torsdag, juni 26, 2008

Kom inte och säg att bloggen är död!

Påståendet att bloggen är död har haft en förmåga att återkomma då och då i debatten, till följd av att enskilda personer som fått andra forum att föra fram sina åsikter på slutar blogga. Men nu tror jag faktiskt att debatten om bloggens död är död, om inte för evigt så för en lång tid framöver.

Bakgrunden är naturligtvis debatten kring FRA-beslutet, där hela den digitala sfären mobiliserades till ett försvar för den personliga integriteten. En mäktig allians bildades av bloggare från vänster till höger - en allians som varit i vardande i flera år genom det samarbete som skett mellan Ordfront och Timbro kring kampen mot övervakningssamhället. Denna allians stöddes helhjärtat av journalister och mediebolag som såg källskyddet som hotat.

Jag är ganska övertygad om att regeringens seger genom fulspelet i riksdagen i förra veckan kommer att framställas i historieböckerna som en Pyrrhusseger. Den kraftiga mobiliseringen som skett inför FRA-beslutet innebär att de som vill stärka den personliga integriteten nu tagit initiativet. Och vi (jag skriver vi därför att jag delar uppfattningen, även om jag själv inte bidragit till denna mobilisering mer än högst marginellt) har ingen lust att släppa det.

Man ska naturligtvis inte ta ut några segrar i förskott, men min ryggmärgskänsla säger mig att framtiden tillhör den personliga integriteten. Den period som inleddes den 11 september 2001 går mot sitt slut. Jag tror att vi befinner oss mitt uppe i ett globalt opinionsskifte där Sverige har alla möjligheter att ta täten. Och i just denna fråga kan vänstermänniskor och ideologiska liberaler hitta varandra.

FRA-striden har också fört det goda med sig att mitt eget parti börjat nyktra till i de här frågorna. Omröstningen i riksdagen i förra veckan innebar döden för begreppet "Bodströmsamhället". Förhoppningsvis kan nu initiativet Sossar mot Storebror leda till att debatten fortsätter röra sig i rätt riktning. Det handlar om integritet, mänskliga rättigheter, övervakning och stegen mot storebrorssamhället, men initiativet andas också ett nytänkande kring frågor kring fildelning och bredbandspolitik (digital allemansrätt).

Och min egen blogg är precis lika lite död som bloggen i allmänhet. Jag började blogga i juli 2005. Sedan dess har mitt bloggande sannerligen upplevt toppar och dalar. Det finns perioder då jag skrivit fler inlägg om dagen medan jag andra perioder (som under maj och juni 2008 exempelvis) knappt skrivit alls. Svängningarna beror till stor del på min egen arbetsbelastning, men självklart också på grad av inspiration att skriva och om det finns viktiga saker att skriva om. Så alla som undrat/beklagat sig över min relativa digitala frånvaro de senaste månaderna - det finns ingen anledning till oro. Här är jag!

Så till avdelningen lästips - läs den första delrapporten i Arbetarrörelsens Ekonomiska Råds låginkomstutredning (pdf). Rapporten visar hur klyftorna i Sverige ökat de senaste åren. Utredningen tvingar socialdemokratin att leverera ett svar - hur ska denna utveckling brytas och vändas? Det blir den centrala frågan för debatten inför den socialdemokratiska partikongressen och valmanifestet. Och det går alldeles utmärkt att skriva ut rapporten och läsa den i hängmattan/i hammocken/på en filt i en park...

måndag, juni 16, 2008

Respektera Irlands folkomröstning och använd tillfället att reformera EU!

Jag har just återkommit från en omtumlande, fantastisk och deprimerande resa till Palestina. Återkommer på den och andra punkter. Men här kommer ett purfärskt uttalande från Socialdemokratiska EU-kritikers styrelse om det irländska nejet:

Socialdemokratiska EU-kritiker välkomnar Irlands nej och konstaterar att Lissabonfördraget därmed fallit. Vi utgår från att EU:s demokratiska spelregler respekteras. Det är nu upp till alla demokratiska krafter att motarbeta alla försök till manipulation av resultatet i den enda folkomröstning som tillåtits om detta fördrag. Nu gäller det för den europeiska arbetarrörelsen att ta tillfället i akt att skapa ett socialt Europa.

För att ett fördrag ska godkännas måste varje EU-land säga ja till det. Det irländska folkomröstningsresultatet innebär att Lissabonfördraget faller. Den svenska ratificeringsprocessen ska därför avbrytas. Allt annat vore odemokratiskt. Det finns inget skäl att ratificera ett dokument som inte kan antas som EU:s fördrag.

