Tomt utan Wibe

Sören Wibe avled den 29 december på Umeå lasarett, 64 år gammal. Wibe var ekonomiprofessor, men också en folkkär folkbildare och politiker med kampen mot EMU som hjärtefråga.

”Jag är socialdemokratin. Ibland lämnar partiet mig och ibland återvänder det.”

Dessa ord kommer från den västerbottniske författaren P O Enquist. Men inställningen delas nog av många andra solidariska individualister med sina rötter djupt ner i folkrörelsemyllan. Däribland Sören Wibe.

Men Enquists hållning är lättare att leva efter för en fri intellektuell än för den som själv ger sig in i den politiska hetluften. Wibes lojalitet mot sina värderingar gjorde honom notoriskt illojal mot partiledningar och andra makthavare.

Om Sören hade argument för sin uppfattning höll han fast vid den hur mycket partipiskan än ven – ibland så till den grad att han bytte parti. Wibe började i SSU, var inne i VPK och vände och personvaldes sedermera som EU-parlamentariker och riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Jag hade förmånen att få arbeta nära Sören under EMU-omröstningen 2003, där hans fokus på sakfrågan gjorde honom till en lysande ledargestalt. I en unik mobilisering enades allt ifrån bokstavsvänster till nyliberal höger om att fortsätta vara osams om den ekonomiska politikens inriktning och låta den bestämmas i riksdagen snarare än av oavsättliga bankdirektörer i Frankfurt.

Sören Wibes ilska över sitt partis flathet i EU-frågorna drev honom att lämna det och bli partiledare för Junilistan 2008. Men det hindrade honom inte från att uppmana till att rösta socialdemokratiskt i valet i höstas.

Sörens politiska gärning bottnade i ett äkta engagemang, som avspeglades i hans förmåga att tala direkt till hjärtat och göra sig förstådd också när han pratade om komplexa frågor.

För alla oss som uppskattade Sörens värme, humor och idealism smärtar det att han rycktes ifrån oss så tidigt. Tomheten blir än större då historien gett honom rätt. Såväl om det krisande europrojektet som om behovet av en öppnare debatt om de övergripande systemfrågorna.

Vila i frid, Sören.

Artikeln är skriven för UppsalaDemokraten, där den publiceras den 7 januari.