torsdag, november 22, 2007

Uppsala kommun bryter fortfarande mot lagen

Vid dagens sammanträde i kulturnämnden behandlades nämndens plan för folkbiblioteken, eller "biblioteksplanen" som den felaktigt kallas. Planen behandlar nämligen inte de så oerhört viktiga skolbiblioteken - något som bland annat mina anteckningar från Bok & Biblioteksmässan klargör vikten av.

Den borgerliga majoriteten har misslyckats med att ta fram en biblioteksplan för Uppsala kommun. Bibliotekslagen säger att kommuner och landsting ska anta "planer för biblioteksverksamheterna". Detta gäller alla bibliotek i kommunerna, både folk- och skolbibliotek.

Detta skriver nämndens ledamöter från s, v och mp i ett särskilt yttrande till beslutet:
Den plan som förelagts kulturnämnden vid dagens möte är inte en biblioteksplan i lagens mening, då den inte inbegriper skolbiblioteken. Det är positivt att vi nu har en plan för folkbibliotekens verksamhet, och vi stödjer planens huvudsakliga inriktning. Däremot är det fel att kalla planen för en biblioteksplan. Vi har reserverat oss mot detta beslut, och avger följande särskilda yttrande till planen i stort:

Skolbiblioteken har en oerhörd betydelse för att utveckla barn och ungdomars läsande och bidra till mer kunskap i skolan. Läsvanor grundläggs ofta tidigt, och det är oerhört viktigt att det finns personal på skolorna som entusiasmerar till läsning av skönlitteratur. Erfarenheter från många håll i landet visar hur samarbete mellan skolbibliotekarier och lärare kan ge mycket positiva effekter på elevernas läsande i tidiga åldrar. Därför är det viktigt att snarast möjligt få fram en biblioteksplan som omfattar all biblioteksverksamhet i kommunen, inte bara den som sker inom ramen för kulturnämnden.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet vill även poängtera vikten av en god biblioteksservice i hela kommunen. Uppsala är en av Sveriges största landsbygdskommuner med drygt 50 000 invånare boende utanför staden. Biblioteksbussar har många förtjänster, men de kan inte vara de lokala kulturcentra som planen talar om. Därför är vi skeptiska till en omfattande centralisering av biblioteksresurserna.

onsdag, november 21, 2007

Stoppa Ärna flygplats!

Gårdagskvällens beslut är nu officiellt - socialdemokraternas fullmäktigegrupp i Uppsala säger nej till civilflyg på Ärna flygplats.

Argumenten för detta är många och starka. Vi har en internationell storflygplats tjugo minuter bort med tåg - det verkar minst sagt märkligt att vi skulle behöva en flygplats till. Flygets stora expansionsperiod ser också ut att närma sig ett slut. Inrikesflyget minskar redan till följd av att tåget stärkt sin ställning, medan den exempellösa expansionen av utrikesflyget inte lär pågå länge till med tanke på de växande kraven på att beskatta flygbränslet (som idag är obeskattat till skillnad från alla andra bränsleslag) och/eller föra in flyget i systemet med utsläppsrätter. I detta läge är det oerhört viktigt att slå vakt om Arlandas ställning så det inte blir en matarflygplats till Kastrup.

Att idag 2007 lägga en flygplats i direkt anslutning till en stor stad verkar också helt huvudlöst. De som skulle drabbas av kraftigt buller i stort sett hela dygnet vardag som helg räknas i tusental, och Ärna ligger alldeles intill Fyrisån som är Uppsalas huvudsakliga vattentäkt. En utbyggnad av flygplatsen skulle lägga allvarliga hinder för en expansion av staden i nordlig, nordvästlig eller nordöstlig riktning. Följetongen Bromma visar också att det är svårt att bli av med flygplatserna när de väl finns där. Idag har vi Arlanda nära men inte påfrestande nära - låt det vara så.

Fullmäktigegruppens beslut var tidigare att avvakta miljökonsekvensbeskrivningen innan vårt ställningstagande. Men den nuvarande ansökan innehåller helt andra flygtider är de tidigare redovisade - tidigare skulle man inte flyga kvällar och helger men det är borta nu. Men den viktigaste grunden till att den tidigare försiktiga hållningen nu ersatts av ett starkt motstånd är de larmrapporter vi nu får dagligen om allvaret i klimatsituationen.

