Social Democracy / Socialdemokrati

Hålet efter UppsalaDemokraten

2012-01-05T21:57:00.003+01:00

När jag öppnar postfacket är det något som fattas. UppsalaDemokraten är inte där. Min lokala rödgröna tidning kom med sitt sista nummer vid årsskiftet och ersätts från och med denna vecka av ETC Stockholm.

Tidningens ägare Johan Ehrenberg [i papperstidningen] och dess politiska redaktör Fredrik Jansson har beskrivit situationen på ett bra sätt. Men som en av dem som engagerade mig djupt för att förverkliga drömmen om att återuppliva UppsalaDemokraten efter tio års bortovaro så vill jag ge en personlig kommentar.

Jag tror att de flesta som följt tidningen kan konstatera att den inte läggs ned för att den brast i kvalitet. Tvärtom, under de tjugotvå månader tidningen gavs ut innehöll den såväl förstklassig samhällsjournalistik, vassa kultursidor och opinionsjournalistik utöver det vanliga.

Jag är helt övertygad om att UppsalaDemokraten utan vidare hade kunnat ha en upplaga på 3 000-4 000 exemplar i veckan om den nått de samhällsmedvetna människor med hjärtat till vänster som den i huvudsak riktade sig till. När den väl nått den nivån, hade den haft resurserna för att utvecklas redaktionellt och öka upplagan än mer.

Men att ge ut en tidning handlar inte bara om att producera väl så förstklassiga och välredigerade texter av skickliga skribenter. Tidningen måste också nå sina läsare.

Här låg UppsalaDemokratens akilleshäl. Tidningen hade en väl fungerande struktur för att få in texter, redigera och layouta dem samt trycka och distribuera tidningarna. Men den hade ingen struktur för hur den skulle få prenumeranter och annonsörer.

Ingen tog ett samlat grepp över lämpliga målgrupper och arbetsmetoder för att nå de tilltänkta läsarna och det fanns ingen struktur för att mobilisera tidningens sympatisörer att delta i arbetet med att få fler prenumeranter. Utan det kan man inte få långsiktig bärkraft för ett tidningsprojekt.

Jag skriver dessa rader på samma dator som jag skickade iväg de första prenumerationsuppmaningarna ifrån för ganska precis två år sedan och som jag skrivit och korrat otaliga ledarsidor med. Och jag skriver med sorg i hjärtat.

Sorg, därför att UppsalaDemokraten lärde mig tidningsmakandets villkor, UppsalaDemokraten gav mig massor av vänner såväl inom Uppsalas radikala kretsar som bland de hängivna och professionella människor som gör ETC. UppsalaDemokraten lät mig förstå min hemstad på ett nytt sätt. UppsalaDemokraten utvecklade mig som skribent och som redaktör och gav mig glädjen att varje vecka få se resultatet av mitt arbete i tryck.

Arbetet med UppsalaDemokraten fick mig att inse än tydligare vilken potential som finns i tanken att göra en lokal tidning med en tydlig ideologisk profil och att samla skarpa skribenter kring den. Vilken kraft man kan få om man bygger en rörelse kring en tidning.

Därför innehåller den sorg jag känner över det hål UppsalaDemokraten skapar på mediekartan också en strimma av hopp. För vi som drev tidningen visade att det är möjligt. Och något säger mig att det inte kommer att dröja tio år tills nästa gång Uppsala får en lokaltidning som utmanar den borgerliga mediedominansen.

Den svenska hösten

2011-10-09T17:39:00.003+02:00

Balkongsommaren är över
oljade träbord och ikea-divaner
bärs upp till vindsförråden.

Förra veckan
sken solen över uteserveringarna
i natt kom frosten
och mörkret kommer allt fortare nu.
Människorna rustar sina iden
med stearinljus, raggsockor och varm choklad.

De sista flyttfåglarna
flaxar sitt adjö
jag önskar de kunde ta mig med.

Sparsmakad oktobersol
lyser över de gulnade löven
oklart vad som föll snabbast
den meteorologiska temperaturen
eller den politiska.

För fläktarna blir bruna
när kalkylbladen flockas
i redaktionernas mejlboxar.
Vinden blåser snålt
över parklekens talarstol
frosten biter fast
i mustaschen
och kommunalrådet
står vid sundet
och hytter med röda kort.

Från Lower Manhattan
kablas nyheten om brittsommar
tekalaset
övergår i nittionioprocentspyjamasparty
i Zuccottiparken.

Operativsystemet har kraschat
sedelpressar av ettor och nollor
är kvartalskapitalismens respirator
och statsmännen flyger som skållade råttor
för att rädda räddningspaketen.

Den amerikanska hösten
minner om när Madison
blev kokande socialt forum
i kylslaget februari
om Tunis, Kairo, Aten och Tel Aviv.
Alltmedan rorsman Borg
bygger brandväggar av glas
och champagnen vaskas
i glädje över den sänkta krogmomsen.

Oktoberrevoluformen inställd.
Jag går runt och sparkar löv
medan termometern faller.
Det kommer nya bättre dagar.

Europa

2011-07-14T09:15:00.006+02:00

Så här i semestertider sitter jag och filar på det jag börjar våga kalla min diktsamling. I väntan på att den ska bli klar och på att jag lyckas övertyga någon om att trycka den, så tänkte jag låta mina hårt prövade bloggläsare få ta del av några av de mer publicerbara alstren.

Här kommer en dikt om vår kontinent som påbörjades på resande fot i fjol och som avslutades med de sista styckena under gårdagen. Den som vill läsa fler av mina författarförsök kan klicka här.

Europa

När människor samlas vid Moldaus stränder
till skymningskonsert framför Pragborgen
är det lätt att glömma
bajonetterna och stridsvagnarna
bara ett ögonblick bort
i världshistorien.

För tjugo somrar sedan
blåste ännu the Wind of Change
med stormstyrka över kontinenten.

Kullkastade ordningen
etablerad av det senaste världskrigets oheliga allians
sedan männen i Versailles' spegelsal
och spekulanterna på Wall Street
lagt grunden till den stora europeiska katastrofen.

Överallt spåren från folkvandringarna
på en kontinent formad i blod och brand
Murar och taggtråd
sätter inte längre hinder i vägen
åtminstone inte för den
med ”europeiskt utseende”
men väl bristen på gemensamt språk.
Tystnaden ännu tät i järnvägsvagnarna.

Tyska, holländska, flamländska, jiddisch,
svenska, danska, norska, isländska,
italienska, franska, spanska, portugiska, katalán,
rumänska,
tjeckiska, slovakiska, polska, lettiska, litauiska,
ryska, vitryska, ukrainska, bulgariska,
slovenska, kroatiska, bosniska, serbiska, makedoniska,
albanska,
finska, estniska, ungerska,
samiska,
baskiska,
grekiska,
romani,
turkiska,
arabiska,
kurdiska,
persiska,
urdu,
somaliska,
kinesiska,
koreanska,
japanska,
och så mycket mer
på en kontinent i skriande behov
av en babelsfisk.

På Europas alla
Hallsberg, Bräcke, Alvesta
bär de som myllrar förbi
på berättelser från den tid
då imperier byggdes upp
och brakade samman
och krigen ännu flyttade
gränser och människor.

I granater och gas mejslades
Europas moderna gränser ut.
Aldrig har orden
”Aldrig mera krig!”
ljudit starkare än från
dem som hungrat i Dresdens ruiner
sett sina älskade brinna i Birkenaus ugnar
överlevt kulregnet på Stalingrads stränder.

Partisanerna tog inte till vapen
rekryterna gav inte sina liv
för att rädda den gamla ordningen.

Ur röken från ruinerna
av Coventry, Stalingrad, Dresden, Nagasaki
skapades en ny värld.

Fälttågen och flyganfallen
svälten och skyttegravarna
ännu så närvarande
när den nya världen byggdes
på ruinerna av den gamla.

Men med tiden föll minnena
från kriserna och krigen
i glömska.
Nya herrar drömde om nya vinster
på nya marknader.

Så när djurfarmens tyranner slutligen föll
och sammetsrevolutionen
lät folket smaka frihetens vin till sist
var det spetsat med nyliberalismens gift.
”Test the West”
blev reklam för ett cigarettmärke
inte argument för välfärd och demokrati.

När jämlikhetsparentesen var över
stundade nygamla äventyr.
Om bankerna bara blev alldeles fria
skulle människor bli fria
som genom en osynlig hand.
Glänsande mynt och prasslande sedlar
skulle förbrödra oss
i europeisk köpfest.
Happy days are here again.

Champagnen flödade i vaskarna
när herrarna skålade
för den billiga arbetskraften
tills pyramidspelet var slut
och bankmännen tog springnota.

När festen var över
kom tårgasen fram.

Slagord på första maj

2011-04-27T06:52:00.003+02:00

Ett av mina hedersuppdrag varje år är att utforma förslagen till slagord i förstamajtåget i Uppsala. Efter lite funderande sitter jag med den här listan - en blandning mellan gammalt och nytt, självpåkommet och lånat:

- Bygg – bort – bostadsbristen!

- För ett Alliansfritt Sverige!

- Högerpoli-ti-ken är sig lik – tar från fattig och ger till rik!

- Järnvägen har spårat ur! Tåg i tid på varje tur!

- Lika lön – oavsett kön!

- Riktiga jobb är vår idé - ingen ska gömmas i Fas 3!

- Ropen skalla – arbete åt alla!

- Skolans elever är inte kunder! Marknaden låter barnen gå under!

- Vad ska vi göra? – Krossa rasismen! – Vad ska vi göra? – Krossa rasismen! – När? – Nu! – När? – Nu! – När, när, när? – Nu, nu, nu!

Jag skulle uppskatta kommentarer på detta, och framför allt idéer till fler slagkraftiga budskap som fungerar att ropa i grupp i ett demonstrationståg. Framför allt saknar jag ett bra slagord om utförsäkringarna. Utöver detta kan det vara bra att komma ihåg partikongressprioriteringarna: Bekämpa barnfattigdomen, bättre pensioner och att se över avregleringarna inte minst vad gäller elnät och järnväg. Och kulturpolitiken. Bra lokala slagord kan handla om barnfattigdom, rätt till heltid och sociala investeringar (=förebyggande insatser för barn och unga). Andra frågor vi pratar mycket om handlar om att göra staden till en bättre sommarstad med utebad i Gränby, sommaröppna fritidsgårdar o.s.v. Det kan också finnas skäl att säga något om demokratikampen i arabvärlden.

Tips mottages mer än gärna!

Mer kultur i arbetarrörelsen - mer arbetarrörelse i kulturen!

2011-03-27T11:41:00.003+02:00

Detta är anförandet jag precis höll under punkten "Vårt parti" på den extra partikongressen:

”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.”

Så fint formulerade sig Håkan Juholt igår.

Och visst måste vi socialdemokrater stå upp för de förutsättningar för eget skapande genom hela livet som vi varit med och skapat.

Visst måste vi utveckla teatrar, bibliotek, samlingslokaler och välfärdsinstitutioner, och fortsätta stå upp för att studieförbunden ska kunna fortsätta göra en annan värld möjlig genom studiecirklar, föreläsningar och kulturprogram i hela vårt land.

Men det är bara hälften av socialdemokratins kulturpolitiska uppdrag.

I de offentliga organen är vårt uppdrag att stärka kulturens roll i allmänhet och se till att den kommer alla till del.

Men som parti och som folkrörelse har vi också uppgiften att stärka sådan kultur som uttrycker våra värderingar.

Det sägs att det första Gunnar Sträng gjorde när han drivit igenom statarsystemets avskaffande år 1944 var att ringa och tacka Ivar Lo-Johansson.

Ivar Lo beskrev statarnas liv i sina böcker. Han fick läsarna att leva sig in i hur underordningen och fattigdomen kändes in på huden.

Framgångarna i arbetarrörelsens historia handlade om att etablera en berättelse om nuet. Att skildra arbetarklassens villkor här och nu, vad som är fel och vad som behöver göras för att förändra samhället.

Självklart ska socialdemokratin låta kulturen ta oss i handen och leda oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Då behöver vi bidra till att det allt brutalare klassamhälle som beskrivits från den här talarstolen de senaste dagarna också beskrivs i böcker, filmer, bildkonst, sång och musik.

Vi behöver fler poeter som kallskänkan Jenny Wrangborg, som skriver så här i en dikt:

”du som har tempot tatuerat i trasiga handleder och
tacksamheten från samhället i löftet om en snabb utförsäkring
vi, vi som går sönder i schemalagd underbemanning och
lägger livspusslet räknandes småmynt i kassan på Ica

vi, vi som är så tysta att vi inte verkar existera
vi som lyfter, vaktar, städar, lagar, tjänar, steker,
väntar, borrar, vårdar, säljer, ringer, serverar,
monterar, svarvar, gräver, värmer, bakar, blandar,
vi som bevakar, sorterar, styckar, klipper, målar,
plockar, reparerar och
bär
de här städerna

vi som på jakt efter en seger som
skrämmer bort alla försämringar
reser oss upp,
hittar våra röster, sträcker våra ryggar
och kräver tillbaka oss själva”

Mitt anförande på s-kongressen

2011-03-25T16:01:00.003+01:00

Detta är det anförande jag höll nyss under punkten "Vår omvärld" på den socialdemokratiska extrakongressen - inklusive några saker jag fick kapa bort för att det blev lite långt:

Partivänner,

Det har varit en lång vinter. Men nu är våren här.

För oss socialdemokrater har det varit en riktig fimbulvinter. Som kriskommissionen konstaterar i sin slutrapport så brottas vi med dåligt självförtroende och dålig intern tillit. Vi lägger mycket kraft på att mäta och följa opinionen snarare än att formulera politiska visioner, utveckla reformer för en positiv samhällsutveckling och bilda opinion, skriver programkommissionen.

Det är svårt att veta vad man ska fokusera på när man har ett par minuter i rampljuset så här under en Ring P1-övning för socialdemokratiska kommunalråd och partiaktiva. Under extrakongressen 2007 talade jag om att vi har råd med rättvisa. Att en jämlikhetspolitik inte bara är moraliskt riktig utan också ekonomiskt gynnsam. Men jag tror att insikten är större nu än då att vi behöver tänka om i den ekonomiska politiken och stå upp för investeringar i infrastruktur, hälsa och utbildning.

Denna gång tror jag att vi måste prata om vägen ur den kris socialdemokratin befinner sig i – inte bara i vårt land utan i hela Europa. En kris betydligt djupare än vad en fin och framåtriktad kongress och en ny och inspirerande partiledning ensamt kan rå på.

Sedan vi ombud fick det tunna lilla häftet som utgör partistyrelsens diskussionsunderlag har det uttrycks farhågor för att kriskommissionens slutrapport ska bli en hyllvärmare. Det är nog en överdriven farhåga – då den tidigare partiledningen inte skickat denna slutrapport till tryckeriet så är det svårt att ställa den i en hylla.

Där är min första uppmaning till den nya partiledningen. Starta inte på ruta ett igen, utan ta tillvara och använd slutrapporten från det arbete kriskommissionen gjort under ett halvårs tid. Låt detta dokument bli grunden för ett stort samtal om framtidens socialdemokrati, och bygg samtidigt det Sveriges mest öppna, nyfikna och ödmjuka parti som kriskommissionen uppmanar oss att bli.

Sedan vill jag precis som Mona inte föregå valet senare i eftermiddag, men vill ändå rikta några ord till Håkan Juholt. Om fler röstar som jag så går du från försvarspolitiken till en väldigt central post i vårt parti. Ta med dig insikten om att framgång aldrig bara är en fråga om stora budgetar eller överlägset materiel. För att vinna krävs en kampvilja och en glädje i att arbeta tillsammans – en känsla i hjärtgropen att det man gör är rätt och riktigt och viktigt. Håkan, gör oss stolta över att vara sossar igen!

Ska socialdemokratin vinna krävs ett gott ledarskap och en rejäl satsning på den folkrörelse, folkbildning och idéutveckling som alltid varit vår styrka. Ta tillvara alla de nya unga krafter som nu bubblar upp från ungdoms- och studentförbund. Återge kulturen den plats den förtjänar i vårt fackliga och politiska arbete. Använd sången, dikten, konsterna som ett sätt att beskriva hur vi uppfattar världen, hur dagens klassamhälle ser ut.

Den här partikongressen kan gå till historien som det tillfälle då svensk arbetarrörelse reste sig och återtog sin reformiver och initiativet i samhällsdebatten. Men om det ska bli så krävs ett hårt och hängivet arbete från såväl partiledning och medlemmar och sympatisörer.

Våren är här nu. Socialdemokratin är på väg tillbaka.

Nu tar vi dem, kamrater!

Odellavgiften

2011-01-28T07:57:00.003+01:00

När nu Mats Odell återigen kommer i ropet genom att det Livets Ord-dominerade KD-distriktet i Uppsala nominerar honom till partiordförande blir jag lite inspirerad till att återpublicera denna text som skrevs till Sälj hela skiten men inte fick plats i boken. Mats Odell är ju nämligen ansvarig för att alla som kliver av eller på tåget på Arlanda får betala en avgift som går till en australiensisk investmentbank - den så kallade Odellavgiften.

Texten har två år på nacken och jag publicerar den i befintligt skick - notera att biljettpriser förändrats något och så vidare. Men håll till godo!

250 kronor till flyget
En vanlig dag på Arlanda Express: några kostymklädda herrar med portfölj och en och annan förvirrad backpacker från kontinenten – tåget är mindre än halvfullt. Det är symptomatiskt. Bara 25 procent av flygresenärerna tar tåget till Arlanda. Trots att det går överlägset snabbast och är det miljövänligaste alternativet. Hur kan det komma sig?

Förklaringen ligger i priset. En enkelbiljett på expresståget mellan Stockholm och Arlanda kostar 250 kr. 150 kronor mer än flygbussen, 60 kronor mer än en kollektiv taxi. Att åka med SJ-tåg från Stockholm till Uppsala – dubbelt så långt – kostar 69 kronor, inte ens en tredjedel av priset för Arlanda Express. Men den som åker SJ-tåg eller ett lokalt Upptåg till flygplatsen är tvungen att betala 75 kronor för att få stiga av eller på vid Arlanda. Betalningen säkerställs genom en särskild spärr i Sky City.

De stora vinnarna i denna cirkus är de som står bakom Arlanda Express: A-Train AB och dess ägare Macquarie Group, en australiensisk investmentbank. De har monopol på att trafikera Arlandabanan fram till år 2040 och kan i princip ta ut det biljettpris de vill. De har också rätt att ta ut avgifter av alla andra tågbolag som trafikerar flygplatsen.

Historien om Arlandabanan börjar med regeringen Bildt, som beslutade att den skulle byggas genom offentlig-privat samverkan (OPS). A-Train AB, som vann upphandlingen, skulle stå för delar av investeringen och därmed minska belastningen på statsbudgeten. Som motprestation fick A-Train AB ensamrätten till Arlandabanan och rätten att ta ut ersättning av andra operatörer som använder den under 45 år.

I Riksrevisionens rapport Arlandabanan – Insyn i ett samfinansierat järnvägsprojekt från 2004 framgår det dock att den privata sektorns bidrag till denna ”offentlig-privata samverkan” var blygsamt. Bygget av Arlandabanan kostade ca 6 miljarder kronor. Privata aktörer bidrog med drygt en miljard kronor. Resten bestod av direkta statliga insatser, kapital från statliga Vattenfall, samt ett förmånliga statligt lån som bara behöver betalas tillbaka om projektet går med vinst. Och om det hela går med vinst tillfaller den förstås aktieägarna i Macquarie Group.

Under flera år i början av 2000-talet gick Arlandabanan dåligt till följd av flygets problem åren efter den 11 september. A-Train AB gjorde förluster på sammanlagt en halv miljard kronor under åren 1998-2004. Sedan vände det dock efter att flygresandet tagit fart igen.

En diskussion pågår idag om att staten ska ta över Arlandabanan – en möjlighet som finns eftersom den socialdemokratiska regering som tog över en månad efter att Mats Odell hade skrivit under avtalet med A-Train omförhandlade villkoren. Det skulle innebära att staten år 2010 löser ut bolaget och ersätter det för sina förväntade intäkter under de kommande 30 åren.

Ett förstatligande av Arlandabanan skulle bli en dyr affär. Det skulle innebära ytterligare statliga utgifter på flera miljarder kronor i ett projekt som redan har kostat skattebetalarna åtskilligt. Samtidigt är sannolikt ett förstatligande nödvändigt för att komma till rätta med de skyhöga avgifterna och få fler att välja tåget när de ska till Arlanda – något som är nödvändigt ur klimatsynpunkt. De stora koldioxidutsläpp som det låga tågresandet till Arlanda för med sig riskerar nämligen spräcka flygplatsens utsläppstak. Om det inte minskas till år 2011 hotar stängning.

Texten återfinns också på Ordfronts hemsida som en PDF.

Route 363

2011-01-07T10:15:00.002+01:00

Detta är den andra av mina dikter som publicerades i antologin "Ord från ett rum". Har inte tidigare publicerats digitalt - varsågod:

Route 363

Det norra barrskogsbältet
breder ut sig på bägge sidor
om väg 363
min väg till friheten
min väg hem.

Sätter mig vid Tavelsjön
med sitt djupblå vatten
sjön som är vad den heter
i sensommarsolens sken
tar en tupplur
och en läspaus
fågelfri
lycklig.

Kör förbi Vindelns kyrka
vacker som på vykort
där den står nere i backen
kör vidare
uppströms.

Tall, gran och fur
det storskaliga åkerbruket
av det gröna guldet
jämngamla träd
i väntan på avverkning
Timmerbil efter timmerbil
transporterar skörden
den som en gång i världen
flottades ned för älven
av farfar
och hans arbetskamrater.

Förbi sjölandskapet
uppför backen vid Hällnäs
tänker på en sen vinternatt
för många år sen
en trött chaufför
en längtan att komma fram
jag gick i snön längs vägrenen
tills sovpausen var över.

Blåser på längs flygrakan
inåt, uppåt
till Mårdseleforsen
där älvens dånande fall
förflyttar tankarna
till något större
något mer evigt.

Överraskad av ovädret
där jag står
tre meter över den rasande forsen
Då regnets kyliga piskrapp
förtäljer att hösten är här.

Och blixtens ljus skiner upp
den mörka horisonten
Jag räknar sekunderna
1, 2, 3, 4, 5, 6
åskan är nära
och har något att förtälja.

Vid älven
som ännu brusar i vår natur
påminns jag om
ödemarkernas livsvisdom
Om skönheten
i att få fyr i en järnspis
att höra tystnaden
se på sjöns spegelblanka yta
under sommarnätter utan mörker

Varför dessa karga marker
fött så många författare
a Sara, en P-O, en Torgny
som berättat om sitt förunderliga landskap
alldeles intill odlingsgränsen
där vinterns nätter är så olidligt långa
så bitande kalla.

Elchocken når marken
blott två kilometer bort

Jag lever här
och bara här
utan längtan till morgondagen
utan saknad efter igår.
Någon är alltid med på resan
vart jag än reser
jag är den enda
jag aldrig kan resa ifrån.
En respekt
mer värd än någon annan
Självrespekten.

On the road again
på väg 363
och förstår varför dessa platser
där jag aldrig bott
ändå känns som hemma.
Varför en del av mitt hjärta
alltid kommer finnas här.

Rötterna
i oändliga myrmarker
forsande älvar
flottarkojor
och djupa gruvschakt
Stillheten
enkelheten
friheten.
Ödemarkernas tomhet ekar inom mig
beständig
mitt i det flyktiga
mitt i det som kommer och går.

Viker av i Ålavan
åker över Nordanskog
försöker stå emot impulsen
att köra rally på skogsvägarna
Inser att jag misslyckats
när jag får sladd
i det våta gruset
Imponeras av mig själv
när jag häver sladden
lika lätt som på halkbanan
eller i gokartracet
men min inre trafikpolis
ger mig en varning.

Över den lilla bron över Ajaurkalven
förbi rengärdet
där djuren räknas och märks
medan hjulen kysser asfalten
och jag störtar fram genom landskapet
förbi Maratjärn, badplatsen och båthuset
in på den lilla vägen ner till sjön.

Möter stugan i kvällssolen
sjön ligger blank
Inte varit här sen i fjol
ändå känns det som jag var här igår
Slås av all tid som passerat sen sist
allt som förändrats
och allt som är sig likt
Ett perspektiv på evigheten
så gott som något.

Rötter och rotlöshet

2011-01-07T09:47:00.004+01:00

Här kommer en liten dikt jag skrivit, som publicerades i antologin "Ord från ett rum" tidigare i höstas. Den minnesgranne vet att den publicerades första gången här på bloggen, i delvis annan form. Håll till godo.

Rötter och rötlöshet

Vårt land är kallt,
knappt beboeligt.
Det har aldrig varit hem
för några stora människoskaror.
Det har alltid funnits gränser
för hur många vårt bistra klimat
kan försörja.
När fler kommit till
har hungerår och epidemier
tagit ut sin rätt.

Mina förfäder och förmödrar
vandrade västerut
drivna av hungern.
Allt längre uppströms Skellefteälven
på jakt efter ny jord att bryta
att lägga under plogen.
De kämpade med järnhårda vintrar
och myggrika somrar
de tog tillvara allt vad naturen bjöd.
De var en del av den stora berättelsen
om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem
blev nybyggarmark.

De satte barn till världen
ammade, uppfostrade, tvättade, skurade
utfordrade, mjölkade, slog hö, lagade mat
dikade, högg, flottade, rallade och bröt.
De bevittnade girigheten
hos baggbölare, träpatroner och gruvbolag.
Drömde om ett annat liv
och organiserade sig.
Vapnet hette solidaritet.

Som löpeldar spred sig väckelserna.
Sinnena brann i Folkets hus, bönhus, nykterhetsloger.
Slavar och syndare vakna.
Gör din plikt, kräv din rätt.
Himmel och jord må brinna.
Från mörkret stiga vi mot ljuset.
Från intet allt vi vilja bli.

Agitatorer bringade bud från fjärran huvudstäder.
De strävsamma småbrukarna
hade inga bastiljer eller vinterpalats att storma.
Men de tog finkläderna på sig på första maj.

Den långsamma revolutionen svepte fram,
fattigdomen röktes ut
på reformernas väg.
Järnspisarnas barn såg horisonterna öppnas.
Med bil på väg att förverkliga
sina bästa stämningars längtan.
Universiteten öppnades
sinnena stormade på nytt.

När människan fått jorden att bringa mer
tog flyttlassen nya vägar.
Mot industrierna, mot städerna!
Som ett stort dragspel
säckade norra Norrland ihop
ögonblicket efter dess befolkningsexplosion.

Till de nya nybyggena
som ploppat upp som svampar ur jorden
på fälten kring huvudstaden.
Statarlängorna på höjden
fylldes av ödemarkernas barn.
På Uppland och Sörmlands tjocka lerjordar
upprivna från sina egna rötter
i samhällen vars historia inte är deras.
De nya grannarna
kluvna mellan tankar på hemlandet
och på den nya framtiden här
bröder och systrar
i rotlösheten.

Mot ljusare tider?

2010-12-31T16:42:00.002+01:00

Det har redan vänt. Sedan Julius Caesar bestämde att nyåret inföll vid den första fullmånen efter vintersolståndet år 45 före vår tideräknings början så har den västerländska civilisationen alltid kunnat inleda året när det redan går mot ljusare tider. Men går det att säga samma sak om samhällsutvecklingen?

En av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins (M) bestående insatser förutom att a-kassan nu kostar mer och ger ett sämre skydd var att begåva det svenska språket med ordet ”skitår”. Nu ledde inte finanskrisen till några skitår för den borgerliga regeringen, utan blev tvärtom ett bra sätt att skylla ifrån sig när skattesänkningarna inte gav de utlovade jobben. I stället blev 2010 ett riktigt skitår för oss som står till vänster.

Förutsättningarna var inte alls dåliga när året tog sin början. I december 2009 var upprördheten stor över utförsäkringarna av sjuka människor och klimatmötet i Köpenhamn väckte engagemang. När tågen stod stilla under fimbulvintern i januari-februari 2010 var det uppenbart att man inte kan ta sitt jobbskatteavdrag och bygga sig ett nytt järnvägsspår. Vi behöver varandra.

Men det var som att alla valstrateger tog semester så snart snön hade smält. De rödgröna gick till val utan andra nya reformförslag än ett par skattesänkningar – samtidigt som valbudskapet förvirrande nog handlade just om att det är dåligt att sänka skatterna. Motståndet mot utförsäkringarna spelade roll för att undvika att valresultatet skulle hamna i nivå med dagens opinionssiffror, men det räckte inte när väljarna prioriterade arbetslösheten och ekonomin.

Det rödgröna valbudskapet handlade inte om hur jobben, bostäderna, spåren och vårdplatserna skulle bli fler och kampanjen försökte vinna enskilda målgrupper snarare än att presentera en helhetsvision för Sverige. Valdiskussionerna ute på arbetsplatserna lyfte aldrig. Förhållandevis marginella skattefrågor kom i fokus. När socialdemokratin inte ens orkade upprepa förra valrörelsens krav på en rättfärdig tandvårdsförsäkring så hjälpte det inte att partiarbetarna knackade dörr som aldrig förr.

I år har det också blivit uppenbart att när vänstern är så pass tillbakaträngd i medievärlden kan den borgerliga pressen gå i land med nästan vilka dumheter som helst. Mediernas betydelse understryks också av att väljarutvecklingen är betydligt mer gynnsam i de delar av landet där socialdemokratiska tidningar har stor spridning. Det är viktigare än någonsin att stötta alla de sätt som finns för att sprida ett progressivt budskap – tidningar, böcker, musik, filmer, bloggar, föreläsningar, poesi, bilder, webbsändningar, radio, studiecirklar och rapporter.

När höstregnen tog sin början fick vi rasister i riksdagen. En man gick runt och sköt invandrare medan löven gick från gulrött till brunt på Malmös gator. I julhandeln sprängde sig en annan man i luften vid Drottninggatan i Stockholm och ville ta fler med sig i döden.

I ett sådan här situation – och med ett osäkert parlamentariskt läge – är behovet större än någonsin av starka motkrafter. Men hösten i det rödgröna lägret har i stället präglats av osäkerhet och oro.

Samarbetet är avbrutet och Socialdemokraterna står i praktiken utan partiledning. För en månad sedan tillkännagav oppositionsledaren att hon inte trodde på den politik hon gått till val på och ville bejaka högerpolitiken i flera hjärtefrågor. När det lackade mot jul avslöjades att socialdemokrater i PR-branschen fått fyra miljoner från storföretagen för att vrida partiets politik högerut – som om det inte räckte med alla de borgerliga partier vi redan har.

Kanske kan det inte bli värre nu. Kanske är det vi bevittnat i år bara slutresultatet trettio år av växande klassklyftor, tjugofem år av avregleringar och tjugo år av massarbetslöshet, privatiseringar och nedskärningar. Efter att den gemensamma välfärden rullats tillbaka på område efter område, arbetsmarknaden blivit alltmer lik vilda västern och individen alltmer får lita till sig själv för att få en bra bostad och en trygg pension. Och kanske borde pendeln slå tillbaka nu.

Kanske borde finanskris och klimatkris få oss att förstå att vi inte kan fortsätta så här. Men liksom det krävs en kraft för att flytta ett föremål i rörelse ur sin bana, så är det människor som måste handla för att det ska bli någon förändring. Berättelsen om år 2010 är handlar om ett misslyckat försök att bryta denna rörelse mot växande orättvisor och minskad solidaritet.

Men kanske är det som talesättet säger – det är alltid som mörkast före gryningen?

Artikeln är ursprungligen publicerad i UppsalaDemokraten den 30 december.

Tomt utan Wibe

2010-12-31T15:53:00.002+01:00

Sören Wibe avled den 29 december på Umeå lasarett, 64 år gammal. Wibe var ekonomiprofessor, men också en folkkär folkbildare och politiker med kampen mot EMU som hjärtefråga.

”Jag är socialdemokratin. Ibland lämnar partiet mig och ibland återvänder det.”

Dessa ord kommer från den västerbottniske författaren P O Enquist. Men inställningen delas nog av många andra solidariska individualister med sina rötter djupt ner i folkrörelsemyllan. Däribland Sören Wibe.

Men Enquists hållning är lättare att leva efter för en fri intellektuell än för den som själv ger sig in i den politiska hetluften. Wibes lojalitet mot sina värderingar gjorde honom notoriskt illojal mot partiledningar och andra makthavare.

Om Sören hade argument för sin uppfattning höll han fast vid den hur mycket partipiskan än ven – ibland så till den grad att han bytte parti. Wibe började i SSU, var inne i VPK och vände och personvaldes sedermera som EU-parlamentariker och riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Jag hade förmånen att få arbeta nära Sören under EMU-omröstningen 2003, där hans fokus på sakfrågan gjorde honom till en lysande ledargestalt. I en unik mobilisering enades allt ifrån bokstavsvänster till nyliberal höger om att fortsätta vara osams om den ekonomiska politikens inriktning och låta den bestämmas i riksdagen snarare än av oavsättliga bankdirektörer i Frankfurt.

Sören Wibes ilska över sitt partis flathet i EU-frågorna drev honom att lämna det och bli partiledare för Junilistan 2008. Men det hindrade honom inte från att uppmana till att rösta socialdemokratiskt i valet i höstas.

Sörens politiska gärning bottnade i ett äkta engagemang, som avspeglades i hans förmåga att tala direkt till hjärtat och göra sig förstådd också när han pratade om komplexa frågor.

För alla oss som uppskattade Sörens värme, humor och idealism smärtar det att han rycktes ifrån oss så tidigt. Tomheten blir än större då historien gett honom rätt. Såväl om det krisande europrojektet som om behovet av en öppnare debatt om de övergripande systemfrågorna.

Vila i frid, Sören.

Artikeln är skriven för UppsalaDemokraten, där den publiceras den 7 januari.

Bostäder åt alla eller rikemansreservat?

2010-12-30T08:56:00.005+01:00

Uppsala lider av en svårartad och kronisk bostadsbrist. Den är allvarlig året om, men blir som allra mest uppenbar under de veckor i augusti-september då kön av desperata nyanlända studenter ringlar runt kårkvarteret vid Öfre Slottsgatan.

Den genomsnittliga kötiden för en lägenhet i Uppsalahem är sex år, och betydligt längre än så i de mer attraktiva lägena. För studenter finns Studentstaden och Heimstadens utbud av studentlägenheter samt nationernas bostadsstiftelser. Men för övriga Uppsalabor som vill ha en lägenhet snabbare och inte lyckas ställa sig in hos de privata hyresvärdarna är bostadsrätter för miljonbelopp det enda alternativet. Och hemlöshet är ett reellt problem i dagens Uppsala.

