Inlägg

Visar inlägg från 2011

Den svenska hösten

Balkongsommaren är över oljade träbord och ikea-divaner bärs upp till vindsförråden. Förra veckan sken solen över uteserveringarna i natt kom frosten och mörkret kommer allt fortare nu. Människorna rustar sina iden med stearinljus, raggsockor och varm choklad. De sista flyttfåglarna flaxar sitt adjö jag önskar de kunde ta mig med. Sparsmakad oktobersol lyser över de gulnade löven oklart vad som föll snabbast den meteorologiska temperaturen eller den politiska. För fläktarna blir bruna när kalkylbladen flockas i redaktionernas mejlboxar. Vinden blåser snålt över parklekens talarstol frosten biter fast i mustaschen och kommunalrådet står vid sundet och hytter med röda kort. Från Lower Manhattan kablas nyheten om brittsommar tekalaset övergår i nittionioprocentspyjamasparty i Zuccottiparken. Operativsystemet har kraschat sedelpressar av ettor och nollor är kvartalskapitalismens respirator och statsmännen flyger som skållade råttor för att rädda räddningspaketen. Den amerikanska hös

Europa

Så här i semestertider sitter jag och filar på det jag börjar våga kalla min diktsamling. I väntan på att den ska bli klar och på att jag lyckas övertyga någon om att trycka den, så tänkte jag låta mina hårt prövade bloggläsare få ta del av några av de mer publicerbara alstren. Här kommer en dikt om vår kontinent som påbörjades på resande fot i fjol och som avslutades med de sista styckena under gårdagen. Den som vill läsa fler av mina författarförsök kan klicka här . Europa När människor samlas vid Moldaus stränder till skymningskonsert framför Pragborgen är det lätt att glömma bajonetterna och stridsvagnarna bara ett ögonblick bort i världshistorien. För tjugo somrar sedan blåste ännu the Wind of Change med stormstyrka över kontinenten. Kullkastade ordningen etablerad av det senaste världskrigets oheliga allians sedan männen i Versailles' spegelsal och spekulanterna på Wall Street lagt grunden till den stora europeiska katastrofen. Övera

Kampen som kommer

När Anders Borg talade på Sveriges Kommuner och Landstings valkongress den 30 mars läxade han upp de samlade kommunal- och landstingsråden för att offentliganställda har för bra betalt. Ingångslönen för kommunalarna – som vid det tillfället var 15 685 kronor i månaden – ska ner ett par snäpp när den nymoderata låglönelinjen går in i nästa fas. Allt för att skramla ihop till nya skattesänkningar och pressa lönerna över lag så att de redan rika kan bli än rikare och spekulera vidare fram till nästa finanskris som staten kan köpa dem fria från. Finansminister Borgs uttalande avspeglar en internationell trend där högerideologer och –politiker går till attack mot de offentliganställdas löner och arbetsvillkor. Den aggressiva tonen syns tydligt i tidningen The Economist vars huvudtema i det nummer som kom ut den 8 januari var ”Kampen som kommer – Konfrontera den offentliga sektorns fackföreningar” (The battle ahead - Confronting the public-sector unions). I ett försök at

Slagord på första maj

Ett av mina hedersuppdrag varje år är att utforma förslagen till slagord i förstamajtåget i Uppsala. Efter lite funderande sitter jag med den här listan - en blandning mellan gammalt och nytt, självpåkommet och lånat: - Bygg – bort – bostadsbristen! - För ett Alliansfritt Sverige! - Högerpoli-ti-ken är sig lik – tar från fattig och ger till rik! - Järnvägen har spårat ur! Tåg i tid på varje tur! - Lika lön – oavsett kön! - Riktiga jobb är vår idé - ingen ska gömmas i Fas 3! - Ropen skalla – arbete åt alla! - Skolans elever är inte kunder! Marknaden låter barnen gå under! - Vad ska vi göra? – Krossa rasismen! – Vad ska vi göra? – Krossa rasismen! – När? – Nu! – När? – Nu! – När, när, när? – Nu, nu, nu! Jag skulle uppskatta kommentarer på detta, och framför allt idéer till fler slagkraftiga budskap som fungerar att ropa i grupp i ett demonstrationståg. Framför allt saknar jag ett bra slagord om utförsäk

Mer kultur i arbetarrörelsen - mer arbetarrörelse i kulturen!

Detta är anförandet jag precis höll under punkten "Vårt parti" på den extra partikongressen: ”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.” Så fint formulerade sig Håkan Juholt igår. Och visst måste vi socialdemokrater stå upp för de förutsättningar för eget skapande genom hela livet som vi varit med och skapat. Visst måste vi utveckla teatrar, bibliotek, samlingslokaler och välfärdsinstitutioner, och fortsätta stå upp för att studieförbunden ska kunna fortsätta göra en annan värld möjlig genom studiecirklar, föreläsningar och kulturprogram i hela vårt land. Men det är bara hälften av socialdemokratins kulturpolitiska uppdrag. I de offentliga organen är vårt uppdrag att stärka kulturens roll i allmänhet och se till att den kommer alla till del. Men som parti och som folkrörelse har vi också uppgiften att stärka sådan kultur som uttrycker våra värderingar. Det sägs

