måndag, december 29, 2008

Jesusbarn och Dustin Hoffman i Gaza-tal

Idag genomfördes en stor manifestation mot den israeliska attacken mot Gaza i Uppsala. Det hela täcktes rätt bra i medierna - se här, här och här. I TV4 Uppland-klippet är jag med och pratar en stund.

Något som förvånar mig är hur lite det skrivs om att Gazaattacken är en del i den israeliska valrörelsen. En svårt sargad regering sätter allt på ett kort och söker vinna nyvalet i februari genom att visa palestinierna vem som bestämmer. Jag tog upp den frågan i mitt tal på dagens manifestation, som berörde såväl Jesusbarnet i krubban som Dustin Hoffman:


Mötesdeltagare!

Vi är många som trotsat kylan idag för att manifestera vår avsky mot det israeliska våldet i Gaza. Många som är fyllda av avsmak och sorg över det som händer.

Häromdagen firade hela den kristna världen födelsen av ett litet barn i en krubba i ett stall i Betlehem, av föräldrar som vandrat den långa vägen dit från Nasaret i Galiléen.

Idag är vägen mellan Nasaret och Betlehem avspärrad av en åtta meter hög betongmur. Nasaret är en palestinsk stad inom statens Israels gränser, och dess invånare tillerkänns inte samma medborgerliga rättigheter som övriga invånare i landet. Betlehem ligger på Västbanken och är ockuperat av Israel sedan 41 år. Den som skulle ge sig på att försöka vandra mellan Nasaret och Betlehem idag skulle ha det betydligt besvärligare än Josef och Maria hade det då, för mer än två tusen år sedan.

41 år av ockupation, av ständigt krigstillstånd. 41 år av att ständigt följa nyheterna om vad ockupanterna gör och hur motståndet mot ockupationen utvecklas. 41 år av väntan på att det internationella samfundets krav om ockupationens upphörande ska infrias.

Och 41 år av besvikelse med att Israel framgångsrikt kunnat utnyttja stödet från framför allt USA till att stärka sin position genom bosättningar och murbyggen och förhindrat en ekonomisk och social utveckling i de palestinska områdena.

Ingenstans är konsekvenserna av detta tydligare än i Gaza. Mer än en miljon människor – de flesta flyktingar från 1948 års krig – bor på en mycket begränsad yta. Många har liknat området vid ett gigantiskt fängelse eller rentav ett koncentrationsläger.

Israel har själv skapat grunden för Hamas’ starka ställning i Gaza genom att vägra palestinierna en rättvis fred. När freden och det människovärdiga livet aldrig kom växte desperationen och extremismen. Och när omvärlden vägrade acceptera resultatet av de demokratiska palestinska valen 2006 valde man bort en fredlig lösning genom att isolera valets segrare. Resultatet har vi sett under de senaste årens nedåtgående spiral.

Så fort firandet av födelsedagen för det lilla barnet i krubban var över påbörjade Israel sina attacker mot Gaza. Attacker som redan har lett till att mer än 300 personer fått sätta livet till. Nästa steg i detta blodbad ser ut att bli en regelrätt invasion med marktrupper. Stridsvagnarna kan börja rulla när som helst nu.

Som vanligt arbetar den israeliska PR-maskinen för högtryck med att rättfärdiga våldet. Man vill få slut på raketbeskjutning och på extrema politiska rörelser, heter det.

Jag har ett tips till Israel: Om ni menar allvar med att ni vill få ett slut på palestinsk terror, lägg den israeliska terrorn på hyllan!

Lägg av med bomberna!

Lägg av med den förnedrande behandlingen av palestinier i gränsövergångar och vägspärrar!

Lägg av med att isolera Gaza och lägg av med att förhindra införseln av ens de mest basala varor som mat och mediciner!

Om ni menar allvar med att ni vill leva i fred med era grannar, sätt er ner och förhandla fram en rättvis fred!

Och vi vet ju att israelerna vet bättre. Vi vet det, för han har sagt det själv, att premiärminister Ehud Olmert inser att den enda hållbara lösningen är att Israel lämnar den absoluta huvuddelen av Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och gör det möjligt för en livskraftig palestinsk stat att finnas sida vid sida med Israel.