I en tid då arbetsgivarnas och statsmaktens krav på att de anställda såväl som de arbetssökande ska vara flexibla, är vår bostadsmarknad mer trögrörlig än någonsin. Storstädernas bostadsinfarkt gör att bostaden inte längre utgör den självklara sociala rättighet som efterkrigstidens framsynta reformer syftade till att göra den till. Nu befinner sig i stället miljontals svenskar i livslång skuld till en bank. Många lever i ständig oro för att fastighets- och räntemarknadernas upp- och nedgångar ska slå undan fötterna där de står, belånade upp till taknocken och ibland mer därtill.

Under den senaste tiden har bostadsrättsföreningen Ekeby Hus debatterats livligt i Uppsalamedierna. Tilltänkta köpare av bostäder på Ekeby Hus vittnar om en obehaglig och integritetskränkande behandling från styrelsens sida. Ulrika Eriksson, som hade stora och kostsamma bekymmer med att få sin framlidna mormors lägenhet på Ekeby Hus såld till någon som föll styrelsen i smaken, berättar för UNT att ”som vanlig människa utan någon speciell titel får man inte ha en enda liten krämpa”.

På en lokal bostadsmarknad som tycks stänga ute allt fler som inte håller måttet så pågår samtidigt en försäljning av omkring 4 000 lägenheter i Studentstaden. De studentbostäder som en gång gjordes möjliga genom att kommunen donerade mark till studenternas bostadsstiftelse och genom statligt garanterade lån säljs nu ut till högstbjudande. Och statliga Vasakronan, som står för försäljningen, tar ingen hänsyn till Uppsalas bostadsförsörjning.

De rödgröna partierna föreslår ett statligt investeringsstöd till nyproduktion med låg energiförbrukning och en storsatsning på att totalrenovera flerfamiljshus till modern och energisnål standard. Miljonprogrammet får en särskild renoveringssatsning och hyresgästernas inflytande över hyressättningen stärks. Oppositionen vill stärka skyddet mot ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Totalt i landet ska det byggas 40 000 bostäder om året varav en majoritet är hyresrätter.

I Uppsala vill oppositionen att Uppsalahem ska fortsätta bygga 300-400 nya hyreslägenheter per år, och därutöver bygga 100 nya studentbostäder per år. De rödgröna vill även bygga 50-100 nya hyreslägenheter i Kvarnen, och utlovar att kommunen ska bli mer aktiv och framsynt i att köpa in mark för framtida byggbehov.

Att bygga nya bostäder tar tid, och det finns ingen anledning att tro att rödgrön bemanning i Rosenbad och Uppsala stadshus löser bostadsbristen som genom ett trollslag. Men den rödgröna bostadspolitiken skiljer sig skarpt mot dagens regering, som sitter med armarna i kors och försöker få oss att tro att marknaden kommer att lösa problemet.

Den skriande bostadsbristen gör allt större delar av vår stad till reservat för rika och väletablerade. Uppsala och Sverige behöver en annan färdriktning – nu!

Denna ledarartikel publicerades i UppsalaDemokraten den 26 mars 2010.

Rödgrönt självförtroende vägen till valseger

2010-12-28T20:42:00.004+01:00

Denna ledarartikel publicerades i UppsalaDemokraten den 19 mars i år. Vad säger ni - var det min analys eller det rödgröna självförtroendet som brast?

Rödgrönt självförtroende vägen till valseger

Med ett halvår kvar till valet blåser en rödgrön vind i opinionen. Med ett rödgrönt självförtroende och tydliga alternativ till regeringens politik så håller väljarstödet ända fram till valdagen.

”The only thing we have to fear is fear itself”. Så elegant formulerade sig Franklin D Roosevelt i sitt installationstal som USA:s president 1933. Och samma sak gäller för dagens rödgröna opposition i Sverige – klarar vi av att hålla modet uppe och tro på oss själva så vinner vi det här valet.

När LO lät Novus Opinion intervjua 1000 personer under perioden 4-8 mars om vilken fråga de tycker är den viktigaste inför årets val svarade 41 procent arbetslösheten. En procent svarade hushållsnära tjänster – en siffra som ganska väl motsvarar den andel av befolkningen som använder sig av det omtalade skatteavdraget.

På frågan vad man helst vill satsa den miljard avdraget kostar på, svarade två av tre väljare att de ville anställa fler i antingen vården, skolan eller äldreomsorgen. Sju procent ville sänka inkomstskatten medan bara två procent ville använda pengarna till ett avdrag för hushållsnära tjänster.

De allra flesta väljare i Uppsala och i Sverige i stort prioriterar att barnen ska ha en bra skola, att sjukvården ska vara i toppklass och att det ska finnas ett socialt skyddsnät som ingen hamnar utanför. Vi är alla hårt prövade av en vinter som visat med all önskvärd tydlighet hur beroende vi alla är av att de centrala samhällsfunktionerna fungerar. När tågen står still och när gatan är glashal till följd av bristande snöröjning hjälper det inte att vissa av oss fått några hundringar mer i plånboken genom skattesänkningarna.

Den borgerliga politiken rimmar väldigt illa med svenska folkets prioriteringar. Slopandet av förmögenhetsskatten gynnade bara de rika. Sänkningen av fastighetsskatten och avdraget för hushållsnära tjänster gynnade nästan bara de rika. Jobbskatteavdraget gynnar framför allt de rika. Pengarna skaffade de fram genom att försämra allas vår trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, och numera lånar staten mångmiljardbelopp för att Anders Borg ska kunna fortsätta sänka skatten ytterligare några snäpp.

Den förda politiken har inte heller lett till fler jobb. Jobbskatteavdraget, den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar och skatteavdraget för hushållsnära tjänster är minst dubbelt så dyra i jobb räknat som att anställa folk direkt med att jobba i den gemensamma välfärden. Och samtidigt har allt fler kastats ut i öppen arbetslöshet eftersom regeringen skurit ner på möjligheterna för den som blir arbetslös att vidareutbilda sig och lära sig ett nytt arbete. Högerpolitiken är inte bara orättvis, den har också misslyckats med att få fler i arbete.

Åren som gått sedan förra valet har också visat med all önskvärd tydlighet att den oreglerade kapitalismen inte klarar av att lösa mänsklighetens problem. Finanskrisen orsakades av att riskkapitalisterna fick för lösa tyglar, och klimatkrisen är ett resultat av hur vi i den rika världen förbrukar långt mer av vår planets ändliga resurser än vad som är hållbart. Vägen ur båda dessa kriser handlar om att göra marknaden till vår tjänare snarare än vår herre. Det handlar om att sätta människan före marknaden.

Med sex månader kvar till valet leder den rödgröna oppositionen alla opinionsmätningar och har alla argument på sin sida. Och detta trots ett massivt borgerligt medieövertag. Nu gäller det att behålla självförtroendet, att berätta för väljarna om det rödgröna alternativet och att våga stå upp för en politik för solidaritet och jämlikhet. Det enda vi behöver vara rädda för är själva rädslan.

En tidning ska stå för något

2010-12-26T12:06:00.003+01:00

Nedanstående huvudledare i UppsalaDemokratens premiärnummer den 5 mars 2010 kan med fördel läsas som ett svar till Moderaternas finanslandstingsråd i Uppsala Erik Weiman.

Du kan också läsa artikeln på UppsalaDemokratens hemsida där du också kan provbläddra i tidningen och själv bli prenumerant.

En tidning ska stå för något

Svenskarna är ett tidningsläsande folk. De flesta av oss läser en eller flera tidningar om dagen. Men ändå diskuterar vi sällan vilka intressen och värderingar som ligger bakom de tidningar vi läser.

Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion är public service-företag – mediebolag i allmänhetens tjänst. Det finns tydliga regler som föreskriver att dessa bolags programverksamhet ska vara opartisk. Om de inte följer reglerna kan de fällas av Granskningsnämnden för radio och TV.

Men tidningarna är inte public service-företag, tvärtom. Tryckfrihetslagstiftningen ger stor frihet för en tidningsutgivare att vara precis hur partisk han eller hon vill. En ansvarig utgivare kan bara fällas för rena brott såsom förtal, hets mot folkgrupp och spridning av barnpornografi.

Ända sedan tryckfrihetens tillkomst år 1766 har olika grupper använt sig av möjligheten att sprida ett budskap genom att ge ut tidningar. Tidningarna har spelat en stor roll för införandet och befästandet av demokratin. De har spelat och spelar en central roll i kampen mellan olika idéer.

När liberala Upsala Nya Tidning grundades år 1890 var det som ett alternativ till stadens konservativa tidningar. Upsala Nya Tidning blev framgångsrik, och är numera en tämligen gammal tidning.

Från den tidigare chefredaktören Axel Johanssons död 1948 och fram till affären med NTM-koncernen i höstas så har UNT ägts av tre stiftelser som förvaltar aktiemajoriteten. Johanssons testamente föreskriver att tidningen ska redigeras ”i liberal, icke i förbudistisk, frireligiös eller socialdemokratisk anda”.

När arbetarrörelsen startade sina tidningar runt om i landet var det för att få spridning för sina idéer i konkurrens med såväl de liberala som de konservativa tidningarna. Fackföreningarna och den tidiga socialdemokratin upplevde att det sätt man såg världen på inte avspeglades i den befintliga pressen, och startade egna tidningar och bokförlag. I viss mån kännetecknade detta också miljörörelsen när den växte fram som en proteströrelse mot industrisamhällets avigsidor.

Under en lång följd av år försummade och misskötte arbetarrörelsen sina tidningar. Det är en av flera orsaker till att vi idag står med en starkt borgerligt dominerad mediemarknad. Av 17 dagstidningar med en upplaga större än 40 000 är samtliga borgerliga. Aftonbladet är socialdemokratisk på ledar- och kultursidan, men resten av tidningen ägs av den internationella mediekoncernen Schipstedt.

På senare år har det också vuxit fram rena annonsblad såsom Metro och svensk Direktreklam-ägda Uppsalatidningen – och deras konkurrenter från de etablerade tidningarna som Bonnierägda City och UNT-ägda 18 minuter. Dessa gratistidningar lever på sina annonsintäkter, och den redaktionella textens syfte är i första hand att väcka intresse för att ta emot tidningen och därmed exponera sig för annonserna. Därmed inte sagt att en gratistidning inte kan innehålla intressanta texter – men det är inte det som är tidningens syfte.

En fungerande mediemarknad förutsätter en mångfald av aktörer. Den fria konkurrensen mellan idéer stärker det öppna samtalet, den journalistiska integriteten och granskningen av makthavarna. Och mediemonopol är ett hot mot demokratin.

Tidningsutgivning handlar om politik. UppsalaDemokraten är varken mer eller mindre politisk än andra tidningar i Uppsala. Skillnaden är att UppsalaDemokraten är en rödgrön tidning – och stolt över det.

Blogglyftet

2010-12-26T10:28:00.005+01:00

Mark Twain anses ha sagt att "ryktet om min död är betydligt överdrivet". Och att döma av den kommentar jag fick här på bloggen för ett antal timmar sedan - att det är "ledsamt att du tystnat" - så känns det frestande att citera honom.

Jag känner mig inte särskilt tyst. Sedan mars i år har jag varit politisk redaktör för min hemstads nya rödgröna tidning UppsalaDemokraten, där jag löpande kommenterat det politiska skeendet och även skapat en arena för andra att göra detsamma. Mitt bloggande har vandrat in på tidningssidorna, kan man säga.

Men det är inte min enda ursäkt för att inte blogga. För vid sidan av mitt halvtidsjobb på UppsalaDemokraten - där jag varit involverad i att bygga upp en tidning från scratch med allt vad det kräver - har jag även jobbat halvtid för Arbetarnas Bildningsförbund centralt, suttit i kommunfullmäktige, varit vice ordförande i Uppsala kommuns kulturnämnd och kassör för Socialdemokraterna i Uppsala. Och så en valrörelse på det...

Men nu finns det faktiskt en anledning för mig att använda bloggen lite mer aktivt igen. ETC:s gamla hemsida - där UppsalaDemokraten publicerades under sina första nio månader - har nu pensionerats och ersatts med en lite piggare modell. Men det innebär också att mina tidigare artiklar blir lite mer svåråtkomliga, så jag har påbörjat ett nytt litet projekt så här i juldagslugnet.

Som du kan se har min egen blogg nu fått en välbehövlig uppfräschning. Jag kommer också fortsättningsvis att publicera mina texter i UppsalaDemokraten, men det nya är att mina egna texter så småningom kommer att parallellpubliceras här på bloggen. Jag börjar redan idag med ledaren i tidningens premiärnummer den 5 mars 2010.

För övrigt så är UppsalaDemokraten också en tidning i stort behov av ditt stöd. Här kan du läsa om hur ett retroaktivt beslut från Presstödsnämnden hotar vår utgivning. Du som vill ha en allsidig nyhetsbevakning där alla röster kommer till tals, och du som tycker att rödgröna röster inte bara ska komma till tals på nätet utan också i tryckta tidningar som läses av fler - teckna en prenumeration idag. Du kan prenumerera själv, men du får också ge bort upp till fem prenumerationer. En 12 nummers provprenumeration kostar 100 kr, en halvårsprenumeration kostar 250 kr och en helårsprenumeration kostar 470 kr. Värva / ge bort genom att mejla önskad prenumeration, namn och adress till forlag@etc.se. Skriv ”UppsalaDemokraten” i ämnesraden.

Årets valstugereportage

2010-09-18T07:40:00.000+02:00

Stellan Skarsgård: Valet en folkomröstning om privatiseringar

2010-09-13T05:31:00.000+02:00

Våra fina torg kan vara annat än parkeringsplatser

2010-04-29T14:17:00.003+02:00

Om jag har blivit en aning dålig på att blogga på sistone, så är det för att jag numera skriver mina alster på ledarplats i UppsalaDemokraten. Men här är den reservation som vi rödgröna i Kulturnämnden idag lämnade mot det borgerliga beslutet att gå emot en motion om att göra om parkeringsplatserna S:t Erikstorg och Fyristorg till vistelsetorg:

Vi delar motionärernas ståndpunkt att S:t Erikstorg och Fyristorg bör omvandlas till stadsrum. Miljöerna i Uppsalas historiska stadskärna kan användas på betydligt mer kreativa sätt än som parkeringsplatser. Kulturnämnden bör självfallet medverka i en sådan omvandling.

Som motionärerna skriver kommer stadskärnan aldrig kunna konkurrera med externhandeln i tillgänglighet med bil. Att göra innerstadsmiljön mer attraktiv att vistas i gör Uppsala som helhet mer attraktivt för boende och besökande. Därför är att göra dessa två torg i vårt historiska centrum till vistelsetorg mer prioriterat än att använda dem som parkeringsplatser i gatuplan.

Det finns alltid argument mot förändring, men i längden har stadskärnan gynnats av insatser som gjort den mer attraktiv att vistas i. Med det synsätt nämndens majoritet företräder hade Uppsala aldrig fått en gågata!

Industrisamhällets problem

2010-02-23T09:00:00.002+01:00

En dag som denna, som så övertydligt illustrerar hur mycket vi behöver varandra i vårt samhälle och vad som händer om vi försummar det gemensamma, kommer jag att tänka på detta tal från Olof Palme i en riksdagsdebatt 1979:

Visst är det viktigt att människorna ska ha så stort privat armbågsutrymme som möjligt. Det gäller den privata ekonomin och bostaden. Men det gäller också tillgången till en ren och oförstörd natur, till kulturella upplevelser, Det gäller möjligheten att utvecklas och, som det heter, att förverkliga sig själv. Att leva i frihet och jämställdhet med andra.

I ett utvecklat och organiserat industrisamhälle som vårt är denna frihet för människorna hotad från olika håll. Många upplever att deras ekonomiska resurser är begränsade när hyror och priser går upp, när bilen ska betalas, när ungarna ska ha nya kläder eller nya skidor. Vi har inte lyckats göra jobben till den självklara rättighet de borde vara. Vi har inte lyckats skapa den gemenskap människor emellan som är nödvändig för friheten. Vi har stora och svåröverskådliga och som det verkar närmast opåverkbara företag, myndigheter och organisationer.

I ett sådant perspektiv är vårt samhälle inte särskilt behagligt, och man kan gå vidare. Man kan stå här på Sergels Torg, och se de unga och så brutalt misshandlade narkotikaoffrens förnedring. Lyfter man blicken ser man de glasade fönstren i detta hus, eller den till synes ointagliga penningbunker som är vår största affärsbanks huvudkontor. Och går man ner till tunnelbanan ser man de allt tydligare spåren av det snålhetens förfall som sakta gör sig märkbar när det gäller den kollektivtrafik som borde vara varje storstads stolthet.

Och det är kanske nånstans här som lockelsen till det privata kan bli stark. Glöm vem det är som sitter på den ekonomiska makten, ty den är orubblig. Blunda för utslagningens fasor, ty det är inte ännu dina barn som går under. Åk helst inte tunnelbana, ty det är bättre att sitta i bilen en halvtimme, om den möjligheten finns, än att stå i en buss eller ett tåg i trekvart. Fly undan allt detta, till det som du själv kan påverka, spara sen in till den egna familjen, till villan, till bilen, ytterligare några hundralappar på de utslagnas och på tunnelbanans bekostnad. Och sänk skatten, då kan det egna armbågsutrymmet bli ännu lite större.

Detta är naturligtvis en förenkling, en karikatyr. Men den kan användas för att dra två ganska viktiga politiska slutsatser.

Den första är helt enkelt följande; liksom gröna vågens flykt är det också en flykt att isolera sig i det privata och utestänga den omvärld vi är så beroende av. Ty även om du har ett eget privat armbågsutrymme, så är du fortfarande en del av ett komplicerat samhälle, av ett genomorganiserat företag eller förvaltning. Dina barn går i skolan eller kanske i bästa fall har en plats på dagis. Du får din information genom de stora organisationer och företag som ger ut tidningar eller sänder ut radio- och TV-program. Och när det gäller alla dessa för vardagen så viktiga företeelser sitter du inom andras armbågsutrymme. Och det är ofta fråga om mäktiga och vassa armbågar. Om det enda företaget läggs ner i Horndal eller Hällekis hjälper det inte med armbågsutrymme genom sänkta skatter och stora ränteavdrag, ty människor riskerar att berövas sitt levebröd och sin hembygd.

Det andra handlar om socialdemokratins ansvar för det samhället. Det finns brister idag som vi medverkat till. Det finns andra brister som vi inte haft insikten eller makten att rätta till. Vi säger ofta att dagens samhälle är bättre än våra pionjärer kunde drömma om, när de kämpade för arbetarnas rösträtt eller byggde arbetarnas egna folkparker och mötesplatser. Och det stämmer på väldigt många punkter. Men samtidigt är det på andra områden sämre än vad de sannolikt trodde skulle vara möjligt att uppnå.

Vi har inte utvecklat den engagerande gemenskap som är en av socialismens grundtankar. I stället har gemenskapens villkor på många sätt blivit sämre genom strukturomvandling, sterila bostadsmiljöer, automatiserad produktion. Vi har inte i tillräcklig grad lyckats bryta det ekonomiska fåtalsväldet, och demokratisera och decentralisera den ekonomiska och politiska makten. På det privata området, liksom inom stat och kommun, möter vi byråkratier som är effektiva i mångt och mycket, men ofta fjärmade från människornas egentliga inflytande. Vi har inte i tillräcklig grad utvecklat det utrymme för varje människa att följa ”sina bästa stämningars längtan”, som Branting uttryckte det en gång. I stället har kommersialism och konkurrens fått sätta en stark prägel på värderingar och levnadssätt.

Centern kunde inte bryta upp industrisamhällets avigsidor, de kunde peka på dem och utnyttja dem partipolitiskt. Inte heller Moderaterna kan genom flykt till det privata eller till något slags kallhamrad egoism för de bättre ställda lösa de problemen. Vi kan inte vandra tillbaks från industrisamhället som Centern tycks mena, vi kan inte hoppa åt sidan in i en avskild privat sfär som blir konsekvensen av högerpolitik. Vi måste lära oss att bemästra industrisamhället; att skapa ett privat armbågsutrymme för alla som inte något utrymme för de vassa armbågarna. Men vi måste också demokratisera och decentralisera de beslut som vi alla berörs av, och medverka till den aktivitet och det engagemang som är nödvändigt för att en sådan demokrati blir en levande demokrati, och att samhället blir ett levande samhälle, med en varm gemenskap människor emellan.

Det är min bestämda övertygelse att en sådan samhällsutveckling aldrig kan åstadkommas med högern vid landets politiska ledning. Det är socialdemokratins förpliktelse att utveckla en politik som gör det möjligt för människorna att i demokratiska och rättfärdiga former kunna bemästra industrisamhället, röja bort avarterna och ta tillvara möjligheterna till ett gott och utvecklande liv för alla människor, som ändå teknik och ekonomisk effektivitet skapar.

Banal kärlek och existentialism

2010-01-24T13:18:00.007+01:00

Igår såg jag ”Den banala kärleken” på Uppsala Stadsteater – en pjäs som beskriver relationen mellan den politiska teoretikern och judinnan Hannah Arendt och filosofen och nazisten Martin Heidegger på ett oerhört gripande sätt. Precis som varje riktigt bra kulturupplevelse så vidgar den det mänskliga perspektivet, ger svar och ställer nya frågor.

För mig gav pjäsen framför allt ett perspektiv på en fråga av ständig aktualitet – människans drivkrafter och inre motsägelsefullhet. I den starka slutscenen beskrivs de motsägelsefulla känslor den mogna kvinnan Hannah Blücher, tidigare Arendt, har för Heidegger som en personlighetsklyvning.

Fru Blücher avskyr Heideggers medlemskap i nazistpartiet, hur han avstängde sin läromästare och kollega den judiske professor Husserl från universitetsbiblioteket. Och framför allt – Heideggers vägran att ta avstånd och be om ursäkt för sitt stöd till Hitler.

Fröken Arendt däremot har ett klappande hjärta, en banal kärlek till den filosof som öppnade världen för henne under den tid på tjugotalet då allt var möjligt. Relationen må ha varit ojämlik, Heidegger må ha betett sig illa då han inte lämnade sin hustru och i stället skickade bort den han verkligen älskade, men kärleken fanns där än, tjugo år senare.

Jag har ägnat morgonen åt att åter bekanta mig med den existentalistiska tradition som Heidegger och Arendt båda är en del av. En tradition som inte är mig främmande. Jag har aldrig gått på djupet med vare sig Heidegger eller Arendt, däremot läste jag mycket av vad Jean-Paul Sartre skrivit när jag gick på gymnasiet och var då kraftigt inspirerad av hans existentialistiska filosofi. Tankarna om att vi är dömda till friheten och att människan skapar sig själv. Att vi är utkastade i en värld utan mening och är tvungna att improvisera – att välja våra egna liv. Hur denna frihet från de band som tidigare generationer upplevt i de mer stela och inrutade samhällena som föregått vårt också är en förbannelse som skapar ångest. Hur tvånget att välja också innebär ett ansvar att leva autentiskt, att vara äkta. Och hur föreställningen att vi inte har ett val bygger på ond tro. Men även hur vår upplevelse av världen bygger på våra erfarenheter och på vad i vår omgivning som vi väljer ska ha en betydelse för oss.

När jag återstiftar bekantskapen med existentialismen är det som att träffa en kär gammal vän. Jag påminns om vad som inspirerade mig då som gymnasist, men jag läser det också i skenet av allt jag upplevt sedan dess. I skenet av de val jag gjort, av de meningar jag skapat med mitt liv, vad jag valt ska ha betydelse för mig.

Och inte minst tänker jag på hur mycket i livet som beror på vilket ljusfilter man lägger för linsen. Hur mycket upplevelser färgas av vilken sinnesstämning man är i när man upplever dem. Hur det som ena dagen kan upplevas enahanda, trist och tradigt plötsligt kan bli helt underbart, om du den dagen är utsövd eller hoppfull eller förälskad. Eller upplever dig som en del av ett större sammanhang, andra människor som brinner för samma sak tillsammans med dig och ni arbetar för att åstadkomma något tillsammans – sådana tankestormar som formar tidens skeenden. Eller blir påmind om något som varit, en positiv upplevelse i ditt förflutna. Helt enkelt hur känslan av mening och sammanhang kan förändra allting.

Vilket för oss tillbaka till fru Blücher och fröken Arendt. Under ett långt och djuplodande samtal i veckan så slog det mig plötsligt hur påverkad jag själv är av mitt eget förflutna, än i denna dag. För som William Faulkner sa – något som också citerades i pjäsen – ”The past is never dead. It’s not even past”.

I mitt 32-åriga jag finns också mitt 12-åriga jag, en rädd liten pojke med väldigt lite självförtroende. Trots allt som hänt de gångna tjugo åren, så gör sig denna 12-årings rädslor sig påminda om och om igen. I alla fall så länge jag inte är medveten om att det är just min barndoms spöken som gör sig påminda, så länge jag inte lyckas inse att min frihet och mina möjligheter är mycket större än jag vid första anblick vågar tro. Trots att jag liksom Sartre på äldre dagar i sin bok ”Existentialism och marxism” också inser att vår frihet har begränsningar utifrån materiella och sociala betingelser.

Det existentialistiska perspektivet innebär att se de val vi står inför. Att det liv vi lever och den värld vi befinner oss i inte är för alltid given, utan att vi har valet att förändra den. Att välja att inte handla är också en handling. Det är både en befriande och en skrämmande insikt.

Vi måste våga så mycket mer

2009-12-24T09:49:00.004+01:00

För några dagar sedan såg jag ut över snölandskapet på min innergård från min julprydda lägenhet. Den bitande kylan hade lägrat sig över Mellansverige och snön tycktes ha bestämt sig för att stanna på träd och tak. Idag sitter jag och tittar ut över Medelhavet och försöker föreställa mig att det är julafton.

För första gången i mitt trettiotvååriga liv tillbringar jag julen utanför Sverige. Inget julspel, ingen risgrynsgröt, ingen Kalle Anka, ingen Karl-Bertil Jonsson, inget julgodis och ingen julgran. Inte för att jag har något mot julen egentligen, men jag tänker att det är same procedure as last year och den finns kvar där nästa år också. Nu behövde jag mer än något annat komma bort för att tänka och skriva och se lite solljus.

Jag kopplar av från en höst som blev ganska mycket som jag föreställde mig den i den här dikten. Och under de första dagarna på Mallorca har jag jagat ut en segdragen förkylning ur kroppen, som utlöstes under de sista intensiva veckorna innan jag tog julledigt. Jag har softat med mina vänner som jag är här med, vandrat omkring, utforskat möjligheterna som nyfrälst Macanvändare och skrivit på en del texter som jag återkommer till när jag vet mer vad det blir av dem.

När jag ser tillbaka på det, är jag nöjd med mina insatser under året som gått. Jag har medverkat i tre böcker – Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden, Den grå vågen och 10-talsprogrammet. Jag har publicerat artiklar, hållit utbildningar och ägnat mig åt stora mängder fritidspolitik. Det projekt jag är involverad i i Palestina har rört sig framåt, och jag har varit i landet två gånger i olika sammanhang. Stora delar av min höst har ägnats åt att turnera runt och föreläsa om privatiseringar – den landsvägsagitation som är bland det roligaste jag vet. I januari börjar jag som politisk redaktör för den nya rödgröna tidningen UppsalaDemokraten. Och jag har börjat skriva poesi och skönlitterärt igen.

Politiskt sett rör sig saker också framåt hemma i min egen arbetarekommun. Jag upplever att det finns en helt annan anda i partiet lokalt nu än bara för något år sedan, och jag tror vi kan göra en riktigt bra valrörelse. Men det räcker inte med att det går framåt i Uppsala. Jag är oroad för arbetarrörelsen, såväl i Sverige som internationellt. Jag är oroad, för att vi vågar alldeles för lite.

Det är mer uppenbart nu än på mycket mycket länge att den oreglerade kapitalismen inte klarar av att lösa mänsklighetens problem. Såväl finanskrisen som klimatkrisen kräver långtgående politisk handling för att hanteras, och det som gjorts hittills är skrämmande otillräckligt.

Händelserna i förra veckan visar med all önskvärd tydlighet vad som händer när den folkliga mobiliseringen är för svag, när de som sitter på makten får utöva den utan att utmanas. Då kan de lämna Köpenhamn utan klimatavtal utan att mötas upp av hundratusentals arga medborgare på flygplatserna när de kommer hem, som tvingar dem att vända tillbaka, göra om och göra rätt. Då kan de begrava Saabs framtid i långa följetonger där den ena sportbilsskojaren följer efter den andre, och alla verkar glada när GM mjölkar ut några sista miljarder ur bolaget genom att sälja det tekniska kunnandet till ett företag som ägs av diktaturstaten Kina.

När pressen från folket är för svag, och då blir det andra intressen som får styra. Och när arbetarrörelsen står och famlar och inte vågar presentera alternativa lösningar, står oppositionen tomhänt och skramlar med tunnorna. Vi måste våga så mycket mer.

Under tiden sedan finanskrisen blossade upp på allvar förra hösten har jag tänkt många gånger på de diskussioner vi förde i min SSU-generation på 1990-talet. Hur vi satt på kurser och årskonferenser och lyfte frågor om ekonomisk demokrati och diskuterade seriöst och prövande kring hur vi skulle ha det med ägandet i framtiden.

Under det senaste året jag gång på gång slagits av att det då som kändes som drömmar och visioner nu har hunnits ifatt av tidens gång. De diskussioner som var rätt långt borta från verkligheten då när vi satt i matsalen eller bastun på Bommersvik och pratade sent, sent på kvällen och hade druckit alldeles för många koppar kaffe, handlade i själva verket om den situation vi befinner oss i här och nu.

På 90-talet pratade vi i SSU om att förstatliga bankerna – nu har det genomförts av högerregeringar runt om i världen. På 90-talet pratade vi i SSU om att förstatliga bilindustrin – i stället har den körts i botten av amerikanska storföretag och nu reas den ut till Kina. På 90-talet pratade vi i SSU om att förstatliga läkemedelsindustrin – nu breder de multiresistenta bakterierna ut sig för att det ligger för lite vinst i att forska fram ny antibiotika.

Tiden har hunnit ifatt de diskussioner som sågs som avgrundsvänster under nyliberalismens glansdagar. Men det är som att ingen längre vågar tänka i de banorna. Har vi verkligen låtit högervågen hjärntvätta oss så till den grad att vi inte längre ens vågar överväga att gå till botten med problemen?

Jag säger inte att arbetarrörelsen ska ge sig på ett storskaligt förstatligande av näringslivet. De lösningar som alltid varit svensk arbetarrörelses signum – att bygga ut välfärdsstaten – är och förblir det centrala. Men just därför att välfärdsstaten nu också utsätts för angrepp så bör vi ta en allvarlig och seriös diskussion om var gränsen för vinstintressena ska gå. Vad kan göras alldeles utmärkt på en reglerad marknad, och vad bör göras av stat, landsting och kommun, av kooperativ, av människor i samverkan utan vinstintresse?

Vi står vid randen till 2010-talet. Den oreglerade kapitalismens lösningar på problemen är sedan länge passé, redo att skuffas undan i historiens skräpkammare. Politiken har tappat i förtroende hos människor, som letar, som längtar efter partier och rörelser som kan komma med lösningar på de problem de möter. Om inte arbetarrörelsen kan prestera det, kommer de i växande grad att gå någon annan stans.

Vi måste våga så mycket mer på 2010-talet. Men tills dess – god jul och gott nytt år!

Köpenhamnsdemon - No Planet B

2009-12-13T23:47:00.009+01:00

Jag har ägnat helgen åt att uppleva den stora demonstrationen i samband med klimattoppmötet i Köpenhamn. Omkring 100 000 personer gick från Christiansborgs slottsgård till toppmöteslokalerna i Bella Center för att sätta press på toppmötesdeltagarna att få till stånd ett bindande avtal för att stoppa klimatkrisen.

Det var en fantastisk manifestation, en upplevelse jag kommer leva på länge. Människorna, slagorden, musiken, entusiasmen, energin fyllde mig med hopp och glädje. Trots att de många timmarnas vandrande i decemberkylan med en förkylning i kroppen kanske egentligen inte var idealiskt. Men är man politisk turist så är man - jag har upplevt åtskilliga stora toppmötesdemonstrationer, sociala forum och valrörelser i andra länder, och den här kunde jag helt enkelt inte missa...

Demonstrationen var fylld av glädje och kreativitet - och tåget levde utan problem upp till Emma Goldmans gamla devis att "If I can't dance to it, it isn't my revolution". Greenpeace hade en gigantisk snögubbe, det fanns en tomte som hävdade att Rudolf inte kan ta sig fram för att det är så lite snö och åtskilliga demonstranter promenerade omkring i isbjörnskostymer. I tåget dansades det mycket och ofta och högtalarbilar spelade musik som höjde temperaturen - något som behövdes i detta hundratusenmannatåg i Skandinavien i december som protesterade mot att det blir VARMARE. Mot slutet, när solen gått ner och bara gatljusen lyste upp vår väg, var det nattklubbsstämning i den del av tåget jag gick.

På slagordsfronten fanns höjdare som "Nature doesn't compromise", "Planet not profit", "Change the politics not the climate" och min favorit "There is no planet B". I den rödare delen av detta grönröda tåg fanns en Marxdocka som deklarerade att "It's the economy, stupid". Belgiska bilarbetare demonstrerade för en grön omställning och de danska socialdemokraterna sjöng Solidarity Forever tillsammans med representanterna från världens socialdemokratiska och socialistiska ungdomsförbund.

Jag passade på att demosurfa en del - jag stod på en plats och uppleva hur tåget gick förbi mig för att uppleva de olika delarna av detta mångfasetterade tåg med urbefolkningar, miljöorganisationer, rödgröna partier, fackföreningar och allehanda organisationer av många olika slag. Och jag slogs av hur många danskar som stod vid sidan av tåget och leende såg på. Klimatfrågan engagerar och det finns en stark folklig uppslutning för att nu är det dags att gå från ord till handling.

Varför lägga ner bygdebiblioteken utan att ens fråga folk först?

2009-12-10T15:55:00.003+01:00

Det är inte så ofta jag reserverar mig i Kulturnämnden. Inte för att jag inte är engagerad i frågorna - tvärtom - men för det mesta brukar vi kunna komma fram till bra och konstruktiva lösningar för att utveckla Uppsalas kulturverksamhet i politisk enighet. Men så inte idag.