Mitt anförande på s-kongressen

Detta är det anförande jag höll nyss under punkten "Vår omvärld" på den socialdemokratiska extrakongressen - inklusive några saker jag fick kapa bort för att det blev lite långt: Partivänner, Det har varit en lång vinter. Men nu är våren här. För oss socialdemokrater har det varit en riktig fimbulvinter. Som kriskommissionen konstaterar i sin slutrapport så brottas vi med dåligt självförtroende och dålig intern tillit. Vi lägger mycket kraft på att mäta och följa opinionen snarare än att formulera politiska visioner, utveckla reformer för en positiv samhällsutveckling och bilda opinion, skriver programkommissionen. Det är svårt att veta vad man ska fokusera på när man har ett par minuter i rampljuset så här under en Ring P1-övning för socialdemokratiska kommunalråd och partiaktiva. Under extrakongressen 2007 talade jag om att vi har råd med rättvisa. Att en jämlikhetspolitik inte bara är moraliskt riktig utan också ekonomiskt gynnsam. Men jag tror att insikten är större

Cheddarrevolutionen

När jag stiger av bussen från Milwaukee är det redan kväll. Madisons stora upplysta vita kongressbyggnad i slutet av gatan dominerar synfältet. Jag promenerar förbi rader av TV-bussar med paraboler på taket och går rakt in i Wisconsins maktcentrum. Den stora folksamling som fyller kongressbyggnadens rotunda har redan blivit en del av den amerikanska fackföreningsrörelsens historia. Lärare, socialarbetare, brandmän, poliser och andra offentliganställda talar, ropar slagord med hjälp av trummor som håller rytmen och sjunger så att taket nästan lyfter. Plakaten och flaggorna är överallt, och väggarna fylls med kampanjbudskap. Wisconsin har 5,7 miljoner invånare, massor med skog, gott om verkstads- och tillverkningsindustri och vita vintrar. Staten har en stor flora av egna ölsorter och är USA:s största ostproducent. Det senare är också ursprunget till att den pågående protestvågen i delstaten fått namnet ”The Cheddar Revolution” i analogi med de folkliga resningar

Odellavgiften

När nu Mats Odell återigen kommer i ropet genom att det Livets Ord-dominerade KD-distriktet i Uppsala nominerar honom till partiordförande blir jag lite inspirerad till att återpublicera denna text som skrevs till Sälj hela skiten men inte fick plats i boken. Mats Odell är ju nämligen ansvarig för att alla som kliver av eller på tåget på Arlanda får betala en avgift som går till en australiensisk investmentbank - den så kallade Odellavgiften. Texten har två år på nacken och jag publicerar den i befintligt skick - notera att biljettpriser förändrats något och så vidare. Men håll till godo! 250 kronor till flyget En vanlig dag på Arlanda Express: några kostymklädda herrar med portfölj och en och annan förvirrad backpacker från kontinenten – tåget är mindre än halvfullt. Det är symptomatiskt. Bara 25 procent av flygresenärerna tar tåget till Arlanda. Trots att det går överlägset snabbast och är det miljövänligaste alternativet. Hur kan det komma sig? Förklaringen

Route 363

Detta är den andra av mina dikter som publicerades i antologin "Ord från ett rum". Har inte tidigare publicerats digitalt - varsågod: Route 363 Det norra barrskogsbältet breder ut sig på bägge sidor om väg 363 min väg till friheten min väg hem. Sätter mig vid Tavelsjön med sitt djupblå vatten sjön som är vad den heter i sensommarsolens sken tar en tupplur och en läspaus fågelfri lycklig. Kör förbi Vindelns kyrka vacker som på vykort där den står nere i backen kör vidare uppströms. Tall, gran och fur det storskaliga åkerbruket av det gröna guldet jämngamla träd i väntan på avverkning Timmerbil efter timmerbil transporterar skörden den som en gång i världen flottades ned för älven av farfar och hans arbetskamrater. Förbi sjölandskapet uppför backen vid Hällnäs tänker på en sen vinternatt för många år sen en trött chaufför en längtan att komma fram jag gick i snön längs vägrenen tills sovpausen var över. Blåser på längs flygrakan inåt, uppåt till Mårdseleforsen där älve

Rötter och rotlöshet

Här kommer en liten dikt jag skrivit, som publicerades i antologin "Ord från ett rum" tidigare i höstas. Den minnesgranne vet att den publicerades första gången här på bloggen , i delvis annan form. Håll till godo. Rötter och rötlöshet Vårt land är kallt, knappt beboeligt. Det har aldrig varit hem för några stora människoskaror. Det har alltid funnits gränser för hur många vårt bistra klimat kan försörja. När fler kommit till har hungerår och epidemier tagit ut sin rätt. Mina förfäder och förmödrar vandrade västerut drivna av hungern. Allt längre uppströms Skellefteälven på jakt efter ny jord att bryta att lägga under plogen. De kämpade med järnhårda vintrar och myggrika somrar de tog tillvara allt vad naturen bjöd. De var en del av den stora berättelsen om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem blev nybyggarmark. De satte barn till världen ammade, uppfostrade, tvättade, skurade utfordrade, mjölkade, slog hö, lagade mat dikade, högg, flottade, rallade och bröt. De