Just därför känns det som händer just nu särskilt osmakligt. För Israels offensiv i Gaza är en del i den israeliska valrörelsen. De styrande partierna bombar Gaza sönder och samman för att vinna väljarnas förtroende efter misstagen under det förra kriget i Libanon och korruptionen i de högsta regeringskretsarna i Israel. Liksom Dustin Hoffman och Robert de Niro i filmen ”Wag the Dog” går Tzipi Livni och Ehud Barak i krig för att få väljarna att glömma gamla synder.

Men trots allt har jag hopp.

Hopp om att vi tillsammans kan bygga en rörelse stark nog att riva murarna och få ett slut på kriget och dödandet. En rörelse som kan lägga grunden till en rättvis fred.

För det är möjligt, om vi vill det. Om vi kan mobilisera de goda krafterna i Uppsala, Sverige och världen och säga det går att skapa ett Mellanöstern i fred. Och en dag som denna, när vi förenas över klassiska politiska gränser här i Sverige i en samling mot Israels våld, är möjligheterna större än på länge för en sådan samling.

När socialdemokratin insåg djupet i det palestinska folkets lidanden och förändrade sin Mellanösternpolitik under ledare som Olof Palme och Sten Andersson vägleddes vi av tanken om gemensam säkerhet. Att ingen är trygg om inte alla är trygga, att det enda sättet att förebygga konflikter på lång sikt är genom samarbete, dialog och social utjämning. Det var sant då, och det är mer sant nu än någonsin i en värld vägledd av rädsla och främlingsskräck.

Därför är våra ord till västvärldens ledare och inte minst till Sveriges regering att tiden är inne att fördöma Israels våld. Tvinga flygplanen att landa. Tvinga stridsvagnarna att vända om. Det är bara ett samlat internationellt agerande som kan stoppa dödandet.

Kampen för en rättvis fred fortsätter. Tack för ordet.

fredag, december 19, 2008

Demonstration till minne av Tubay Mavi den 1 januari 2009

Den 1/1 2008 mördades Tubay Mavi av en människa hon en gång älskat här, i Uppsala.

Den 1/1 2009 hedrar vi minnet av Tubay och de 18 andra kvinnor som dödats efter henne. Vi demonstrerar för att få ett stopp på mäns våld mot kvinnor. Vi demonstrerar för att rättsväsendet och politiken ska öppna ögonen och agera i tid.

Vi demonstrerar därför att när en kvinna blir slagen av en man hon älskar eller älskat är det en tragedi. När tiotusentals kvinnor blir slagna är det ett samhällsproblem, också i ett land som kallar sig världens mest jämställda.

Vi demonstrerar därför att det som händer inom hemmets fyra väggar angår oss alla, för att det privata är politiskt. För rätten att vara sin egen, en självständig mänsklig varelse.

Men också därför att detta mäns våld mot kvinnor är en spegling av ett samhälle där män anses mer värda än kvinnor.

Män har mer makt och högre lön, jobbar mer avlönat och mindre oavlönat än kvinnor. Vi demonstrerar därför att ett samhälle där kvinnor inte längre är underordnade män också är ett samhälle där färre män anser sig ha rätt att slå kvinnor.

Och vi demonstrerar därför att Tubay Mavi bara kan vila i frid om vi är rastlösa i vår kamp för ett samhälle där vi alla kan leva.

Vi samlas vid foten av Carolinabacken klockan 14.00 den 1 januari 2009, och går tillsammans till Stora Torget. Demonstrationen arrangeras av Tubay Mavis anhöriga.

Sprid denna information i dina nätverk så att vi blir många som sluter upp på demonstrationen.


God jul och gott nytt år!

onsdag, december 17, 2008

Investera i vår välfärd

För några dagar sedan skickade socialdemokraterna i Uppsala in sitt svar på de centrala rådslagen. Jag argumenterade för några i mitt tycke viktiga stycken i vårt svar på välfärdsrådslaget. Det handlar om förslaget att vi ska jobba längre för att finansiera att fler blir äldre:

”Vi uppskattar rådslagets fokus på att göra det möjligt för människor att arbeta under längre tid. Med ett sådant synsätt i grunden blir det naturligt att prioritera reformer av den fysiska och psykiska arbetsmiljön, att satsa på en ökad folkhälsa och att sätta kampen för full sysselsättning i första rummet.