Förslaget till avtal mellan Kulturnämnden och Produktionsnämnden för vård och bildning om folkbiblioteksverksamheten (ja, jag vet, men så heter det…) skulle beslutas och i förslaget fanns nedläggningen av tre “utlåningsstationer” - små bygdebibliotek - i Gunsta, Järlåsa och Länna.

Dessa tre enheter är före detta folkbibliotek, som lades ner på 80-talet och som drivits vidare av ideella krafter. De tre små bygdebiblioteken kostar kommunen 70 000 kronor per år totalt - där hälften av summan är hyreskostnaden för en lägenhet som rymmer verksamheten i Gunsta.

Det går att se på denna fråga på olika sätt. Ett perspektiv är att verksamheterna inte är lika välskötta som ett reguljärt bibliotek och att lokalerna i flera fall är otillgängliga - helt riktigt, så är det. Då kan det vara bättre att ha en biblioteksbuss med ett mer uppdaterat utbud av böcker, filmer med mera. Samtidigt är problemet med det rullande biblioteket att det är svårare att bygga bra nätverk i lokalsamhället när biblioteket inte är rotat och förankrat i det.

Framför allt så är detta en fråga som bör diskuteras med dem det berör - de som faktiskt bor på orten. I diskussionen om de små bibliotekens framtid i Uppsala uppmärksammas sällan frågan om bibliotekens betydelse för lokalsamhället.

Jag och den övriga rödgröna oppositionen föreslog att vi skulle avvakta med beslutet och genomföra medborgardialoger där de boende i Gunsta, Järlåsa och Länna själva får diskutera hur de vill ha biblioteksverksamheten på sin ort. Det förslaget avslogs i sin helhet vad gäller Gunsta och Länna, och bara delvis vad gäller Järlåsa.

Frågan brådskar inte, det handlar inte om stora pengar i sammanhanget och vi hade gott kunna vänta ett par månader för att höra efter hur de berörda ser på saken och hur de vill utveckla så att vi får bra kulturverksamhet på orten. Politiken måste utgå från människorna.

UppsalaDemokraten - din tidning!

2009-12-08T05:45:00.002+01:00

Jag tillträder som politisk redaktör för tidningen UppsalaDemokraten i januari. Men jag har redan tjuvstartat - här är min första ledare.

Varmt välkommen som prenumerant - vi behöver bli 1 500 stycken innan vi kan köra igång. Du tecknar en prenumeration här.

Riksdagslistan klubbad och klar

2009-11-28T09:41:00.003+01:00

Partidistriktets valkonferens har just klubbat riksdagslistan. Jag står på plats 13. Detta sade jag på konferensen:

För ett par veckor sedan hade jag inte ens drömt om att ställa upp till votering på valbar plats på riksdagslistan. Men så beslutade den socialdemokratiska partikongressen att rekommendera att var fjärde kandidat på valbar plats ska vara under 35 år.

SSU kämpade stenhårt för det här på partikongressen. Vi 70- och 80-talister har varit med ett tag nu. Men de generationer som drabbades hårdast av 90-talskrisen är fortfarande väldigt underrepresenterade i de beslutande organen.

Jag sade ja till att nomineras till riksdagen därför att jag vill att vår politik ska vara tydlig inför väljarna. Vi ska stå för våra värderingar om solidaritet och jämlikhet. Det är bara våra politiska motståndare som vinner på en otydlig socialdemokrati. Det är bara våra politiska motståndare som vinner på om väljarna har svårt att se skillnad mellan partierna.

Exempelvis vill jag vara med och se till att vi förverkligar kongressbeslutet om att ”Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd - inte till aktieägarnas vinstuttag”. Kongressen var ett steg i rätt riktning, men vi behöver göra ännu mer för att bli tydliga inför väljarna om att vi socialdemokrater står upp för att bevara och utveckla den gemensamma välfärden.

För en vecka sedan fick jag frågan från Laboremus och SSU Uppsalas styrelser om att ställa upp till votering på valbar plats på listan. Jag är mycket hedrad, och har övervägt frågan mycket under veckan som gått.

Till slut har jag beslutat mig för att tacka nej, för att låta er ombud ta ställning mellan de övriga två kandidater som föreslås på denna plats. Däremot står jag hemskt gärna kvar på den plats valberedningen föreslagit mig på – trettonde plats – jag är inte skrockfull.

Jag kan lova er ombud att jag kommer att bedriva ett mycket aktivt valkampanjande inte minst som nybliven politisk redaktör för den nyuppstartade UppsalaDemokraten, som lanseras lagom till valrörelsen med sitt första nummer den 12 februari.

Om en liten stund kommer vårt mötespresidium att säga ”votering är begärd och skall verkställas”. Då är det upp till er valda ombud att fatta beslut. Sedan går vi ut tillsammans i valrörelsen för att byta regering och byta politik. Tack.

Erkänn ett självständigt Palestina!

2009-11-18T10:44:00.003+01:00

Jag befinner mig för närvarande i Betlehem för att planera det projekt Socialdemokraterna i Uppsala län bedriver tillsammans med ett par av Fatahs partidistrikt i de södra delarna av Västbanken. Det finns väldigt mycket att säga om vad vi upplever och om den rådande politiska situationen, men jag nöjer mig för närvarande med att publicera Fatahs utrikeskommissions alldeles färska uttalande om varför PLO och Arabförbundet kräver ett FN-erkännande av en oberoende palestinsk stat.

Initiativet hänger samman med en allt större otålighet bland palestinier med en fredsprocess som fullständigt gått i stå. Och som synes är det också en konsekvens av de beslut som Fatahs kongress i Betlehem i augusti fattade kring de olika alternativ som rörelsen seriöst överväger i den fortsatta kampen för ett fritt och demokratiskt Palestina.

Uppmaningen till de europeiska staterna är tydlig - att erkänna ett självständigt Palestina inom 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad. Carl Bildt har sagt att det är "för tidigt" att erkänna Palestinas självständighet. Detta trots att Sverige 2008 erkände Kosovo trots att denna stat inte har kontroll över landets serbiska enklaver.

Svensk socialdemokrati har en lång tradition av solidaritet med det palestinska folket, och fattade nyligen ett kongressbeslut om att vi vill att Sverige ska erkänna Västsaharas självständighet. Vad blir vårt och de övriga rödgrönas svar?

Our Position on the Security Council decision recognizing the Independent State of Palestine.
Meeting of the Arab Foreign Ministers in Cairo decided to initiate action on the Palestinian issue at the UN Security Council. The Arab motion asks the Security Council to recognize the Independent State of Palestine on the 1967 borders with East Jerusalem as its capital. The immediate reason for the action is the Israeli total blockage of the peace process, its continuation of the settlement activities in the West Bank, particularly in Jerusalem, and the acquiescence of the Obama Administration to the Israeli actions, retreating from earlier American promises and commitments. After 18 years of negotiations under the ongoing peace process, and more than doubling of the settler colonial population in the West Bank, other alternatives had to be considered. The Palestinians went into a peace process under the formula of “land for peace:” no peace was achieved, no freedom and independence won, and the land was eaten through settlements “piece by piece”.

Resort to a renewed war of independence is definitely not the chosen option.

The Political Program of Fatah, approved by the Bethlehem Sixth Congress of last August indicate some of the options seriously considered by Fatah, All of them are non-violent:
1. Non violent popular strikes, demonstrations, and sit ins around the Israeli separation Wall, settlements, and Jerusalem sites.
2. International action modeled after the ANC boycott of Apartheid South Africa, and pursuant of Israel’s gross violations of International Humanitarian Law. The Goldstone report provides an opportunity to seek sanctions against Israel for its violation of Palestinian human rights.
3. International action, particularly at the UN seeking support of the right of Palestinians to an Independent State of their own on the 1967 borders, with East Jerusalem its Capital.
4. Serious consideration of other Palestinian options, such as seeking the establishment of one democratic non sectarian state in Palestine instead of two states.

The Arab decision to seek a Security Council resolution on the Independent Palestinian State is certainly one of these options. IT IS NOT a unilateral declaration of Independence. That declaration was made in November of 1988 in Algeria. It was not unilateral either, as 125 countries including Russia, China, India, Turkey, and all the Arab and Muslim countries recognized that State. What is being attempted is a reaffirmation, and full recognition of that State on the specified border of the 4th of June 1967, with East Jerusalem as its Capital by the UN and other Countries that have not recognized that State yet. Most of these states are in Europe, North America and the Pacific Region. They are important countries, and their recognition will strengthen our case against Israel’s occupation of our land.

The action sought is based on the Two State Solution, and the body of international law and UN resolutions that supported the ongoing peace process. It is also based on statements of Presidents Clinton, Bush, and Obama of the US, and other European statements and the Berlin Summit resolution.

We recognize that such resolution will not, on its own, liberate the Occupied Palestinian Territories from Israeli occupation, and change matters on the ground there, but, it would pose a real challenge to that illegal occupation that lasted too long. It would also end, once and for all, the Israeli claim that the Palestinian Territories occupied in 1967 are “Disputed Territories”. They are Occupied Territories that must be liberated from occupation if a real, fair and lasting peace is to be achieved in the Middle East.

The Israeli Netaniahu Government labeled the decision a Unilateral Declaration. There is nothing that Israel has done, particularly in the last nine years that is not unilateral: Its reoccupation of the West Bank, its withdrawal from Gaza, its building of walls and settlements, its dearibization measures in Jerusalem, its barriers and barricades in the West Bank, its aggression against Gaza, and its draconian siege of the Gaza Strip. All are unilateral aggressive actions that have almost destroyed the Peace Process.

By contrast, the Security Council’s desired Arab action seeks the acceptance of the international community, and its recognition of Palestinian rights under international law, and earlier UNSC decisions. But, that is another glaring example of the Israeli spin of political actions. Palestinian insistence on Israel’s compliance with the Road Map commitments and obligations, as a minimal attempt to regain minimal credibility for the peace process is labeled by Israel as “preconditions”, whereas Israel’s requirement that we recognize Israel as a “Jewish state for the Jews”, that Jerusalem and Refugees be dropped from the agenda of permanent status negotiations, and that we start these negotiations from point zero, destroying all its accomplishments of 18 years are not preconditions.

We urge our friends, the supporters of Peace, freedom, and justice, to support the UNSC resolution we and our Arab brethren are seeking. This is an urgent call to support non violent means, based on international law, and a two state solution, to achieve peace, and justice in the Middle East.

Regeringen tvättar Vattenfalls avregleringsbyk

2009-11-13T12:14:00.000+01:00

När Maud Olofsson nu meddelar att hon “vet att Lars Josefsson ska gå i pension” är det regeringens sätt att tvätta byken för den usla ägarstyrningen av Vattenfall.

Nu är inte dagens regering ensamt ansvariga för misskötseln av folkets energibolag. Vattenfall har utvecklats i riktning mot det transnationella statsföretag vi ser i dag under en lång följd av år med socialdemokratisk regering.

Att Vattenfalls VD Lars Josefsson pantsatt våra svenska älvar genom sitt avtal med den tyska regeringen och diskuterat en försäljning av det svenska elnätet för att köpa brittiska kärnkraftverk är bara det sista i raden av exempel på att bolaget utvecklats till att bli något helt annat än den ursprungliga tanken.

Grundproblemet är att Vattenfall fungerar efter samma princip som alla de privata bolagen. Jakten på största möjliga vinst har drivit bolaget ut på kontinenten. Under det senaste decenniets stora shoppingrunda har vi svenska skattebetalare blivit storägare i tysk brunkol, östtyska kärnkraftverk och holländsk elproduktion. Allt medan Vattenfalls koncernledning krattat manegen för en framtida privatisering av bolaget.

Från och till under de senaste åren har det förts en diskussion om vilken riktning bolaget valt. Men regeringen har aldrig agerat kraftfullt för att styra in Vattenfall på en annan kurs. Det har stundtals skyllts på att ministrar inte kan gå in och detaljstyra, men regeringens agerande gentemot Apotekets styrelse för någon månad sedan visar att om man vill så kan man. Det handlar om vilka man utser till bolagsstyrelse och vad man skriver i ägardirektiven.

När den svenska statens energibolag är den stora elleverantören i Berlin är det inte märkligt att den tyska staten ställer krav på Vattenfall. Det är inte märkligare än att vår regering ställer krav på det halvstatliga finska energibolaget Fortum som är den dominerande aktören i Stockholm, eller det tyska energibolaget Eon som dominerar i södra Sverige.

Men konsekvensen blir att en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar - tillgången till billiga och förnyelsebara energiresurser - blir villkorad med att ingen av de gamla risiga kärnkraftverk Vattenfall köpt upp råkar ut för det Tage Danielsson en gång beskrev som “så osannolikt att det nästan inte har hänt”.

Det är inte en dag för tidigt att vanskötseln av Vattenfall blir förstasidesstoff. Men debatten får inte inskränka sig till en diskussion om enskilda personer i koncernledningen, deras beslut och avtalsvillkor. Debatten måste handla om vad hände med energipolitiken medan vi sov. Och vad vi vill göra åt det.

Ett steg på vägen att tygla privatiseringsindustrin

2009-11-01T12:32:00.001+01:00

Den stora stridsfrågan på den socialdemokratiska partikongressen har handlat om vinster i välfärden.

De ofta transnationella vård- och skolkoncernernas miljardvinster på våra skattemedel upprör socialdemokrater. Allt fler ser också hur privatiseringspolitiken håller på att skapa ett helt nytt samhälle, där allt fler beslut om människors grundläggande välfärd kommer att vägas på lönsamhetsvåg. Om man pratar med ombud på tu man hand så säger de allra flesta att de tycker att vinstuttag inte hör hemma i välfärden, utan att eventuella vinster måste återinvesteras i verksamheten.

En högljudd men ganska liten grupp S-politiker i Stockholms län har dock ridit till vinstdriftens försvar, och fått eldunderstöd av privatiseringsindustrins lobbyister. De lyckades få igenom sina krav i det förslag partistyrelsen lade till kongressen, där man inte går emot vinsterna utan i stället vill ha mer av det jag brukar beskriva som privatiseringsbyråkrati. Den privatiserade verksamheten ska kvalitetskontrolleras.

Under kongressen har det pågått intensiva förhandlingar mellan partistyrelsen och de kongressdelegationer som krävde vinstförbud och/eller vinstbegränsningar för privatiseringsindustrin. Förhandlingarna har varit svåra och ansträngda, men i slutändan blev man överens.

Kärnformuleringen på detta område i de igår antagna riktlinjerna lyder: “Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd - inte till aktieägarnas vinstuttag. För att genomföra detta krävs en ny reglering som syftar till att uppnå högre kvalitet i välfärden och skärpta etableringskrav.”

Det jag och många med mig saknar i denna formulering är en skrivning som tydligt säger att Socialdemokraterna vill lagstifta om att vinster ska återinvesteras i verksamheten, eller åtminstone om en begränsning av vinstuttagen. Avsaknaden av detta gör skrivningen något schizofren. Den första meningen är ju ett tydligt nej till vinster i välfärden. Men i den andra meningen står bara att vi vill skärpa regleringen av den privatiserade verksamheten, inte att vi vill lagstifta om begränsade vinstuttag.

Det var denna skrivning man kunde mötas i. Det är en klassisk socialdemokratisk kompromiss - ingen är riktigt nöjd, ingen är riktigt besviken. Kompromissen förhindrade en öppen och skarp konflikt som skulle ha spelats upp i medierna i dagar och veckor framöver och stått i vägen för den mediebild av en enad och revanschlysten socialdemokrati som partiapparaten arbetat så hårt för att etablera.

För egen del konstaterar jag att det var så här långt man kunde driva det i det läge det socialdemokratiska partiet och samhällsdebatten befinner sig i under hösten 2009. Jag är helt övertygad om att den folkliga ilskan mot privatiseringarna bara befinner sig i sin linda.

Det fina opinionsarbete som nu inletts på olika håll, parat med de avslöjanden som nu står som spön i backen om hur privatiseringsindustrins vinsthunger påverkar vår gemensamma välfärd, kommer att leda till en växande folklig opinion. Riktlinjernas formulering, som innebär att partiet är ideologiska motståndare till vinstuttag i välfärden, ger alla möjligheter för en rödgrön regering att lägga mer långtgående förslag än de som antagits på denna kongress.

Låglönelinjen

2009-10-29T09:40:00.004+01:00

I senaste numret av Ordfront Magasin, som utkommer idag, har jag en artikel om den nymoderata låglönelinjen.

Sen jag skrev artikeln har regeringens eget finanspolitiska råd uttalat att "regeringens pedagogik i fråga om jobbskatteavdraget lämnar mycket i övrigt att önska". I sina kommentarer till budgetpropositionen skriver denna samling av i huvudsak högerinriktade ekonomer:

Men den viktigaste effekten [av jobbskatteavdraget] är med all sannolikhet att lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle ha blivit. Det kan bero både på att enskilda individer sänker sina reservationslöner (de lägsta löner man är beredd att ta ett arbete till) och på att de fackliga lönekraven blir lägre om de sysselsatta får högre disponibla inkomster genom en skattesänkning.

Det säger sig själv varför regeringen inte vill vara särskilt "pedagogisk" om detta. Men läs artikeln och se vad det är regeringen inte vill berätta.

Social demokrat

2009-10-28T12:35:00.003+01:00

Det börjar redan på Uppsala centralstation. Jag blir hejdad på väg till tåget av en partimedlem som undrar om jag sett en annan partimedlem. Plötsligt dyker denna andra partimedlem upp med andan i halsen tillsammans med ytterligare en kamrat. Vi slår följe på resan till Stockholm och pratar politik och influensehysteri.

Det fortsätter på Stockholms central, där den grå massa av människor som ständigt är på väg nånstans plötsligt upphör att vara en grå massa. Jag upptäcker att jag känner igen massor av ansikten omkring mig. Jag börjar samtala med vänner från när och fjärran.

På pendeltåget ut till Älvsjö är var och varannan resenär en socialdemokrat. De som står bredvid mig pratar hur man ska få till stånd nya bostäder i en kommun som av dialekten att döma ligger någonstans i Västsverige.

På perrongen och på vägen ut ur pendeltågsstationen kramas jag och skakar hand så det står härliga till. Ungdomsförbundets ordförande kramar mig och säger att kongressen är en smittspridare. Jag ler och tänker på det virus som just nu håller på att skapas här, i Älvsjö, där sociala demokrater från hela landet möts.

Arbetarrörelsen bygger på kollektivets kraft. Ensamma och splittrade är vi lätta att slå, men när vi förenar oss finns inget som kan hindra oss att tillsammans nå vårt mål.

En kongress handlar om just denna kollektivets kraft. Vi kommer samman, gör politiska vägval, vinner kraft hos varandra. Och vi utformar en politik som handlar om att tillsammans så kan vi åstadkomma mer än en och en och om att demokratin är överordnad marknaden.

Jag känner denna kollektivets kraft ända in på kroppen. Den får mig att må bra, den gör mig glad, den ger mig styrka. Jag hade aldrig varit så engagerad som jag är och har varit, jag hade aldrig orkat med alla motgångar om det inte hade varit för denna kollektivets kraft. Alla vi som arbetar tillsammans, i Sverige och i världen, för ett jämlikt och solidariskt samhälle.

Sverige kallnar

2009-10-03T10:48:00.001+02:00

Det är mycket nu. Jag gillar när det händer grejer, men har en irriterande förmåga att ta på mig lite för mycket för att hinna andas mellan varven.

Det stora som händer är turnerandet och föreläsandet utifrån boken Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden. Hittills i höst har jag hunnit föreläsa om den fem gånger, och fler ska det bli. Jag deltar också i kampen mot privatiseringarna på olika sätt.

Men jag skriver också artiklar och föreläser om hur regeringspolitiken ökar klassklyftorna dramatiskt, om folkrörelse samt om EU och Lissabonfördraget. Jag håller en del föreningsutbildningar, jobbar med ett Palestinaprojekt och deltar i diskussionerna kring att starta en ny vänstertidning i Uppsala. Och så uppdraget som kassör i Uppsala arbetarekommun, mina kommunalpolitiska uppdrag i kulturnämnd och kommunfullmäktige och uppdraget i Ordfronts styrelse. Puh!

I såna här lägen är det lätt att se sin egna tid krympa till ingenting. Men nu har jag, peppar peppar, fått viss kontroll på det hela. Så då kan jag åter bli lite kreativ:

Sverige kallnar
Mörkret breder ut sig

Kylan biter hårdast
för den som inte har ett hem.
För den som
inte kan tända några stearinljus
inte kan vrida upp termostaten
inte kan krypa ner under duntäcket.

Kylan biter hårt
för den som tvingas upp före gryningen
av väckarklockans aggressiva larm
och sömngångaraktigt
tvingar sig ut i råkylan.

Det är kallt och mörkt i Sverige
isande tyst
när maktens eliter
kliar varandras ryggar.
När ekonomin, politiken och medierna
styrs av samma värderingar
med samma projekt:
Att bygga pyramiderna åter
stenblock för stenblock.

De ser ner från toppen
skrattar åt alla som gick på
den enkla.
Att vi bryter utanförskapet
genom att göra allting sämre
för den som står utanför.

Ser den långtidssjuka
fylld av skräck inför en framtid
då socialkontoret är den enda utvägen
gråter inför vanmäktiga fackombud
över hur det kunde bli så här.
Hon som gjorde allting rätt
jobbade och slet
på jobbet och utanför
tills kroppen inte mäktade med längre.

Ser hur de rika blir rikare
hur klassklyftorna skenar
hur förorter brinner
och rädslan för Den Andre
breder ut sig.

Den ljuva jämlikheten
tiden då vi lade bort titlarna
såg varandra i ögonen
i ögonhöjd
den tiden är borta nu.

Pyramiderna växer
de pyramider vi trodde
vi hade jämnat med marken
dessa gravkammare från en annan tid
nu är det välfärden de begraver.

Men vi har klarat det förr
med betydligt sämre odds
låt oss göra det igen.
Med gemensamma krafter
berätta för maktens män
att vi tar ingen skit
vi är här
vi är många
många fler än ni.
Och nu får det vara nog.

Vardagsglädje

2009-09-27T06:42:00.002+02:00

Också i hösthetsen så kan det då och då dyka upp ett ögonblick av poesi. Så håll till godo med ett avbrott i politikflödet:

Hösthetsen avbryts
och ett oväntat fönster öppnas upp
för en dag av vardagsglädje
i goda vänners lag.

Kroppen tycks förlåta mig gårdagens synder
låter domen bli mild
I stället för betongkepsen
en känsla av att ha tryckt på CTRL+ALT+DEL
rebootat
startat på nytt.

Rask promenad i friska morgonstunden
till höjden över Gamlestaden
där forna fiender från fjärran
tillbringar den eviga vilan
samman med dem som vandrade stadens gator
i svunna tider.

Smoothie och creamcheesebröd
framför tv-såpor
Vardagens stunder
ibland de mest övernaturliga
då vi plötsligt möts
då människor faktiskt når fram till varandra
Då livets teater tar en paus
maskerna tas av
vi står inför varandra som de människor vi är
med vår storslagenhet och våra brister.

Jag är hel
jag är här
och plötsligt känns ingen utmaning för stor
ingen horisont för avlägsen.
I cafésamtalen reser vi till Indien och Chicago
drömmer om en arbetarrörelse som vågar drömma
vågar tro att kärleken är möjlig.

Stiger på tåget
och ser höstens brand i lövverken
genom fönstret i eftermiddagssolens sken
och plötsligt blir det obegripligt
hur jag kunde frukta hösten.

Innan den var här
såg jag höstens skräckansikte framför mig
hur sommarens värme
förbyttes i kyla
från ljuset sjunka vi mot mörkret.
Nu omfamnar jag hösten,
dess friskhet, dess färger.

Omfamnar höstsäsongens snabba skeenden
när allt ska trängas in
på de korta månaderna mellan sommarsemester och jul.
Önskar bara
att jag hade fler dagar
av vardagsglädje.

Ljuset kommer från väster

2009-09-15T09:30:00.006+02:00

När valresultaten rullade in från distrikts-Norge i går kväll kändes det konstigt att inte vara där. I Folkets Hus i Oslo, där jag var för fyra år sedan när de rödgröna vann för första gången.

Mycket har hänt i Norge under de senaste fyra åren. Samarbetet mellan partierna och mellan rörelserna bakom dem har visat sig fungera bra. Norge har styrt bort från den nyliberala kursen och tagit viktiga steg i riktning mot en mer solidarisk samhällsutveckling. Och den sensationella segern för Arbeiderpartiet i Trondheim i kommunalvalet för två år sedan - den kommun som på många sätt står i framkanten och utgör en skyltfönster för vad en rödgrön politik kan innebära - visar att radikal och framsynt kommunalpolitik lönar sig.

Men mycket har också hänt i Sverige. För fyra år sedan brydde sig svensk socialdemokrati inte särskilt mycket om Norge - jag mötte Marita Ulvskog i vimlet i Folkets Hus på valnatten men det var allt. I år har svenska delegationer åkt västerut i parti och minut och Facebook och Twitter fylldes i går kväll först med spänd förväntan och sedan med glada tillrop och kärleksförklaringar till det norska folket. Ja, det var på den nivån att åtskilliga svenska socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister svor i sina uppdateringar över att SVT inte sände ett annat lands valvaka!

Den stora förändringen ligger självklart i valförlusten 2006, och i hur motståndarna till den borgerliga politiken letar efter vägar att vinna nästa val. Visst diskuterade socialdemokratin möjligheterna till en strategisk allians med i alla fall Miljöpartiet redan före förra valet. Men det var först efter valförlusten som frågan om en rödgrön allians på allvar blev en fråga i Sverige. Det tog tid för det hela att mejslas ut och innehöll en hel del dramatik och konvulsioner. Den socialdemokratiska partiledningen gjorde ett stort strategiskt misstag som inte från början inkluderade Vänsterpartiet. Men till slut, i december 2008, var det rödgröna samarbetet på plats.

Som synes på de blogginlägg jag länkar till ovan så har jag varit övertygad om förtjänsterna med ett rödgrönt trepartisamarbete betydligt längre än min partiledning. Bakom detta ligger en övertygelse om att det är rätt väg att gå, såväl på den kortare valtaktiska sikten som på den längre sikten som handlar om att långsiktigt förändra samhället i en solidarisk och hållbar riktning. Det rödgröna samarbetet tar fram det bästa i de medverkande partierna och får dem att ta gemensamt ansvar för att bygga framtiden.

Och underliggande finns också en förändring som är än mer betydelsefull. En kulturell förändring, där partitillhörigheten får allt mindre betydelse. Människor möts över klassiska organisatoriska gränser, inser att de har mer som förenar än som skiljer dem åt, och formulerar tillsammans ett modernt projekt för mer solidaritet och mindre marknadsliberalism. Och konstruktionen av detta moderna rödgröna projekt sker mellan människor som befinner sig mitt i den politiska bubblan, mitt i det Stockholm som förståsigpåarna dömt ut som förlorat land.

Efter sommaruppehållet har den svenska storstadspressen präglats av två motsatta trender. Dels börjar journalisterna själva uppmärksamma de allt mer uppenbara brister i välfärdens kvalitet som blir resultatet av privatiseringarna främst i Stockholm. Och samtidigt tar socialdemokratiska röster från samma region sig ton för att det trots de allt mer uppenbara bristerna ändå är viktigt att värna vinster i välfärden.

S-politiker från Stockholms län går just till öppna angrepp i medierna på partivännerna i Stockholms stad, på ett sätt som i mycket liknar de angrepp som riktades mot Skånes partidistrikt i vintras. Argument dyker upp på etablissemangets klotterplank om att socialdemokratin ska anamma centrala delar av den borgerliga politiken utifrån en konstruerad och mytologisk bild av vad "stockholmaren" är för något. Och jag börjar alltmer tro att de som bidrar till att befästa denna bild av att stockholmare av naturen inte är socialdemokrater är de bästa valarbetare borgerligheten förfogar över just nu.

När jag ser det som händer blir min känsla att de här människorna är desperata. Därför att de upptäcker att deras tid är över. Att strömningarna i samhället, i arbetarrörelsen och i själva logiken i den politiska processen pekar i en annan riktning än mot en fortsatt anpassning till marknadsliberalismen. Det rödgröna samarbetet skapar en effektiv spärr högerut, och hindrar socialdemokratin från att göra den ökenvandring som så många andra vänsterpartier i Europa gjort under de senaste decennierna.

Så här är mina ord till det fåtal i mitt parti som fortfarande inte riktigt verkar ha förstått vad timmen är slagen: Den nu så bejublade Jens Stoltenberg lyckades inte ens samla var fjärde väljare i sitt första val som Arbeiderpartiledare år 2001. Med 24,3 % av väljarna blev Ap för en tid uträknat som politisk kraft och Stoltenberg var starkt kritiserad som ledare. Det rödgröna samarbetet var inte Jens Stoltenbergs projekt, tvärtom, det drevs av fackföreningsrörelsen och av grupperingar bland de yngre inom de tre partierna som funnit varandra inom Nei til EU. Men Stoltenberg insåg med tiden att detta var Arbeiderpartiets möjlighet att hitta tillbaka till makten, och bet i det sura äpplet. Jag tror inte att han har ångrat sig.

Det finns en annan väg än att anpassa sig till den verklighet borgerliga politiska strateger på regeringskansli, tankesmedjor och ledarredaktioner försöker skapa. Det är att bjuda motstånd, skapa alternativ. Och det är vi i färd att göra, med hjälp av de idéer och de krav som väcks underifrån från de rörelser det rödgröna alternativet är uppbyggt av. Låt oss fortsätta på den vägen. Ljuset kommer från väster.

Sälj hela skiten-turné i Umeå

2009-09-07T23:21:00.004+02:00

Turnén kring boken "Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden" har nu tagit fart på allvar. Du kan följa vår framfart på bokbloggen, där vi kontinuerligt lägger upp våra nya inbokningar.

Som den som läst min lilla text om rötter och rotlöshet från i somras vet så härstammar jag från Västerbottens inland. Och det var väldigt trevligt att få besöka Umeå och föreläsa om boken förra måndagen. Ett femtiotal personer var med och lyssnade och diskuterade på det förträffliga Bokcafé Pilgatan. Sedan passade jag på att tillbringa några dagar i inlandet och hämta nya krafter.

Under besöket träffade jag Lars Bodén från Västerbottens Folkblad som intervjuade mig kring boken. Tidningen har under veckan som varit citerat boken på ledarplats vid flera tillfällen och idag beskriver huvudledaren såväl boken som en av dess författare lite mer utförligt.

Boken kan du beställa här. Och hör av dig om du vill att vi ska föreläsa om privatiseringar på din ort.

Kritisk massa

2009-08-26T23:09:00.004+02:00

Kanske är det ett tecken på att man ägnat lite väl mycket tid på att fundera över olika domedagsscenarier när man använder sig av begrepp som "kritisk massa" i politiken. Men det kan kanske vara ursäktat, när man ägnat sig åt att titta på filmklipp som det här och reflekterat kring hur viktigt det är med demokrati för att hålla barbariet borta.

Begreppet kritisk massa handlar om hur stor mängd som måste finnas av ett radioaktivt ämne för att sätta fart på en kedjereaktion som orsakar en kärnexplosion. I fallet uran-235 - den vanligaste uranisotopen - är den kritiska massan 52 kg.

En folkrörelses kritiska massa handlar om att tillräckligt många människor ska engagera sig i ungefär samma fråga med ungefär samma ståndpunkt vid samma tillfälle och i samma geografiska område. Och när jag nu säger folkrörelse tänker jag inte på en organisation med stadgar och styrelser och allt det där, utan på det P O Enqvist beskrivit som en rörelse i människors hjärtan snarare än en organisation.

Hur skapar man en kritisk massa? Ja, det är lättare sagt än gjort. Dels måste folk vara förbannade, dels ska man ha en analys av det man är förbannad på och någon sorts idé om hur man bekämpar detta man tycker är dåligt. Och inte minst så ska tillräckligt många vara engagerade i att kämpa. Då kan det börja hända saker. Och ibland händer det snabbt.

Metoderna för att skapa den här kritiska massan är av ganska underordnad betydelse. Idag använder vi internet som verktyg för att försöka skapa kritisk massa - det kan vara effektivt men å andra sidan behövs de här intensiva mötena med en elektrisk stämning man nästan kan ta på också för att rätt dynamik ska uppstå.

Jag tror vi som håller på med politik på olika sätt ägnar alldeles för lite tid åt att fundera på hur vi arbetar med kollektiva processer för att få tillräckligt mycket människor tillräckligt engagerade för att saker och ting verkligen ska lyfta. Själv tror jag att frågan om privatiseringarna har all potential att uppnå kritisk massa någon gång i höst-vinter. Om folk är tillräckligt förbannade, och om engagemanget håller i sig i olika organisationer och runt omkring i landet.

Själv ska jag göra mitt bästa för att dra ett strå till stacken genom lite vanlig hederlig landsvägsagitation. På måndag på Bokcafé Pilgatan i Umeå börjar jag höstturnén. Turnéplanen uppdateras löpande på Sälj hela skiten-bloggen. Och saknas din stad i turnéplanen? Hör av dig så bokar vi in något!

Kommunalgrå vardag

2009-08-23T09:41:00.004+02:00

När högsommarens hetta
övergår i sensommarens friskhet
när kvällarna kallnar
under de höga skyarna
vänder mänskorna åter till lärdomsstaden
Från ödemarkernas skogar,
från byar och städer
från fjärran horisonter.

Mänskofyllda gator
i luckan mellan
semestrarnas slut
och kylans ankomst.

Förväntansfulla postgymnasister
lämnat sina hemstäder
fyllda av drömmar
köar desperat i bostadsbristen
strövande i nollningsgrupper längs gågatan.

Mejlboxar fylls.
Vårens löften
ska förverkligas
beslut effektueras
kompromisser träffas
planer och program sättas i sjön.

Artiklar ska skrivas
föredrag och kurser hållas
e-post besvaras
och möten möten möten
Den oändliga mötescirkusen
Socialism är en bra sak
men den tar för många kvällar.

Den reformistiska socialistens öde
- det ständiga växelspelet
mellan rött och grått.

Rött för fanan
lågan som tändes
i kampens tidiga gryning.
Bekräftad i rörelsens ritualer
och i klasskänslan
djupt där inne i det klappande hjärtat.

Grått för den reformistiska praktiken
att gå in i den borgerliga staten
för att förändra den.
För landet vi byggde
i asfalt, betong och cement
socialismens ABC.
För snigelns långsamma färd mot sitt mål
med sugkoppen fast förankrad i verkligheten
och känselspröten spelande mot framtiden.