Kommunfullmäktige kommer på måndag att behandla ett klimatprogram, där de borgerliga partierna själva skriver att de vill minska koldioxidutsläppen i kommunens geografiska område med 30 procent (våra krav är ännu hårdare). Hur detta går att förena med en ny flygplats är mycket oklart. Jag tror inte heller att det är förenligt med det planerade nya köpcentrumet i Fullerö, men det är en annan fråga...

onsdag, november 14, 2007

EU: Cynisk maktfullkomlighet, slöseri och förskingring

Har lagt upp några nyheter från Bryssel en vanlig novemberdag på min blogg EU-förnyel(s)e. Ska unionen kunna reparera sitt skamfilade rykte funkar det inte att köra över folket och att inte ha koll på vart pengarna går.

Storebror ser dig

Ordfront och Timbro gjorde igår ett gemensamt utspel mot det förslag om utvidgad övervakning som riksdagen tar ställning till idag. Läs mer här och här.

Som en av idégivarna till detta ovanliga grepp håller jag med Thomas Hartman - oheliga allianser är så fräscht.

Danmark: Utan facket ingen vänsterregering

De danska väljarna förkastade den politiker svenska medier under en tid satte sitt hopp för att befria Danmark från den mörkbruna flykting- och assimileringspolitiken - Naser Khaders högerparti Ny Alliance som floppade fullständigt i valet.

Men socialdemokraterna floppade också i valet. De gjorde sitt sämsta val på 100 år. Den nya partiledaren Helle Thorning-Schmidt har inte lyckats lyfta partiet, tvärtom. Även om siffrorna i valet är bättre än opinionsmätningarna under 2006 är det helt klart att socialdemokratin måste göra mer för att återfå danskarnas förtroende.

I Danmark är valdeltagandet mycket högt - 87 procent - men stora delar av arbetarklassen röstar på högerextrema Dansk Folkeparti eller på högerpartiet Venstre. En viktig del av orsaken till detta är att LO vänt partiet ryggen efter många års högervridning. I stället för att göra som i Norge och mobilisera underifrån för att förändra partiets inriktning har man valt att tacka för sig och strunta i politiken. Usel strategi.

Socialistisk Folkeparti har däremot lyckas mobilisera vänsterväljare. Men utan ett folkrörelsepräglat socialdemokratiskt parti i tät samverkan med fackföreningsrörelsen har SF:s valframgång inte räckt för att befria Danmark från sin nuvarande blå-bruna kurs.

Jag undrar om inte dansk socialdemokrati just nu befinner sig i samma situation som den svenska gjorde 1998 och den norska gjorde 2001. Man har gått på en rejäl stjärnsmäll och partiet till vänster har fördubblat sitt väljarstöd. Detta tvingar fram en omprövning. Varför har man mist folkets förtroende, varför lyckas vänsterpartierna med det man inte lyckas med själv? Då kommer de klassiska lärdomarna till heders igen, efter ett antal år ute i den postmoderna/blairistiska vildmarken - ett socialdemokratiskt parti måste kunna mobilisera arbetarväljarna och det kräver en tät facklig-politisk samverkan. Så kanske kan denna valförlust vara ett första steg i ett återuppbyggande av den danska arbetarrörelsen, vem vet?

Olle Svenning, Nisha Besara och Ali Esbati har skrivit om det danska valet på ett förtjänstfullt sätt.

måndag, november 12, 2007

Tejpen

Briljant video - nu håller partiets distriktsordförande tyst och låter andra komma till tals.

söndag, november 11, 2007

Stolta över våra rötter

Marita Ulvskog avslutade förtroenderådet med ett riktigt bra avslutningsanförande som utstrålade äkta engagemang för partiet som folkrörelse. Hon pratade om att vi tjänar på rättvisa, om att trygga människor vågar och om att vi ska reparera revorna i välfärden. Om att vi håller vad vi lovar.

Marita berättade också att Stig-Björn Ljunggren sagt att regeringen borde förses med en varningstext - "Kan innehålla spår av nötter". Hon sade att vi socialdemokrater med stolthet bär spår av våra rötter.