Vi saknar dock ett klassperspektiv i texten. En av de tydligaste klassmarkörerna i Sverige idag är vilka som förväntansfullt räknar ner tiden till pensioneringen och vilka som gärna fortsätter jobba efter 65-årsdagen. I vissa LO-yrken är kroppen utsliten redan vid 55-60-årsåldern, medan en hel del tjänstemän är friska och arbetsföra långt efter 70-årsdagen. Det är en av flera orsaker till varför en politik för att förlänga livsarbetstiden aldrig kan handla om att försvåra pensioneringen för dem som slitits ut av ett hårt arbetsliv. En socialdemokratisk politik för att få fler att jobba längre måste fokusera på att förändra arbetslivet inte minst genom nya arbetsmiljöreformer.

Det är olyckligt att rådslaget så ensidigt betonar kvantiteten – antalet utförda arbetstimmar – och inte tittar på kvaliteten i vad som utförs under de timmar vi tillbringar på jobbet. Det riskerar leda till ett skevt synsätt där det exempelvis blir till ett problem att människor utbildar sig. Den socialdemokratiska arbetslinjen har alltid fokuserat på att öka produktiviteten i arbetslivet – det vill säga att se till att varje arbetad timme är så effektiv som möjligt.

De enorma välfärdsökningarna under 1900-talet möjliggjordes av effektivare tekniker som gjorde att människor kunde producera mer på kortare tid. Detta var också helt centralt för det svenska näringslivets stora framgångar. Det finns ingen anledning att tro att vi inte ska kunna fortsätta öka produktiviteten i arbetslivet. För att uppnå detta är det helt centralt att fortsätta investera i ett livslångt lärande för alla och inte bara några – något som med all sannolikhet kommer leda till att ”livslärandetiden” kommer att fortsätta öka.

Vidare menar vi att ett lugnare arbetstempo för småbarnsföräldrar är en prioriterad välfärdssatsning. Att i likhet med den socialdemokratiska riksdagsgruppens förslag ge möjlighet för föräldrar att ta ut viss ledighet också efter den första tiden skulle kunna bidra till att underlätta livspusslet. Detta skulle i sin tur kunna bidra till att förebygga stressrelaterade sjukdomar och därmed öka den totala livsarbetstiden.

Rådslaget innehåller en lång uppräkning av angelägna behov av investeringar i välfärd. Vi delar den bilden, men menar att det saknas en röd tråd mellan dessa förslag och idéerna om finansiering. Rådslaget efterlyser tydlighet och trovärdighet, men vi menar att detta saknas i texten som den ser ut i dagsläget. Inte minst menar vi att rådslaget dömer ut alternativet att höja skatterna alltför lättvindigt. Skatter ska tas ut efter vilka behov som finns av gemensamma lösningar, och bör i någon mån anpassas efter konjunkturläget.

År 2000 hade Sverige en skattekvot på 52 procent, medan skattekvoten utgjorde 48 procent år 2007. Skillnaden innebär ca 120 miljarder mindre i skatteintäkter. Denna skillnad utgör en stor del av den förväntade ökningen av finansieringsbehoven med en åldrande befolkning. Bara under den korta tid den borgerliga regeringen suttit vid makten har välfärdens finansiering försämrats med 70 miljarder. Skattefrågan förtjänar en betydligt mer omfattande diskussion än den som återfinns i rådslagsmaterialet.”

torsdag, december 11, 2008

Kultursatsningar mot krisen - mest till dem som fått minst!

Den rödgröna oppositionen i Kulturnämnden kommer att motsätta sig dagens nedskärningsbeslut, som bland annat innebär att Rasbobiblioteket läggs ned och att öppettiderna i Gränbybiblioteket minskas.

Vårt alternativ till den borgerliga nedskärningspolitiken är att i stället investera i kultur för alla enligt principen "mest till dem som fått minst". Kulturen bör bidra till en offensiv politik för att möta krisen. Därför vill vi öka anslagen till kulturevenemang utanför stadskärnan och utanför staden. Därför vill vi införa ett riktat evenemangsbidrag för verksamheter sommartid. Och därför vill vi öka anslagen till kulturverksamhet av och för Uppsalabor mellan 18 och 25 år.

Rödgrönt särskilt yttrande mot kulturnedskärningarna
Kultursatsningar mot krisen – ge mest till dem som fått minst!