Den kommunala vardagens beslut fattas på det grå språket
Budgetuppräkning
Uppdragsplan
Detaljplaneändring

Språket för så många av våra segrar.
Kommunala reningsverk
Grundskola åt alla
Socialförsäkringssystemet
Reformverket byggt på stabil grund
av rättighetslagstiftningar och ramlagar
Land skall med lag byggas.
Marschen in i institutionerna
rönt med framgång.

Språket vi bordlägger vår entusiasm med
Språket som döljer makten
döljer motsättningarna
döljer politiken.
Ämbetsmannaspråket
varmed byråkratins järnhårda lag
maler ner alla motståndsfickor
anpassar oss
gör oss grå.

Kompromisserna
överenskommelserna
handslagen mellan maktens män och kvinnor
i besluten i stort och smått
hitta den smidigaste vägen att nå sina mål
reformismens praktik.

Samtidigt så begränsat
så svarslöst
när välfärdshistorien
spolas tillbaka
när vi låter våra landvinningar
rivas upp en efter en
Vi förbannar vårt tålamod
när spekulanterna
spelar hem ytterligare en giv
medan vi står och ser på.

Visst kan klassernas kamp
skymtas också i frågor om skyltar och infotavlor
eller beslutet om en ny biblioteksbuss
men de är fjärran från högsommarens drömmar.

Drömmar formulerade på det röda språket
språket som bottnar i planetens brunnar
som växer sig starkt överallt där människan inuti
tar ton och reser sig
mot makten.

Det röda språket
kärleken och upprorets språk
livets språk
som sätter hjärtan i brand
som inte lämnar någon oberörd
som kan frälsa
och förleda
agitationens språk
poesins språk.

En röd högsommar
då allt fast förflyktigats
då den jämngrå kommunala vardagen
ersattes av höga berg och djupa dalar
ökenvandring mot ruinstadens högsta topp
och ner igen.
Ständigt nya platser
nya sängar
nya människor.
Förlora fotfästet för en stund
hellre än att förlora sig själv.

Fri att tänka
reflektera
möblera
sitt eget mentala universum.
Närd av
den bottenlösa törsten
att mötas
att förstå.

De nära frågorna
angelägna
Inte socialismens förverkligande
inte ens på lite sikt
likväl viktiga.

Men var ryms de stora tankarna?
Var finns energin att tänka större
bredare
med tjockare penseldrag?
Att brinna
med den outsläckliga elden?

Tillbaka i tryggheten
tillbaka i stressen
tillbaka i den kommunalgrå vardagen
men lågan brinner än.

Drakars namn eller en sommar på resande fot

2009-08-11T13:44:00.002+02:00

När jag spelade rollspel som tonåring lärde jag mig att den som kan en drakes sanna namn också besitter makt över den. Jag tänker ofta på det när jag ser på dagens storebrorssamhälle, hur vi både övervakas vart vi än går och hur vi viker ut oss själva över internet. Vi ger andra en oerhörd makt över oss själva genom att berätta de mest intima personliga detaljer. Själv trodde jag knappt mina öron när en vän berättade att han frivilligt installerat ett program som gör att andra kan se vart han är någonstans med hjälp av GPS kopplad till mobiltelefonen. Frivillig övervakning. Bye bye privacy.

Samtidigt känner jag ett växande behov av att faktiskt skriva om mig själv. Det hänger samman med en växande insikt om att den avpersonifierade politik vi lever med idag förfrämligar människor från hur samhället styrs. Makten övergår allt mer från politiker som man känner och kan relatera till och till en kår av anonyma byråkratpolitiker som snart inte går att skilja från ämbetsmannakåren. Jag vill inte vara en del av den utvecklingen.

Men det hänger också samman med att jag allt mer börjar se mig själv som en författare. Det är en dröm jag haft ända sedan jag var barn, som jag äntligen vågat börja kasta loss med. Jag publicerades i två böcker under maj månad. Nu sitter jag och funderar kring min första helt egna bok. Och som författare måste man faktiskt skriva om sig själv. Det finns inga genvägar från det, även om man självklart i exempelvis en romantext kan maskera sin egen person genom att skriva in delar av den i olika karaktärer.

Jag har nu tillbringat snart två månader på resande fot, med bara kortare mellanlandningar där hemma. Så många vandrarhem, stugor, uthyrningslägenheter, hotell och gästhus har passerat förbi att jag knappt minns hur min egen säng känns längre. Så många bussar, tåg, flygplan och färjor att koldioxidkontot är övertrasserat för lång tid framöver. Jag har åkt go-kart i Norfolk, minglat mot privatiseringarna i Almedalen, folkbildat, dansat och klappat händer i Jerusalem, sovit på ett tak i Jaffa, sysslat med ruin spotting i Galiléen och Petra, sett konsert i en amfiteater i Amman, mött halva min bekantskapskrets i min hemstad under SSU-kongressen, varit på bröllop och blivit rånad i Lincolnshire och upplevt Edinburghs stand-up-comedy-festival. Jag har druckit arabiskt och turkiskt kaffe, te med mynta, blaskigt brittiskt nescafé och vanligt hederligt svenskt bryggkaffe. Och jag har träffat så många fantastiska människor.

Jag har också upplevt fascinationen över att resa med en hyfsad internettillgång. De trådlösa nätverken är så pass utbyggda idag att det går att hitta wifi i de flesta städer i världen. Och jagat wifi har jag gjort - för att meddela mig med dem jag stundtals sett som mina följeslagare på resan - mina vänner på Facebook. Jag har haft en perfekt resedagbok och jag har fått glada tillrop från helt andra breddgrader under min resa. Se där en positiv aspekt av den frivilliga övervakningen.

Större delen av tiden har jag rest på egen hand, med en laptop, en iPhone, några skrivböcker och någon bok i släptåg. Dels för att jag trivs med det och dels för att syftet med sommaren har varit att tänka ut vad min nästa bok ska handla om. En frågeställning som kräver ganska mycket arbete på kammaren eller ännu hellre på något café i ett fjärran land. Var bottnar jag som människa, vad är det jag känner en så tvingande nödvändighet att skriva? Jag ska inte säga att jag är ända framme än så länge, men jag har hittat en väg jag nu följer.

Jag har skrivit så pennan har glött - om människor och miljöer jag upplevt, om civilisationers fall, om demokratins idé och utmaningar, om varför mänskliga relationer är så svårt när det borde vara så lätt. Min textsamling växer, och med den mina idéer kring min nästa bok. Och när sensommar så småningom övergår till höst inleds den verkliga kampen för att få tiden att räcka till för att behålla styrfarten i skrivandet. Samtidigt som så mycket annat spännande väntar - inte minst den kommande agitationsturnén mot privatiseringar. Håll utkik på när vi kommer till din stad - och hör av dig om du vill boka in oss!

Rötter och rotlöshet

2009-08-10T09:09:00.006+02:00

Jag är på resande fot igen, i England och Skottland för ett par dagar, och jobbar för fullt med texter om civilisationens hotande undergång, om kärlek och uppror och om hur vi förverkligar det levande löftet om demokratin. I väntan på att texterna får sätta sig och mogna vill jag bjuda på inledningen till en text om rötter och rotlöshet. Texten är i vemodets tecken - jag skyller på de norrländska rötterna:

Vårt land är kallt, knappt beboeligt. Det har aldrig varit hem för några stora människoskaror, det har alltid funnits gränser för hur många vårt bistra klimat kan försörja. När fler kommit till, har hungerår och epidemier tagit ut sin rätt.

Mina förfäder vandrade västerut, drivna av hungern. Allt längre uppströms Skellefteälven, på jakt efter ny jord att bryta och lägga under plogen. De kämpade med järnhårda vintrar och myggrika somrar, det tog tillvara allt vad naturen bjöd. De var en del av den stora berättelsen om hur samisk mark steg för steg togs ifrån dem, blev nybyggarmark.

Förfäderna tog de jobb som fanns, de dikade, högg, flottade, rallade och bröt. De bevittnade girigheten hos baggbölare, träpatroner och gruvbolag. De drömde om ett annat liv och de organiserade sig. Vapnet hette solidaritet.

Som löpeldar spred sig väckelserna. Sinnena brann i Folkets hus, bönhus, nykterhetsloger. Slavar och syndare vakna. Gör din plikt, kräv din rätt. Himmel och jord må brinna. Från mörkret stiga vi mot ljuset. Från intet allt vi vilja bli.

Agitatorer bringade bud från fjärran huvudstäder. De strävsamma småbrukarna hade inga bastiljer eller vinterpalats att storma. Men de tog finkläderna på sig på första maj.

Den långsamma revolutionen svepte fram, fattigdomen röktes ut på reformernas väg. Järnspisarnas barn såg horisonterna öppnas. Med bil på väg att förverkliga sina bästa stämningars längtan. Universiteten öppnades, sinnena stormade på nytt.

När människan fått jorden att bringa mer, tog flyttlassen nya vägar. Mot industrierna, mot städerna! Som ett stort dragspel säckade norra Norrland ihop - ögonblicket efter dess befolkningsexplosion.

Till de nya nybyggena, som ploppat upp som svampar ur jorden på fälten kring huvudstaden. Statarlängorna på höjden fylldes av ödemarkernas barn. På Uppland och Sörmlands tjocka lerjordar, upprivna från sina egna rötter, i samhällen utan historia. De nya grannarna, kluvna mellan tankar på hemlandet och på den nya framtiden här, bröder och systrar i rotlösheten.

Det var sämre förr

2009-08-07T06:46:00.003+02:00

Denna artikel är publicerad i dagens nummer av SSU-kongressens tidning Kongressnytt:

När jag sätter mig på cykeln och rullar ner mot Uppsala Konsert & Kongress är det många tankar som snurrar runt i skallen. Det är min åttonde SSU-kongress, men den första någonsin i min hemstad. I den stad där jag sedan länge hunnit göra allt man kan göra som SSU-aktiv - från att vara en nybliven medlem som sprang på kurser och klubbmöten till att vara distriktsordförande.

Kongressen äger rum i det hus vi socialdemokrater tog strid för att bygga - ett helägt kommunalt bolag. De röda rulltrapporna och golven är alltid där, men de magnifika röda skynken som smyckar entrén ger en extra touch till det.

Mycket känns igen vid kongressinvigningen. Kronobergs röda jordgubbsmössor, Norrbotten som vill bygga ut, Skånedistriktets klubbar utav stål. Jag ler igenkännande.

Samtidigt är det så mycket som är annorlunda mot förr. Folk är gladare här än de var på kongresserna i Göteborg 1997, Västerås 1999, Umeå 2001 eller Karlstad 2003. Här pratar folk med varandra över traditionella distrikts- och falanggränser. Ledning och förbundsstyrelse blir valda enhälligt - må så vara efter visst groll. Jag ser ingen som gråter.

SSU har gjort mig till den jag är. När jag blev medlem som finnig sextonåring var jag en ganska osäker kille. I SSU har jag vunnit självförtroende, insikt i hur världen fungerar och många vänner för livet.

Men SSU har också satt andra, mörkare spår i mig. SSU lärde mig mycket om människans mörkaste sidor. Om dubbelspel, svek, manipulation och regelrätt fusk. Om de processer som får i grunden välmenande människor - mig själv inkluderad - att ägna stora delar av sin ungdom till att försöka förgöra varandra.

Jag är ingen långsint människa. Många av de som var mina motkombattanter då räknar jag idag som personliga vänner. Jag är plågsamt medveten om hur jag själv tänkte och agerade i stridens hetta. Men när jag går omkring här och inspireras av entusiasmen hos alla er unga socialdemokrater slås jag ändå ibland av en liten liten strimma av bitterhet. En djupt liggande ilska över att jag aldrig - efter min första glada tid som klubbaktiv - fick vara aktiv i ett SSU där man arbetar med i stället för mot varandra.

Jag slås också av att så många av de åsikter vi hade i SSU Uppland då numera är hela förbundets uppfattning. Att motsätta sig friskolor och vinstintressen i välfärden och att vilja ha en starkare generell välfärd, sex timmars arbetsdag, löntagarfonder och 90-procentig a-kassa är idag att följa SSU:s handlingsprogram.

Den som läst boken “Strebrar, fraspolitiker och alla vi andra” som skrevs av Nisha Besara och Klas Gustavsson inför 90-årsjubiléet härom året beskriver situationen i dåtidens SSU på ett väldigt bra sätt. Då, under SSU:s mörka 90-tal, sågs den typ av åsikter som klubbats igenom på Uppsalakongressen inte med blida ögon av förbundsledningen. Organisationen användes som ett medel för att upprätthålla politisk kontroll. Den som tyckte annorlunda blev motarbetad och fick höra att man inte hade någon framtid i partiet. I skarpa lägen riggades renodlade kupper för att undanröja risken att en kommun eller ett distrikt hamnade i fel kolumn i kongressmyglarnas Excelark.

Dessa tider är numera lyckligtvis över. Men socialdemokratin fick betala ett dyrt pris. Dels därför att vi missade möjligheten att organisera en hel generation unga radikaler i socialdemokratin, och dels därför att de interna strider som kom att förlama organisationen i så många år reducerade SSU:s styrka. Det är en starkt bidragande orsak till att det finns så förtvivlat få aktiva socialdemokrater i min ålder idag. För det är inget kul att vara aktiv i en organisation som får en att må dåligt.

Det är i år trettio år efter att Margaret Thatcher blev premiärminister i Storbritannien. Den mentala istid som högervågen skapade, där socialdemokrater retirerade och utövade självcensur i land efter land, håller på att gå mot ett slut. Finanskrisen sätter bristerna i den marknadsliberala världsordningen i blixtbelysning. Och i denna tid vågar unga socialdemokrater tänka nya djärva tankar, vågar ha självförtroende och vågar säga att en annan värld faktiskt är möjlig.

Så tro inte på dem som hävdar att det var bättre förr. Det var det inte. För det är precis som Jytte Guteland sade i sitt inledningsanförande vid kongressens öppnande - vi står ännu bara i begynnelsen.

Privatiseringsdebatten inför S-kongressen igång

2009-07-30T18:00:00.000+02:00

Denna text skrevs för bokbloggen Sälj hela skiten:

Debatten om privatiseringarna inför höstens socialdemokratiska partikongress har inletts. Först ut var socialdemokraternas gruppledare i Stockholms stadshus, oppositionsrådet Carin Jämtin. På DN Debatt den 28 juli argumenterade hon för att stoppa aktieutdelningar i välfärdsverksamheter som finansieras med skattemedel.

Det är lätt att hålla med Jämtins argument att skattepengar ska gå till välfärd, inte till privata vinster. Det verkar rimligt att angripa privatiseringsindustrin där det gör ont - i plånboken. Att arbeta för att få bort vinstdriften ur den privatiserade verksamheten stämmer väl överens med den rågång som socialdemokratin försökte upprätthålla under epoken Palme på 80-talet, då partiet accepterade alternativa driftsformer inom vissa välfärdsområden men motsatte sig privata vinster.

Ska man gå vidare med ett sådant här förslag är det dock väldigt viktigt att täppa till alla möjligheter till kryphål genom att plocka ut vinsterna på annat sätt än genom ren aktieutdelning. Och all utdelningsbegränsning i världen kan inte göra något åt att ett omfattande kapital byggs upp med skattepengarna som i slutändan inte kommer skattebetalarna till del.

Ett annat problem med Jämtins argumentation är att den stryker privatiseringsförespråkarna medhårs. När man läser artikeln är det lätt att få intrycket att privatiseringarna i huvudsak varit positiva, men att det finns ett problem med att privata aktörer plockar ut vinster. När det i själva verket är så att privatiseringspolitiken misslyckats med att uppfylla sina löften på område efter område. Risken är att det blir svårt att vinna argumentationen för att stoppa vinstuttaget om man inte sätter in det i en helhetsbild av vad privatiseringarna inneburit för det svenska samhället.

Enn Kokk - mångårig huvudsekreterare för Socialdemokraternas programkommission - argumenterar på sin blogg i ett läsvärt inlägg för att Jämtins förslag är ett steg framåt men att partiet bör gå längre i att stärka den gemensamma välfärden.

Den 30 juli besvarades Jämtins inlägg av sex socialdemokratiska skolpolitiker, i huvudsak från Stockholms län. I sin artikel menar de att Socialdemokraterna måste "sluta motarbeta friskolorna" och hävdar att de fristående skolorna inte utgör något hot mot den gemensamma skolan - samtidigt som de medger att de privata skolorna inte har någon skyldighet att ta emot alla elever.

De motsätter sig ett kommunalt veto mot etableringen av fristående skolor och vill öka "rättssäkerheten" för de som vill starta och driva dem. Här stämmer de in i privatiseringarnas höga visa - att företag ska ha rättighet att plocka ut skattemedel och juridiska verktyg till hands för att driva in dessa pengar, oavsett vad de folkvalda tycker om saken.

De sex socialdemokratiska skolpolitikerna föreslår att ge de fristående skolorna en "skyldighet att ta emot elever inom sitt upptagningsområde". Förslaget utvecklas inte vidare, men tanken om att de fristående skolorna skulle ha en skyldighet att ta emot de elever som söker till dem är onekligen intressant.

Artikelns argumentation mot aktieutdelningar i offentligfinansierade skolor förefaller vara medvetet vilseledande. Motiveringen är att detta förslag skulle gynna de stora friskolekoncernerna, när det i själva verket bara är dessa som är intresserade av att plocka ut vinstmedlen ur skolorna. När hade ett kooperativ aktieutdelning senast?

Debatten om privatiseringar i allmänhet och om friskolor i synnerhet lär bli en given följetong inför partikongressen i slutet av oktober.

Andra som bloggat i frågan: Ali Esbati, Enn Kokk, Enn Kokk igen, Knut Lindelöf, Anna Vikström

Demokrati eller barbari?

2009-07-27T08:08:00.007+02:00

Jag står på bergets topp och ser ut över det förlovade landet. Vinden viner friskt och gör att det känns ganska svalt i den starka ökensolen.

Platsen jag befinner mig på är historisk på så många sätt. Dalen nedanför - Wadi Mousa - sägs vara en plats Mose passerade på sin väg in i Kanaans land. Senare, under århundradena närmast före och efter Kristi födelse byggde nabatéerna sin huvudstad Petra på denna plats. Petra låg där karavanrutten som förde varor från Kina och Indien via Babylonien mötte andra rutter i riktning mot Arabiska halvön, Egypten och Medelhavsområdet.

Jag känner mig som en pilgrim som vandrat en så lång sträcka med mina sandaler genom öknen. Men det 48 meter breda och 47 meter höga kloster som tornar upp sig när jag tittar österut från berget har ingen specifik roll i någon nu existerande religion. Byggnaden var ursprungligen en gravplats för en nabateisk kung, användes sannolikt inom kulten av gudomar som Afrodite och Baal och kom mot ett hundratal år efter den romerska erövringen av staden att bli ett kristet kloster.

Människor vallfärdar inte till Petra av religiösa skäl. Petra är en plats att hylla människan, i all sin skaparkraft och förmåga. Mitt i öknen höggs denna fantastiska stad ut ur berget mitt i öknen för mer än två tusen år sedan. Petra är ett magnifikt exempel på sin tids arkitektoniska och ingenjörsmässiga landvinningar.

Civilisation och politik hör samman. När människor slår sig samman i större grupper, förutsätter det en högre form av ordning i organiserandet av gemensamma angelägenheter. De egyptiska faraonernas ställning byggde på deras kontroll över de bevattningssystem som gjorde att Nilen kunde försörja så många jordbrukarfamiljer. Antikens städer såsom Aten, Rom och Petra, men också andra mänskliga städer tidigare och senare runt om i världen, förutsatte omfattande offentliga system och investeringar för att fungera. Vattentillförseln och stadens försvar mot yttre angrepp var bara några av de saker som behövde lösas gemensamt.

Politiken är en del av livet - en nödvändighet. Det handlar om hur vi löser våra gemensamma problem. Men det handlar också om något så mycket mer. För inneboende i frågorna om hur vi löser våra gemensamma angelägenheter finns också frågor om makt och om fördelning.

Historien om civilisationen är till stor del en historia om auktoritära styrelseskick. Det har funnits många varianter av det såsom exempelvis furstligt och kungligt envälde, militärdiktatur och oligarkier där några mäktiga klaner delat på makten.

Men som en röd tråd genom historien löper också de folkliga kraven på en rättvisare fördelning av makt och resurser. Antikens ekonomier skakades då och då i sina grundvalar av slavuppror. Under medeltiden reste sig Europas bönder vid oräkneliga tillfällen i protest mot fogdeväldet. Och i modernare tid växte arbetarrörelsen fram i protest mot den rovdrift på människor som kapitalismen medförde.

Vid 1900-talets början styrdes världen av ett fåtal regeringar i Europa och Nordamerika som var i händerna på mäktiga affärsintressen. På hemmaplan utmanades de av arbetarrörelsens krav på demokratisering, i kolonierna utmanades de av nationella befrielserörelser. Det händelserika 1900-talet kom att präglas av kampen för demokratin – trots det gamla samhällets motstånd, fascismens genombrott, två världskrig, ett kallt krig och de senaste årtiondenas nya reaktion från kapitalets sida. 1900-talets facit blev en kraftig ökning av det folkliga deltagandet, en kraftigt ökad levnadsstandard för stora grupper framför allt i västvärlden och ett förbättrat hälsoläge överallt på denna jord.

Men utvecklingen är bara i sin linda. Den process som inletts, där människor ställer krav och lyckas genomföra dem, kommer att pågå långt efter vår livstid. Krav på demokrati präglar vår tid precis som de präglade 1900-talet och är vår tids viktigaste politiska kraft. Men de krafter som står emot demokratin – privilegiets krafter – är starka och väl organiserade.

Vår tids stora samhällsförändringar har varit resultat av rörelser som vuxit fram i utmaning mot den nuvarande ordningen. Vare sig det varit arbetar-, kvinno-, medborgarrätts- eller fredsrörelse så har det handlat om att krav som formulerats av människor utanför maktens boningar lyckats vinna gehör hos tillräckligt många och påverkat samhällets utveckling.

Men häri finns också reformistens stora utmaning. En folkrörelse i klassisk mening är ”en idé i människors hjärtan, en idé och inte en organisation” som P O Enquist skriver. Det är idéerna som bär och gör rörelsen stark – det heliga raseriet mot orättvisor och förtryck den mylla som ger den näring. Samtidigt som alla framgångsrika rörelser förr eller senare institutionaliseras som maktbärande organisationer i samhället, för att effektivt kunna driva på den önskade förändringen genom beslutsapparaten.

I denna motsättning mellan folklig rörelse och maktbärande institution finns en oerhörd utmaning för den som ser demokrati som mer än ett rent instrumentellt sätt för att tillsätta och avsätta makthavare. För när den folkliga rörelsen stelnar, försvinner rörelsens radikala kraft och folket mister kontrollen. Då är vi tillbaka i samma gamla maktspel som vi känt sedan tidernas begynnelse, då olika maktgrupperingar tävlar om makt och inflytande. Det är få som blir engagerade av något sådant.

Politik kan vara dödstrist, långtråkigt och alldeles alldeles underbart. Det som gör skillnaden är om folket är med eller inte.

Mänskligheten står inför valet mellan demokrati eller barbari. Vi kan välja ett demokratiskt samhälle där vi fattar besluten gemensamt och delar på jordens resurser på ett sätt som gör att de räcker också för framtida generationer. Vi tar med oss det bästa från de mänskliga civilisationer som föregått vår egen, och skapar den första globala, demokratiska civilisationen.

Alternativet är barbariet. Att också vår civilisation faller, därför att enskilda grupper skor sig på andras bekostnad, därför att konflikterna växer, därför att vi inte har vett att hushålla med begränsade resurser.

Petra föll i betydelse och glömdes bort av alla utom de lokala beduiner som bosatte sig i ruinstadens grottor. Den en gång så viktiga staden lämnade få spår i omgivningen.

Den moderna civilisation som numera täcker hela jordklotet - i ett enda ömsesidigt beroende som blir större för var dag - är redan för utvecklad för att någonsin kunna falla i glömska. Vissa av de produkter vår vetenskap och produktionsapparat konstruerat, såsom atomenergianläggningar och -vapen och biologiska stridsmedel, skulle kunna leda till fullständig katastrof om de inte var minutiöst bevakade. Om detta vittnar ett oräkneligt antal dystopiska science fiction-filmer som skildrar den mörka framtid som väntar om vår civilisation misslyckas och faller.

Skillnaden mellan vår civilisation och tidigare mänskliga samhällen är att vi inte får misslyckas.

The Capital of Fear

2009-07-26T16:05:00.002+02:00

I'm back home at last, but still a bit confused as of where I am. To keep up with this sentiment of being both here and there at the same time, I publish another version of a text on Jerusalem. For as my Swedish-speaking friends have seen, I wrote a couple of texts while I was there. I translated the first one of them into English a little more than a week ago, but I failed to publish it. As English isn't my native language, it's not like reading the original, but here - on demand - is The Capital of Fear:

Jerusalem is not a city
it’s a war zone
the machine guns
revealing peoples’ fear for each other

Seen as a capital by two nations
but as a matter of fact a capital of one, undived nation
the Nation of Fear

It’s in the eyes of every Jerusalemite
the badly hidden fear for The Other

The settler
walking up the stairs to his apartment
looking the other way
with two security guards in his service
very conscious that it’s only violence
and the threat of violence
that’s protecting him
as he’s chosen to live his life
as an occupier.

I see the fear in the eyes of Ahmed
called to a trial
threatened with six months prison
because four years ago
he was responsible for a group of children
where some spontaniously cried “Hezbollah”

In a city where History is alive
where every streetstone cries out political messages

Where Future exists
in dreams of a better life
without occupation
or without Palestinians.

But where the Present is non-existant
otherwise than as a prolongation of history
or as waiting for the future to come.

In every second in this city
occupier and occupied interact
yet they act as if The Other doesn’t exist
Two parallell realities
one Israeli
one Palestinian.

Ignoring
is also a way of communication.

The occupied ignore the occupation soldiers
say that they’re here
will continue be here
that they’re not torn down
Childen play with their friends on the street
won’t let the occupying power
be right.

We won’t move
we won’t give in
every day the occupied are still here
is a victory.

The occpation
a mental prison
also for the occupier
a mental ghetto.

I don’t see a smile on the face
of any Israeli in the old city of Jerusalem
Not on the soldiers
Not on the orthodox
Not on the settlers

Focused
tunnel sighted
they’re walking
waiting for the day
when they don’t need to meet
the eyes of the occupied any more.

The occupier is watching the occupied
through the lens of a surveillance camera.

I enter Israel
Twenty meters downstairs
in a shopping arcade
into another world.

I find two things tn West Jerusalem
that I haven’t seen before -
smiling Israelis
and female Israelis.

Night in Jerusalem
barbecue on a roof
under the sky
a stone throw away from the Weiling Wall.

Young people singing, drumming, laughing
hour after hour
the energy never seems to disappear
life is an eternal wirveling dance
in the epicenter of the war zone.

If I could turn back time...

2009-07-20T10:39:00.001+02:00

En negativ konsekvens av att vara ute och resa är att man får tid att gräma sig. Och det är något jag är en expert på. Över saker jag gjort, som jag vill göra ogjorda. Och över saker som jag aldrig gjorde, men så gärna hade velat göra.

Jag vågar mig inte ens på att försöka lägga samman den tid av mitt liv hittills jag ägnat mig åt att fundera på vad som hade hänt “om inte”. Om jag hade stannat kvar, om jag hade haft vett att gå. Om jag hade vetat då vad jag vet nu. Om orden hade fallit annorlunda, om jag hade kommit i tid, om jag hade tagit det där erbjudandet. Det är som att alla valen i livet paralyserar mig - både när de ska göras då jag står och velar och när de väl är gjorda då jag undrar vad som blivit utfallet om jag valt det andra alternativet.

Ämnet för grämelsen just nu är att jag lämnade Jerusalem för tidigt den här gången. Jag har under den senaste veckans resande lärt känna en hel bunt helt fantastiska människor som liksom jag engagerar sig i Palestina på olika sätt. Filmare, fotografer, skribenter, forskare, manusförfattare och backpackers. Jag trivdes väldigt bra med dem, men kände också att jag ville skaffa mig lugn och ro att tänka och skriva på det sätt jag gör nu. Så jag lämnade Jerusalem - och kände direkt hur mycket jag saknade dessa fantastiska människor. När jag satt där på bussen mot öknen ville jag trycka på rewind och spela tillbaka tiden ett par timmar för att kunna stanna med dem längre.

Så där kan man ju hålla på och leva i “om inte inte hade varit”-världen. Eller man kan leva i den värld vi är i. Där tidens flod bara strömmar i en riktning. Där de dörrar vi öppnar och stiger in genom ständigt slår igen bakom oss - dörrar som bara gick att öppna åt ett håll.

Det är inte en slump att det finns filmer som “Tillbaka till framtiden” och “Sliding doors”. Vi nutidsmänniskor tröttnar aldrig på att fundera över hur saker och ting hade sett ut om de handlat annorlunda. Och likt Cher önskar vi att vi kunde vända tillbaka tiden och ställa saker och ting till rätta. Men tiden tycks förbli enkelriktad och det finns inget sätt att omformatera sitt liv och börja allt från början.

Begreppet “path dependence” eller spårbundenhet är stort inom samhällsvetenskaperna. Begreppet handlar om att om utvecklingen styrt in på en bana kommer den att fortsätta på den genom minsta motståndets lag. Det kräver en större ansträngning att vända utvecklingen, och effekterna av den utveckling som varit sitter kvar i samhällsstrukturen länge framöver.

Vi människor önskar oss dock bort till att leva i drömvärldar fjärran från verkligheten. Israel har ända sedan sitt bildande varit uppbyggt kring antagandet att man på något sätt skulle kunna bli kvitt de där besvärliga palestinierna - eller “araberna” som de kallas för att upprätthålla illusionen att judarna var ett folk utan land som kom till ett land utan folk. En i grunden helt felaktig och farlig tanke som är orsaken till att Jerusalems busstation igår - mer än sextio år efter statens Israels bildande - såg ut som en militärbarack när alla de unga männen och kvinnorna i uniform med jättelika automatvapen skulle ut till sina posteringar.

Men palestinierna har sina egna path dependence-problem. Är det något israelerna varit bra på så är det att etablera “facts on the ground” genom att bomba och bulldozra byar och bygga bosättningar, vägar och murar som förändrar den verklighet alla tvingas leva i. Man kan drömma om att det skulle kunna vara annorlunda - att det nya landet hade byggts utifrån Martin Bubers humanitära sionism som utgick från att judarna var gäster i Palestina och måste leva i fred och samförstånd med sina grannar i ett gemensamt land - men så är det inte. Staten Israel finns och kommer inte att försvinna i en handvändning. Varje fungerande lösning i närtid kommer att kräva en kompromiss med den reellt existerande sionismen - en lösning som är bättre än nuläget men sämre än den vision om ett fritt, demokratiskt Palestina som det palestinska folket med rätta drömmer om.

I Sverige är vi många som skulle önska oss att trettio år av nyliberal utveckling bara kunde trolla bort sig själv och försvinna. En vällovlig tanke - men om man vill komma längre än att bara gräma sig och drömma sig tillbaka till vad som varit måste man ha en strategi för att hantera den nyliberala verklighet vi lever i. Folkhemsnostalgin är fin, men den innehåller ingen väg framåt. Jag tycker politiken ofta blir för personfixerad, men missförstå mig rätt om jag säger att vad vi behöver inte är en ny Olof Palme utan snarare en vänsterns Margaret Thatcher. Som kan stå upp för en konsekvent systemkritik av det nyliberala samhälle som skapats under dessa vansinnets år och föreslå praktiskt genomförbara strukturreformer för jämlikhet.

Häromdagen hamnade vi i en trafikstockning på en by-pass road på väg mot Jerusalem. Vi undrade vad som hänt, och så såg vi de lemlästade resterna av en flicka där vid refugen. Hur gärna vi då än hade velat vrida tillbaka klockan ett par minuter för att hindra flickan från att gå över den högtrafikerade vägen så kunde vi det inte. Det som har hänt har hänt - oavsett om det var fem miljoner år sen, fem år sen eller fem sekunder sen.

Vi är det förflutnas fångar. Vi måste lära oss att leva med det. Och hoppas, hoppas att våra misstag och vår känsla av otillräcklighet får oss att handla mer rätt nästa gång.

Från Tårarnas Kulle

2009-07-15T18:56:00.003+02:00

Jag har har haft en oerhört intensiv och känslofylld dag i norra Galiléen. Nedanstående text är ett smakprov inför den artikel jag sitter och skriver på. Den tidskrift eller kultursida som är intresserad av att publicera hela artikeln - som kommer att innehålla mer om allt det Ibrahim berättade om och också mer om den etniska rensningen i Palestina år 1948 - hör av er:

Det är varmt, men inte stekhett, där vi står och ser ut över norra Galiléens kullar och dalar. Några moln skymmer då och då den starka solen och vinden blåser friskt. Vi ser hela vägen bort till Libanon - till gränsbyn Marun al Ras som Hizbollah försvarade ända in i slutskedet av kriget med Israel 2006.

Vi hämtade upp Ibrahim Essa i den palestinska byn Jish ett par kilometer bort. Nu har han följt med oss in i det som nu är en israelisk nationalpark. Hit reser israeliska turistgrupper från när och fjärran för att njuta av lugnet och stillheten bland ruinerna. Informationsskyltarna ger intrycket av att vi befinner oss på en gammal hebreisk boplats. Vår guide har en helt annan historia att berätta.

När den israeliska armén kom till Ibrahim Essas hemby Kfor Bir’im den 24 november 1948 togs den emot med öppna armar. Byn samlades vid kyrkan, och erbjöd soldaterna mat och sovplatser. Byns äldste bjöd på den palestinska nationalspriten arak.

Efter tre dagar fick den då fjortonårige Ibrahim Essa och de andra byborna veta att de måste lämna Kfor Bir’im eftersom gränstrakten mot Libanon var tillfälligt osäker. De skulle få komma tillbaka efter femton dagar. Men så blev det inte. Invånarna i Kfor Bir’im fråntogs sin jord och allt de ägde, och kom att leva som flyktingar i den närbelägna byn Jish.

Byborna drog sitt fall inför rätta. När domstolen beslutat att övertagandet av byn var lagvidrig tågade de tillsammans för att ta tillbaka det som rättmätigen var deras. Men militären stoppade dem på vägen, tvingade in dem i bussar och dumpade av trubbelmakarna vid gränsen till Västbanken. Efter två månaders mödosam vandring mitt i vintern, via Amman, Damaskus och Beirut, lyckades byborna ta sig tillbaka till Jish genom att smyga sig under gränsstängslet i skydd av natten.