Vår partisekreterare var bra idag. Riktigt bra. Efter en dag av panelsamtal och seminarier for socialdemokratiska politiker från hela landet hem till sitt igen. Uppfyllda av Marita Ulvskogs ord att nu handlar det om att bygga folkrörelse.

Nej, Sahlin är ingen Reinfeldt

Debatten pågår för fullt kring Mona Sahlins "begärande av mandat" i går. Också en blind höna kan finna ett korn - Henrik Brors har en krönika som i stora drag korrekt beskriver innebörden av det som hände. Erik Laakso beskriver vad Uppsaladelegationen tyckte och tänkte kring betygsfrågan. Och min bloggranne Alexandra Einerstam reflekterar över "Mona Sahlins stöt".

Expressens Anders Jonsson tar det ett steg till. Han menar att Sahlin "gör som Reinfeldt". I någon bemärkelse är det naturligtvis rätt - Mona Sahlins utspel kring betyg och nationella prov är en klassisk triangulering.

Men Jonsson har fel när han skriver att betygen är en viktig fråga för socialdemokrater - det är det inte. Det är få som bryr sig om frågan, samtidigt som det finns stora politiska vinster att hämta hem i att skifta position - det är förmodligen den kalkyl som legat bakom valet av betygsfrågan som en fråga att triangulera i. För triangulering innebär också stora politiska kostnader - om medlemmar och sympatisörer inte känner igen partiet riskerar man tappa lika mycket eller mer stöd "i andra änden" samtidigt som man vinner mittenväljare. Och partiet som folkrörelse blir svagare när engagemanget hos medlemmarna försvagas. Det var i stora stycken detta som drabbade socialdemokratin under 90-talet.

Mona Sahlin har andra förutsättningar än en Blair, en Reinfeldt eller en Cameron. För väljarna sympatiserar faktiskt med socialdemokraternas politik i de flesta frågor - vi behöver inte byta åsikt för vi tycker redan som folkmajoriteten. Den pågående förnyelsen handlar i långa stycken om att se över politiska sakområden där socialdemokratin legat till höger om folkopinionen, och också den skolpolitiska plattformen handlar i sina huvuddrag om saker som att öka resurserna till skolan och att skärpa kontrollen av friskolor.

Nej, Mona Sahlin är ingen Reinfeldt. Hon behöver inte göra någon extreme political makeover. Socialdemokratins varumärke är redan starkt, hon behöver bara finputsa det.

Lärarnas Riksförbund gillar (s) skolpolitik

DN:s ständigt bitska terrier Peter Wolodarski har upptäckt att lärarna inte tycker att det är en så lyckad idé att skolföretags ägare förser sig med stora vinster från de skattemedel de kvitterar ut. Han upprör sig över att lärarna hellre vill att eleverna ska få undervisning.

Jag pratade med ordföranden i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner igår och hon sade att "om det är vänster att vara mot att skolor ska gå med vinst, då är LR vänster". Hon menade att skolans resurser ska gå till undervisning.

Lärarnas Riksförbund är inte bara motståndare till övervinster i skolan, de är mycket positiva till socialdemokraternas skolpolitiska plattform. Det bådar gott för framtiden att LR, som klassiskt brukar stå folkpartiet nära, är skeptiska till centrala delar av regeringens skolpolitik och ställer sig positiva till den socialdemokratiska skolpolitiken.

På bilden ser ni LR:s utställare på förtroenderådet - Kristina Folkesson, Andreas Burman, Metta Fjelkner och Zoran Alagic.

Staten och kapitalet


Gårdagskvällen var fylld av mat, dryck, mingel, dans och samtal om skolpolitik, tavlorna i Stockholms Folkets Hus, vårdprivatiseringar och så vidare. Men roligast var allt var att vi sjöng allsång. Det var gänget från Allsång mot högern som gjorde ett bejublat framträdande. Jag satt bredvid Uppsalas oppositionsråd Lena Hartwig och vi sjöng med liv och lust.