Det är i svåra tider – i tider av brist och knapphet, av oro och rädsla för framtiden – som kulturen är som allra viktigast. Inte minst för dem som drabbas hårdast av krisen.

Redan den budget Kulturnämnden antog i september innebar otillräckliga resurser. Anslagen till verksamheterna räknades redan då upp betydligt mindre än den verkliga ökningen av priser och lönekostnader. Detta slog allra hårdast mot studieförbunden, som placerades i strykklass och fick sina anslag frysta på samma nivå som föregående år – trots deras unika bredd och nätverk bland föreningar och individer i hela kommunen.

Den reviderade budget som nu föreslås innebär en sämre tillgång till kulturen för Uppsalaborna. Kulturresurserna minskas i en tid då kulturen behövs mer än någonsin.Vi vill också betona att kulturverksamheter i regel är såväl klimat- och miljövänliga som positiva för folkhälsan. Satsningar på att främja konsumtion av tjänster i stället för varor ligger i linje med kommunens hållbarhetspolicy. Kulturaktiviteter ger stora möjligheter till delaktighet, vilket är en mycket viktig faktor för folkhälsan.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har i fullmäktige avvisat förslaget att skära ner på Uppsala kommuns kulturanslag. I våra förslag till Inriktning Verksamhet och Ekonomi (IVE) för Uppsala kommun ligger våra budgetramar för Kulturnämnden flera miljoner kronor över det borgerliga förslaget. Vi föreslår därutöver ett avskaffande av produktionens avkastningskrav, vilket innebär ökade resurser till bland annat biblioteken, konstmuseet, Biotopia och Reginateatern.

Vi avvisar förslagen till nedskärningar, och föreslår i stället investeringar i kultur för alla. Våra förslag innebär permanenta utökningar av anslagen enligt principen att ge mest till dem som fått minst. Så kan kulturen bäst bidra till en offensiv politik för att möta krisen.

- Vi har länge sett behoven av en förstärkning av bidragen till de fria kulturgrupperna. Vi vill nu öka anslagen till evenemangsbidrag. Denna utökning ska tillfalla verksamheter som äger rum utanför stadskärnan och utanför staden.

- Under sommarmånaderna minskar antalet kulturverksamheter i Uppsala, till men för såväl bosatta som besökare. I svårare tider finns en stor risk att fler barnfamiljer inte har råd att resa iväg på semestern, vilket gör behovet av bra och högkvalitativa kulturaktiviteter sommartid desto större. Därför föreslår vi införandet av ett riktat evenemangsbidrag för aktiviteter mellan 15 juni och 15 augusti.

- Äldre ungdomar och yngre vuxna hamnar ofta mellan stolarna, då barnkultursatsningarna oftast riktar sig till elever i grund- och gymnasieskolan medan kulturpolitiken i övrigt ofta har vuxenkulturen i fokus. Detta är särskilt allvarligt i en tid med stora ungdomsgrupper som kommer ut på en krympande arbetsmarknad. Vi föreslår ett utökat verksamhetsbidrag som riktas till att stärka kultur av och för Uppsalabor mellan 18 och 25 år. Anslaget ska gå till nyskapande satsningar inom såväl kommunalt som enskilt drivna verksamheter.


Fakta om kultursatsningarna i budgetarna för 2009

Kommunfullmäktige den 10 juni 2008

Den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige anslog 157 288 tkr till Kulturnämnden. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet hade i samtliga fall större anslag till Kulturnämnden. Exempelvis anslog socialdemokraterna då 160 191 tkr.

Kulturnämnden den 24 september 2008

Den borgerliga majoriteten i Kulturnämnden antog en budget som utgick från den summa kommunfullmäktige anslagit. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet reserverade sig.

Kommunfullmäktige den 26 november 2008

Den borgerliga majoriteten i kommunfullmäktige rev upp budgeten. I detta beslut minskas kulturnämndens anslag med 2 062 tkr så att anslaget blir 155 226 tkr. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet föreslog alternativbudgetar som i samtliga fall anslår mer till Kulturnämnden än vad den borgerliga majoriteten anslagit i junibudgeten. Exempelvis anslog socialdemokraterna 159 687 tkr till Kulturnämnden. Detta är 4 461 tkr mer än de borgerligas reviderade anslag, och 2 399 tkr mer än budgeten från september.