Om EU nu väljer att gå vidare som om ingenting har hänt, signalerar det att små stater såsom Irland och Sverige kan köras över. Vi förutsätter att Sveriges regering och opposition gemensamt står upp för att det inte är acceptabelt med olika spelregler för små och stora medlemsländer.

Lissabonfördraget skulle ha inneburit en massiv överföring av makt till EU och dess institutioner. På centrala områden, såsom straffrätten, skulle Sveriges självbestämmande ha inskränkts. Unionen skulle alltmer ha fått karaktären av militärallians. Unionsrätten skulle formellt ha överordnats Sveriges grundlag. EU skulle i praktiken ha fått en president och en utrikesminister med stora befogenheter att styra över medlemsländerna. Lissabonfördraget skulle därmed ha lett till inskränkning av Sveriges självständighet och möjlighet att tala med en egen röst i världen.

Socialdemokratiska EU-kritiker välkomnar därför resultatet i den irländska folkomröstningen och betonar att detta måste respekteras av medlemsländerna. Detta är det tredje folkliga nej:et till det fördrag som tidigare gick under namnet EU-konstitutionen. Vi är övertygade om att också andra länder skulle ha sagt nej om befolkningen i de övriga EU-länderna hade tillåtits rösta om fördraget. Europas ledare måste lyssna på detta utbredda missnöje över vart EU är på väg.

Fördraget måste nu omförhandlas. Detta är tillfället för den svenska socialdemokratin att påverka EU i en riktning bort från ökad överstatlighet och marknadsliberalism. Vi kan nu förverkliga visionen om ett EU som värnar sociala rättigheter, agerar solidariskt gentemot omvärlden och bygger på självständiga länder i samverkan.

Socialdemokratiska EU-kritiker uppmanar därför det socialdemokratiska partiet att inför de kommande fördragsförhandlingarna verka för:

  1. Att strejkrätten skrivs in i fördraget som en rättighet överordnad fri rörlighet av tjänster, kapital och varor.
  2. Att det i fördraget skrivs in att nationella lagar och kollektivavtal, vars syfte det är att skydda löntagarna, ska respekteras.
  3. Att full sysselsättning införs som det överordnade målet för den samordnade ekonomiska politiken.
  4. Att kontrollen över Europeiska centralbanken demokratiseras.
  5. Att det inte fördragsfästs att euron är den gemensamma valutan, alternativt att svenskt undantag förs in i fördraget.
  6. Att miljöskyddsregler ska fungera som minimiregler. Den inre marknadens regler ska inte kunna förhindra enskilda länder från att föra en mer progressiv politik.
  7. Att medlemsländer enskilt ska kunna reglera såväl handel som införsel av vissa varor som anses ha stor betydelse för folkhälsan, exempelvis alkohol.
  8. Att de nationella parlamentens makt ökar och kommissionens makt minskar. Bland annat bör de nationella parlamenten kunna föreslå lagar för EU.
  9. Att unionsrättens företräde framför nationell lag inte skrivs in i fördraget eller i dess bilagor.
  10. Att den s k pasarrellen, som gör det möjligt för EU att ge sig själv mer makt utan föregående fördragsändring, tas bort. Om EU ska få makt att besluta över fler områden med majoritetsbeslut, måste detta föregås av en fördragsändring.
  11. Att det inte inrättas någon permanent ordförande (president) eller hög utrikesrepresentant (utrikesminister).
  12. Att medlemsländerna ska ha rätt till en självständig utrikespolitik, och inte tvingas in i någon ”gemensam utrikespolitik” med lojalitetskrav. Gemensamma ståndpunkter i utrikespolitiken kan ibland vara eftersträvansvärda, men det finns ingen orsak att fördragsfästa detta.
  13. Att skrivningar som innebär en målsättning om ett gemensamt försvar stryks.
  14. Att skrivningar som kan tolkas som gemensamma försvarsförpliktelser stryks.
  15. Att inte tillåta förändringar i röstvikterna som förändrar maktbalansen till förmån för de stora länderna.
Sedan Lavaldomen har kritiken mot den marknadsliberala dominansen i EU vuxit sig allt starkare inom arbetarrörelsen. Socialdemokratiska EU-kritiker har nystartat och har en ny färsk styrelse med Anna Hedh i spetsen. Vi vill kanalisera denna kritiska våg till ett konstruktivt arbete inför valet i juni 2009. Det handlar om att förändra och förnya socialdemokratins EU-politik. Var med du också!

Du som är medlem i en socialdemokratisk grundorganisation kan bli medlem i denna växande rörelse genom att betala in medlemsavgiften 150 kronor (75 kronor för icke förvärvsarbetande) på föreningens plusgiro 10 48 14-9. Glöm inte att ange namn och adress vid inbetalningen.