Social Democracy / Socialdemokrati

Det är trevligt med nyår. Vi ringer ut det gamla och ringer in det nya. Som alla vi datoranvändare vet kan en omstart göra underverk med det mesta. Men medan raketerna och champagnekorkarna flyger finns det skäl att fundera på vad detta nya är som vi ringer in. Vad kan vi vänta oss av det nya året? Som vanligt gör människorna sin egen historia, men de gör den inte av fri vilja, inte under självvalda utan under omedelbart föreliggande, givna och nedärvda omständigheter. Det är en extrem lågoddsare att världen också år 2008 kommer att präglas av klass- och könsförtryck, liksom att människor kommer att fortsätta förföljas på grund av sin etniska härkomst och sin sexuella läggning. Också nästa år kommer tiotusentals barn att dö dagligen av svält och lätt botbara sjukdomar, trots att mänskligheten sedan länge haft resurserna att se till att varje världsmedborgare får tillgång till det nödvändigaste. Mycket blir detsamma, men mycket förändras också. Som riksbankschefen förklarat är vår ekon

Jag har ägnat stora delar av julhelgen åt att läsa ikapp i tidskrifter jag prenumererar på men inte haft tid att läsa under en alltför upptagen höst. Det är en rätt häftig känsla att plöja igenom artikel efter artikel och på det sättet få en snabb helhetsbild av vänsterns idédebatt som den gestaltat sig under ett halvår. Det finns mycket att säga om vad som diskuteras och inte, men jag har reflekterat över en sak som jag tror är väldigt viktig för våra framtida vägval. Det har etablerats en sanning att stridslinjen vid nästa val kommer att vara medelklassväljarna i storstäderna. Och visst, det kan vara viktigt att vinna dessa grupper. Men det man kan läsa ut av exempelvis SCB:s novembermätning är att socialdemokraterna inte i någon större utsträckning vunnit väljare som i egentlig mening tillhör medelklassen. Detta trots att socialdemokraternas opinionssiffror ekar efterkrigstid snarare än efterkristid. SCB har i sin mätning en utmärkt socioekonomisk indelning som ger en god inblick i

Jag har inte riktigt kunnat bestämma mig för vilken demokratisk kandidat jag stödjer i nästa års amerikanska presidentval. Jag har läst en hel del om de olika kandidaterna och gradvis har en uppfattning formats. Det är ett spännande race. Visst vore det fantastiskt med en kvinnlig president. Visst skulle Barack Obama bokstavligt talat sätta färg på presidentposten. Det skulle skicka chockvågor genom det amerikanska samhället, och bidra till att förändra människors attityder. Otvivelaktigt. Men efter att ha läst artikel på artikel och surfat runt har en uppfattning formats grundad på vad kandidaterna faktiskt står för politiskt. En kandidat har drivit en tydlig kampanj mot det politiska och ekonomiska etablissemanget, och gjort det med bravur. Det inger stort hopp, för det stora problemet i amerikansk politik är att stora delar av arbetarklassen i USA:s mer lantliga delar har gått över till att rösta republikanskt. Det är det som drivit den amerikanska politiska skalan så långt till hög

Jag tillhör en generation som aldrig riktigt lärt mig att skicka julkort. Med risk för att anklagas för att ha dålig humor - jag tillhör en post-postgeneration. Så alla nära och kära som inte fått något julkort - ta inte illa upp. Jag tänker på er, och hoppas ni får en fantastiskt god jul och ett underbart nytt år.

Socialdemokraternas bloggsatsning fortsätter, nu genom denna bloggintervju med Jan Eliasson utförd av Jonas Morian och Nina Unesi. Jan Eliasson har som vanligt en stark utstrålning av kompetens och engagemang, särskilt i svaret på de båda sista frågorna om Balimötet och om skillnader mellan socialdemokratisk och borgerlig utrikespolitik. Detta är en intressant form, även om flera självklara följdfrågor aldrig kom att ställas i intervjun. Menar Jan Eliasson verkligen att v och mp inte idag är aktiva och driver på inom EU? Säger Jan Eliasson att vi inte behöver en egen försvarsindustri längre, och att Sverige därför kan sluta upp med vapenexporten? Men det är en trevlig intervju.

Jag har nu läst in mig på motiveringarna bakom Vaxholmsdomen . Det är ju ganska uppenbart med tanke på utfallet, men det kan ändå behöva sägas. EU-fördragen garanterar inte konflikträtten. För i praktiken är den "grundläggande rättigheten" att vidta fackliga stridsåtgärder inte alls särskilt grundläggande. Den kommer alltid att ställas i relation till - i praktiken underordnas - den fria rörligheten för varor och tjänster, arbetskraft och kapital. Socialdemokratin är pragmatisk. Det är en del av vår styrka. Och i dag ser vi hur fackliga ledare blixtsnabbt anpassar sig till domstolsbeslutet och går in för att få regeringen att täppa till det kryphål för social dumping som just uppstått. Det är ett klokt agerande. Samtidigt finns en fara i detta. EU-anpassningen av den svenska välfärdsstaten sker inte i ett enda slag, utan är ett de små stegens tyranni. Vi har redan i klassisk svensk komma-överens-anda förhandlat bort införselkvoterna på alkohol, och nu förhandlar vi till oss e

När Arbetsdomstolen skickade Vaxholmsfallet vidare till EG-domstolen den 29 april 2005 skickade LO ut ett mycket skarpt formulerat pressmeddelande. Det verkar inte ligga på nätet längre. Så jag lägger upp det här för alla som är intresserade: Oerhört allvarligt om EU skulle bestämma om fackliga stridsåtgärder i Sverige 2005-04-29 Arbetsdomstolen har i ett tidigare beslut i ”Vaxholmsfallet” förklarat att det inte är sannolikt att EG-rätten har någon betydelse för rätten att vidta stridsåtgärder i Sverige. Arbetsdomstolen är dock som högsta instans på nationell nivå skyldig att inhämta EG-domstolens yttrande om det inte är uppenbart att det inte behövs. Genom dagens beslut har domstolen kommit fram till att det inte är uppenbart att EG-rätten saknar betydelse för målets utgång och har därför bestämt sig för att inhämta EG-domstolens yttrande. - Jag betraktar det som näst intill uteslutet att EG-domstolen skulle avge en dom som i praktiken skulle innebära att E

Julpysslar för fullt men kan inte undanhålla de bloggläsare som eventuellt fortfarande tolererar min minst sagt ojämna frekvens i skrivandet några intressanta lästips. Dels Dagens Arena som nu snurrat på ett tag med högintressanta och viktiga artiklar, inte minst av den fenomenale Björn Elmbrant som offrat sin position på P1 för att kunna rikta skarp kritik mot dagens samhällsutveckling i denna webbtidning. Alltid lika skarpa Katrine Kielos skrev häromdagen om att De rika är rikare än vi trott . Läs! Men dels också Jon Cruddas' och Jon Tricketts artikel i senaste New Statesman om läget i Labour - Hur New Labour blev till ett gift . Jon Cruddas var kandidat till att bli vice ordförande för Labour i sommarens medlemsomröstning och fick flest röster men inte nog med andrahandsröster för att vinna. Han har vägrat att ta en plats i regeringen för att kunna fortsätta sin konstruktiva kritik mot New Labour. Det anses allmänt i parlamentskretsar att han skulle vinna omröstningen om den v