Social Democracy / Socialdemokrati

Den stora stridsfrågan på den socialdemokratiska partikongressen har handlat om vinster i välfärden. De ofta transnationella vård- och skolkoncernernas miljardvinster på våra skattemedel upprör socialdemokrater. Allt fler ser också hur privatiseringspolitiken håller på att skapa ett helt nytt samhälle, där allt fler beslut om människors grundläggande välfärd kommer att vägas på lönsamhetsvåg. Om man pratar med ombud på tu man hand så säger de allra flesta att de tycker att vinstuttag inte hör hemma i välfärden, utan att eventuella vinster måste återinvesteras i verksamheten. En högljudd men ganska liten grupp S-politiker i Stockholms län har dock ridit till vinstdriftens försvar, och fått eldunderstöd av privatiseringsindustrins lobbyister. De lyckades få igenom sina krav i det förslag partistyrelsen lade till kongressen, där man inte går emot vinsterna utan i stället vill ha mer av det jag brukar beskriva som privatiseringsbyråkrati. Den privatiserade verksamheten ska kvalitetskontrol...

Det börjar redan på Uppsala centralstation. Jag blir hejdad på väg till tåget av en partimedlem som undrar om jag sett en annan partimedlem. Plötsligt dyker denna andra partimedlem upp med andan i halsen tillsammans med ytterligare en kamrat. Vi slår följe på resan till Stockholm och pratar politik och influensehysteri. Det fortsätter på Stockholms central, där den grå massa av människor som ständigt är på väg nånstans plötsligt upphör att vara en grå massa. Jag upptäcker att jag känner igen massor av ansikten omkring mig. Jag börjar samtala med vänner från när och fjärran. På pendeltåget ut till Älvsjö är var och varannan resenär en socialdemokrat. De som står bredvid mig pratar hur man ska få till stånd nya bostäder i en kommun som av dialekten att döma ligger någonstans i Västsverige. På perrongen och på vägen ut ur pendeltågsstationen kramas jag och skakar hand så det står härliga till. Ungdomsförbundets ordförande kramar mig och säger att kongressen är en smittspridare. Jag ler oc...

När valresultaten rullade in från distrikts-Norge i går kväll kändes det konstigt att inte vara där. I Folkets Hus i Oslo, där jag var för fyra år sedan när de rödgröna vann för första gången . Mycket har hänt i Norge under de senaste fyra åren. Samarbetet mellan partierna och mellan rörelserna bakom dem har visat sig fungera bra. Norge har styrt bort från den nyliberala kursen och tagit viktiga steg i riktning mot en mer solidarisk samhällsutveckling. Och den sensationella segern för Arbeiderpartiet i Trondheim i kommunalvalet för två år sedan - den kommun som på många sätt står i framkanten och utgör en skyltfönster för vad en rödgrön politik kan innebära - visar att radikal och framsynt kommunalpolitik lönar sig. Men mycket har också hänt i Sverige. För fyra år sedan brydde sig svensk socialdemokrati inte särskilt mycket om Norge - jag mötte Marita Ulvskog i vimlet i Folkets Hus på valnatten men det var allt. I år har svenska delegationer åkt västerut i parti och minut och Facebook...

I have now given in for pressure from comrades on the other side of the North Sea and translated my congress speech from the last weekend. The Swedish original can be found here . Speech held by Peter Gustavsson during the Social Democratic Labour Party’s extra congress March 17-18, 2007. Can we afford justice? No, says the new Swedish government while it cuts in our social security in order to cut taxes. And they cut taxes the most for the very rich. But we know that justice is not only morally right but also utterly productive – the economic recipe of success for Sweden and Scandinavia. Also the international finance papers now decribe how the investments in education, health and security during change make us one of the world’s most successful countries. But it hasn’t always been like that. During the 80’s and 90’s the debate was dominated by the neo liberals’ idea that justice is costly and that we can’t afford it. Unequality grew, also with Social Democratic governments. Despite a...

Kongressen är över. Det var en fantastisk upplevelse. Jag återkommer längre fram med en analys av Monas linjetal med utgångspunkt från råden jag gav . Än så länge får ni hålla till godo med mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten som jag rubricerade "Vi har råd med rättvisa". Talet är en tvåminuters kortversion av min och Jenny Anderssons Tidenartikel . Det som är inom parentes var sådant jag hade tänkt säga men inte sa för att klara av att begränsa anförandet till två minuter. Kamrater! Har vi råd med rättvisa? Nej, svarar vår nuvarande regering när den skär i våra trygghetssystem för att kunna sänka skatterna – mest för de allra rikaste. Men vi vet ju att rättvisa inte bara är moraliskt rätt utan också oerhört produktivt – Sveriges och Nordens ekonomiska framgångsrecept. Också de internationella finanstidningarna beskriver i dag hur investeringarna i utbildning, hälsa och trygghet i förändringen gör oss till ett av världens mest framgångsrika länder. Men så har det inte...

Haromdagen stod jag utanfor en massajhydda byggd av koskit och var guide berattade om hur de brukar omskara killar i 14-15-arsaldern med 300 vittnen som hor efter sa att han inte skriker och darmed skammer ut sin familj. Och sa fick jag ett sms. Dar stod det att jag ar vald till ombud pa den socialdemokratiska partikongressen. Varlden ar bra skum ibland. Hur som helst - jag ar jatteglad over att ha blivit vald till ombud. Jag ar uppriktigt sagt forvanad, eftersom det var en valdigt tuff konkurrens i valet. Som synes kommer jag representera Uppsala tillsammans med Lena Sommestad och Lena Hartwig - tva Lenor som jag har mycket stor respekt for och som jag vet kommer gora ett stralande jobb med att representera Uppsalas socialdemokrater pa partikongressen. Nu aterstar bara att se vad vi egentligen ska diskutera pa kongressen. Det pratas om ett politiskt dokument, men jag har inte sett det och vet inte vad det innehaller. Jag deklarerade infor medlemmarna att min viktigaste politiska frag...