Nu inleddes en långdragen rättslig strid, som slutade med att den israeliska högsta domstolen 1952 bekräftade att deporteringen av invånarna i Kfor Bir’im stred mot lagen. Under tiden hankade byborna sig fram som tiggare och genom att göra diverse småjobb. De hade berövats det land som tidigare hade gett dem rikliga skördar av spannmål, oliver och allehanda frukter.

Men segern i domstolarna kom inte att spela någon roll i slutändan. Militären förhalade processen med att återlämna marken, och i september 1953 skickades flygvapnet in för att lösa problemet Kfor Bir’im. Byborna samlades på det som senare har fått namnet Tårarnas kulle och stod maktlösa medan deras hemby demolerades - först genom bombning från luften och sedan genom att de hus som klarat attackerna sprängdes med dynamit. Deras hemby hade förvandlats till ruiner, och på de omfattande marker som en gång tillhört byn byggdes kibbutzen Ber’am och den israeliska bosättningen Dovev upp.

Till dig som blev kvar

2009-07-13T07:05:00.004+02:00

Jag är nu färdig med Jaffa och styr norrut. Här kommer ytterligare ett försök att bearbeta allt jag upplevde i Jerusalem, tillägnad dig som blev kvar:

Jag gjorde vad du inte kunde
jag tog mitt pick och pack
tog en sherut till Tel Aviv
och blev skrivande turist.

Den långe blonde killen
som sitter med sin laptop
sover på taket
badar och läser
och överskattar sin tålighet
mot den subtropiska solen
sticker inte ut
mot andra vandrarhemsgäster.

Religionsstuderande danskar
på resa genom det heliga landet i en månad.
En halv busslast amerikaner,
en turistguide-författare,
de obligatoriska australiensarna.

Två yngre män
sitter ensamma
tittar länge rakt framför sig.

Ryssen
vars släktingar dog i koncentrationslägren
saknar bevis
får inte bli israel.
Tysken
steg upp till Israel härom året
tog värvning
tjänstgör vid checkpointen
till Ramallah
promenerar runt vandrarhemmet
med ett maskingevär
bekänner hur tvivlen växer
på det meningsfulla
i det till synes ändlösa kriget.

Jag tänker på vad som hänt
om du följt med.
Hade du ens
släppts in genom porten
till detta vandrarhem
som bekänner sig till värderingar
om fred, samförstånd och jämlikhet?
Hade du liksom jag
kunnat röra dig fritt på gatorna
som en turist vilken som helst?

Du hade blivit som Jaffas palestinier
andra klassens medborgare
tolererade
så länge de inte sticker upp
protesterar
börjar vifta med palestinska flaggor.

I det gamla Jaffa
har man rensat upp i slummen
renoverat,
snyggat upp
och på köpet
gjort staden judisk.

Hade du följt med mig hit
sex mil från ditt hem
hade de tittat snett på dig
min rörelsefrihet
större än din
i ditt hemland.

Du blev kvar i Jerusalem
kvar i medinan
i myllret
bland människor du känner
vänner sen barndomen
från familjer som levt i staden
i åtta hundra år
och mer.

Du grillar med dina vänner
ljumma sommarnätter
på hustaken
intill al-Aqsa
någon börjar sjunga en sång
en annan tar fram en trumma
några börjar dansa
du insuper röken från vattenpipan
ser på stjärnorna ovanför
du lever
du är här
i Jerusalem
staden i ditt hjärta.

Men ditt folks drömmar
om ett liv här
kolliderar med andras drömmar
som vill bygga Det Nya Jerusalem
bokstavligen
enligt skrifterna
inte enligt William Blake
och otåligt väntar på den dag du ger upp.

Då de kan bilda Old Jerusalem Development Group
rensa upp i droger och kriminalitet
och få väck palestinierna på samma gång.

De vill få bort dig
skrämma dig
förnedra dig.

Våldet
ständigt närvarande
i israelernas turistbutiker
säljer de t-shirts med motiv
Guns N Moses
UZI - how to win way in Israel
Super Jew
America don’t you worry - Israel is behind you

Människors paniska rädsla för varandra
det lågintensiva kriget
klaustrofobin
den eviga väntan
på oklart vad
ger sig på våra psyken
ingen är oberörd.

Jag ska erkänna
det var en befrielse
att lämna
Jerusalem.

Men Jerusalem kommer tillbaka till mig
envist
för Jerusalem ville åt mig
ville ha mig levande.

Jag tänker på
hur två månader på ockuperat område
etsade sig fast i min vän
hur ockupationens maror
red varje natt.

Jag tänker på dig
som lever i det
hur påverkar det dig
att leva
i rädslans huvudstad?

Jag hade svårt att sova i Jerusalem
längtade hem
ville avbryta min resa genom Mellanöstern
innan den ens börjat.
Projicerade hemlängtan
blev patetisk
gjorde misstag
fick hjärnsläpp.

Klarade mig lindrigt undan.
Flydde i tid
kunde fly.
För dig
som inte känner
något annat hem
är det annorlunda.

När allt är politik

2009-07-10T20:50:00.002+02:00

Min palestinska svit fortsätter:

Fredag.
Solen sänker sig över Jaffa.
Butikerna har stängt för länge sedan.
På tvärgatan intill är gatufesten över
där helgen firats in till technotoner
och champagnesprut
i trettiogradig sommarvärme.
Shabbat shalom.

Står på Yefet street
utanför Abulafia Bakery
ska beställa en toast.

Den ser riktigt bra ut
cream cheese, ägg, paprika, oliver och riven ost
i ett gott nybakat bröd
- men så hör jag mitt namn ropas på gatan;
Vem här vet vad jag heter?

Vandrarhemsföreståndaren
som jag snackade på telefon med i morse
och visade min sovplats i eftermiddags
stannar sin cykel
och agerar turistguide.

Han frågar om jag redan beställt,
jag säger nej,
han säger att stället på andra sidan gatan är mycket bättre.

Jag är turist på ett nytt ställe
och har just fått ett tips
från en kille med lokalkännedom.
Ändå struntar jag i rådet.

Jag gjorde rätt.
Toasten var fantastisk
och google håller med;
Fina recensioner i mattidningarna

Men det var inte för maten jag stannade kvar hos Abulafia Bakery.

Och det var inte därför han stannade sin cykel på väg hem för shabbat.

Jag valde det palestinska stället.
Han ville gynna den judiska konkurrenten.

Allt är politik
lärde jag mig på ungdomsförbundskurserna
ingenstans är det mer sant än här.

I det här landet är konflikten ständigt närvarande
men den tar olika former.
Jaffa är ovanligt.
Inte ockuperad mark
inte tale of two cities
blandad befolkning,
kors i taket.
Judiska israeler och palestinier badar bredvid varandra på stranden
bor intill varandra
utan våldets ständiga närvaro.
Jaffa är som Jerusalems gamla stad
men utan maskingevären.

I Jerusalem är gatusopning politik.
Vackra välputsade gatstenar i Gamla stans judiska kvarter
gå ett par meter
in i det muslimska kvarteret
och smutset är djupt ingrott.

Bostadsbyggen och järnvägar
på ockuperad mark
stadsplanering för successiv land grab.

I Jaffa uttrycks det i en viskning;
Handla inte av araberna.

Google berättar mer
under andra intifadan attackerades Abulafia Bakery
av en judisk mobb
veckorna efter att Sharon klivit in i al-Aqsas haram.

Flashbacks från historiens skräpkammare
flimrar fram för mina ögon.
Jag hejdar mig från att uttrycka dem
i skrift.

På vandrarhemmet surrar fläkten
på väggen hänger Theodor Herlzs porträtt
intill en karta över Israel
som det såg ut innan freden med Egypten
ändlösa mil av Sinaiöken.

Bakom mig hör jag böneutroparen
i Mahmudiye-moskén
det gröna ljuset i den höga minareten
skiner i havsutsikten
Gud är stor
i ändlösa variationer
kallar till nattbönen.

Allt är politik.

Tankar i Jaffa

2009-07-10T17:01:00.002+02:00

Utbildningen är nu över, och jag har nu lite ledigt och ser mig omkring i regionen. Har just kommit till Jaffa och försökt bearbeta mina kluvna känslor för stället:

När jag sitter på ett tak i Jaffa
i skuggan
för att skydda min dödahavssolbrända hy
och känner havsbrisen smeka mig,
när jag ser ut över Medelhavets blågröna vatten
bak det ottomanska klocktornet
frågar jag mig själv;
kan jag älska det här?

När jag vet att den palestinska staden Jaffa
etniskt rensats
och att det bara är en liten spillra kvar
som fortfarande ser den imponerande havsfrontsmoskén
som sin egen religiösa byggnad.

När jag vet att det underbara vandrarhemmet,
på vars tak jag ska sova i natt,
där glada kletzmertoner ljuder medan jag sitter i solstolen,
med största sannolikhet tillhört någon annan
som flydde i panik i maj 1948
i rädsla för att utsättas för samma öde
som invånarna i Deir Yassin.

Irgun och Sternligan
känns långt borta
när segelbåtarna glider fram
utanför skyskraporna i Tel Aviv
men frågan pockar på ett svar;
kan jag älska detta?

För frågan är inte teoretisk.

Flyktingarna, deras barn och barnbarn får inte flytta hit.
Det får däremot alla med en judisk mormor
oavsett var de bor i världen.

De som lever under militär ockupation
i Hebron, Nablus, Ramallah, Betlehem, Gaza och Jenin
får inte besöka Jaffa utan specialtillstånd
än mindre bosätta sig här.
De är fast i sina gigantiska utomhusfängelser
kallade Gaza och Västbanken
under ständig kontroll av en militariserad stat
utan medborgarskap
utan rättigheter.
Samtidigt som staten Israel
bygger stora städer
på ockuperad mark
i syfte att helt ta över Jerusalem
och reducera de palestinska områdena
till enklaver kontrollerade av bantustanhövdingar.

Jag skulle vilja säga som Axel Danielsson,
när han frågade sig om en socialist kan älska den stjärnklara natten
när de hungrande fryser ihjäl under den.
Danielsson älskade forsars brus
trots att det var de rika förunnat att fiska laxöring
liksom han älskade kvinnan i sina drömmar
som han en dag hoppades få hålla i sin famn.

För visst drömmer jag om den dag Muhammed, Mariam, Yusuf och Leyla,
uppvuxna i Betlehem, Khan Younis, Shatila eller Rosengård,
får leva sina liv i Jaffa,
sida vid sida med stadens nya majoritetsbefolkning,
förbrödras på stadens caféer och barer,
och skratta åt tiden då de var varandras värsta fiender,
men den dagen tycks inte komma.

Jaffa ligger i en apartheidstat
därför känns det inte bekvämt
hur fantastiskt här än är.

De människor jag möter
har tjänat med maskingevär i två eller tre år
i den väldiga våldsmaskin
som krävs för att upprätthålla
en ockupation som står i bjärt kontrast
till lugnet på taket i Jaffa.

Så länge människor lever sina liv utan hopp,
mindre än sex mil härifrån,
förtryckta av den stat jag befinner mig i,
och så länge situationen gör människor så desperata
att de är beredda att spränga sig själva i en buss,
är fascinationen uppblandad med äckel.

Jerusalem - rädslans huvudstad

2009-07-08T00:28:00.002+02:00

Ett annat försök att sammanfatta lite intryck från Jerusalem:

Jerusalem är inte en stad
det är en krigszon
maskingevären avslöjar människors rädsla för varandra

Ansedd som huvudstad av två nationer
men i själva verket huvudstad för en, odelad nation
Rädslans nation

Den finns i ögonen på varje Jerusalembo
den illa dolda rädslan för Den Andre

Bosättaren
går uppför trappan till lägenheten med blicken åt annat håll och två säkerhetsvakter i släptåg
väl medveten om att det bara är våld och hot om våld som skyddar honom
då han valt att leva sitt liv som ockupant

Jag ser rädslan i ögonen på Ahmed
som kallats till domstol med hot om sex månaders fängelse
för att han för fyra år sedan ansvarade för en barngrupp där några spontant utropat “Hizbollah”

I en stad där historien lever
varje gatsten skriker ut politiska budskap

Där framtiden finns
i drömmarna om ett annat liv
utan ockupation
eller utan palestinier

Men där nuet inte finns
annat än som en förlängning av historien
eller som en väntan på framtiden

Varje sekund i denna stad interagerar ockupanter och ockuperade
ändå agerar de som att Den Andre inte finns
Två parallella verkligheter
En israelisk, en palestinsk

Att ignorera
är också ett sätt att kommunicera

De ockuperade ignorerar ockupationssoldaterna
säger de att de är här
tänker vara kvar här
att de inte bryts ned
Barnen leker med sina vänner på gatan
ger inte ockupationsmakten rätt.

Vi flytt’ int’
vi ger inte upp
varje dag de ockuperade är kvar
en seger

Ockupationen
ett mentalt fängelse
också för ockupanten
ett mentalt getto.

Jag ser inte ett leende hos någon israel i Jerusalems gamla stad
Inte hos soldaterna
Inte hos de ortodoxa
Inte hos bosättarna

Sammanbitet
tunnelseende
går de i väntan på dagen
då de slipper möta de ockuperades blickar

Ockupanten ser på den ockuperade
genom linsen i en övervakningskamera

Jag går in i Israel
Tjugo meter ned för en trappa
ner till en shoppingarkad
in i en annan värld

I västra Jerusalem finns två saker jag hittills inte sett
leende israeler
och kvinnliga israeler

Kväll i Jerusalem
grillkväll på ett hustak
under himlen
ett stenkast från Klagomuren

Ungdomar sjunger, trummar, skrattar
timme efter timme
energin tycks aldrig ta slut
livet är en evig virvlande dans
i krigszonens epicentrum

Vid Jaffa Gate

2009-07-06T19:37:00.001+02:00

Jag sitter och skriver dessa rader vid Jaffa Gate i Jerusalem. Vi bor på samma hotell som Selma Lagerlöf gjorde när hon och Sophie Elkan reste hit för att göra research inför boken om de Nåsbönder som bröt upp och bosatte sig i Det Heliga Landet. Gulnade artiklar ur svenska tidningar pryder väggarna utanför rummet där de vistades - tidningar som dock inte berättar om den kärleksaffär mellan Lagerlöf och Elkan som vi som såg julhelgens filmer om Selma är väl medvetna om.

Jag och mina kolleger Adnan Bozkurt och Therese Willstedt tillbringar dagarna i Jerusalems gamla stad. Jag är här med ett projekt som bedrivs av ABF Botkyrka-Salem och Olof Palmes Internationella Centrum - ett projekt för att stödja verksamhetsutvecklingen i Old City Youth Association som kanske närmast kan liknas med ett lokalt Unga Örnar för den palestinska befolkningen. I det som tidigare var Al Aqsa-moskéns stall - en tusen år gammal lokal - bedrivs numera många olika verksamheter såsom exempelvis dans, drama och data. Under de kommande veckorna genomförs ett barnläger.

Min roll här är att vara med och leda en ungdomsledarutbildning. Det är inte helt lätt - ungdomarna som är organisationens framtida ledare påverkas av såväl en starkt patriarkal samhällsstruktur som av den press och stress som den israeliska ockupationen vållar. Vi handledare måste därför jobba väldigt mycket med att se till att de arbetsformer vi väljer fungerar bra för en grupp hyperaktiva tonåringar. Vi gör värderingsövningar, låter dem göra samarbetsövningar med Lego och låter dramagruppen illustrera de fem härskarteknikerna med en specialgjord pjäs.

Det funkar inte heller att komma från väst och “berätta hur det är” - vi arbetar väldigt mycket med att plocka fram de goda idéer som redan finns hos kursdeltagarna. När vi ska fastställa vad som kännetecknar en bra ledare är det deltagarna som plockar fram de viktigaste kännetecknen och förhandlar med varandra om vilka som är viktigast. Kort sagt - alla folkbildarerfarenheter måste fram.

Jerusalem är en otrolig stad på så många sätt. Myllret, människorna, livet. Varje gatsten du kliver på är så fylld av mångtusenårig historia - och av en ständigt pågående kamp i nutid.
Jerusalem är Mellanösternkonfliktens kärnfråga. Den andra intifadan handlade om Jerusalem, liksom den storskaliga bosättarpolitiken som skapar en ring av israeliska förstäder öster om staden som isolerar det palestinierna ser som sin självklara huvudstad från övriga delar av Västbanken. Också i själva Gamla Stan pågår denna strid, där bosättare tar över steg för steg, lägenhet för lägenhet. Ovanför Old City Youth Association, mitt i Gamla Stans muslimska kvarter, bor numera två bosättarfamiljer som rör sig in och ut med hjälp av inhyrda ryska säkerhetsvakter. Ariel Sharon, Israels tidigare premiärminister, har tagit över ett hus som ligger mellan Damaskusporten och Via Dolorosa.

Jerusalem är platsen för en långsam men obönhörlig etnisk rensning. Målet är tydligt uttalat från kommunledningen - staden ska ha en stark judisk majoritet och den palestinska befolkningen ska reduceras kraftigt. Medlen varierar, men inte minst använder man sig av planeringsinstrumentet för att förhindra palestinska familjer från att bygga om och bygga ut sina hus. Familjerna växer, men husen tillåts inte växa med dem. Palestinsk nybyggnation stoppas, medan man bygger för högtryck för israeler. Just nu byggs en spårlinje som ska förbinda centrala Jerusalem med israeliska bosättningar på Västbanken - en linje som ska köras av Veolia som för närvarande också kör Stockholms tunnelbana.

Utbildningen befinner sig nu i halvtid. Vi vet ännu inte om vi ska lyckas med att göra något bestående intryck genom denna utbildning, men arbetet med att bygga upp ett starkt palestinskt civilt samhälle i Jerusalem känns oerhört meningsfullt. Viktigt för de palestinska barn och ungdomar som får ett bättre liv med hjälp av detta, liksom för arbetet för en rättvis fred i regionen i stort..

Almedalsseminarium om privatiseringar

2009-06-12T10:54:00.004+02:00

Jag insåg till min förskräckelse idag att Almedalsprogrammet är stängt för nyregistrerade arrangemang. Så slarviga och upptagna jag har missat att få dit årets grej under Almedalsveckan. Så då får vi marknadsföra på andra sätt i stället:

30/6 2009, 13:00 - 16:00 Almedalsbiblioteket, Cramérgatan 5, "Cramérsalen"

Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden

Vilka är drivkrafterna bakom privatiseringsvågen? Vilka är vinnarna - medborgarna eller den transnationella privatiseringsindustri som gör vinst på människors behov? Hur ser det privatiserade samhället ut? Och vilka alternativ finns? Diskussion utifrån nyutkommen bok.

Den gemensamma välfärden privatiseras – i allt snabbare takt och med allt mer raffinerade metoder. Privatiseringarna löper idag per automatik, lagstadgade och skattefinansierade, inlindade i nyspråk om valfrihet och mångfald. Det mesta står på spel: vård, skola, omsorg, bostäder, statlig verksamhet och infrastruktur.

Sälj hela skiten! är en berättelse om privatiseringsvågen, dess drivkrafter och konsekvenser. Om den stora omvandling som blir synlig när alla privatiseringar läggs samman. Ett tudelat system tar form, där några kan välja välfärd de luxe, medan andra får hålla till godo med en luggsliten offentlig sektor. Men utvecklingen är inte ödesbunden. Det går att stoppa privatiseringsvågen. Och det finns alternativ.

Bokens författare Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson och Kent Werne inleder. Därefter bidrar ett antal fackligt och politiskt engagerade personer med inspel kring hur kampen mot privatiseringarna kan föras.

Varmt välkommen - och hjälp gärna till att sprida infot. Och du som inte hunnit läsa boken än - beställ den här. Boken har också en egen blogg - klicka in!

Är inte alla väljare lika mycket värda?

2009-06-09T09:02:00.002+02:00

I gårdagens inlägg beskrev jag hur det socialdemokratiska EU-valresultatet var summan av två motstridiga trender som råkade bli lika starka. Det kan beskrivas i geografiska termer, men jag tror att det är mer relevant att beskriva det i sociala termer eftersom man tydligt kan se hur olika bostadsområden i exempelvis min hemstad Uppsala rör sig åt diametralt olika håll.

Min preliminära slutsats är att socialdemokraterna gick fram bland arbetare medan vi förlorade bland tjänstemän. Uppgången bland arbetare blev precis lika stark som nedgången bland tjänstemän.

I den spirande eftervalsdebatten påstår många förståsigpåare och många stockholmsbaserade bloggare att valet är en katastrof för (S) därför att vi var fjärde största parti i Stockholm. Visst, det är dåligt att det är så och inte minst är det illavarslande inför kommande kommun- och landstingsval där, men ibland finns det anstrykningar till elitism i dessa kommentarer. Som att en röst i Stockholm skulle vara mer värd än en röst i Umeå, Jönköping eller Borlänge för att ta tre exempel på orter där Socialdemokraterna går framåt. Eller som att en röst på Söder är mer värd än en röst i Rinkeby eller Botkyrka - två andra områden där socialdemokratin gick fram.

I en kommentar till mitt förra inlägg kallades de delar av Sverige där socialdemokratin står stark för "förlorar-Sverige". Det är en kul retorisk figur, men den glömmer bort att socialdemokratins själva existensberättigande är att organisera dem som förlorar på det ojämlika samhälle vi lever i. Och de kraftiga nedgångar många socialdemokratiska partier runt omkring i Europa drabbades av i detta val hängde samman med att man inte lyckades vinna förtroendet hos dessa "förlorare". Labour fick färre väljare än de konservativa i det annars oerhört stabila arbetarpartifästet Wales. De franska socialisterna fick 16 procent av rösterna, i Nederländerna vann ett kryptofascististiskt parti på arbetarpartiets bekostnad.

Jag är övertygad om att den starkt fackligt präglade socialdemokratiska kampanjen hjälpte till att hålla Sverigedemokraterna utanför EU-parlamentet. Den socialdemokratiska kampanjen tog upp de frågor om lönedumpning och kollektivavtal som oroar stora arbetargrupper på ett mycket seriöst sätt. Det var den fråga som bet, som fungerade när vi var ute och träffade väljarna i deras bostadsområden.

Samtidigt ligger det en viktig sanning i talet om socialdemokratins bekymmer. För ingenstans i Europa lyckades socialdemokratin vinna stödet hos den unga urbana medelklassen. Jag tror huvudorsaken till det är att vi inte lyckades leverera en slagkraftig framtidsvision för hur vi vill föra Europa ur kriserna. Att halvera ungdomsarbetslösheten till år 2015 är en bra målsättning, men inget som fångar människors hjärtan.

Socialdemokratin är förvaltandets fångar, fast i tvångstankar om absolut budgetdisciplin, skatteskräck och att konkurrensutsättning kanske ändå kan vara bra ibland. Vi är så rädda för att någon stans någon gång tänka outside the box så att vi blir fullständigt handlingsförlamade när handling är det som krävs. Vi är så rädda för att vara sossar att vi inte vågar säga vad hjärtat bjuder, vi blir småtrista grå förvaltare utan idéer. Det räcker för att behålla dem som behöver socialdemokratin som mest, för att ens kunna klara sig i ett allt mer rovgirigt konkurrenssamhälle. Men det räcker inte för att fånga de unga, de vars hjärtan stormar.

Alla väljare är lika mycket värda. Därför går det inte att beskriva söndagens val som en katastrof. Men det är ytterligare en bekräftelse på att det krävs mer för att vi ska kunna vinna 2010. Förnyelsen måste fortsätta - men det blir nu också allt viktigare att mejsla ut vad denna förnyelse innebär. Så som Sverige ser ut och så som svensk socialdemokrati fungerar kan denna förnyelse bara fungera om den bygger på de klassiska värderingar och idéer som varit framgångsrika för svensk arbetarrörelse i mer än hundra år.

Klassröstandet ökar

2009-06-08T07:42:00.007+02:00

Det finns anledning till stor oro för den europeiska utvecklingen. Högerkonservativa krafter blir allt starkare, och det sociala Europa rör sig allt längre bort. Kryptofascister och uttalade fascister får allt större väljarstöd. Utvecklingen borde skrämma oss alla.

Trots detta, tänkte jag i detta inlägg fokusera på den svenska ankdammen och på de socialdemokratiska valsiffrorna. Siffran 24,6 procent avspeglar nämligen en falsk stabilitet. Socialdemokraterna gjorde exakt samma valresultat som valet innan, men under ytan finns dramatiska rörelser. Två rörelser i helt olika riktningar har påverkat Socialdemokraternas valresultat, och de råkade i slutändan bli exakt lika starka.

I gårdagens val gick Socialdemokraterna kraftigt fram i skogslänen, och då särskilt i de fyra norrlandslänen. I Jämtland ökade partiet med 11 procentenheter, i Norrbotten med 9, i Västernorrland med dryga 7. Denna ökning skedde utan någon större ökning av valdeltagandet i den norra halvan av landet - det handlar med största sannolikhet om att partiet plockat väljare från Vänsterpartiet och Junilistan. I Västerbotten ökade socialdemokratin med 10 procentenheter trots att Sören Wibe lyckades öka Junilistans stöd - Vänsterpartiet tappade med 32 procentenheter utan Jonas Sjöstedt!

Men ökningen är inte isolerad till skogslänen. Socialdemokratin går framåt i de områden som drabbats hårt av industrikrisen, exempelvis i Västra Götalands län och i Jönköpings län. Partiet växer också i många arbetarstadsdelar i våra större städer - stadsdelar som drabbats hårt av utförsäkringskedjan, av de osynliga varslen av timvikarier och andra effekter av regeringens politik och av krisen.

Däremot går det inte alls bra för Socialdemokraterna i de delar av våra större städer där de mest synliga effekterna av krisen hittills varit sjunkande bolåneräntor. Socialdemokraterna blev fjärde största parti i Stockholm och tappade 4 procentenheter. I de flesta större städer - med landets största bruksort Göteborg som undantag - gick vi bakåt med mellan 2 och 5 procent.

Klassröstandet ökar. I skogslänen och i Uppsalas arbetarstadsdelar ligger valdeltagandet under 40 procent. I rika Norby i Uppsala röstar mer än 70 procent, medan det ligger på mindre än hälften i närliggande och fattiga Gottsunda. De politiska konsekvenserna är uppenbara. Om Socialdemokraterna har 45 procent i norra Gottsunda, får vi mindre än 10 procent i östra Norby. I norra Sunnersta, som också ligger ett stenkast bort, får Socialdemokraterna 5,5 procent.

I Uppsala valde vi att fokusera våra kampanjinsatser på just dessa arbetarstadsdelar. Vårt mål var kort sammanfattat att få de som röstar på oss i riksdagsvalen att också rösta på oss i EU-parlamentsvalet. Att döma av valstatistiken lyckades vi - vi höjde den socialdemokratiska mobiliseringen kraftigt. Det syns tydligt var vi gjorde stora insatser. Uppsala minskade mindre än Stockholm och Socialdemokraterna är fortfarande största EU-parti i vår kommun - till skillnad från hur det gick i det senaste kommunvalet där Moderaterna blev större. I många av de stadsdelar där vi kampanjade som mest fick vi en 50-procentig ökning av vårt röstetal, ibland mer än en 100-procentig ökning.

Min preliminära analys av socialdemokratins siffror är att två starka politiska strömmar löpte parallellt i detta val. Det ena var att socialdemokratiska EU-kritiker återvände till socialdemokratin. Socialdemokratin framstod som trovärdig i de frågor som berörde människor mest - frågor kring fackliga rättigheter och lönedumpning. Dessa frågor fungerade mycket bra för att övertyga och mobilisera väljare på arbetsplatser och i bostadsområden.

Denna väljarström är huvudorsaken till tillbakagången för Vänsterpartiet och Junilistan. Stora grupper i den svenska befolkningen tyckte att socialdemokratin hade en bra EU-politik och var beredda att ge Marita Ulvskog sitt förtroende. De EU-kritiska väljarnas flöde till socialdemokratin gynnades av att EMU-omröstningen inte var i färskt minne och att Lissabonfördraget var en icke-fråga under valrörelsen. Detta var ett resultat av Vänsterpartiet och Junilistans misslyckade kampanjer men också av ett mycket medvetet arbete av socialdemokratin för att neutralisera Junilistan genom EU-kritiska kandidater och ett EU-kritiskt budskap.

Samtidigt löpte en annan politisk ström som missgynnade socialdemokratin. Det var denna ström som bar Piratpartiet, men som också Miljöpartiet klarade av att haka på. Miljöpartiet var framgångsrika med att hoppa på denna trend, och framstod som ett fräscht framtidsalternativ som förenade klimatkamp och EU-kritik med att säga nej till att kriminalisera sin väljarkår. Socialdemokratin fick däremot ta ett politiskt straff för Bodströmsamhället, omvändelsen under galgen under slutdebatten räckte inte.

Visst är det en framgång i sig att ha motat tillbaka den väldigt negativa trend socialdemokratin befunnit sig i under det senaste halvåret, och det är bara opinionsmätningarnas tal om att 30 procent kunde vara möjligt som gör att folk hade ens tänkt sig att det skulle kunna bli annorlunda. Men det finns mycket att putsa på, både vad gäller budskap och organisation. Men det får bli ett annat inlägg.

Jag kryssar Anna Hedh för att fortsätta förnyelsen

2009-06-03T11:38:00.005+02:00

Socialdemokraterna ser ut att kunna gå framåt i årets EU-val, och kanske till och med passera den magiska 30-procentsgräns som partiet aldrig tidigare klarat av att nå upp till under de tre tidigare EU-valen. Detta trots det senaste halvårets alla diskussioner om vilka vi ska samarbeta med och inte, Mona Sahlins ledaregenskaper och bonusvillkoren i AMF:s styrelse. Mycket kan hända än, och allt hänger på vilka som sluter upp på valdagen, men det ser onekligen lovande ut.

Huvudorsaken till detta tror jag är att socialdemokraterna kommit en bra bit på vägen i att förnya sin EU-politik. Vi har gått från att vara ett parti uppdelat mellan EU-predikanter och EU-protestanter till att bli ett parti av EU-praktiker.

Orden jag använder ovan är inte mina egna, utan de användes av Marita Ulvskog i Ekots lördagsintervju för ganska precis ett år sedan. Som partisekreterare och sedermera huvudkandidat till Europaparlamentet har Ulvskog spelat en central roll i utarbetandet av den nya och framgångsrika linje partiet valt.

Vår vikarierande ombudsman i Uppsala arbetarekommun, Per Wikholm, har sammanfattat synsättet på ett mycket bra sätt. Han menar att ”vi ska inte försvara EU, vi ska inte förklara EU utan vi ska förändra EU”. Med andra ord - vi ska inte hamna i de klassiska fällorna att försvara dumma EU-beslut eller hamna i någon lång förklaring av olika institutioner och vem som beslutar vad. Vi ska lägga fram ett rött förändringsprogram för unionen, och koppla det till folks egen vardagsverklighet.

Man kan ha många synpunkter på den socialdemokratiska valkampanjen. Materialet har fokuserat för mycket på personer och för lite på politik, beskeden om vad som gäller gick ut till partidistrikt och arbetarekommuner väldigt sent och det är fortfarande en aning gåtfullt vad det här ”jobben främst” egentligen betyder i praktiken. Men ändå jag tycker ändå att de strategiska beslut partiledningen fattat inför detta val är helt riktiga.

Först och främst har partiet tagit tillvara den vrede som finns inom fackföreningsrörelsen – mot lönedumpningen inom EU och mot regeringens krigföring mot de fackliga rättigheterna. Ilskan uttrycks allra bäst i Transports fantastiska valbroschyr ”Ut med domarn” med en framsidesbild där en EU-domare trycker ner en arbetare. Man kan ha synpunkter på att det är mycket metallare på listan och få andra och att ännu mer energi hade kunnat läggas ner på att sy ihop partiet och fackföreningsrörelsens kampanjer, men sak samma. Jag vågar säga att det är första gången som facken på allvar är på fötter i en EU-valrörelse, och det gör hela skillnaden.

För det andra har partiet valt att göra detta till en vanlig valrörelse som handlar om vanliga frågor. I stället för att göra det här till en ny folkomröstning om EU-medlemskapet, EMU eller Lissabonfördraget så har socialdemokratin fokuserat på ”fler jobb, grönare jobb och bättre jobb”. Med andra ord – full sysselsättning, klimatet och kampen mot lönedumpning. Särskilt i den sista av dessa tre frågor finns en tydlig konflikt med högern i EU och på hemmaplan. Det hela har konkretiserats i förslag till ändringar i utstationeringsdirektivet och i besked att de rödgröna i hela EU röstar nej till varje kommission som inte är beredd att stoppa lönedumpningen. Det är frågor som är lätt att göra begripliga på en halv minut i en dörröppning eller vid en valstuga – ska alla som jobbar i Sverige få anständiga löner eller ska det vara fältet fritt för att dumpa löner?

Och för det tredje har partiet tagit tydligt ställning för en folkrörelsekampanj. Ibrahim Baylan gjorde en poäng av att vi inte vill köpa tv-reklam utan att vi träffar folk i vardagen i stället. Nu har partiet inte helt och hållet dissat reklam i etermedier – jag har själv hört Mona Sahlins röst i reklamspottar på Spotify – men socialdemokratin har insett att som de inbördes ekonomiska styrkeförhållandena ser ut mellan partierna har vi allt att vinna på att bedriva valrörelse på arbetsplatser, i bostadsområden och på gator och torg i stället. Dessutom är det mest äldre människor som ser på tv nu för tiden – de yngre väljargrupper som nu i allt större skaror röstar socialdemokratiskt har alltmer övergått till datorn…

I denna valrörelse har partiet fortsatt utveckla det nygamla arbetssättet i en valrörelse att knacka dörr. En metod som fått en renässans tack vare inflytandet från brittiska och inte minst amerikanska valrörelser. Partiledningen har skickat ut budskapet att vi ska fokusera på prioriterade målgrupper – här i Uppsala har vi i stället helt och hållet satsat på att få de väljare som i normala fall röstar (s) att gå ut och rösta i detta val också – vi får se vad som blir mest framgångsrikt. Socialdemokraterna i Uppsala fokuserar sin valrörelse på områden som Gottsunda, Valsätra, Sävja, Stenhagen, Kvarngärdet, Gränby, Löten, Nyby, Storvreta, Björklinge med flera - områden där vi vet att många av våra sympatisörer inte röstar alls i EU-valen.

Det arbete som lagts ner på att förnya den socialdemokratiska EU-politiken förtjänar att belönas. Därför kan jag med lätt hjärta rösta socialdemokratiskt på söndag. Och jag tänker kryssa Anna Hedh.

