torsdag, juli 14, 2011

Europa

Så här i semestertider sitter jag och filar på det jag börjar våga kalla min diktsamling. I väntan på att den ska bli klar och på att jag lyckas övertyga någon om att trycka den, så tänkte jag låta mina hårt prövade bloggläsare få ta del av några av de mer publicerbara alstren.

Här kommer en dikt om vår kontinent som påbörjades på resande fot i fjol och som avslutades med de sista styckena under gårdagen. Den som vill läsa fler av mina författarförsök kan klicka här.

Europa

När människor samlas vid Moldaus stränder
till skymningskonsert framför Pragborgen
är det lätt att glömma
bajonetterna och stridsvagnarna
bara ett ögonblick bort
i världshistorien.

För tjugo somrar sedan
blåste ännu the Wind of Change
med stormstyrka över kontinenten.

Kullkastade ordningen
etablerad av det senaste världskrigets oheliga allians
sedan männen i Versailles' spegelsal
och spekulanterna på Wall Street
lagt grunden till den stora europeiska katastrofen.

Överallt spåren från folkvandringarna
på en kontinent formad i blod och brand
Murar och taggtråd
sätter inte längre hinder i vägen
åtminstone inte för den
med ”europeiskt utseende”
men väl bristen på gemensamt språk.
Tystnaden ännu tät i järnvägsvagnarna.

Tyska, holländska, flamländska, jiddisch,
svenska, danska, norska, isländska,
italienska, franska, spanska, portugiska, katalán,
rumänska,
tjeckiska, slovakiska, polska, lettiska, litauiska,
ryska, vitryska, ukrainska, bulgariska,
slovenska, kroatiska, bosniska, serbiska, makedoniska,
albanska,
finska, estniska, ungerska,
samiska,
baskiska,
grekiska,
romani,
turkiska,
arabiska,
kurdiska,
persiska,
urdu,
somaliska,
kinesiska,
koreanska,
japanska,
och så mycket mer
på en kontinent i skriande behov
av en babelsfisk.

På Europas alla
Hallsberg, Bräcke, Alvesta
bär de som myllrar förbi
på berättelser från den tid
då imperier byggdes upp
och brakade samman
och krigen ännu flyttade
gränser och människor.

I granater och gas mejslades
Europas moderna gränser ut.
Aldrig har orden
”Aldrig mera krig!”
ljudit starkare än från
dem som hungrat i Dresdens ruiner
sett sina älskade brinna i Birkenaus ugnar
överlevt kulregnet på Stalingrads stränder.

Partisanerna tog inte till vapen
rekryterna gav inte sina liv
för att rädda den gamla ordningen.

Ur röken från ruinerna
av Coventry, Stalingrad, Dresden, Nagasaki
skapades en ny värld.

Fälttågen och flyganfallen
svälten och skyttegravarna
ännu så närvarande
när den nya världen byggdes
på ruinerna av den gamla.


Men med tiden föll minnena
från kriserna och krigen
i glömska.
Nya herrar drömde om nya vinster
på nya marknader.

Så när djurfarmens tyranner slutligen föll
och sammetsrevolutionen
lät folket smaka frihetens vin till sist
var det spetsat med nyliberalismens gift.
”Test the West”
blev reklam för ett cigarettmärke
inte argument för välfärd och demokrati.


När jämlikhetsparentesen var över
stundade nygamla äventyr.
Om bankerna bara blev alldeles fria
skulle människor bli fria
som genom en osynlig hand.
Glänsande mynt och prasslande sedlar
skulle förbrödra oss
i europeisk köpfest.
Happy days are here again.

Champagnen flödade i vaskarna
när herrarna skålade
för den billiga arbetskraften
tills pyramidspelet var slut
och bankmännen tog springnota.

När festen var över
kom tårgasen fram.