Allsången avslutades med Staten och kapitalet. Det är i sig lite paradoxalt att sjunga den på en socialdemokratisk tillställning, men inte desto mindre förbannat kul. Tyvärr sjöng vi Ebba Gröns version vilket gjorde att den bästa versen saknades:

"Daghemmens utbyggnadstakt regleras av konjunkturen
Så anpassas kvinnans plats till den ekonomiska strukturen
En billig arbetskraftsreserv till hands när fabrikerna visslar
Tillbakapressad av daghemsbrist när lönsamhetens drivhjul plötsligt gnisslar"

Däremot sjöng vi den här versen, vilket kändes som något absurt efter dagens beslut:

"Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften
Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften
Spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla
Agnarna från vetet och föra var och en till hans rätta fålla"

lördag, november 10, 2007

Låt idag bli en engångsföreteelse!

I Uppsala arbetarekommun är vi inga varma betygsanhängare. Därför lade vår representant i förtroenderådet ett förslag om att justera i förtroenderådets uttalande. Men detta gillades inte - förslaget fick dras tillbaka efter påtryckningar från partiledningen.

Jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi förnyar den socialdemokratiska politiken. Men det räcker inte. Vi måste också förnya vår organisation.

Mona Sahlin började starkt. Hon talade om vikten av att ta tillvara partiets kärleksfulla kritiker, och rådslagsprocessen har fram tills nu varit mycket positiv.

Dagens händelser ger dessvärre en fadd eftersmak. Den skolpolitiska plattformen är i huvudsak bra, men det sätt varpå partiledningen tvingade på partiet ett beslut i betygsfrågan är inte ett exempel på hur beslut bör fattas i ett modernt folkrörelseparti. Mona Sahlin gav inte partiorganisationen något val - hon skulle ha ett mandat att förhandla med regeringen om betygen kosta vad det kosta vill.

För mig är detta ett märkligt vägval. Trots orden i morse om att vi är ett politiskt parti och inte en reklambyrå, så stoppades all debatt om att ändra i uttalandet. Det gick prestige i frågan - partiledaren hade investerat sitt förtroendekapital i att hon skulle få detta mandat så all form av debatt blev därmed i partiledningens ögon till en misstroendeförklaring.

Vi måste bort från vårt gamla sätt att jobba, vi måste sluta vara ett makt- och hierarkiparti. Jag trodde att vi var på god väg, men vad jag upplevt idag får mig att tveka.

Det här är så onödigt, för jag är övertygad om att partiledningen hade kunnat få med sig förtroenderådet utan dessa maktmetoder. För min del är betygen inte viktiga, jag prioriterar massor av andra frågor i skolpolitiken och inser poängen i att få bort denna fråga från dagordningen. Man hade kunnat förankra detta förslag utan att använda den kalla maktens medel, men man försökte inte ens.

Jag hoppas och tror att detta var ett olycksfall i arbetet, ett återfall i gamla metoder som blir till en engångsföreteelse. Men för att det ska bli så måste vi diskutera frågan om hur vi agerar och förhåller oss gentemot varandra. Det är 2000-talet nu, och det får vara slut med den gamla tidens toppstyre. För vi är väl ändå ingen reklambyrå?

Surrealism

Det är något surrealistiskt över att följa socialdemokratins skoldebatt på plats, i och vid sidan av talarstolen, och samtidigt läsa om hur den beskrivs i medierna.

I talarstolen pratar en efter en av de socialdemokratiska kommunpolitiker som utformar vår skolpolitik i praktiken om viktiga och brännande frågor. Om neddragna resurser, om valfrihetens avigsidor, om behoven av läxhjälp i skolan, om alla de angelägna och viktiga förslag som finns i den skolpolitiska plattformen.

I medierna är det TT-klippet "Sahlin vill öppna för tidigare betyg" som gäller. Inget om att lika chans kräver olika resurser, inget om motståndet mot kunskapsransonering, inget om tioårig grundskola. Det enda intressanta för medierna är en fråga som står långt ner på prioriteringslistan för alla här inne, och som står långt ner på prioriteringslistan för de flesta medborgare - betygsfrågan. Och spelet kring det - får Mona sin vilja igenom eller inte?

Så funkar medialogiken. Men det är förbannat trist.

Ett politiskt parti - inte en reklambyrå

När Mona Sahlin öppnade socialdemokraternas förtroenderåd försökte hon balansera på slak lina. Hon försökte säga till de närvarande partimedlemmarna att rådslagen inte är ett spel för gallerierna samtidigt som hon försökte få dem att ge henne ett mandat för att göra upp med regeringen om tidigare betyg. Svårt konststycke.