I förra valrörelsen ledde jag Annas kampanj till EU-parlamentet. Jag arbetade mer än heltid utan betalning i flera månader under våren 2004 för att jag tyckte att det var oerhört viktigt att den majoritet av de socialdemokratiska väljarna som röstat nej till EMU fanns representerade i Bryssel. Såväl Anna, jag och de andra som stödde kampanjen fick ta hårda smällar för vårt engagemang. Kampanjen var verkligen inte populär inom stora delar av partiapparaten, och blev på flera platser direkt motarbetad.

Idag är tiderna annorlunda. Vaxholmsdomen och den europeiska högerns alltmer omaskerade försök att slå sönder vad som finns kvar av fackliga rättigheter gör att den kritiska inställning som vissa då såg som extrem steg för steg kommit att bli common sense inom partiet. Den balanserade inställning Anna Hedh hela tiden stått för – att makten bör ligga där demokratin är som starkast och att EU ska fokusera på de frågor som verkligen är gränsöverskridande – har vunnit allt mer genomslag och präglar exempelvis partiets hållning i den så centrala frågan om kollektivavtal och lönedumpning. Svenska löner och arbetsvillkor ska bestämmas i Sverige – de ska inte EU-anpassas neråt genom någon sorts harmonisering utan i stället ska vi stödja ekonomisk utveckling och fackligt arbete i Öst- och Centraleuropa för att förbättra deras villkor. Gärna minimivillkor, men nej tack till harmonisering.

Jag gillar Anna Hedh för att hon är äkta. Hon är inte något påklistrat, stajlat, fokusgruppat. Hon är sig själv, en trebarnsmorsa från Mörbylånga som engagerat sig politiskt för att hon vill förändra världen. Hon trivs i de vanliga samtalen med vanligt folk.

Samtidigt har Anna vuxit något oerhört under de senaste fem åren. Då, 2004, var hon outsidern, den som katten släpat in med noll och ingen acceptans inom gruppen. Den position hon vunnit steg för steg är inget hon fått av sig självt, utan något hon kämpat sig till. Och detta utan att ge avkall på sina uppfattningar – som ensam bland drygt tvåhundra ledamöter i socialistgruppen röstade hon nej till såväl EU-konstitutionen som Lissabonfördraget. Inte bara en utan många gånger. Hon har stått rakryggad genom många hårda fajter i vad en vän till mig häromdagen beskrev som att ”grupptrycket i de där miljöerna lär ju vara tjugo gånger värre än på vilken högstadieskola som helst”.

Idag är Anna Hedh en av de mest erfarna socialdemokratiska EU-parlamentarikerna. Hon har arbetat med några av de tuffaste frågor man kan arbeta med inom EU – de inre marknadsfrågorna. Hon har tagit många strider med industriföreträdare som kämpat för att få behålla den avreglerade marknad som blivit resultatet av EU-anpassningen. Särskilt har hon slitit för att den vinsthungriga multinationella industri som tillverkar de leksaker våra barn leker med inte får vara farliga och hälsovådliga – en fråga som är långtifrån så självklar som den kan verka.

Anna Hedh har klarat av den viktiga balansgången – att å ena sidan säga nej till att flytta över mer makt till Bryssel men att å andra sidan se till att driva en stark socialdemokratisk linje när det gäller de frågor som faktiskt avgörs i Bryssel. Det är den EU-praktiska linjen, som bygger på en grundläggande skepsis mot maktöverföring till institutioner med svag eller ingen demokratisk förankring men också vågar ta strid för att reglera den inre marknaden och därmed ta strid mot mäktiga industriintressen. En strid som handlar om en kombination av att försvara enskilda länders rätt att ha en hårdare reglering och miniminivåer som lyfter upp golvet och minskar möjligheterna till dumpning av standarder.

Anna Hedhs kampanjarbete under våren har varit imponerande. Hon har arbetat stenhårt i Småland och Södra Älvsborg där hon har en stark förankring och ett starkt lokalt stöd, men har även gjort stora insatser i fackliga grupper över hela landet och i starkt EU-kritiska fästen som Dalarna och Jämtland. Just nu kuskar hon landet runt för att mobilisera än fler väljare till socialdemokratin. Hon har en imponerande samling socialdemokratiska politiker och profiler bakom sig, liksom en hel rad ledarskribenter på s-tidningar. Anna har ett starkt stöd inom nykterhetsrörelsen för sitt engagemang för en solidarisk alkoholpolitik – en strid som till stora delar förs i Bryssel nu för tiden. Och många stödjer Anna Hedh på de mest oväntade ställen – personer som imponerats av hennes arbete och engagemang.

Jag vill att Anna ska bli omvald för att jag är övertygad om att hon behövs i den socialdemokratiska gruppen nere i Bryssel. Hon behövs därför hon har stått för en balanserad hållning under de gångna fem åren, och därför att jag vet att hon kommer att kunna arbeta ännu bättre med en annorlunda sammansättning på gruppen där hon accepteras fullt ut för vem hon är och vad hon står för.

Med Marita Ulvskog som ledare kommer den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet att bli EU-praktiker i större utsträckning än idag, och därmed bättre representera den uppfattning som delas av de allra flesta svenska socialdemokrater. Men Marita Ulvskog kan inte göra detta själv. Hon behöver stöd i gruppen för den förnyelselinje som ser ut att kunna ge en socialdemokratisk seger i EU-valet. Jag vet att Anna Hedh kan stå upp för det.

Bakläxa till Kulturutredningen

2009-05-14T14:24:00.002+02:00

Kulturnämnden i Uppsala kommun har nu tagit ställning till Kulturutredningens betänkande. För att sammanfatta svaret i en mening kan man säga att vi ger utredningen bakläxa.

Som jag skrivit tidigare, så har jag en hel del synpunkter på förslaget och på vad vi skulle behöva i stället. Och som min parti- och nämndkollega Enn Kokk redan berättat så delas många av dessa synpunkter också av den borgerliga gruppen i nämnden. Hanteringen av denna remisstext handlar om politik på riktigt, fjärran från schablonbilder och löpsedelsrubriker.

Kulturnämnden ordnade en hearing ganska snart efter att utredningen kommit, och samlade in synpunkter från många delar av det professionella kulturlivet i Uppsala. Jag och nämndens ordförande Jan-Erik Wikström (Fp) deltog tillsammans med kontoret på en remisskonferens i Borlänge där vi fick del av ytterligare fler synpunkter. Det hela har diskuterats i partigrupperna och i presidiet, och en första text togs fram av kulturkontoret. Den borgerliga gruppen hade synpunkter på förslaget, och texten skrevs om och skärptes på många punkter. Så fick vi i oppositionen del av förslaget, och kom med ändringsförslag utifrån vår diskussion. Slutligen arbetades texten om igen av Bertil Norbelie (M). På mötet återstod två frågor som vi fortfarande inte hittat varandra i - synen på den så kallade portalparagrafen i de kulturpolitiska målen och synen på målet att kulturpolitiken ska "motverka kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet". På den senare punkten lyckades vi möta varandra på halva vägen i nämnden, medan den första frågan gick till votering där oppositionen naturligtvis drog det kortaste strået och skrev ett särskilt yttrande.

Vad är det då för remissyttrande vi är (nästan) överens om? På alla centrala punkter motsätter vi oss utredningens förslag. Vi ger bakläxa till portföljmodell och huvuddelen av den stora ommöbleringen bland myndigheter på kulturens område. Vi vill ha kvar kvalitetskriteriet och kräver riktiga reformer vad gäller kultur för barn och unga.

Kulturutredningens förslag är baserat på en grundläggande premiss - ingenting får kosta pengar. Utredningen har därför försökt koka soppa på en spik och föreslå mer pang för befintliga pengar, men den uppenbara risken är att myndighetsomläggningarna för lång tid framöver i stället skulle innebära ökade kostnader. Portföljmodellen innebär en överhängande risk för såväl mer byråkrati som att kulturpolitiska mål kommer att underordnas andra närings- och regionalpolitiska syften.

Jag tycker det känns bra att kunna anta ett så pass skarpt formulerat och bra förslag till svar på Kulturutredningen.

Röda tal, grå vågor, blå vågor

2009-05-03T10:30:00.004+02:00

Första maj i Uppsala var en fantastisk upplevelse. Solen lyste över oss demonstranter när vi ropade såväl gamla trotjänare bland slagord som purfärska slagord i stil med "Största varslen sen Hedenhös - gör regeringen arbetslös", "Ropen skalla på gator och torg - mer till kommunen/skolan/vården från Anders Borg" och "Varsla Littorin - rösta med Sahlin". Mötet på Vaksala torg var jättebra, med Rikard Wolff som den stora stjärnan med ett mycket personligt och mycket politiskt tal. Och så hade vi fest på Flustret efteråt med god mat, en bra trubadur och inte minst mycket glada människor. Arbetarrörelsen i Uppsala är på gång!

För min del har året så här långt varit splittrat mellan internt partiarbete, kommunpolitik, föreläsningar här och var i olika ämnen och inte minst med skrivande. Som vanligt när jag försöker hålla tiotals bollar i luften samtidigt blir bloggandet lite lidande. Men nu börjar en del saker jag jobbat med komma ut i ljuset.

I morgon måndag 4 maj lanseras antologin "Den grå vågen" - presenterad av redaktören Katrine Kielos här - med ett seminarium på ABF-huset i Stockholm klockan 18.00. Boken har redan uppmärksammats och har varit med och inspirerat till en artikel samt till omslagsbilden i senaste Fokus (bilden ovan, artikeln här). Min artikel - som jag skrivit tillsammans med Jonas Nygren - handlar om att det är dags att slå upp portarna och öppna upp partiet. Boken, som är en hyllning till den långsamma och strävsamma reformismen, till det grå i politiken och till att leta efter den minsta gemensamma nämnaren för att bygga de långsiktiga koalitionerna, vill bidra till ett samtal om var socialdemokratin bör gräva just nu. För det röda i politiken - glöden, entusiasmen, kampen som uttrycks på första maj - måste kombineras med den grå praktiken om visionerna ska kunna bli verklighet. Den bild av den socialdemokratiska reformismen som Günter Grass beskrivit som en snigel med sugfoten fast förankrad i verkligheten och känselspröten spelande mot den framtid som den i sakta mak är på väg mot.

Om den bok som lanseras på måndag handlar om en grå våg, så handlar den bok som lanseras den 27 maj klockan 18.00 på Tvålpalatset vid Mariatorget i Stockholm om en blå våg. Mörkblå, faktiskt. "Sälj hela skiten eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden" handlar om den privatiseringsvåg som svept över världen de senaste 20-30 åren och som förändrat vårt land i grunden. De som skrivit boken tillsammans med mig heter Josefin Brink, Jens Ergon och Kent Werne. Boken har redan en hemsida här där det går att beställa hem den och där vi så småningom kommer lägga lite extramaterial.

Sahlin gick med i Palme - vem går med i Mona Sahlin?

2009-04-27T12:09:00.003+02:00

Newsmill har precis lagt upp en artikel jag skrivit om Mona Sahlin och socialdemokratins förtroendekris. Jag skriver att vi vinner om vi blir stolta sossar igen.

Du hittar artikeln här.

Det sovande folket

2009-03-11T12:40:00.003+01:00

Upptäcker till min glädje att gänget runt Alliansfritt Sverige gjort en pdf-version av Fredrik Reinfeldts författardebut Det sovande folket från 1993.

Enligt de alliansfria piraterna Anders Utbult och Björn Fridén så är Det sovande folket "boken alla citerar men ingen har läst". De skriver att "Trots att dess författare intagit den mäktigaste posten i Sverige har den inte kommit i nytryck, och på de få bibliotek i Sverige där den funnits är den registrerad som försvunnen eller sedan länge borttagen ur hyllorna."

Den minnesgode kommer ihåg att back in the days of the summer of -05, då jag just börjat blogga och inte hade bättre för mig än att frenetiskt lägga upp nya poster, så gav jag mig också på ett sovande folket-projekt. Då, när Fredrik Reinfeldt bara var en enkel oppositionsledare under sommaren 2005, kilade jag in på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala och lånade hem denna lilla skrift. På den tiden fanns boken fortfarande på detta bibliotek, som förvarar ett exemplar av varje bok som tryckts i Sverige, men nu är den uppenbarligen försvunnen och piratkamraterna fick fråga Lund för svar.

Då lade jag upp min sovande folket-recension på den numera saligen insomnade motallians.se. Eftersom recensionen därmed lämnat cyberspace så kommer den igen här nere. Jag tycker rubrikens inledande fråga håller än. Förhoppningsvis kan tillgängliggörandet av hans debutantbok hjälpa till på traven...

När ska media börja granska Reinfeldt?
Den nya moderatledaren har ägnat stor energi på att framställa sig själv som en resonabel person och försökt distansera sig från bilden av moderaterna som ett systemskiftesparti. I detta har han fått hjälp av en journalistkår som följt med flocken och inte bekymrat sig om att granska moderatledaren särskilt ingående. Reinfeldts mittenframtoning har gått hem, så som det formulerades på DN Debatt den 17 december 2004 att ”den svenska modellen med en stor skattefinansierad välfärdssektor och omfattande trygghetssystem har bidragit till att öka tryggheten för många människor och till att öka jämställdheten mellan män och kvinnor”.

Men vad tycker egentligen Fredrik Reinfeldt, bakom presskonsulternas strömlinjeformning av den moderata retoriken? En enkel sökning på det nationella biblioteksdatasystemet LIBRIS visar att utmanaren till statsministerposten varit författare eller medförfattare till fem böcker samt står som ansvarig utgivare för Moderata Ungdomsförbundets tidning Moderat Debatt under ett par årgångar. Framför allt är det två av dessa böcker som ger en god uppfattning om Reinfeldts ideologiska ståndpunkter - Det sovande folket (1993) och Nostalgitrippen (1995).

Vad skriver då den blivande moderatledaren om välfärdsstaten? Ja, i Det sovande folket som är den bok Reinfeldt författat på egen hand konstaterar Reinfeldt frankt att ”Det går inte att peka på, det är ingenting konkret och de flesta människor skulle inte ställa upp på att de är offer för socialdemokratisk hjärntvätt. Det gör det inte mindre sant” (Det sovande folket, s. 42).

Reinfeldt beskriver denna ”hjärntvätt” i en tjugoåtta sidor lång framtidsdystopi med ett tydligt eko av vänstermannen George Orwells skildring av det totalitära samhället i 1984. I Reinfeldts skräckvision är människorna passiviserade så till den grad att alla politiska partier slagits samman i ett ”Välfärdsstatsparti” som vägleds av ideologin att medborgaren ska vara trygg, försörjd och omhändertagen. Huvudpersonen är biologisk far till en 28-årig man (barnen föds genom spermadonation och huvudpersonen kände igen sin sons personnummer i välfärdsstatens informationsorgan) som dött ”välfärdsdöden” för att han inte hade något meningsfullt att leva för. Sonens död blir en väckarklocka som får en av välfärdsstatens mäktigaste personer att ansluta sig till ett hemligt sällskap för ”de som vaknat” (Det sovande folket, s.11-39).

Fredrik Reinfeldts världsbild utgår från att han bor i ett land som är ungefär som Sovjetunionen, och att ”alla symptomen, om än i mindre alarmerande omfattning, finns i Sverige” (Det sovande folket, s. 52). Han menar även att ”beroendeframkallande bidrag” och reformlöften är ”bröd och skådespel [...] i 1900-talets tappning” (Det sovande folket, s. 43). Hans egen generation, 60- och 70-talisterna, är en ”generation av fuskare” (Det sovande folket, s. 53). Reinfeldt drar sig inte heller från att kritisera den liberala människosynen att människan är ”i det närmaste ofelbar”, och pratar i stället om tre typer av människor – ”handlingskraftiga självständiga medborgare”, ”oförbätterliga [...] brottslingar” och så den stora gruppen där emellan, ”det sovande folket” (Det sovande folket, 57-61).

Låt vara att Björn Rosengren i sin irritation över norrmännens hårdnackade hållning vid förhandlingsbordet utbrast att ”Norge är den sista Sovjetstaten”. Att likna ett nordiskt land med en totalitär diktatur som hade ihjäl miljontals människor är fortfarande allvarligt - liksom att likna de stora generella välfärdsreformerna vid röstköpen under romartiden. Särskilt som Reinfeldt uppenbarligen, i sin beskrivning av ”välfärdsdöden”, faktiskt på allvar menar att välfärdsstaten dödar.

Vidare menar Fredrik Reinfeldt att ”svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd” (s. 52). Detta är det enda av hans uttalanden i Det sovande folket som han i viss utsträckning fått frågor på av journalister, men han kom undan med svepande formuleringar om att det var ungdomssynder. Detta trots att han var 28 år gammal när boken skrevs och hade suttit i riksdagen i två år!

Samma journalistkår som mycket noggrant (och med rätta!) granskade de uttalanden Lars Ohly gjort i 80-talets början under förra hösten accepterade Fredrik Reinfeldts ursäkt utan följdfrågor eller mer genomträngande studier av moderatledarens bakgrund. Detta trots att åtskilliga sprickor i fasaden ger en annan bild än det ”nya arbetarparti” de moderata spinndoktorerna försöker frammana. Några exempel på dessa sprickor är uttalandena i samband med Vaxholmskonflikten, det svikna löftet till de cancersjuka om bibehållen sjukersättning och det ganska ”traditionella” förslaget till gemensamt borgerligt budgetalternativ härom veckan.

En ingående läsning av Nostalgitrippen, den analys av den moderata valförlusten 1994 som Reinfeldt skrev tillsammans med Magnus G Graner och Martin Lindvall. ger nyckeln till förståelsen av Fredrik Reinfeldts båda ansikten – systemskiftaren och samhällsbevararen. Utgångspunkten är att valet 1994 var ett trygghetsval, och att moderaterna inte lyckades möta människors behov av trygghet. Reinfeldt, Graner och Lindvall skriver att ”ofrånkomligen ställs man då inför valet mellan en chockterapi som via massiv otrygghet gör de kommunala lönelistorna kortare och det positiva ledarskapet som förmedlar trygghet i förändringen”. Valfrihetsreformerna lyckades aldrig förmedla den tryggheten, och i en svår ekonomisk situation valde människorna bort förändringen – de visste vad de hade men inte vad de skulle få (Nostalgitrippen, s. 112-113).

Problemet för Reinfeldt och hans medförfattare var inte de moderata målsättningarna – Nostalgitrippen osar av kritik mot den ”passiviserande välfärdsstaten” och ”bidragsberoendet”. Nej, det handlade om framtoningen och framför allt den borgerliga oförmågan att möta folks behov av trygghet. I stället för chockterapi ska man använda ”positivt ledarskap”, men målet är alltjämt detsamma – välfärdsstatens avskaffande.

Fredrik Reinfeldt vårdar sitt språk bättre i dag än för tolv år sedan, och mediakonsulter och spinndoktorer ser till att det moderata budskapet anpassas så att det går hem bland marginalväljarna. Men inget tyder på att hans målsättningar förändrats. Genom en urholkning av den generella välfärden ska de som har möjlighet söka sig till privata lösningar för att lösa sin trygghet. Genom att måla ut vissa grupper – främst personer i behov av offentliga bidrag och kriminella – som en belastning för samhället ska de välbesuttna två tredjedelarna samlas runt att successivt rulla tillbaka välfärdsstaten. Fredrik Reinfeldt som partiledare innebär att moderaterna gått från att vara uttalade revolutionärer till lågmälda reformister, men moderaternas mål är fortfarande att avskaffa välfärdsstaten och den svenska modellen.

Massmedia har fortfarande inte ställt Fredrik Reinfeldt till svars för att han liknat Sverige med Sovjetunionen, för att han beskrivit svenskarna som hjärntvättade, indoktrinerade och mentalt handikappade och för att han pekat ut generationer av svenskar som fuskare. Reinfeldt har ganska enkelt sluppit undan de svåra frågorna om vilken människosyn han egentligen har och vilka underliggande målsättningar moderaterna har med sin politik. När ska media börja granska Reinfeldt?

PETER GUSTAVSSON

Ett bra lag och en bra lagledning

2009-03-02T10:18:00.007+01:00

Nu är det officiellt. Om valberedningens förslag antas av representantskapet om en vecka så har Socialdemokraterna i Uppsala en ny ledartrio som tar över som kommunalråd vid en rödgrön valseger i nästa års val.

Marlene Burwick, Erik Pelling och Ulrik Wärnsberg. Jag tänkte säga några ord om mina personliga erfarenheter av dem:

Marlene Burwick har jag lärt känna som ganska ung SSUare, då hon var studentförbundare. Jag har alltid upplevt Marlene som en öppen människa - lätt att prata med. Hon har sysslat med landstingspolitik de allra senaste åren, men vi har haft tillfälle att jobba tillsammans tidigare med bland annat arbetarekommunens studier och det har alltid varit trevligt. I ledartrion tror jag att Marlene kan bidra med sitt öppna och lyssnande ledarskap, sin långa erfarenhet från politik på alla nivåer och med det vård- och landstingsperspektiv som hon fått under de senaste åren som ofta saknas när besluten ska fattas i kommunen.

Erik Pelling är den kandidat jag känt längst. Ja, han är faktiskt den jag känt längst i hela arbetarrörelsen. Det var han som ringde i juni 1993 och försökte få den alldeles nyblivna SSU-medlemmen Peter Gustavsson sexton år att hänga med klubben på resor - dels till ungdomsförbundets kongress i Kalmar och dels på kanothajk. Vettskrämd som jag var sa jag naturligtvis nej till båda förslagen, men jag kom på möte i augusti och jag och Erik har varit vänner och kamrater sen dess. Han har alltid haft ett brinnande engagemang för internationell solidaritet och miljöfrågor - ett engagemang som smittat av sig också på mig. Erik är idag kanske den socialdemokratiska kommunpolitiker i Uppsala som är bäst på att synas och höras i media, och har byggt upp ett starkt förtroende inom partiorganisationen för sitt långa och hängivna engagemang.

Ulrik Wärnsberg har jag inte känt lika länge som de övriga två. Men när vi väl fick tillfälle att lära känna varann, kom jag att gilla honom skarpt. Ulrik är först och främst en ideolog, med ett starkt idépräglat perspektiv på de frågor som kommer upp i kommunpolitiken. Han kan hålla långa, faktaspäckade och lysande föredrag kring de flesta frågor, med styrkan av en god förankring i de socialdemokratiska idéerna och sina stora professionella kunskaper i samhällsekonomi. Ulrik är också en mycket ödmjuk människa, med en stor förmåga att lyssna och ta till sig andras uppfattningar. Ulrik bottnar politiskt i det sena 70-talets och det tidiga 80-talets levande idépolitiska debatt inom SSU, och det märks på hans sätt att tänka och argumentera att han fortfarande processar hur man bäst förenar idéerna om självförvaltning inom offentlig sektor med behovet av att försvara välfärden mot de nyliberala angreppen. Jag ser fram emot hur denna tankeprocess kan få praktiskt utlopp i framtiden.

Sammantaget är detta ett väldigt bra lag och en väldigt bra lagledning för den socialdemokratiska gruppen i Uppsala kommun. En ny generation tar plats - en generation van vid ett öppet och lyssnande ledarskap och en öppen relation till medier och andra rörelser. Valberedningens förslag visar också på att man valt att lyssna på medlemsopinionen i partiet. Marlene var den kandidat som fick klart flest nomineringar till finanskommunalråd, och Erik och Ulrik var om jag förstår det rätt de två personer som hade flest nomineringar efter henne. Det tyder också på att laget har en stark förankring i rörelsen.

Jag vill också passa på att tacka alla dem som visat mig sitt stöd genom att nominera mig till posten som kommunalråd. När min egen förening tillfrågade mig i somras om jag ville kandidera hade jag aldrig trott att jag skulle ha en chans att bli kommunalråd. Men sedan strömmade nomineringarna in och om jag förstått det hela rätt var jag den person efter de tre som valdes som fick flest nomineringar. Allra särskilt vill jag tacka fackföreningsrörelsen i Uppsala, som valde att ställa sig bakom mig och helhjärtat backa upp min kandidatur. Det känns väldigt hedrande.

Den nya ledartrion ska utses på arbetarekommunens årsmöte på måndag den 9 mars. Sedan inleds den långa valrörelsen. Vi har ett bra och genomarbetat kommunalpolitiskt handlingsprogram, nu väljer vi de som ska gå i första ledet för att driva igenom det. Idag känner jag mig mycket mer hoppfull om en rödgrön valseger i Uppsala.

För en generell kulturpolitik

2009-02-28T10:54:00.001+01:00

Under de dryga två år jag varit vice ordförande i Kulturnämnden i Uppsala har jag många gånger haft tillfälle att fundera över kulturpolitikens status. Jag har nu läst stora delar av Kulturutredningen och deltog i torsdags i en hearing kring denna i nämndens regi. Detta något ostrukturerade inlägg avspeglar litegrann av de tankar jag har kring kulturpolitikens framtid.

Det finns en utbredd och seglivad uppfattning att det offentliga lägger för mycket pengar på kultur. Synovates/Sveriges Kommuner och Landstings undersökning om medborgarnas skattevilja från i fjol visar att väljarna har en stor vilja att betala hög skatt för att finansiera en god kvalitet i välfärden. Denna skattevilja är betydligt lägre på kulturens område. Hur kommer detta sig?

Ju mer jag tänkt på frågan varför det finns en sådan skepsis till att öka stödet till just kultur, desto mer självklart har det känts för mig att det hänger samman med att kulturpolitiken saknar ett rättighetsperspektiv. Jag tror att många när de tänker på kultur tänker på stadsteatrar, konserthus och konstmuseer. Bra saker tycker nog många, men de kanske inte går dit så ofta. Nog borde man kunna sänka skatten lite och låta de som vill gå dit betala lite mer själva? Det är bara det att den klart största kulturpolitiska kostnadsposten i kommunerna är biblioteken. Två andra viktiga delar är musikskola/kulturskola och stöd till fri och frivillig folkbildning.

Inom snart sagt alla andra politikområden finns lagar som skyddar medborgarens rättigheter, och som i slutändan kan prövas i skarpt läge genom att den missnöjde medborgaren kan gå till länsrätten. Skollagen ger rätt till utbildning. Hälso- och sjukvårdslagen ger rätt till vård efter behov. Socialtjänstlagen och Lagen om Särskilt Stöd ger rätt till bistånd när man inte klarar sig på egen hand. Med mera.

På kulturens område finns ingen rättighetslagstiftning, förutom en ganska tandlös bibliotekslag som kom för drygt tio år sedan. Att det gör att kulturen inte har samma muskler bakom sig som andra områden i dragkampen om den offentliga kakan har jag varit medveten om länge. Men under läsningen av och diskussionerna om Kulturutredningen har jag också insett att det också får annan effekt. Det leder till att inga av de inblandade riktigt greppar vad och vem det offentliga stödet till kulturen är till för.

Om man ska vara lite hård, så bygger mycket av det statliga stödet till kulturen på idén om den goda mecenaten. Den demokratiska makten gör samma sak som kungarna gjort i århundraden – stödjer excellens och god smak. Smaken har varierat över tiderna, men det offentliga stödet består. Demokratin har ”ärvt” kulturinstitutionerna från kungamakten som föregick den.

Den kulturpolitik som tillkom på 1970-talet stärkte kulturens roll i samhället. Vi fick ett starkare och bredare offentligt stöd till kulturlivet, och det fria skapandet var centralt. Allt detta var viktigt och betydelsefullt, men det var inte tillräckligt. Fokus för kulturpolitiken fortsatte att ligga på att stödja kulturlivet, snarare än på att ge varje medborgare rätt till kultur.

Inom alla andra politiska sakområden är jämlikhet ett centralt mål. Vi vill att alla elever ska klara skolan, och vi vill att alla ska ha tillgång till god vård när de behöver den. Inom kulturpolitiken görs det stundtals undersökningar, som samfällt visar att såväl tillgång och användande av kulturella resurser är oerhört skilda i befolkningen. Märkligt nog har inte Kulturutredningen gjort någon sådan undersökning.

Jag vill föreslå att kulturpolitiken görs till en del av den generella välfärdspolitiken. Att hela politiken – på kommunal- och landstingsnivå såväl som på den statliga – ses över utifrån målsättningen att göra kulturpolitiken så lik övriga politikområden som möjligt utifrån områdets specifika förutsättningar.

Den bärande delen av en sådan politik skulle vara att lägga fast vissa rättigheter som varje individ i vårt land ska ha när det gäller kultur. En stark plats för kulturen i förskola och skola är en viktig grund, med allt ifrån litteratur till teaterföreställningar till möjlighet att själv skapa och utöva kultur. Likaså är rätten till en avgiftsfri kulturskola för alla barn, där man kan utvecklas inom en konstart man själv väljer, en central del. Förstklassig biblioteksservice i hela landet är viktigt, liksom ett basutbud i varje landsända med teater, dans, film, musik och museum. Så kan man jobba på, och diskutera fram vilka rättigheter vi ska ha. Och skriva en portalparagraf i den kommande kulturlagen som säger att alla som lever i Sverige ska beredas möjligheter att skapa och uppleva konst och kultur, och att kommuner och landsting/regioner bär ansvaret för att garantera dessa kulturella rättigheter.

Det fina med ett rättighetsperspektiv är att man utgår från de man borde utgå ifrån – medborgarna. Om alla greppar grundidén – att det behövs en bas som ger alla medborgare möjlighet att njuta av och själv skapa konst och kultur – så är det också lättare att argumentera för att det måste finnas en spets i form av professionella kulturarbetare med anständiga arbetsvillkor. För statens uppdrag i en generell kulturpolitik blir att stödja det arbete som bedrivs lokalt, inte minst genom utvärdering och stöd till kulturell utveckling.

Jag är skeptisk till Kulturutredningen. Inte egentligen så mycket på grund av det som står där. Jag har invändningar mot en del saker, stödjer andra, men det stora felet är egentligen att utredningen missat det viktigaste. Kulturutredningen har fokuserat på hur man stödjer kulturlivet, men diskuterar inte hur man ska minska de kulturella klyftorna. Det konstateras att klyftorna finns, men ojämlikheten kartläggs inte och det föreslås absolut ingenting för att minska den. Bakgrunden är uppenbar – utredningen får inte föreslå några utgiftsökningar så därför inskränker sig förslagen till omstuvningar i myndighetsstrukturen, omskrivningar av de kulturpolitiska målen och en ny förhandlingsmodell för de statliga kulturanslagen till regionala kulturinstitutioner och fria grupper. Roligare blir det inte.

Jag vill att vi socialdemokrater börjar skissa på en kulturpolitik där lokalt, regionalt och centralt stöttar varandra i att stärka medborgarnas rättigheter till att skapa och uppleva konst och kultur.

Fälldin räddade SSAB - nu låter regeringen SAAB gå under

2009-02-18T14:16:00.006+01:00

"Trollhättan ska inte syssla med bilar" säger Maud Olofssons statssekreterare Jöran Hägglund (c). Näringsministern själv säger att "vi stänger dörren när det gäller att ta över bilfabriker".

På 70-talet var tongångarna annorlunda. Olofsson tröttnar aldrig på att dra upp exemplet med varven, som staten inte lyckades rädda. Men hon nämner aldrig stålindustrin, som regeringen Fälldin räddade genom ett framsynt förstatligande 1978. Svenskt Stål AB (SSAB) omstrukturerades och drevs framgångsrikt av staten fram tills det såldes ut igen under slutet av 1980- och början av 1990-talet. Utan den borgerliga regeringens genomtänkta näringspolitik på 1970-talet så är det tveksamt om Sverige hade haft någon stålindustri alls.

Det går att argumentera både för och emot ifall det finns en framtid för svensk bilindustri. I ena vågskålen finns att Volvo och SAAB har starka varumärken och att företagen inte skötts om särskilt väl av sina amerikanska ägare. Det borde kunna vara möjligt för en mer engagerad ägare att göra mer av företagen än vad Ford och GM gjort. En kapitalstark ägare i stil med svenska staten eller AP-fonderna, som inte kräver lönsamhet nästa kvartal utan som orkar klara några års förluster under en omstruktureringsperiod, bör kunna ge sig in i ett långsiktigt ägande utan att behöva bli besviken. Kanske kan det också vara läge att återigen pröva den idé som gick i stöpet för några decennier sedan - att samverka med norrmännen om bilindustrin.

I andra vågskålen finns självklart klimatfrågan, som sannolikt lär leda till en minskad efterfrågan långsiktigt på bilar i västvärlden. Samtidigt finns en stark långsiktig tillväxt i världens medelrika länder, och ingenting säger att svensk bilindustri skulle ha svårare än andra att klara av konkurrensen om att producera klimatsmartare bilar. Rimligen borde också det kunnande som finns i svensk fordonsindustri kunna användas till att producera andra typer av fordon än stora bilar av den sort amerikanerna har velat ha fram till denna kris.

Oavsett vad vi tror om bilindustrins framtid så verkar det huvudlöst att likt regeringen kasta in handduken på förhand. Jobben för 4 000 SAAB-anställda och tiotusentals anställda hos underleverantörer - och framtidstron för en hel region - hänger på om regeringen agerar dysterkvistar eller om de är beredda att föra en framsynt näringspolitik.

Yes We Can

2009-01-21T00:51:00.001+01:00

Inte världens bästa bild- och ljudkvalitet, men här är president Obamas installationstal. Känns litegrann som att lyssna på Jed Bartlet, fast på riktigt och mer radikalt. Vi får väl se vad killen kan åstadkomma, men nog är världen en bättre dag idag än igår.

Välkommen kritik av normpolitiken

2009-01-15T08:47:00.004+01:00

Det största socialdemokratiska partidistiktet - Skåne - uttryckte i sitt rådslagssvar en kritik av den ekonomiska politik socialdemokratin fört. De som följer denna blogg vet att jag delar den kritiken.

Sydsvenskan har skrivit om den skånska kritiken. Andra tidningar har slagit upp det stort som en kritik av Mona Sahlin personligen - en följd av medialogiken att göra politiska konflikter till personkonflikter fast de inte är det.

Idag har den vanligtvis så kloka och genomtänkta Dagens Arena slutit upp i fördömandets kör mot partidistriktets vice ordförande Morgan Johansson, som får klä skott för att han för fram vad partimedlemmarna i Skåne tyckt i rådslaget. En intressant aspekt för den som tycker det är kul med hur media hela tiden återskapar bilder och föreställningar är att vice ordförande Morgan blir till mannen som utmanar partiledare Mona och inte ordförande Helene. Detta är uppenbarligen utstuderat, med tanke på att Dagens Arena tycks ha valt ut sin sämsta bild på Morgan.

