torsdag, januari 24, 2008

Mindre nervös jobbpolitik - oavsett vem som är skuggminister

Aftonbladet rapporterar att Pär Nuder är på väg ut som skuggfinansminister. Oavsett sanningshalten i dessa läckor så krävs en rejäl diskussion om den ekonomiska politiken. S-studenters ordförande - och sidoorganisationernas jobbrådslags sammankallande - Kajsa Borgnäs utmanar i dagens UNT det jobbrådslag som hon beskriver som "nervöst" och som hon menar riskerar "falla till föga för den borgerliga verklighetsbeskrivningen" där arbetslöshet i första hand handlar om den enskildes moral snarare än om ett samhälleligt ansvar för att det skapas moderna och bra jobb.

Vi förde samma diskussion när jobbrådslaget diskuterades av Uppsala arbetarekommuns styrelse, och vårt medskick till vårt svar på rådslagets frågeställningar är som följer:

"I styrelsens behandling av denna rådslagsremiss efterlystes en diskussion om den allmänna ekonomiska politiken och den offentliga sektorns roll för tillskapandet av nya jobb. Styrelsen menar att den ekonomiska politik som fördes av den socialdemokratiska regeringen under 2005-06 haft en mycket stor betydelse för den sysselsättningsuppgång vi sett under de senaste två åren. Det är också alldeles uppenbart att offentliga investeringar i klimatomställning och i förbättringar inom skolan, vården och omsorgen leder till fler arbetstillfällen och ett bättre samhälle i stort. Därför får dessa grundläggande frågor inte "tappas bort" i den kommande rådslagsdiskussionen om jobben."

De flesta har nu skickat in sina rådslagssvar och det ska bli spännande att ta del av dem. Många har under diskussionerna invänt över att frågorna tenderar att styra diskussionen. Exempelvis diskuterar jobbrådslaget inte alls de frågor som just nu är på tapeten överallt mot bakgrund av den finansiella oron kring stimulanspolitik, räntor och så vidare. Detta måste ses som en stor svaghet om man verkligen vill diskutera inte bara utbudet av arbetskraft utan också efterfrågan av densamma.

Jag har lagt upp ett par rådslagssvar för dem som vill läsa. Dels är det Handelsanställdas förbundskontors s-förening, som inte har någon egen hemsida och som därför gett mig den stora äran att få lägga upp deras väl genomarbetade texter på nätet. Läs och begrunda - klicka in på jobbrådslaget och välfärdsrådslaget. Du kan också läsa Kvarngärdets s-förenings svar på jobbrådslaget och det internationella rådslaget. Trevlig läsning!

tisdag, januari 15, 2008

S i Lund: Stoppa ratificieringen av Lissabonfördraget

Det pågår för närvarande ett intensivt arbete inom socialdemokratin med att plita klart de texter som ska skickas in till rådslagen senast den 25 januari. Jag kommer under de närmaste dagarna att lägga upp en del texter här på bloggen, men jag tänkte börja med att tipsa om dagens stora nyhet på Europaportalen, att socialdemokraterna i Lund vill stoppa ratificeringen av Lissabonfördraget.

Lunds arbetarekommuns text, som togs enhälligt, lyder som följer:

”Samtidigt som EU kan fungera som en progressiv kraft, ser vi allt fler exempel på motsatsen. Det mest allvarliga av dessa exempel är EG-domstolens beslut i det s k Laval-målet.


Partiet bör kräva att tydliga svenska undantag på strejkrättens område införs i Lissabonfördraget eller att det i fördraget förs in generella skrivningar om fackens rätt att framtvinga kollektivavtal, genom i yttersta hand konfliktmetoder. Dessa rättigheter ska vara överordnade principen om fri rörlighet.


Partiet bör offentligen deklarera att man inte tänker godkänna en ratificering av det nya fördraget, så länge frågan om kollektivavtalens ställning och strejkrätten inte är till fullo utredd och garanterad för svenskt vidkommande."


Jag vill också tipsa om helgens lilla debatt mellan mig och Uppsala Airs VD Mattias Sjölund på den senares blogg. Fortsättning följer.

söndag, januari 13, 2008

Visionslöst om flyget och klimatet

I dag publicerades mitt brev till UNT:s ledarsida om snabbtåg och flyg - läs här. Det hela är ett svar på Maria Ripenbergs ledarartikel häromdagen.

Maria Ripenberg skriver i sitt svar "kan man fortsätta till Köpenham eller Hamburg med [snabb]tåg är väl det utmärkt". För att i nästa mening skriva att flygresor till Brittiska öarna och Sydeuropa ger en avsevärd tidsvinst.

Visst, det ska väl inte förnekas att det fortfarande skulle gå fortare med flyg än med tåg, men ansluter vi Sverige till det europeiska snabbtågsnätet ska det väl inte vara så svårt att fortsätta med tåget från Hamburg och åka genom kanaltunneln till London? Når man Hamburg på 4 timmar och 25 minuter med Europabanan ska väl nattåg till London inte vara en omöjlighet? Hur det nu är med den saken så tycker jag att Ripenberg själv slagit sönder sin egen argumentation att Sverige är "en avkrok" och att vi skulle vara dömda att klara oss med flyget för resor inom Europa för all framtid.

