Inlägg

Visar inlägg från november, 2005

Toppstyrd elitistisk gubbklubb

Jag har en artikel i senaste Ordfront om junilistan. Finns tyvärr inte på nätet, men köp tidningen!

Kd, fp och c hjälper skattesmitare

Jag har fått lite klagomål på att jag inte bloggat på länge, och det stämmer ju. Har varit sjukt mycket som hänt helt enkelt, och jag har inte haft tid. Bland annat har jag hunnit med en tur till Palestina under tiden som gått sen sist. Nåväl, tänkte bara tipsa om att jag skrivit en grej på Motallians om kristdemokraternas, folkpartiets och centerns nya kriminalpolitiska linje. Numera ska ju skattesmitare slippa undan med att stjäla från staten, medan småbrottslingar ska förföljas och låsas in. Vilket rättspatos, minsann! Den nya högern är märkligt lik den gamla...

Kongressens stora skräll...

...var inte föräldraförsäkringen utan den nya ekonomiska politiken. Efter femton år där inflationsbekämpningen varit det främsta målet, har kongressen nu droppat målet om fyra procents öppen arbetslöshet och gjort full sysselsättning till det enda kravet. Regeringen kommer inte längre kunna säga att man närmar sig målet om fyra procent, utan nu är måttstocken full sysselsättning och inget annat. Detta har delvis kommit i mediaskuggan, men det är kongressens stora skräll. Vi är socialdemokrater igen!

En gyllene socialdemokratisk kompromiss

OK, då var det klart. En tredelning av föräldraförsäkringen kombinerad med en utbyggnad till femton månader. I praktiken alltså att vi går från två till fem pappamånader - inte nu men på sikt. En viljeyttring som inte får genomslag förrän senare men ändå en viljeyttring. Så klarade partiet denna strid också. Inte med den äran, men vi klarade den. En gyllene socialdemokratisk kompromiss. Vi vet hur vi bordlägger konflikter, men även entusiasm.

Hårda bud

Det var en hård strid om föräldraförsäkringen i talarstolen. Det var de unga mot de gamla. De som fortfarande har chansen att bli föräldrar stödde nästan mangrant en ökad individualisering - frågan är klar inom SSU och S-studenter sedan flera år tillbaka. Mot slutet urartade debatten rejält med anklagelser om förmynderi med mera. Resultatet hade kunnat bli att jämställdhetsarbetet skulle gå i stå och att vi därmed också öppnat upp för mörka krafter som kunnat ana morgonluft å ena sidan, och för Feministiskt Initiativ å den andra sidan. Allt såg ut att dra ihop sig mot en votering, men i elfte timmen gick Göran Persson och Marita Ulvskog upp och sade åt Berit Andnor att föra frågan till redaktionsutskottet. Persson offrade sin socialministers ansikte för att undvika en uppslitande konflikt inför valrörelsen. Nu får vi se om redaktionsutskottet får ihop någon kompromiss som för oss en liten bit framåt i jämställdhetsarbetet. Det här är mycket klantigt skött av partiledningen. Vi behöv

Nog trodde jag att vi kommit längre...

...än att partistyrelsen skulle säga nej till en individualisering av föräldraförsäkringen och inte vara beredd till några kompromisser. Vi missar en historisk chans att skapa verklig jämställdhet genom att ta bort föräldraledighet som ett skäl för att inte anställa kvinnor och att ge kvinnor lägre löner. Hade vi räddhågset frågat oss vad senaste SIFO säger vid varje social reform i det här landet hade vi fått vänta länge. Pappamånaden stöddes knappast av en majoritet när den genomfördes, men det är väldigt få som i dag vill ta bort pappamånaderna. Fegt, fegt! Väntar på voteringen...

The most successful society the world has ever known

Polly Toynbee's article on Sweden in Guardian is an ode to the Nordic model. It's almost like poetry, in formulations like Stockholm gleams in the autumn sunshine with that pride in beautiful streets, public transport, fine buildings and open spaces that proclaim the value of citizenship from every paving stone. The usually quite federalist Toynbee even describes what makes us to anti-EU at the same time as she highlights the flexibility in the Swedish system: How does the Nordic model work? It supports open markets and job flexibility, with all the restructuring employers need to shake out their workforce to match changing demands. But that only wins the backing of strong unions because of the generosity of the benefits safety-net to cushion frequent, unsettling change. This pact between state, employers and workforce is the magic ingredient. Lavish public services and benefits are no add-on: they are the secret to economic success. Cut back the social provision and the edif