Det är uppenbart att normpolitiken är en öm tå att kliva på. Där tycks inte reglerna om "kärleksfull kritik" riktigt gälla. Där krävs rättning i leden och munkavlar precis som på den gamla onda tiden.

För de som läser för mycket tidningar och träffar för lite sossar och fackföreningsfolk kan jag berätta att frågan om den ekonomiska politiken inte är en personlig vendetta mellan Mona och Morgan. Det är en fråga om vilka möjligheter det ska finnas att föra en socialdemokratisk reformpolitik i en ekonomisk krissituation.

Som Skånes partidistriktsordförande Helene Fritzon säger: "Ska vi klara sysselsättningen innebär det kraftfulla offentliga insatser. Så ser en ansvarsfull ekonomisk politik för närvarande ut." Eller som Morgan Johansson säger: "Ett tak för utgifterna kan leda till en så bisarr situation som att staten måste säga upp folk för att klara sina utgifter för arbetslösa. Det är ingen fruktbar väg att gå."

Skånes partidistrikt har inte gjort något fel, tvärtom. De har gjort precis vad partiledningen sagt att man ska göra. De har diskuterat igenom politiken, skrivit ihop sina rådslagssvar och skickat in dem till partistyrelsen. Jag trodde poängen med ett rådslag var att man skulle diskutera igenom politiken förutsättningslöst - inte att vissa frågor och vissa ämnen var förbjudna.

Skåne är för övrigt inte ensamma om att ha funderingar och synpunkter. Min egen arbetarekommun Uppsala vill också diskutera kring den ekonomiska politiken förutsättningslöst. Så här skriver vi i vårt rådslagssvar:

"Uppsala arbetarekommuns styrelse efterlyste redan i samband med behandlingen av den förra rådslagsremissen en diskussion om den allmänna ekonomiska politiken och den offentliga sektorns roll för tillskapandet av nya jobb. Styrelsen ansåg att den ekonomiska politik som fördes av den socialdemokratiska regeringen under 2005-06 haft en mycket stor betydelse för den sysselsättningsuppgång vi sett under de senaste två åren. Det är också alldeles uppenbart att offentliga investeringar i klimatomställning och i förbättringar inom skolan, vården och omsorgen leder till fler arbetstillfällen och ett bättre samhälle i stort. Vi saknar fortfarande resonemang om den ekonomiska politiken i stort i de annars väldigt omfattande rådslagsmaterialen. Detta förvånar, inte minst i tider då socialdemokraterna avkräver svar från regeringen om hur man vill stimulera ekonomin för att förhindra en växande arbetslöshet. Vi utgår från att partistyrelsen presenterar ett genomtänkt förslag till hur den ekonomiska politiken kan bidra till full sysselsättning i god tid innan partikongressen."

Tidigare var det jätteviktigt att lyssna på sina kärleksfulla kritiker - det var själva grunden till att det bjöds in till rådslag. När sen plötsligt några har synpunkter så ska dessa genast pekas ut som bråkmakare. Socialdemokraterna kan bättre än så.

Israel bär huvudansvaret för fred i Gaza

2009-01-14T09:47:00.005+01:00

Styrelsen för Socialdemokraterna i Uppsala antog den 13 januari följande uttalande om kriget i Gaza.

Det är med stor sorg, smärta och avsky vi tagit emot de senaste veckornas nyheter från Gaza. Det finns ingen ursäkt för det besinningslösa våld den israeliska armén utsätter den palestinska civilbefolkningen för.

Varannan person i Gaza är ett barn. Gazaborna är inspärrade i ett getto och har ingenstans att söka skydd när Israel bombar och beskjuter deras hus, skolor och religiösa byggnader. Angriparen använder vapen som är förbjudna enligt internationella konventioner och attackerar skolor, FN-personal, ambulanstransporter och sjukhus. Därför är Israels folkrättsvidriga anfallskrig oförsvarbart.

Majoriteten av Gazas invånare är flyktingar från palestinska byar och städer som erövrades av Israel vid statens bildande 1948. Flyktingarna, deras barn och barnbarn har väntat på att få återvända till sina hem i mer än sextio års tid. Trots att FN antagit åtskilliga resolutioner om palestiniernas rättigheter till en egen stat och flyktingarnas rätt till återvändande så har omvärlden aldrig satt det tryck på Israel som krävs för att få landet att följa dessa resolutioner.

När siffrorna på skadade och dödade i Gaza nu stiger för varje dag ser vi konsekvenserna av flera år av felaktiga beslut från USA och EU:s sida. I stället för att respektera det palestinska folkets demokratiska val, valde man att isolera den palestinska regeringen. Resultatet blev ekonomisk kollaps i de palestinska områdena, inbördeskrig mellan de två ledande palestinska rörelserna och en fullständig isolering av Gaza som omöjliggjorde ett vanligt liv i området och ledde till en skriande brist på mat och mediciner. Detta stärkte de militanta krafterna, såväl i Palestina som i Israel.

Det tänkande som länge präglat socialdemokratins syn på utrikespolitiken - idén om gemensam säkerhet - är mer aktuell än någonsin i en värld där rädslan för Den Andre breder ut sig och paralyserar oss i ett tillstånd av evigt krig mot terrorismen. Arbetarrörelsens hållning bör präglas av den grundläggande insikten att ingen är trygg om inte alla är trygga, att det enda sättet att förebygga konflikter på lång sikt är genom samarbete, dialog och social utjämning.

Vi fördömer Hamas’ raketbeskjutningar, och uppmanar samtliga palestinska grupper att ställa sig bakom en uppgörelse om eldupphör och att arbeta för en rättvis fred. Som den starka parten i konflikten, och som ockupant av Gaza och Västbanken sedan mer än fyrtio år tillbaka, bär Israel huvudansvaret för att få till stånd en fredlig lösning. En förutsättning är att Israel upphör med sin militära invasion - den ger inte säkerhet utan göder extremism och fundamentalism.

De anfaller en och en halv miljon människor i en bur

2009-01-07T10:01:00.001+01:00

Den norske läkaren Mads Gilbert ger sin bild från det "helvete" han upplever på plats i Gaza. Den bild han ger är tydlig - han säger att Israel inte för krig mot en annan armé utan mot den civila palestinska befolkningen.

Våld löser inte den mer än sextioåriga israelisk-palestinska tragedin - en rättvis fred gör det. Trycket från världssamfundet måste bli oerhört hårt - sluta döda!!

Jesusbarn och Dustin Hoffman i Gaza-tal

2008-12-29T20:35:00.003+01:00

Idag genomfördes en stor manifestation mot den israeliska attacken mot Gaza i Uppsala. Det hela täcktes rätt bra i medierna - se här, här och här. I TV4 Uppland-klippet är jag med och pratar en stund.

Något som förvånar mig är hur lite det skrivs om att Gazaattacken är en del i den israeliska valrörelsen. En svårt sargad regering sätter allt på ett kort och söker vinna nyvalet i februari genom att visa palestinierna vem som bestämmer. Jag tog upp den frågan i mitt tal på dagens manifestation, som berörde såväl Jesusbarnet i krubban som Dustin Hoffman:

Mötesdeltagare!

Vi är många som trotsat kylan idag för att manifestera vår avsky mot det israeliska våldet i Gaza. Många som är fyllda av avsmak och sorg över det som händer.

Häromdagen firade hela den kristna världen födelsen av ett litet barn i en krubba i ett stall i Betlehem, av föräldrar som vandrat den långa vägen dit från Nasaret i Galiléen.

Idag är vägen mellan Nasaret och Betlehem avspärrad av en åtta meter hög betongmur. Nasaret är en palestinsk stad inom statens Israels gränser, och dess invånare tillerkänns inte samma medborgerliga rättigheter som övriga invånare i landet. Betlehem ligger på Västbanken och är ockuperat av Israel sedan 41 år. Den som skulle ge sig på att försöka vandra mellan Nasaret och Betlehem idag skulle ha det betydligt besvärligare än Josef och Maria hade det då, för mer än två tusen år sedan.

41 år av ockupation, av ständigt krigstillstånd. 41 år av att ständigt följa nyheterna om vad ockupanterna gör och hur motståndet mot ockupationen utvecklas. 41 år av väntan på att det internationella samfundets krav om ockupationens upphörande ska infrias.

Och 41 år av besvikelse med att Israel framgångsrikt kunnat utnyttja stödet från framför allt USA till att stärka sin position genom bosättningar och murbyggen och förhindrat en ekonomisk och social utveckling i de palestinska områdena.

Ingenstans är konsekvenserna av detta tydligare än i Gaza. Mer än en miljon människor – de flesta flyktingar från 1948 års krig – bor på en mycket begränsad yta. Många har liknat området vid ett gigantiskt fängelse eller rentav ett koncentrationsläger.

Israel har själv skapat grunden för Hamas’ starka ställning i Gaza genom att vägra palestinierna en rättvis fred. När freden och det människovärdiga livet aldrig kom växte desperationen och extremismen. Och när omvärlden vägrade acceptera resultatet av de demokratiska palestinska valen 2006 valde man bort en fredlig lösning genom att isolera valets segrare. Resultatet har vi sett under de senaste årens nedåtgående spiral.

Så fort firandet av födelsedagen för det lilla barnet i krubban var över påbörjade Israel sina attacker mot Gaza. Attacker som redan har lett till att mer än 300 personer fått sätta livet till. Nästa steg i detta blodbad ser ut att bli en regelrätt invasion med marktrupper. Stridsvagnarna kan börja rulla när som helst nu.

Som vanligt arbetar den israeliska PR-maskinen för högtryck med att rättfärdiga våldet. Man vill få slut på raketbeskjutning och på extrema politiska rörelser, heter det.

Jag har ett tips till Israel: Om ni menar allvar med att ni vill få ett slut på palestinsk terror, lägg den israeliska terrorn på hyllan!

Lägg av med bomberna!

Lägg av med den förnedrande behandlingen av palestinier i gränsövergångar och vägspärrar!

Lägg av med att isolera Gaza och lägg av med att förhindra införseln av ens de mest basala varor som mat och mediciner!

Om ni menar allvar med att ni vill leva i fred med era grannar, sätt er ner och förhandla fram en rättvis fred!

Och vi vet ju att israelerna vet bättre. Vi vet det, för han har sagt det själv, att premiärminister Ehud Olmert inser att den enda hållbara lösningen är att Israel lämnar den absoluta huvuddelen av Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och gör det möjligt för en livskraftig palestinsk stat att finnas sida vid sida med Israel.

Just därför känns det som händer just nu särskilt osmakligt. För Israels offensiv i Gaza är en del i den israeliska valrörelsen. De styrande partierna bombar Gaza sönder och samman för att vinna väljarnas förtroende efter misstagen under det förra kriget i Libanon och korruptionen i de högsta regeringskretsarna i Israel. Liksom Dustin Hoffman och Robert de Niro i filmen ”Wag the Dog” går Tzipi Livni och Ehud Barak i krig för att få väljarna att glömma gamla synder.

Men trots allt har jag hopp.

Hopp om att vi tillsammans kan bygga en rörelse stark nog att riva murarna och få ett slut på kriget och dödandet. En rörelse som kan lägga grunden till en rättvis fred.

För det är möjligt, om vi vill det. Om vi kan mobilisera de goda krafterna i Uppsala, Sverige och världen och säga det går att skapa ett Mellanöstern i fred. Och en dag som denna, när vi förenas över klassiska politiska gränser här i Sverige i en samling mot Israels våld, är möjligheterna större än på länge för en sådan samling.

När socialdemokratin insåg djupet i det palestinska folkets lidanden och förändrade sin Mellanösternpolitik under ledare som Olof Palme och Sten Andersson vägleddes vi av tanken om gemensam säkerhet. Att ingen är trygg om inte alla är trygga, att det enda sättet att förebygga konflikter på lång sikt är genom samarbete, dialog och social utjämning. Det var sant då, och det är mer sant nu än någonsin i en värld vägledd av rädsla och främlingsskräck.

Därför är våra ord till västvärldens ledare och inte minst till Sveriges regering att tiden är inne att fördöma Israels våld. Tvinga flygplanen att landa. Tvinga stridsvagnarna att vända om. Det är bara ett samlat internationellt agerande som kan stoppa dödandet.

Kampen för en rättvis fred fortsätter. Tack för ordet.

Demonstration till minne av Tubay Mavi den 1 januari 2009

2008-12-19T16:23:00.000+01:00

Den 1/1 2008 mördades Tubay Mavi av en människa hon en gång älskat här, i Uppsala.

Den 1/1 2009 hedrar vi minnet av Tubay och de 18 andra kvinnor som dödats efter henne. Vi demonstrerar för att få ett stopp på mäns våld mot kvinnor. Vi demonstrerar för att rättsväsendet och politiken ska öppna ögonen och agera i tid.

Vi demonstrerar därför att när en kvinna blir slagen av en man hon älskar eller älskat är det en tragedi. När tiotusentals kvinnor blir slagna är det ett samhällsproblem, också i ett land som kallar sig världens mest jämställda.

Vi demonstrerar därför att det som händer inom hemmets fyra väggar angår oss alla, för att det privata är politiskt. För rätten att vara sin egen, en självständig mänsklig varelse.

Men också därför att detta mäns våld mot kvinnor är en spegling av ett samhälle där män anses mer värda än kvinnor.

Män har mer makt och högre lön, jobbar mer avlönat och mindre oavlönat än kvinnor. Vi demonstrerar därför att ett samhälle där kvinnor inte längre är underordnade män också är ett samhälle där färre män anser sig ha rätt att slå kvinnor.

Och vi demonstrerar därför att Tubay Mavi bara kan vila i frid om vi är rastlösa i vår kamp för ett samhälle där vi alla kan leva.

Vi samlas vid foten av Carolinabacken klockan 14.00 den 1 januari 2009, och går tillsammans till Stora Torget. Demonstrationen arrangeras av Tubay Mavis anhöriga.

Sprid denna information i dina nätverk så att vi blir många som sluter upp på demonstrationen.

God jul och gott nytt år!

Investera i vår välfärd

2008-12-17T10:09:00.002+01:00

För några dagar sedan skickade socialdemokraterna i Uppsala in sitt svar på de centrala rådslagen. Jag argumenterade för några i mitt tycke viktiga stycken i vårt svar på välfärdsrådslaget. Det handlar om förslaget att vi ska jobba längre för att finansiera att fler blir äldre:

”Vi uppskattar rådslagets fokus på att göra det möjligt för människor att arbeta under längre tid. Med ett sådant synsätt i grunden blir det naturligt att prioritera reformer av den fysiska och psykiska arbetsmiljön, att satsa på en ökad folkhälsa och att sätta kampen för full sysselsättning i första rummet.

Vi saknar dock ett klassperspektiv i texten. En av de tydligaste klassmarkörerna i Sverige idag är vilka som förväntansfullt räknar ner tiden till pensioneringen och vilka som gärna fortsätter jobba efter 65-årsdagen. I vissa LO-yrken är kroppen utsliten redan vid 55-60-årsåldern, medan en hel del tjänstemän är friska och arbetsföra långt efter 70-årsdagen. Det är en av flera orsaker till varför en politik för att förlänga livsarbetstiden aldrig kan handla om att försvåra pensioneringen för dem som slitits ut av ett hårt arbetsliv. En socialdemokratisk politik för att få fler att jobba längre måste fokusera på att förändra arbetslivet inte minst genom nya arbetsmiljöreformer.

Det är olyckligt att rådslaget så ensidigt betonar kvantiteten – antalet utförda arbetstimmar – och inte tittar på kvaliteten i vad som utförs under de timmar vi tillbringar på jobbet. Det riskerar leda till ett skevt synsätt där det exempelvis blir till ett problem att människor utbildar sig. Den socialdemokratiska arbetslinjen har alltid fokuserat på att öka produktiviteten i arbetslivet – det vill säga att se till att varje arbetad timme är så effektiv som möjligt.

De enorma välfärdsökningarna under 1900-talet möjliggjordes av effektivare tekniker som gjorde att människor kunde producera mer på kortare tid. Detta var också helt centralt för det svenska näringslivets stora framgångar. Det finns ingen anledning att tro att vi inte ska kunna fortsätta öka produktiviteten i arbetslivet. För att uppnå detta är det helt centralt att fortsätta investera i ett livslångt lärande för alla och inte bara några – något som med all sannolikhet kommer leda till att ”livslärandetiden” kommer att fortsätta öka.

Vidare menar vi att ett lugnare arbetstempo för småbarnsföräldrar är en prioriterad välfärdssatsning. Att i likhet med den socialdemokratiska riksdagsgruppens förslag ge möjlighet för föräldrar att ta ut viss ledighet också efter den första tiden skulle kunna bidra till att underlätta livspusslet. Detta skulle i sin tur kunna bidra till att förebygga stressrelaterade sjukdomar och därmed öka den totala livsarbetstiden.

Rådslaget innehåller en lång uppräkning av angelägna behov av investeringar i välfärd. Vi delar den bilden, men menar att det saknas en röd tråd mellan dessa förslag och idéerna om finansiering. Rådslaget efterlyser tydlighet och trovärdighet, men vi menar att detta saknas i texten som den ser ut i dagsläget. Inte minst menar vi att rådslaget dömer ut alternativet att höja skatterna alltför lättvindigt. Skatter ska tas ut efter vilka behov som finns av gemensamma lösningar, och bör i någon mån anpassas efter konjunkturläget.

År 2000 hade Sverige en skattekvot på 52 procent, medan skattekvoten utgjorde 48 procent år 2007. Skillnaden innebär ca 120 miljarder mindre i skatteintäkter. Denna skillnad utgör en stor del av den förväntade ökningen av finansieringsbehoven med en åldrande befolkning. Bara under den korta tid den borgerliga regeringen suttit vid makten har välfärdens finansiering försämrats med 70 miljarder. Skattefrågan förtjänar en betydligt mer omfattande diskussion än den som återfinns i rådslagsmaterialet.”

Kultursatsningar mot krisen - mest till dem som fått minst!

2008-12-11T07:29:00.002+01:00

Den rödgröna oppositionen i Kulturnämnden kommer att motsätta sig dagens nedskärningsbeslut, som bland annat innebär att Rasbobiblioteket läggs ned och att öppettiderna i Gränbybiblioteket minskas.

Vårt alternativ till den borgerliga nedskärningspolitiken är att i stället investera i kultur för alla enligt principen "mest till dem som fått minst". Kulturen bör bidra till en offensiv politik för att möta krisen. Därför vill vi öka anslagen till kulturevenemang utanför stadskärnan och utanför staden. Därför vill vi införa ett riktat evenemangsbidrag för verksamheter sommartid. Och därför vill vi öka anslagen till kulturverksamhet av och för Uppsalabor mellan 18 och 25 år.

Rödgrönt särskilt yttrande mot kulturnedskärningarna
Kultursatsningar mot krisen – ge mest till dem som fått minst!

Det är i svåra tider – i tider av brist och knapphet, av oro och rädsla för framtiden – som kulturen är som allra viktigast. Inte minst för dem som drabbas hårdast av krisen.

Redan den budget Kulturnämnden antog i september innebar otillräckliga resurser. Anslagen till verksamheterna räknades redan då upp betydligt mindre än den verkliga ökningen av priser och lönekostnader. Detta slog allra hårdast mot studieförbunden, som placerades i strykklass och fick sina anslag frysta på samma nivå som föregående år – trots deras unika bredd och nätverk bland föreningar och individer i hela kommunen.

Den reviderade budget som nu föreslås innebär en sämre tillgång till kulturen för Uppsalaborna. Kulturresurserna minskas i en tid då kulturen behövs mer än någonsin.Vi vill också betona att kulturverksamheter i regel är såväl klimat- och miljövänliga som positiva för folkhälsan. Satsningar på att främja konsumtion av tjänster i stället för varor ligger i linje med kommunens hållbarhetspolicy. Kulturaktiviteter ger stora möjligheter till delaktighet, vilket är en mycket viktig faktor för folkhälsan.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har i fullmäktige avvisat förslaget att skära ner på Uppsala kommuns kulturanslag. I våra förslag till Inriktning Verksamhet och Ekonomi (IVE) för Uppsala kommun ligger våra budgetramar för Kulturnämnden flera miljoner kronor över det borgerliga förslaget. Vi föreslår därutöver ett avskaffande av produktionens avkastningskrav, vilket innebär ökade resurser till bland annat biblioteken, konstmuseet, Biotopia och Reginateatern.

Vi avvisar förslagen till nedskärningar, och föreslår i stället investeringar i kultur för alla. Våra förslag innebär permanenta utökningar av anslagen enligt principen att ge mest till dem som fått minst. Så kan kulturen bäst bidra till en offensiv politik för att möta krisen.

- Vi har länge sett behoven av en förstärkning av bidragen till de fria kulturgrupperna. Vi vill nu öka anslagen till evenemangsbidrag. Denna utökning ska tillfalla verksamheter som äger rum utanför stadskärnan och utanför staden.

- Under sommarmånaderna minskar antalet kulturverksamheter i Uppsala, till men för såväl bosatta som besökare. I svårare tider finns en stor risk att fler barnfamiljer inte har råd att resa iväg på semestern, vilket gör behovet av bra och högkvalitativa kulturaktiviteter sommartid desto större. Därför föreslår vi införandet av ett riktat evenemangsbidrag för aktiviteter mellan 15 juni och 15 augusti.

- Äldre ungdomar och yngre vuxna hamnar ofta mellan stolarna, då barnkultursatsningarna oftast riktar sig till elever i grund- och gymnasieskolan medan kulturpolitiken i övrigt ofta har vuxenkulturen i fokus. Detta är särskilt allvarligt i en tid med stora ungdomsgrupper som kommer ut på en krympande arbetsmarknad. Vi föreslår ett utökat verksamhetsbidrag som riktas till att stärka kultur av och för Uppsalabor mellan 18 och 25 år. Anslaget ska gå till nyskapande satsningar inom såväl kommunalt som enskilt drivna verksamheter.

Fakta om kultursatsningarna i budgetarna för 2009

Kommunfullmäktige den 10 juni 2008

Den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige anslog 157 288 tkr till Kulturnämnden. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet hade i samtliga fall större anslag till Kulturnämnden. Exempelvis anslog socialdemokraterna då 160 191 tkr.

Kulturnämnden den 24 september 2008

Den borgerliga majoriteten i Kulturnämnden antog en budget som utgick från den summa kommunfullmäktige anslagit. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet reserverade sig.

Kommunfullmäktige den 26 november 2008

Den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige rev upp budgeten. I detta beslut minskas kulturnämndens anslag med 2 062 tkr så att anslaget blir 155 226 tkr. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet föreslog alternativbudgetar som i samtliga fall anslår mer till Kulturnämnden än vad den borgerliga majoriteten anslagit i junibudgeten. Exempelvis anslog socialdemokraterna 159 687 tkr till Kulturnämnden. Detta är 4 461 tkr mer än de borgerligas reviderade anslag, och 2 399 tkr mer än budgeten från september.

Kulturnämnden den 11 december 2008

Förslag föreligger om att klara den minskade kulturbudgeten genom neddragningar på många av nämndens verksamheter. De mest kännbara konsekvenserna blir en nedläggning av Rasbobiblioteket och en minskning av öppettiden på Gränbybiblioteket. Beslutet om biblioteksnedläggelse fattas utan föregående medborgardialog.

Uppsala en kulturstad, om än inte kulturhuvudstad

2008-12-10T10:07:00.004+01:00

I går eftermiddag kom beskedet - Uppsala går inte vidare i tävlingen om vilken svensk stad som blir Europas kulturhuvudstad 2014. Det är naturligtvis oerhört tråkigt att Uppsala inte klarade av att få juryn att förstå hur bra ett kulturhuvudstadsår i Uppsala hade varit.

Processen för att få fram en ansökan har varit väldigt nyttig. Vi sade oss att även om vi inte vinner, så ger det en injektion och ett antal nya tankar om hur vi ska utveckla staden med kultur. Nu finns det en stor mängd bra idéer på kulturverksamhet som kan lyfta vår stad, och jag hoppas nu att vi får genomföra så mycket som möjligt även om det inte koncentreras till ett år. Inte minst förtjänar planerna om Gottsunda som kulturstadsdel att genomföras.

Rödgrön allians i opinionskrisens spår

2008-12-07T19:43:00.003+01:00

Två månader efter den ödesdigra presskonferens som kungjorde det rödgröna tvåpartisamarbetet kom en ny presskonferens som kungjorde det rödgröna trepartisamarbetet.

Jobbkrisen förde oss samman, menar Sahlin, Eriksson, Wetterstrand och Ohly i sin gemensamma artikel. Det talas om klimatkris och om otrygghetskris och många viktiga frågor lyfts fram som fokusfrågor för den nya rödgröna alliansen. Men ännu mer avgörande för att föra samman de tre partierna var den opinionskris som ägt rum för oppositionen under de senaste två månaderna.

Det påstådda syftet med tillkännagivandet av den rödgröna oktoberalliansen mellan två partier var att leverera ett svar på regeringsfrågan. Men resultatet blev det motsatta, som jag skrev om redan då.

Den katastrofala presskonferensen i oktober innebar slutet för Mona Sahlins smekmånad. Hon tvingades backa från sin idé om en tvåpartiregering utan vänsterpartiet efter att trycket infrån rörelsen blev för starkt. Och medan krisens effekter blivit allt mer uppenbara och behoven av klara besked om den ekonomiska politiken vuxit har Anders Borg fått hela manegen för sig själv och fått framföra sin antikapitalistiska teaterakt med bravur. Varje gång den rödgröna tvåparticirkusen kommit till en stad har medias intresse fokuserats på varför Mona, Peter och Maria är där utan Lasse.

Följden har blivit att socialdemokraterna tappat mycket mark, att vänsterpartiet vuxit litegrann, att moderaterna ökat kraftigt och att de övriga borgerliga partierna sjunkit ner i fyraprocentsträsket. Totalt sett har oppositionens ledning minskat och oron har vuxit i den socialdemokratiska partiledningen.

De senaste två månaderna har gått åt till att försöka sy ihop s- och v-ledningarnas prioriteringar till något hållbart. Slutresultatet blev att s-ledningens främsta prioritering - budgetramarna - accepteras av v men att man uttalar att poängen med dem är att kunna använda pengarna i kristider som dessa. Mona Sahlin beredde vägen för dagens uppgörelse genom sin offentliga omsvängning kring ramverken förra veckan då hon förklarade att det fina med budgettaken är att man kan ändra dem när som helst, och därmed öppnade upp för en expansionsinriktad finanspolitik. För att markera att man vill investera sig ur krisen lägger partierna ett gemensamt ungdomspaket innehållande ca 20 000 platser i offentliga jobb och utbildning för att undvika en skenande ungdomsarbetslöshet.

För egen del känns det väldigt positivt att en rödgrön trepartiallians kommer till stånd - jag har ju som bekant förespråkat en sådan ända sedan valförlusten 2006. Den märkliga konstruktion oktoberalliansen utgjorde hade fört socialdemokratin i fel riktning - denna modell är mycket bättre för att utforma en långsiktig jämlikhetspolitik. Och inte minst gör det att oppositionen nu har möjlighet att gå till offensiven igen.

Marknadsfundamentalismens parentes är över

2008-11-30T09:26:00.005+01:00

I går släppte SACO-förbundet Sveriges Ingenjörer resultatet av sin opinionsmätning som visar att sju av tio svenskar vill att staten går in och räddar Volvo Personvagnar. Det säger sig själv att också en stor majoritet av de borgerliga väljarna - 65 procent för att vara exakt - ansåg att ett tillfälligt förstatligande av Volvo PV vore en god idé. I detta håller svenskarna med rektorn för Handelshögskolan i Göteborg Rolf Wolff som argumenterade för detta i Dagens Industri i veckan, och bland annat skrev: "Kan staten äga och säkra finansbolag, kan den väl göra detsamma med biltillverkare. Det finns ingen ekonomisk forskning som belägger att staten per definition är en dålig ägare."

Det är svårt att överskatta den betydelse klimat- och finanskriserna har haft för den allmänna opinionen i västvärlden. Ett tektoniskt skifte håller på att pågå i människors syn på politiken och dess roll i samhället, bort från marknadsfundamentalisternas uppfattning att staten är något ont som ska hålla sig borta från en ekonomi styrd av kvartalskapitalister, bonusdirektörer och hedgefondsmäklare. En ny syn på ekonomin växer fram, där marknaden består som ett sätt att kanalisera människors preferenser men där det offentliga tar en långt större roll än idag för den demokratiska styrningen av ekonomins inriktning. Marknaden är en utmärkt tjänare men en usel herre.

Klimatkrisen började hamra in spikar i den marknadsfundamentalistiska kistan, då allt fler såg behoven av politiska lösningar för att lösa problemen. Höstens finanskris har accelererat denna utveckling, och nu håller den långa marknadsliberala parentesen på att slutas. Pendeln svänger fort nu, och slår till med full kraft mot alla politiska rörelser som inte har vett att anpassa sig till det nya paradigm som håller på att etableras. Den har redan fällt Ronald Reagans en gång så stolta republikanska parti, och den som nu snart tillträder presidentposten ser det som sin främsta prioritet att bekämpa arbetslösheten genom massiva offentliga investeringar.

Egentligen är ju marknadsfundamentalismen en ganska märklig företeelse. Tanken att människorna i ett modernt samhälle skulle vända ryggen från sin nästa och acceptera monumentala orättvisor. Att man i informationen och kunskapens tidsålder skulle ignorera vad man ser och vad man vet om andras villkor. Det går ett tag, med hjälp av skickliga tankesmeder, högerkontrollerade medier och en arbetarrörelse vars ideologiska kompass snurrar vilt, men till slut faller man på eget grepp.

Välfärdsstaten är den mest moderna politiska idén. Framvuxen som den är ur 30-talets stora depression och dess katastrofala konsekvenser för hela den västerländska civilisationen, är den grunden att bygga på för att skapa ett hållbart samhälle. Aldrig mer kris, aldrig mer krig, aldrig mer arbetslöshet, aldrig mer fascism, aldrig mer fattigdom var grunden för uppbyggandet av efterkrigstidens välfärdsstater, och det måste vara grunden för uppbyggandet av efterkristidens hållbara välfärdssamhällen också.

I gårdagens lördagsintervju visar Mona Sahlin att den socialdemokratiska partiledningen sent om sider börjar förstå vad som håller på att hända. Hon öppnar för ett statligt Volvo i ett väl balanserat och genomtänkt svar.

Mona Sahlin uppvisar en oerhörd förmåga att vända på en femöring i debatten om budgetdisciplin och utgiftstak. Ungefär 20 minuter in i intervjun säger Sahlin att man ska följa de budgettak man har fastställt, men att man när som helst också under budgetåret kan ändra dessa tak. Det innebär i praktiken att hon skåpar ut hela grundidén med utgiftstaken som var just att taken låg fast och att politikerna skulle vara tvungna att göra nedskärningar när utgifterna växer över taken. Hon säger att det ekonomisk-politiska ramverket är flexibelt, fast hela grundtanken med regelverket var att det just skulle vara hugget i sten.

I praktiken innebär Sahlins svar i intervjun att det ramverk som beslutades under 90-talet är borta, och ersatt med ett mer flexibelt synsätt på statsfinanserna där man kan ändra takens nivåer och till och med köra med underskott under delar av en konjunkturcykel. Duvorna har vunnit över hökarna i partiledningens debatt om den ekonomiska politiken, med hjälp av det yttre tryck som kravet på vänsterpartiets medverkan i samarbetet skapar. Men för att bilden utåt ska upprätthållas och för att ingen ska förlora ansiktet presenteras det som att det är så här det alltid har fungerat. Det ligger onekligen väldigt mycket tankemöda bakom Mona Sahlins svar i Ekots lördagsintervju.

Brev till valberedningen

2008-10-24T19:11:00.004+02:00

Det är numera officiellt genom såväl UNT som Uppsalatidningen att jag är en av nio kandidater till socialdemokratisk gruppledare och kommunstyrelseordförande för nästa mandatperiod. Vi som kandiderar har blivit uppmanade att skriva en presentation av oss själva och jag har precis skickat in mitt brev till valberedningen. Här är det:

Kära valberedning,

Det känns väldigt ärofullt att vara nominerad till uppdraget som socialdemokratisk gruppledare och kommunstyrelseordförande. Jag har en stor respekt för det tuffa arbete ni i valberedningen står inför. För även om det är partiet som fastställer politiken, så kommer våra främsta företrädares uppfattningar och personliga egenskaper att påverka vårt partis utveckling och framtoning inför väljarna. I detta brev vill jag beskriva vem jag är som person och hur jag vill utveckla Uppsala.

Om mig

Jag heter Peter Gustavsson och är född och uppvuxen i Uppsala. Med undantag för ett och ett halvt år i Malmö och ett par månader i London har jag bott här hela mitt liv, även om jag flyttat runt en hel del och hunnit uppleva Berthåga, Rickomberga, Gottsunda, Eriksberg, Flogsta, Ekeby, Kvarngärdet och nu sedan en månad tillbaka Tuna backar.

Mina föräldrar kommer från arbetar- och småbrukarhem i Västerbottens inland, och var de första i sina familjer som fick möjlighet att studera med undantag från min mormor småskollärarinnan. I stort sett hela min släkt bor norröver, och dessa mina dubbla rötter har i stor utsträckning präglat mig som person. Min bakgrund gör att jag känner mig väldigt hemma i arbetarrörelsen, samtidigt som jag inte känner mig främmande för den akademiska miljö som spelar så stor roll i vår stad.

Jag har varit aktiv inom arbetarrörelsen i drygt femton år. Under denna tid har jag fått lära känna många olika delar av rörelsen och många politikområden. Allt sedan mitten av 90-talet har jag skrivit och utbildat kring frågor som ideologi, ekonomi, den svenska modellen, organisation, ledarskap, välfärdspolitik och arbetarrörelsens historia. Först gjorde jag detta inom ungdomsförbundet, sedan allt mer inom partiet, fackföreningsrörelsen och folkbildningen.

Sedan april förra året har jag haft förmånen att kunna arbeta på heltid med att skriva och utbilda inom ramen för ett eget företag, och har under denna tid utfört större och mindre uppdrag åt ett tjugotal olika organisationer inom arbetarrörelsen. För att beskriva lite mer hur jag jobbar är det nästan enklast att beskriva några saker jag gör inom ramen för mitt arbete under den närmaste tiden:

- På tisdag-onsdag håller jag en utbildning för EU-informatörer inom Handelsanställdas förbund för att de ska kunna mer om unionen och om europeiskt fackligt arbete inför EU-valet nästa år. Utbildningen utgår från ”Rättvist Europa” – ett studiematerial jag var med och skrev i våras (se www.rattvisteuropa.abf.se).

