rad uttalanden och artiklar som visar på hur stämningen inom arbetarrörelsen börjar närma sig kokpunkten i frågan om kollektivavtalen och EU. Åtskilliga årsmöten för fackförbund och arbetarekommuner runt om i landet har antagit skarpa uttalanden om Vaxholmsfallet och kopplat det till Lissabonfördraget. Och Byggnads' ordförande Hans Tilly kräver numera att utredningen om konsekvenser och åtgärder med anledning av Vaxholmsdomen ska vara klar " innan riksdagen tar ställning till Lissabonfördraget ". Uttalandet från Skånes partidistrikt gör att partiled...

I dagens krönika i Göteborgs-Posten argumenterar Leif Pagrotsky skickligt och effektivt mot regeringens passiva hållning i EU-politiken. Linjen är klok och torde kunna samla socialdemokratin och en majoritet av det svenska folket bakom sig: Med EU kan vi göra Sverige bättre om vi samarbetar om saker som påverkar oss, som miljön eller jobben. Vi kan också påverka vår omvärld i kampen mot fattigdomen, för demokratin och för freden mycket effektivare om vi arbetar genom EU än vad vi kan med vår egen utrikespolitik. Men för att det skall vara någon mening med dessa möjligheter måste man veta vad man vill. Och man måste vara beredd att driva sin vilja, även om det ibland kan innebära att strida och ta konflikt. Tyvärr präglas Sveriges agerande i EU numera av motsatsen. Pagrotsky vågar sig också på att vara kritisk mot de regeringar har själv ingått i, vilket är nödvändigt för att vi socialdemokrater ska kunna förnyas: När jag ser tillbaka tycker jag att de socialdemokratiska regeringar där...