Kulturnämnden den 11 december 2008

Förslag föreligger om att klara den minskade kulturbudgeten genom neddragningar på många av nämndens verksamheter. De mest kännbara konsekvenserna blir en nedläggning av Rasbobiblioteket och en minskning av öppettiden på Gränbybiblioteket. Beslutet om biblioteksnedläggelse fattas utan föregående medborgardialog.

onsdag, december 10, 2008

Uppsala en kulturstad, om än inte kulturhuvudstad

I går eftermiddag kom beskedet - Uppsala går inte vidare i tävlingen om vilken svensk stad som blir Europas kulturhuvudstad 2014. Det är naturligtvis oerhört tråkigt att Uppsala inte klarade av att få juryn att förstå hur bra ett kulturhuvudstadsår i Uppsala hade varit.

Processen för att få fram en ansökan har varit väldigt nyttig. Vi sade oss att även om vi inte vinner, så ger det en injektion och ett antal nya tankar om hur vi ska utveckla staden med kultur. Nu finns det en stor mängd bra idéer på kulturverksamhet som kan lyfta vår stad, och jag hoppas nu att vi får genomföra så mycket som möjligt även om det inte koncentreras till ett år. Inte minst förtjänar planerna om Gottsunda som kulturstadsdel att genomföras.

söndag, december 07, 2008

Rödgrön allians i opinionskrisens spår

Två månader efter den ödesdigra presskonferens som kungjorde det rödgröna tvåpartisamarbetet kom en ny presskonferens som kungjorde det rödgröna trepartisamarbetet.

Jobbkrisen förde oss samman, menar Sahlin, Eriksson, Wetterstrand och Ohly i sin gemensamma artikel. Det talas om klimatkris och om otrygghetskris och många viktiga frågor lyfts fram som fokusfrågor för den nya rödgröna alliansen. Men ännu mer avgörande för att föra samman de tre partierna var den opinionskris som ägt rum för oppositionen under de senaste två månaderna.

Det påstådda syftet med tillkännagivandet av den rödgröna oktoberalliansen mellan två partier var att leverera ett svar på regeringsfrågan. Men resultatet blev det motsatta, som jag skrev om redan då.

Den katastrofala presskonferensen i oktober innebar slutet för Mona Sahlins smekmånad. Hon tvingades backa från sin idé om en tvåpartiregering utan vänsterpartiet efter att trycket infrån rörelsen blev för starkt. Och medan krisens effekter blivit allt mer uppenbara och behoven av klara besked om den ekonomiska politiken vuxit har Anders Borg fått hela manegen för sig själv och fått framföra sin antikapitalistiska teaterakt med bravur. Varje gång den rödgröna tvåparticirkusen kommit till en stad har medias intresse fokuserats på varför Mona, Peter och Maria är där utan Lasse.

Följden har blivit att socialdemokraterna tappat mycket mark, att vänsterpartiet vuxit litegrann, att moderaterna ökat kraftigt och att de övriga borgerliga partierna sjunkit ner i fyraprocentsträsket. Totalt sett har oppositionens ledning minskat och oron har vuxit i den socialdemokratiska partiledningen.

De senaste två månaderna har gått åt till att försöka sy ihop s- och v-ledningarnas prioriteringar till något hållbart. Slutresultatet blev att s-ledningens främsta prioritering - budgetramarna - accepteras av v men att man uttalar att poängen med dem är att kunna använda pengarna i kristider som dessa. Mona Sahlin beredde vägen för dagens uppgörelse genom sin offentliga omsvängning kring ramverken förra veckan då hon förklarade att det fina med budgettaken är att man kan ändra dem när som helst, och därmed öppnade upp för en expansionsinriktad finanspolitik. För att markera att man vill investera sig ur krisen lägger partierna ett gemensamt ungdomspaket innehållande ca 20 000 platser i offentliga jobb och utbildning för att undvika en skenande ungdomsarbetslöshet.

För egen del känns det väldigt positivt att en rödgrön trepartiallians kommer till stånd - jag har ju som bekant förespråkat en sådan ända sedan valförlusten 2006. Den märkliga konstruktion oktoberalliansen utgjorde hade fört socialdemokratin i fel riktning - denna modell är mycket bättre för att utforma en långsiktig jämlikhetspolitik. Och inte minst gör det att oppositionen nu har möjlighet att gå till offensiven igen.