Som jag skrev i en mening som klipptes bort när UNT kortade mitt brev
så krävs mycket omfattande investeringar – precis som när 1800-talets beslutsfattare vågade investera i Sveriges framtid genom besluten om stambanorna – men det är helt nödvändigt för att kunna klara de klimatmål vi satt upp för oss själva. Det socialdemokratiska klimatrådslaget har all anledning att ta detta på allvar när politiken för framtiden utformas.

lördag, januari 12, 2008

Det palestinska folkets befrielse måste vara dess eget verk

Den svenska sektionen av Fatah - socialdemokraternas palestinska systerparti - firade idag organisationens 43-årsjubileum i Vaksalaskolans aula i Uppsala. Jag hade det ärorika uppdraget att hålla tal som socialdemokraternas representant. Så här sa jag:

Ahlan wa sahlan!

Vi har samlats här idag för att fira Harakat al-Tahrir al-Watani al-Filastini eller Palestinas nationella befrielserörelse Fatah.

För de unga frihetskämpar som stormade den israeliska National Water Carrier i januari 1965 och därmed gjorde Fatah känt för världen hade kommit till en avgörande insikt:

Det palestinska folkets befrielse måste vara dess eget verk.

Med Fatahs tillkomst steg palestinierna ut ur skuggan och kunde själva forma sitt eget öde, oavsett de politiska konjunktursvängningarna i arabstaterna.

Och de bästa stunderna i Fatahs kamp har också handlat om just detta – att det palestinska folket själva tagit sitt öde i sina egna händer.

Med den första intifadan från 1987 formades ett civilt motstånd i de ockuperade områdena, som tvingade Israel till förhandlingsbordet.

Svensk socialdemokrati har länge engagerat sig i Palestinafrågan. Vi har sett framgångarna och vi har sett bakslagen, men vi fortsätter stå för de principer som lagts fram i FN-resolutionerna.

Vi vill ha en rättvis fred.

Vi vill se en palestinsk stat baserad på Västbanken, Gaza och östra Jerusalem utan bosättningar, utan checkpoints och utan murar.

Vi vill se flyktingarnas rätt till återvändande.

Arbetarrörelsens engagemang för dialog och fred inbegriper ett mångårigt samarbete med vårt systerparti Fatah. Genom Olof Palmes Internationella Centrum ger vi organisatoriskt och politiskt stöd till partiorganisationen på basplanet.

Jag har själv varit med på utbildningar i Nablus, Ramallah och Betlehem, träffat partimedlemmar från hela Västbanken och sett ert fantastiska land. Nyligen hade vi också besök från al-Khalil – Hebron – här i Uppsala för att hjälpa till att utbilda och stärka upp lokala partiarbetare. Detta arbete kommer att fortsätta, liksom vårt samarbete på det lokala planet här i Uppsala med att politiskt uppmärksamma Palestinafrågan.

Socialdemokraterna och Fatah samarbetar utifrån våra nära ideologiska band. Men goda vänner kan också vara uppriktiga mot varandra. Och eftersom jag vill att Fatah ska fortsätta leda den palestinska befrielsekampen vill jag säga detta.

När socialdemokraterna förlorade valet 2006 satte vi oss ner och analyserade varför vi förlorade och hur vi skulle göra för att vinna tillbaka folkets förtroende. Det finns alla skäl för Fatah att göra detsamma.

Om Fatah ska fortsätta vara starkt måste det vara en folkrörelse byggd på en stark intern demokrati. Partiets företrädare måste vara förebilder med folkets bästa som enda ledstjärna. Fatah måste också acceptera att demokratins spelregler bygger på att man förlorar ibland. Därför engagerar sig Olof Palmes Internationella Centrum för dialog mellan palestinier och för att hindra våldsspiralen från att fortsätta i den interna kampen. För det är bara Israel som vinner på att palestinier bekämpar varandra.

Vi socialdemokrater arbetar här i Sverige och här i Uppsala för samma värderingar som Fatah arbetar för i Palestina. Jag vill därför inbjuda er alla att vara med och förändra samhället här hemma i Sverige. Ni är varmt välkomna i socialdemokratin. Och ni är varmt välkomna att demonstrera på första maj för rättvisa, fred och för ett fritt Palestina.

Det är i en svår tid vi firar Fatahs födelsedag. Men den palestinska kampen har sett svåra tider förr, och vi vet att de principer som väglett Fatah sedan sin tillkomst fortfarande är riktiga.

Det palestinska folkets kamp för frihet kommer att fortsätta, och den svenska arbetarrörelsen kommer att fortsätta stå vid er sida som vänner och kamrater.

Shukran.

fredag, januari 11, 2008

The Miniature Earth

Så här en fredagseftermiddag kan det vara skönt att koppla av med en liten film.

torsdag, januari 10, 2008

Politiken behöver fler ekonomer

Det har blivit någon sorts sanning i vänstern att ekonomerna är ett pack som ska ha så lite inflytande som möjligt. Jag begriper varför. Men när vänstern tar avstånd från ekonomin tar den ett stort steg ut i vildmarken.

