Kulturprivatiseringskommittén kritiseras

-
I dagens UNT intervjuas jag om direktiven till kommittén som ska se över kulturpolitiken. Jag säger ungefär samma sak i tidningen som jag skrev här på bloggen. Astrid Claeson skriver också en läsvärd kommentar:
När Lena Adelsohn Liljeroth i ett pressmeddelande anklagar den förra regeringen för att ha fört en stillastående kulturpolitik glömmer hon ett antal saker. Den förra regeringen kanske inte var hysteriskt aktiv vad gällde kulturen - men de drog inte in stöd i rasande fart, de försökte med mångkultursatsningar och genusperspektiv. Oavsett vad man tycker om dessa - misslyckade och på många vis idiotiska - satsningar kan man knappast säga att de inte försökte. Den nuvarande regeringen har mest varit tyst. Bortsett från standardkommentarerna som "vi vill värna kulturarvet" eller "kulturen måste värnas". [...]
Om kulturen skulle bli beroende av sponsring är det en olycklig utveckling. Dels omöjliggörs långsiktig planering, dels är man beroende av sponsorns godkännande av projekt. [...] Sponsring leder, på teaterns område, oundvikligen till strömlinjeformade uppsättnigar, inget risktagande och kravet att tillfredsställa sponsorn. Vem vill riskera sitt kapital för att en liten teater ska få presentera en dramatiker som ingen hört talas om? Moderaterna talar om frihet inom kulturen. Sponsring leder till ökad ofrihet.

Debatten om det offentliga stödet och kulturens frihet har börjat. I kommentarerna till motsvarande inlägg på Oppositionen.se stormar debatten rejält.

Uppdatering: För en gångs skull kan jag faktiskt rekommendera DN:s ledarsida, som skriver riktigt klokt om detta.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ros och ris åt Socialistiskt Forum

-
Helgens Socialistiskt Forum var en fantastisk upplevelse. Flera hundra personer deltog och lyssnade på intressanta seminarier, människor möttes över organisationsgränser och byggde nätverk. Själv deltog jag i ett mycket givande och konstruktivt seminarium om ekonomisk demokrati och ekonomisk politik som också återgavs i en artikel i UNT (ej på nätet). Arrangörerna hade gjort ett fantastiskt jobb med allt det praktiska, med en bra marknadsföring och så vidare. De två Anders - Anders Eriksson från vänsterpartiet och Anders Fraurud från Socialistiska Partiet - förtjänar ett särskilt hedersomnämnande för det arbete de lagt ned. Socialistiskt Forum i Uppsala ger mersmak. Sådant här behövs verkligen, inte minst i den tid vi lever. Men det finns också uppenbara bekymmer, som beskrivits av Anna Ardin som hade den otacksamma uppgiften att nyansera bilden av Kuba i detta sammanhang. Själv lyssnade jag på ett seminarium precis innan mitt eget som gav en väldigt fadd eftersmak. Denna diskussion s
Läs mer

Dags för en ärlighetsrevolution

-
Nu tycks alla riksdagspartier vara överens om behoven av kraftiga ökningar av de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Det är bra, och det ger förutsättningar för att prata om grundproblemet. När det statsfinansiella ramverket utformades på 90-talet var en viktig grundpremiss att inkomsterna i form av skatter ökade med automatik medan för att öka offentliga kostnader krävs aktiva beslut. När löner och priser stiger ökar statens intäkter i form av skatter och moms, medan anslagsposterna inte ökas på samma automatiska sätt. Det ledde till att det årligen skapades ett utrymme i statsbudgeten - ofta felaktigt beskrivet som ”reformutrymme” - att lägga antingen på pris- och löneuppräkningar eller på det som beskrivs som nya satsningar (som alltså i praktiken ofta finansieras genom att andra anslag sjunker reellt). Det här har år för år byggt upp en allt svårare situation, särskilt i kommunerna men också i urholkningar av exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Och en
Läs mer

Ett anspråksfullt förslag

-
En debatt har seglat upp kring Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek (ARAB) till följd av de drastiska nedskärningar som nu föreslås för att få ihop plus och minus i organisationens budget. Som engagerad i kultur, historia och bildning klappar hjärtat starkt för denna fråga, och för dem som nu brottas med den. Jag vill ge mina egna personliga inspel till diskussionen, som jag för tydlighets skull ska säga inte avspeglar någon annan uppfattning än min egen. Det ska inte ses som en direkt kommentar till vad styrelse och ledning för ARAB gör utifrån de förutsättningar de har, utan snarare som ett inspel till hur vi som är engagerade i den breda arbetarrörelse som är huvudmän för denna institution bör se på dess långsiktiga framtid. Jag tar risken att bli konkret - inte för att jag tycker man i ett sådant här skede ska låsa sig till enskilda detaljer utan för att ge en gestaltning av hur en sådan här verksamhet skulle kunna se ut och vad den skulle kunna innebära. Jag har länge tyckt at
Läs mer