- På torsdag-fredag håller jag en vidareutbildning för cirkelledare på Wiks folkhögskola, för att sedan på kvällen åka till Djibouti. Där deltar jag i ABF:s projekt i landet där man stödjer sin systerorganisation med studiecirklar för att lära nomader att läsa och skriva. Min roll är att leda en cirkelledarutbildning och hjälpa till att kartlägga vilka framtida samarbeten arbetarrörelsen kan ha i Djibouti.

- Jag skriver en artikel för SSU:s debattidskrift Tvärdrag om hur välfärdens minskade andel av ekonomin under de senaste årtiondena skapat en privat rikedom och en offentlig fattigdom.

- Jag är medskribent i en bok om privatiseringsvågen. Mina avsnitt i boken handlar om välfärdens idéer och hur de minskade resurserna till den offentliga sektorn skapade ett utrymme för en debatt om privatiseringar.

- Jag medverkar i en antologi om socialdemokratins framtid, där det bidrag jag är med och författar handlar om framtidens partiorganisation.

Vid sidan av mitt politiska engagemang tycker jag om att umgås med vänner och att lära känna nya människor. Jag drivs av en önskan att ständigt förstå mer av vad som händer i världen omkring mig, och älskar att resa och att uppleva miljöer, musik och människor jag aldrig upplevt förut. Att sitta på caféer och diskutera, se på bra filmer och läsa en god skönlitterär bok är fritidssysselsättningar som jag alltför sällan tar mig tid att ägna mig åt.

Mina politiska erfarenheter

Jag är vice ordförande i kulturnämnden, där arbetsformerna till viss del skiljer sig från hur man jobbar i kommunfullmäktige. För att förenkla det något så är vi alla kulturvänner oavsett partifärg – man sätter sig inte i kulturnämnden om man är emot kultur. Det gör inte att det saknas konflikter kring storleken och inriktningen på det offentliga stödet till kulturen, men för det mesta hanterar vi det i samförstånd. Den rödgröna gruppen kan påverka nämndens dagordning och få igenom viktiga förändringar för att stärka Uppsalas kulturliv. Det är ett mycket roligt och givande arbete. Om man går in med rätt inställning går det att genomföra en hel del i en sådan situation – också när man sitter i opposition.

Jag är en allmänpolitiker, med en stor bredd i mina kunskaper. Här i Uppsala har jag förutom kulturpolitiken arbetat med utbildningspolitik i Nämnden för Frivillig Utbildning, med bostadspolitik i Uppsalahem och jag har nyligen lett arbetarekommunens rådslag om trafikpolitik. Dessutom har jag arbetat med internationella frågor, och deltagit på internationella läger, konferenser och sociala forum. Jag har besökt Palestina två gånger inom ramen för partidistriktet och Palmecentrets projekt i området.

Mitt specialområde är dock ett annat. Jag blev politiskt aktiv i samband med 90-talets stora nedskärningsvåg, och sedan dess har mitt huvudintresse varit välfärd och ekonomi. När jag studerade på Uppsala universitet kom mina studier att fokusera sig på att försöka förstå om det fanns några alternativ till den marknadsliberalism som varit så dominerande under så många år. Mina uppsatser i idé- och lärdomshistoria och ekonomisk historia handlar om ämnen som hur välfärdsstatens idéer föddes, pensionsfondernas roll i ekonomin och de stora ekonomiska och politiska förändringarna under 1980- och 90-talen.

Jag upplever att jag har en bred förståelse för hur välfärden leder till social och ekonomisk utveckling, och hur investeringar i ett rättvist samhälle kan vara lönsamt också rent ekonomiskt. Och jag har ägnat de senaste åren åt att hitta sätten att förklara dessa samband – att ”Sverige tjänar på rättvisa” som partistyrelsen numera säger – för en bred publik i mitt skrivande och inom de utbildningar jag håller.

Jag har en bred organisatorisk erfarenhet – just nu som ordförande för Kvarngärdets s-förening och som kassör i arbetarekommunen. Jag har en vana av valkampanjer och mediaarbete på såväl lokal som central nivå. Jag var organisationschef för den framgångsrika kampanjen Socialdemokrater Mot EMU och fungerade då som arbetsledare för omkring 30 lokalt anställda. Dessa erfarenheter gjorde att jag också blev anställd för den brittiska organisationen Centre for a Social Europe inför den folkomröstning om EU-konstitutionen som kom att ställas in efter de franska och holländska omröstningarna 2005. Jag ledde även Anna Hedhs segerrika personvalskampanj inför EU-parlamentsvalet 2004.

I valet 2006 organiserade jag kampanjen i det valdistrikt jag då bodde i, Södra Kvarngärdet, och tack vare ett idogt arbete och samtal med människor lyckades vi se till att socialdemokraternas valresultat steg från 43 till 51 procent i ett läge när partiet tappade stort i Uppsala som helhet. Detta hade självklart inte bara med mina insatser att göra – det var många som bidrog till det – men jag lade upp och organiserade kampanjen.

Min vision för Uppsala kommun

Uppsala är en spännande kommun att bo och leva i, men det finns oerhört mycket att göra för att förändra och utveckla den. Jag upplever att vi socialdemokrater är på mycket god väg med att utveckla en rödgrön vision för Uppsala, och jag tror och hoppas att vi nästa mandatperiod ska kunna ta stora steg för att förverkliga den. Det handlar om förstklassiga kommunala verksamheter inom exempelvis förskola, skola och äldreomsorg, men också om kraftfulla satsningar på kollektivtrafiken, en mer levande stadskärna, fler samlingslokaler, ett starkt kulturliv och fler och grönare parker.

Uppsala präglas av uppdelningen mellan arbetarstaden och akademikerstaden – såväl geografiskt som i folks medvetande. Men också av uppdelningen mellan stad och landsbygd –Uppsala är ju en av Sveriges största landsbygdskommuner med sina alldeles speciella förutsättningar och utmaningar. Väldigt många av Uppsalas studenter uppfattar sig som tillfälliga besökare och gör sig aldrig riktigt hemmastadda i staden utanför studentkvarteren. Här finns stora uppgifter att göra för att få fler att vilja stanna i Uppsala efter examen.

Vad jag skulle vilja arbeta vidare med är den medborgerliga förankringen för det vi arbetar med i kommunen. Jag vill att Uppsalas politiker ska vara mycket mer aktiva i samtal med såväl medborgare som kommunanställda. Och då handlar det i stor utsträckning om de små sammanhangen, där medborgarna kan diskutera direkt med de förtroendevalda.

Jag är väldigt inspirerad av det arbetssätt man valt i Norge med modell- och kvalitetskommuner. I stället för att söka vägarna till utveckling genom konkurrensutsättning arbetar man med att demokratisera organisationen för att göra det lättare för de anställdas egna idéer om förbättringar att hitta fram i den kommunala hierarkin. Utvärderingarna av de norska försöken är mycket positiva och visar på att om konkurrensutsättning ger kortsiktiga vinster så innebär ett ökat personalinflytande större effektivitet på sikt.

Detta arbetssätt, där medborgare och anställda på ett annat sätt inkluderas i beslutsfattandet, handlar också om hur vi långsiktigt kan stärka socialdemokratins ställning. Arbetarrörelsen står alldeles för svagt i Uppsala, och sedan förra valet är vi inte ens det största partiet i fullmäktige. Uppsalas sociala struktur gör att vi alltid kommer att vara beroende av samarbete med andra partier för att kunna skapa majoriteter, men vi skulle kunna vara betydligt starkare än vad vi är idag.

Vi pratar från tid till annan om att våra politiker inte ska fastna i Stadshuset, men i praktiken är det väldigt lätt att den kommunala apparaten slukar tiden och kraften. Det gör att vi inte tar tillvara det fantastiska nätverk vårt parti har tillgång till genom alla de folkrörelser som står oss nära. Sedan ett antal år tillbaka har jag använt mig av principen att jag ska jag vara ute och träffa folk där de är två-tre dagar i veckan, medan jag ska ägna lika mycket tid åt skrivande och möten på kontoret. Jag tänker sträva efter att arbeta på samma sätt om jag blir socialdemokratisk gruppledare och kandidat till ordförande för kommunstyrelsen.

Tveka inte att höra av er om ni har frågor eller funderingar.

Med vänliga hälsningar,

Peter Gustavsson

När laget är större än jaget

2008-10-12T10:56:00.004+02:00

I onsdags fick vi veta att en ny fas i svensk politik hade tagit sin början. Socialdemokraterna och miljöpartiet skulle bilda en ny allians och ställa vänsterpartiet utanför. Det tredje oppositionspartiet hade försuttit sin chans.

Händelseutvecklingen inom arbetarrörelsen efter detta besked visar att laget är större än jaget. Det dröjde inte många minuter efter Mona Sahlins uttalande förrän telefonerna började gå varma mellan människor som inte var nöjda med den "nya fasen". Blogginlägg skrevs, facebookgrupper startades och fick snabbt många medlemmar och artiklar snabbskrevs till etablissemangets klotterplank. Och det visade sig snart att Sahlins stängda dörr till vänsterpartiet var lika förankrad i den verkliga världen som balansräkningen i Kaupthing Edge. Snacket började snabbt gå om Sahlins bunker - en inre krets vid sidan av partiets valda styrelse och verkställande utskott där de verkliga besluten fattas.

I går höll jag en ideologiutbildning för Jönköpings partidistrikt. Tjugofem partimedlemmar i Vaggeryd och Värnamo kommuner diskuterade ideologi under en hel dag, och det stod helt klart att gräsrötternas bild av socialdemokratins framtid inte handlar om bortre parenteser i a-kassan. I denna industritäta region - fylld av småföretag som är underleverantörer till bilindustrin - vill medlemmarna att partiet ska bli tydligare med sin ideologi och tycker att det är alldeles för trångt i mitten. Vad gäller den helt avgörande frågan om jobbavdragets framtid vid ett regeringsskifte insåg medlemmarna precis som en klar majoritet av ledamöterna i LO-förbundens styrelser att man inte kan föra en socialdemokratisk välfärdspolitik med en borgerlig skattepolitik.

Efter onsdagens besked om "den nya fasen" fördes det oroade samtal på arbetsplatserna i Vaggeryd och Värnamo om vad det här innebär. Precis som i resten av landet. Det tryck som uppstod ute i partidistrikten tvingade i fredags Mona Sahlin att "göra en pudel" och skicka ett öppet brev till Lars Ohly där den nyss stängda dörren öppnades igen. Henrik Brors har helt otippat gjort en bra analys av händelseutvecklingen och situationen inom rörelsen.

Vad händer nu då? Jag delar Brors' bedömning att Sahlins missräkning försvagat partiledaren, åtminstone tillfälligt. Hon gick ett steg för långt, och det ledde till att rörelsen vaknade ur den slummer den befunnit sig i sedan den extra partikongressen i mars förra året. Sahlins arton månader långa smekmånad är nu över, och vi kan räkna med en mer levande debatt inom arbetarrörelsen. Jag räknar med att vi kan få se en rejäl debatt kring framtidens vägval.

Partiledningen har talat en tid nu om att det gäller att vinna mittenväljarna och att vi då inte kan gå till val på skattehöjningar och minskad valfrihet. Det sättet att se på verkligheten må vinna gehör i borgarpressen och i ett isolerat inom-tullarna-perspektiv, men det blir snabbt allt mer obsolet och omodernt. I den nya fas ekonomin nu hamnat i är det plötsligt helinne att vara radikal. När alla plötsligt kritiserar kapitalismen och när Bush förstatligar banker verkar det ganska fantasilöst av socialdemokratin att gå på som om inget hade hänt.

Vi förlorade inte valet för att väljarna var trötta på socialdemokratisk politik, utan för att de tyckte att vi inte förde en socialdemokratisk politik. Den omsvängning av den ekonomiska politiken som Göran Persson och Pär Nuder genomförde under det sista regeringsåret - som ledde till den fenomenala uppgången i sysselsättning under 2006-07 - kom för sent för att påverka valresultatet. Det bestående intrycket av den socialdemokratiska politiken för väljarna var därför en fortsatt hög arbetslöshet och otillräckliga satsningar på välfärden. Moderaternas historiska insats under den långa valrörelsen 2004-06 var att lyckas inbilla tillräckligt många väljare att de var bättre än socialdemokraterna på att föra socialdemokratisk politik.

Den fråga Sahlin försökte splittra den enade oppositionsfronten med var de ekonomisk-politiska ramverken. Hon har försökt framställa det som att vänsterpartiet är ensamma om att kritisera utgiftstak, överskottsmål, oberoende riksbank med mera, och att den hållningen handlar om att vara oansvarig för landets ekonomi. För ett hälsosamt, tankeväckande och inspirerande annat perspektiv på vem som tar ansvar och inte rekommenderar jag vänsterpartisten Erik Bergs inlägg om utgiftstaken.

Vad Sahlin klädsamt nog håller hon tyst om är den starka opinionen INOM socialdemokratin för att se över och ompröva ramverken så att de bättre klarar utmaningarna som ligger framför oss. Göran Perssons gamla presschef Peter Akinder, numera ledarskribent på Östran, ifrågasätter överskottsmålet i artikel efter artikel. Till och med den gamle normpolitikern Assar Lindbeck konstaterar att överskottsmålet spelat ut sin roll när statens skuldsättning klarar EU-kraven med mycket bred marginal. Det borde vara läge att sätta sig ner och förutsättningslöst reda ut hur vi kan kombinera ordning och reda i statsfinanserna med ett rejält reformutrymme för framtidens investeringsbehov i saker som utbildning, folkhälsa och klimatsmart infrastruktur.

Under de senaste månaderna har vi sett besked efter besked från s-ledningen om att man anpassar sig högerut och försöker vinna plats i det trånga mittfältet. Det har handlat om fastighetsskatten, jobbavdraget och Lissabonfördraget. Samtidigt pågår personförändringar i partiets högsta ledning som potentiellt kan vara mycket betydelsefulla för vilken riktning utvecklingen tar. Genom veckans händelser har det blivit betydligt svårare för Sahlin att manövrera in socialdemokratin i mittenfållan, sedan det blivit uppenbart för alla att hon inte har förankring för den processen i rörelsen.

I morse försökte Mona Sahlin återta initiativet genom att gå tillbaka till den utpressningslinje hon körde innan hon smällde igen dörren för Ohly i onsdags. Stalltipset är att veckans händelser stärkt v-ledningen både opinionsmässigt och partiinternt och att Lars Ohly kommer hålla fast vid att vänsterpartiet inte är någon "dörrmatta". Efter ett par månaders dragkamp och maktspel kommer vi sannolikt att hamna i en situation där oppositionsleden sluts och en arbetsgrupp bildas som får till uppdrag att se över och modernisera de ekonomisk-politiska ramverken. Förslagsvis med utgångspunkt i ett budgetbalansmål och i att riksbankens inflationsmål kombineras med ett tillväxtmål. Men det kräver en hel del manövrerande för att ingen inblandad ska tappa ansiktet fullständigt. Så kan det gå om man inte lyssnar på rörelsen från början.

Så kanske har veckans händelser ändå lagt grunden till en ny fas i svensk politik. Fortsättning följer.

Fel tajming, fel strategi och fel politik av Sahlin

2008-10-08T16:01:00.003+02:00

Det enda positiva med dagens utspel från s och mp:s partiledningar är att vi kan hoppas på en grönare socialdemokratisk politik och att mp inte kommer att göra nya uppgörelser med de borgerliga partierna.

Annars så är det ett korkat utspel på alla sätt och vis.

Utspelet är feltajmat och en del i en felaktig strategi. Jag brukar inte alltid hålla med Henrik Brors, men han har helt rätt i att det är vansinne att prata om sånt här samma dag som var femte varslas från Volvo Personvagnar. I denna tid är det viktigt med klara besked, och detta utspel ökar i stället osäkerheten.

Det intressanta med dagens besked är inte att två partier som gjort sexton budgetar tillsammans går vidare med sitt samarbete, utan att man lämnar det tredje partiet som var med och gjorde budgetarna utanför. Utspelet pekar i riktning mot en s-mp-regering, men realistiskt sett är det högst osäkert om dessa två partier skulle ha en majoritet i kammaren efter valet. En sådan regering skulle behöva stöd av fler partier och Lars Ohlys besked att vänsterpartiet inte kommer att vara med och rösta fram en sådan regering ökar osäkerheten om vad som egentligen är alternativet till Reinfeldt & co. Sahlin, Eriksson och Wetterstrands utspel bidrar inte till klarheten om alternativen i svensk politik, utan tvärtom bidrar det till osäkerheten.

Men vad värre är - utspelet är ett led i utvecklandet av en politik som det blir svårt att få partimedlemmar och väljare att ställa sig bakom.

En av politikens huvudfrågor är hur stora resurser som ska gå till våra gemensamma behov och hur mycket som ska gå till privat konsumtion. Moderaterna - de "nya" såväl som de gamla - har som sitt främsta politiska mål att sänka skatterna och minska den offentliga sektorn. Och i det avseendet har regeringen lyckats - skatterna har sjunkit kraftigt, mest för de allra rikaste. I somras kapitulerade den socialdemokratiska partiledningen om fastighetsskatten. Mona Sahlin meddelade att (s) bara vill höja skatten för de 5-10 000 hushåll som äger fastigheter värda mer än 5 miljoner kronor. I går kom beskedet att socialdemokraterna accepterar också det andra steget av jobbavdraget.

Om man accepterar den borgerliga skattepolitiken är det svårt att inte få den borgerliga välfärdspolitiken på köpet. För reformerna måste finansieras. Låter man skattekvoten sjunka kraftigt så innebär det också att välfärdskvoten faller. Då kan det stå hur vackra ord som helst i de omkring hundrafemtio sidor rådslagstexter som nu skickats ut till partiorganisationen - utan skattekronor att finansiera reformerna blir s-mp-politiken i sina huvuddrag ganska lik regeringens politik. Den panikartade rädslan för att säga att vi kommer att höja skatten om vi vinner valet bakbinder partiet och leder till politisk apati och bristande engagemang när alternativen blir alltmer otydliga för väljarna.

Fram till sommaren var det fortfarande ganska oklart vart socialdemokratin skulle ta vägen efter valförlusten. Partiet pratade om att Sverige tjänar på rättvisa och olika steg togs i riktning mot en genuin omprövning av 80- och 90-talens politik. Nu blir det däremot alltmer klart att kursen är satt - och den går högerut. Den handlar inte bara om den ekonomiska politiken utan också om att ignorera LO-kongressens krav på att inte ratificera Lissabonfördraget förrän vi fått garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen. Jag tror att det är hög tid för de kärleksfulla kritikerna att vakna och säga ifrån om att partiet är på fel väg.

För det finns fortfarande tid att göra om och göra rätt. Att konstatera att vi befinner oss i en tid då kritiken av nyliberalismen är starkare än på mycket länge och att det är viktigare än någonsin med en socialdemokratisk politik för att reglera marknaden. Det där Mona Sahlin säger samtidigt som hon gör något helt annat i praktiken.

Utbildning för ett bra liv

2008-09-25T11:45:00.001+02:00

Denna film är en aning lång (9 minuter) men det är en väl använd stund för att ta del av ett oerhört viktigt budskap. TCO har helt rätt i att investeringar i utbildning är helt centralt för att bibehålla och stärka välfärden. Att vi måste utbilda fler, att vi måste förbättra kvaliteten i högskolan och stärka studiemedlens köpkraft. Och att vi måste minska snarare än stärka grund- och gymnasieskolans drag av sorteringsskola. Så utbildningsransonerare i alla läger - på regeringskansliet såväl som i LO-borgen - eat this!

Socialdemokratiskt självförtroende hanterar den dubbla krisen

2008-09-22T10:59:00.005+02:00

Vi befinner oss i en dubbel kris. En omedelbar finanskris och en mer långsamt verkande klimatkris. Konsekvensen är en snabbt växande medvetenhet om behovet av politik. Den epok då den fria och oreglerade marknaden ansågs kunna lösa alla problem är över när Bush förstatligar stora finansinstitutioner i parti och minut.

Jag är just hemkommen från European Social Forum. Det var en fantastisk upplevelse. Jag har lärt mig mycket folk och träffat fantastiska människor. Och jag såg i ögonen på många av de tusentals - kanske tiotusentals - Malmöbor som såg den längsta demonstrationen i stadens historia att de liksom jag blev inspirerade. Att politik faktiskt kan vara något annat än de eviga referaten från hockeymatchen mellan det röda laget och det blåa laget. Att det kan handla om visioner om ett annat samhälle, om att allting kan ändras om de många går ihop.

Jag ser regeringens politik och jag ser hur de fullständigt tappar fotfästet. Och konstaterar att det enda hindret för en ny rödgrön som handligskraftigt kan ta itu med den dubbla krisen är vi själva. Inte minst det dåliga socialdemokratiska självförtroendet. Tron att vi måste acceptera delar av jobbavdraget om vi inte ska tappa väljarstöd. Uppfattningen att man inte ens ska kunna föra en diskussion kring det Mona Sahlin själv beskrivit som "normpolitiken" i diskussionerna om en framtida rödgrön allians.

Om jag vore Thomas Östros skulle jag föreslå en budget som ser ut ungefär så här:

- Slopa jobbavdraget - lika beskattning för lika inkomst
- Fundera på att höja grundavdraget så att de fattigaste inte får högre skatt - finansiera med återinförd förmögenhetsskatt och en direktörsskatt för de högsta inkomsterna
- Genomför massiva investeringar för att öka järnvägsresandet med 50 procent till 2020.
- Satsa kraftigt på kommuner och landsting för att möta lågkonjunkturen med investeringar i utbildning och hälsa.
- Öka tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet. Sänk egenavgiften i a-kassan, höj ersättningsnivåerna till minst 80 procent.

Går det att förena ekonomisk tillväxt med en hållbar utveckling?

2008-09-09T07:09:00.005+02:00

I går var jag med på ett panelsamtal med samma rubrik som detta inlägg. Det var intressant, men ärligt talat känner jag att hela den här debatten om att tillväxt och hållbar utveckling skulle vara någon sorts motsatser är en förlegad frågeställning.

Själv drev jag teserna att tillväxt i sig kan vara både dåligt och bra för miljön - att effekterna av tillväxten på klimatet beror på vad de varor och tjänster som produceras faktiskt består av. Men att målet inte ska vara tillväxt utan hållbar utveckling. Samt att vi ska ta strid mot det fossila kapitalet - den del av kapitalet som har intressen av ett fortsatt oljeberoende - och att vi i vänstern bör alliera oss med det gröna kapitalet vars intressen ligger i det nya som måste komma.

Miljömotståndarna och delar av miljörörelsen befinner sig i en ohelig allians som framställer framtiden som ett val mellan antingen fossilsamhälle eller stenåldern tillbaka. Som en anhängare av idén att ta oss ur den omoderna fossila teknologin och bygga något bättre tycker jag att den här typen av debatter är lite tröttsamma. Jag insåg dessutom igår att tillväxtmotståndet bygger på en märklig omtolkning av marxismen - där man föreställer sig att det är tillväxten och inte vinsten som är kapitalismens motor.

Nåväl. Jag skrev ihop ett litet PM inför debatten där jag samlade lite tankar kring detta ämne, som jag inte haft tillfälle att diskutera på detta sätt tidigare. Det är bland annat inspirerat av lördagens socialdemokratiska klimatseminarium som beskrivs bland annat här. Men också ett sätt att sammanfatta de funderingar jag haft kring den ekonomiska krisens relation till den globala utvecklingen och den ekologiska krisen som jag haft ända sedan i vintras - det jag alltmer börjat tänka på som upptakten till en fjärde industriell revolution. Det är en aning långt, men det får väl litegrann kompensera att jag varit så dålig på att skriva under sommaren. Hoppas det kan vara till nytta för någon:

Om jag ska tolka frågan bokstavligen – alltså om det går att förena ekonomisk tillväxt med en hållbar utveckling – så är svaret enkelt. Det går. Men det krävs en hel del.

Ekonomisk tillväxt handlar om en ökning av produktionen av varor och tjänster. En sådan ökning kan basera sig på väldigt olika saker.

Om ekonomisk tillväxt kan vara både bra och dåligt, beroende på vad det är som växer, så är hållbar utveckling något tveklöst positivt. FN:s Brundtlandrapport från 1987 definierar hållbar utveckling som en utveckling som "... tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov". Hållbar utveckling består av tre delar:

Ekologisk hållbarhet, som handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska påverkan på naturen och människans hälsa till vad de ”klarar av”.
Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.
Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt.

I klimatkristider som denna är det lätt att fokusera enbart på den ekologiska hållbarheten, men grundidén bakom hållbar utveckling är att ekologi, ekonomi och sociala villkor hänger ihop. När våra städer förstörs genom motorleder och externa köpcentra påverkar det också de sociala och ekonomiska villkoren för att leva i dem. Och de som påverkas allra mest av klimatförändringarna är världens fattigaste – av vilka den stora majoriteten är kvinnor. Det handlar om klass och det handlar om kön.

Jag hade nyligen förmånen att få lyssna på Majora Carter från organisationen Sustainable South Bronx, vars arbete för att göra sitt bostadsområde grönare hänger intimt samman med insatserna för att skapa arbeten och en framtid i USA:s fattigaste distrikt. I det arbetet går hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt hand i hand.

Tillväxten och klimatet
Ifall man vill vara optimist, kan man säga att Sverige redan visat att det är möjligt att kombinera ekonomisk tillväxt med hållbar utveckling. Vår BNP har ökat med 40 procent sedan 1990, medan våra klimatgasutsläpp har minskat med 10 procent under samma period. Även om vi kan utgå från att en hel del varor vi konsumerar i Sverige tillverkas någon annan stans, och leder till ökade utsläpp där i stället, så ser vi att ökad ekonomisk standard inte nödvändigtvis behöver följas av ökad belastning på miljön.

Varuproduktion är mer belastande för vårt klimat och våra ekosystem än tjänsteproduktion. Om man spenderar en tusenlapp på att köpa bensin innebär det tio gånger så stora utsläpp som om man väljer att spendera den på böcker i stället. Lyckas vi ställa om ekonomin så att vi ägnar oss mer åt icke-materiell konsumtion av kultur, utbildning, hälsa och så vidare så kommer vi att släppa ut mindre än om vi fortsätter med de konsumtionsexcesser som medelklassen i USA och Europa ägnar sig åt idag. Om vi lägger mer resurser på en bra sjukvård och mindre på platt-tv-apparater kommer det att gagna klimatet.

Många av de insatser som är nödvändiga för att skapa ett hållbart samhälle leder till ekonomisk utveckling, oavsett om vi vill det eller inte. Bygger vi det höghastighetståg till kontinenten som allt fler nu talar om, så kommer den investeringen att medföra ekonomisk tillväxt.

Våra föreställningsvärldar är fortfarande märkvärdigt påverkade av en tid som redan har passerat. Då tillväxt betydde stora rökiga fabriker som gav jobb åt tusentals män som sedan kom hem till sina fruar och sina välartade små barn. Samhället har förändrats något oerhört – och BNP har mer än fördubblats – sen den tiden.

Föreställningen att det nödvändigtvis finns ett motsatsförhållande mellan ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling har länge fått hindra utvecklingen. Bilden att det finns två alternativ – fossilsamhället eller tillbaka till stenåldern – har upprätthållits av den energiintensiva industrin och delar av miljörörelsen i en ohelig allians. Det har bidragit till att hålla oss fast i fossilsamhället längre än vi hade behövt genom att det skapat en rädsla för förändringen i stora befolkningsgrupper. Idag håller denna rädsla steg för steg på att ersättas av en nyfikenhet inför det nya, där fler och fler gör klimatsmarta val i sin vardag.

Energikrisen
Om dagens ekonomiska kris bara hade handlat om spekulationspriser på fastigheter hade det blivit en kort svacka, inte den allt djupa nedgång vi ser allt tydligare tecken på. Grundproblemet är en energikris.

Under de senaste åren har vi sett levnadsstandarden stiga snabbt för hundratals miljoner människor, inte minst i Kina och Indien. Den snabba tillväxten i världens två folkrikaste stater, tillsammans med hög tillväxt i många andra länder i Asien och Latinamerika, leder till en rusning mot naturresurserna.

Under de senaste åren har alla råvaror stigit i pris till följd av den ökade efterfrågan från dessa snabbt växande ekonomier. De stigande metallpriserna har lett till en kraftig uppgång i Norrbottens gruvdistrikt. Den starka efterfrågan på metaller har lett till beslutet att flytta hela Kiruna för att möjliggöra malmbrytning i de rika ådrorna rakt under staden. Och stigande matpriser är inte, om nu någon trodde det, ett isolerat svenskt fenomen. Den första halvan av 2008 blev Kina en nettoimportör av mat.

Oljepriserna har raketat de senaste åren, då efterfrågan vuxit medan tillgången inte vuxit i samma utsträckning. Jordens oljeresurser börjar sakta avta, och allt sämre oljekvaliteter börjar nu plockas fram ur jordskorpan för att tillfredställa en oljetörstig världsekonomi. ”Peak oil” – den punkt när oljeproduktionen börjar minska – närmar sig.

Ett högt oljepris är i grunden bra. Det ökar medvetenheten om situationens allvar och det gör det mer lönsamt att producera mer energisnålt och att göra investeringar i alternativa energikällor. Det leder till att människor i större utsträckning väljer att resa i närområdet snarare än att göra långa flygresor mer mera. Men visst svider det i plånböckerna. Och visst bidrar det till att sakta ner världsekonomin.

Mot den fossilfria ekonomin
Målet är glasklart – en fossilfri ekonomi. Ska vi klara det krävs målmedveten handling där vi stödjer den nya tekniken och fasar ut den fossila tekniken. Det kommer att kosta, absolut, men som den brittiske ekonomen Nicholas Stern visat i sin berömda rapport kommer det kosta ännu mer att inte göra det.

Vi har bara börjat diskutera en av de riktigt stora framtidsfrågorna – hur den här övergången till en fossilfri ekonomi ska gå till och hur vi ska se till att människor inte slås ut i de omvälvningar som kommer att bli resultatet.

Inom ekonomisk historia talar man om tre industriella revolutioner. Först det vi vanligtvis kallar för den industriella revolutionen i Storbritannien på 1700-talet. Sedan en andra omvälvning, präglad av massproduktion i en annan skala med löpande band och masskonsumtion i västvärlden. Och så informationsteknologins genombrott, som radikalt förändrade arbetslivet och samhället i stort.

Varje sådant här genombrott präglas av olika faser. De förändrade villkoren i det ekonomiska livet slår ut äldre produktionsformer och gammal teknik. Det kan ske smygande, successivt, kontrollerat, men det kan också ske okontrollerat och krisartat. I dessa omvälvningar kommer stora grupper av människor ofta emellan. De som drabbas hårdast är de som har svagast position i samhället, minst marginaler och minst möjligheter att klara omställningen.

Dessa omvälvningstider utgör en grundgrund för social oro och konflikter. Om människor inte upplever en trygghet i förändringen – i form av sociala skyddsnät och fungerande former för dem som förlorar sina jobb i den gamla ekonomin att kvalificera sig för jobben i den nya – så kan extremistiska rörelser lätt vinna fotfäste för sina förenklade förklaringar av orsakssambanden.

Jag tror det finns stora skäl att tro att vi är på väg in i en fjärde industriell revolution. De stora omvälvningar som omställningen från fossilsamhället till det hållbara samhället kräver är av den omfattningen.

Vägen genom den fjärde industriella revolutionen
Marknadsliberalismen har härjat under 30-35 år vid det här laget, och politikens huvudsakliga rörelseriktning har varit mot avregleringar och privatiseringar. Men klimatfrågan är ett problem marknaden inte kan lösa. I alla fall inte ensam.

Stora kapitalintressen sitter fast i och försvarar därför det gamla fossilsamhället – politiken måste våga utmana dessa. Och det krävs enorma offentliga insatser, både vad gäller regleringar och vad gäller investeringar. Det behövs skatter, forskningsstöd och förbud av olika slag för att underlätta omvandlingen till en fossilfri ekonomi. Marknaden är en god tjänare men en usel herre.

Det gäller att göra två saker på samma gång. Det handlar om teknikförändringar, men det handlar också om livsstilsförändringar. Klarar vi inte av att förändra våra konsumtionsmönster finns en stor risk för re-bounding – att de vinster vi gör genom bättre tekniker äts upp av en ökad konsumtion.

Konsumtionsexcesserna bland dem som redan har vad de behöver och mer därtill är ett enormt problem för omställningen. Förutom att den allt uppskruvade takten i produktionen och konsumtionen är ett problem för människor i största allmänhet – den skapar stress, utbrändhet, sjukdomar, sämre mänskliga relationer, sämre livsmiljöer, sämre uppväxter för barn och så vidare. Hur vill vi använda vår ökade produktivitet? Och hur ska vi få människor att orka med att jobba fram till pensionen? Det är dags att börja diskutera på allvar igen kring kortad arbetsdag, bättre arbetsmiljöer och relationen mellan privat och offentlig konsumtion.

Kommunerna spelar en mycket viktig roll i omvandlingen. Jag har haft den stora äran att leda Uppsala arbetarekommuns trafikrådslag. Vår målsättning är att skapa förutsättningar för många fler att leva utan egen bil, och sättet att göra det är genom omfattande satsningar på ett fungerande kollektivtrafiksystem.

P.S. För övrigt känns det väldigt märkligt att läsa dagens inlägg på etablissemangets klotterplank efter gårdagens diskussion. Om man på något sätt vill problematisera dagens livsstil i västvärlden och den privata konsumtionsexplosion som skett är det väldigt märkligt att acceptera att man fortsätter reducera den offentliga konsumtionen för att gynna den privata. Kan ingen berätta för Peter Eriksson att offentlig konsumtion är mycket klimatsmartare än privat konsumtion - och framför allt mycket mer angelägen i dagens situation?

Trip to Freedom

2008-07-11T16:35:00.003+02:00

Just när jag sitter och tycker att jag undanhåller mina läsare allt som hände under min fantastiska och deprimerande resa till Palestina upptäcker jag att min vän Hanin skrivit ett fantastiskt resereportage från vår utflyktsdag till oasen Wadi al Qelt och Döda havet här.

Den dag Hanin skildrar var inte representativ för vår resa - normalt hade partimedlemmarna i Palestina bokat in våra dagar från morgon till kväll och vi hade inget som helst utrymme för sightseeing. Men just för att denna dag var så speciell blev känslan av det absurda med ockupationen särskilt påtaglig. Vi kunde resa till Döda havet för att vi hade svenska och amerikanska pass. Palestinier får inte sätta sina fötter där, fast det ligger bara några mil hemifrån och bevisligen ligger inom det kartorna kallar Västbanken.