Katrine Kielos - som inte är ekonom - har förtjänstfullt drivit linjen att "det är ekonomin, pucko". Nu senast i debatten om feminismens eventuella manshat. Ingången är att det finns två typer av förtryck som samspelar men likväl är olika saker - ekonomiskt förtryck och statusförtryck. Om vänstern blundar för ekonomiska förtryck och lullar iväg och pratar om att det viktigaste är att folk ska få hitta sin egen identitet så gör vi oss själva irrelevanta som politisk kraft.

Bristen på ekonomiskt tänkande i vänstern gör att vi lyssnar alldeles för mycket på vad politiker säger och tittar alldeles för lite på vad politiker gör. Och då går man i land med att underinvestera just på de områden som man i ord säger är de viktigaste. Ibland förstår inte politikerna själva att deras praktiska politik går stick i stäv men den politik de säger sig företräda, eftersom de inte förstår sig på ekonomi.

Vi pratar alldeles för lite om att det trots allt tal om hållbar utveckling investeras mer i vägar än i järnvägar. Och vi pratar på tok för lite om att det trots allt snack om skola, vård och omsorg satsas en krympande andel av BNP på dessa viktiga välfärdsområden. Den kris inom bostadssektorn som vi har dragits med sedan tidigt 90-tal hade ett direkt samband med kreditavregleringen och skattereformen, men det nämns sällan eller aldrig när vi pratar om att det är ont om bostäder i våra städer. Det pratas så mycket om europeisk integration, men vi hör inte ett knyst om behovet av att knyta ihop oss med kontinenten på riktigt med snabbtåg. För det kostar pengar, och högerekonomerna har lärt oss att statsutgifter är av ondo.

Vänsterns misstro mot ekonomer har sina rötter i nationalekonomins utveckling från vetenskap till ideologi under de senaste årtiondena. Nationalekonomerna har brytt sig allt mindre om realiteter och allt mer om teoretiska modeller som hart när aldrig klarat av att möta verkligheten. Men det finns fortfarande nationalekonomer som håller på med empirisk forskning och det finns två andra vetenskaper - företagsekonomi och ekonomisk historia - som inte har haft privilegiet att upplyftas till religion i Den Nya Sköna Världen. Politiken behöver fler inspel från dessa ekonomer - de som håller på med riktig ekonomi snarare än någon sorts hokuspokus grundad i värderingar om att privatisering och större löneklyftor automatiskt skulle göra alla lyckligare.

Investeringstanken är en hörnsten i socialdemokratisk ideologi. Men förstår vi inte ekonomi, så begriper vi inte det. Och då står vi där och gapar om identitet och att vi måste ha snyggare valaffischer.

onsdag, januari 09, 2008

Voice of the voiceless

John Edwards' kommentar till utslaget i primärvalet i New Hampshire är väl värt att se på. Han säger att mindre än en procent av amerikanerna haft en chans att säga sitt, och att han vill vara en röst för dem som inte har någon. Han kopplar det till en man som inte kunde tala förrän han var 50 år gammal för att han hade en sjukdom och inte hade någon sjukförsäkring. Edwards talar om att bekämpa växthuseffekten, om att avskaffa fattigdomen i USA och om att kämpa för jobben. Och han talar om vikten av facklig kamp.

John Edwards' kampanj har bara börjat. För alla oss som hoppas på en förändring over there finns det alla skäl att hoppas att det går bra. Oavsett hur det slutar kommer John Edwards starka vänsterbudskap att påverka demokraterna i rätt riktning. Jag håller tummarna.

lördag, januari 05, 2008

Why the US needs John Edwards

Daraka Larimore Hall, a personal friend of mine living in Santa Barbara, California, has written an extremely interesting piece on why he supports John Edwards for president.

He supports the Edwards campaign - the anti-Ronald Reagan campaign - even though he has campaigned for Barack Obama and sees the winner in the Iowa Democratic caucus as "on the short list of my heroes". Anyone interested in progressive politics just has to read Daraka's article.

Just click here

torsdag, januari 03, 2008

På Bommersvik och tänker på Iowa

Jag utbildar framtidens socialdemokratiska ledare på Bommersvik. Det är minst sagt en heltidssysselsättning. Men jag hinner titta lite på vad som händer i Iowa också.

Ni som inte redan snappat att John Edwards är the thing - titta på hans jämlikhetsprogram (som på klassiskt amerikanskt manér kallas ett program för medelklassen, men läs vad som står i texten i stället för att förläsa er på rubriken). Se också vad Per Wirtén skriver i Dagens Arena idag. Jag noterar också att läsarna av den stora vänsterbloggen Daily Kos - vars stöd spelade en stor roll för Howard Deans kampanj för fyra år sedan - visar stort stöd för Edwards när de röstar om vilket kandidat de stödjer.

Jag håller tummarna i natt. Tills dess diskuterar vi jämlikhet, förtryck och strukturer för fulla muggar här i idéernas vapensmedja Bommersvik.