Mona Sahlin sade att socialdemokraterna är ett politiskt parti och inte en reklambyrå. Vi är ett folkrörelseparti som rör sig. Vi lyssnar, hör och gör. Rådslagen är ingen skenmanöver, ingen låtsasdemokrati.

Samtidigt vill Mona Sahlin kunna visa upp en tydlig omprövning på ett område där partiet tappat både problemformuleringsprivilegiet och de tydliga politiska visionerna. Hon vill desarmera skolpolitiken som borgerlig plusfråga genom att göra upp med regeringen om betyg och nationella prov. Därför ber hon förtroenderådet om ett tydligt uppdrag att göra upp med regeringen om tidigare betyg och nationella prov - inte för Jan Björklunds skull utan för ungarnas skull. Skoldebatten ska fortsätta inför kongressen 2009, och när betygen och de nationella proven är undanstökade genom en blocköverskridande uppgörelse kan socialdemokraterna stiga fram som ett starkt skolparti med många tydliga och konkreta förslag. Inte en helt dum tanke.

Mona Sahlin säger att betyg och nationella prov inte är de centrala frågorna i skolpolitiken och att vi får inte fastna där. Det är helt rätt. Samtidigt sätter Sahlin betyg och prov i fokus genom att begära att få förtroenderådets mandat att förhandla om betyg i lägre årskurser. Det finns en risk att de mycket bra och konstruktiva debatter som förs i partiet om skolan som redskap för jämlikhet återigen inte avspeglas av medier som jagar enkla rubriker och motsättningar.

När debatten sedan satte igång påpekade Roger Mogert, borgarråd i Stockholm, att "Hallands floder är inte längre nyckeln till framgång" och begärde att vi inte ska föra debatten på Jan Björklunds villkor och inte fastna i mätbar kunskap. Peter Persson, oppositionsråd i Jönköping, menade att vi måste hålla två tankar levande samtidigt - kunskap och värdegrund är lika viktiga. Han ville även problematisera kring valfrihet - det viktiga är inte bästa skolan för mitt barn utan bästa skolan för alla barn.

Debatten fortsätter.

Eleven i centrum

Vid ingången till Münchenbryggeriet i morse stod SSU:s ordförande Jytte Guteland tillsammans med den nyutnämnda pressekreteraren Ingela Nilsson och delade ut ett förslag till ett sjätte kapitel i den skolpolitiska plattformen.

SSU vill bland annat återinföra lokala skolstyrelser med elevmajoritet, införa en skol-MBL, införa ett nationellt tak på antalet elever per klass och införa intagningsprov till lärarutbildningen.

- Skolans andra uppdrag, att fostra demokratiska medborgare, är minst lika viktigt som kunskapsmålet säger Jytte.

Skolpolitik bortom kepsar och mobiltelefoner

Nu är jag på plats på Münchenbryggeriet där förtroenderådet äger rum. Jag träffade en gammal bekanting från Kronoberg på vägen hit, och vi enades om att vi hade haft svårigheter med att läsa igenom förslaget till skolplattform för socialdemokraterna, och att det är bra!

Politiska texter brukar normalt sett vara floskeltunga saker med mycket dödkött som man bara skummar igenom utan att missa något viktigt. Men skolplattformen är något annat - 21 fullspäckade sidor som radar upp förslag efter förslag om hur svensk skola ska bli bättre. Det är en åtgärdsintensiv plattform - det handlar inte om kepsar och mobiltelefoner utan om konkreta insatser för att förändra skolan.

Jag tycker förslaget som helhet är mycket bra. Det finns enskilda punkter man kan prata om länge och väl, och den saknar vissa perspektiv som hade gjort helheten bättre, men det är en bra utgångspunkt för en ny svensk skoldebatt. "Vår skola för mer kunskap och lärande står i tydlig kontrast till en sorteringsskola" som det står i inledningen till plattformen.

Ska det vara demokrati så ska det

Jag bloggar på plats på socialdemokraternas förtroenderåd i dag och i morgon - mått tåg till Stockholm går om en liten stund.

Inför förtroenderådet har borgerliga krönikörer hävdat att "Mona Sahlins förändringsmandat inte är särskilt starkt i partiet" då förslaget till skolpolitisk plattform inte kommer att antas av förtroenderådet utan "bara" är utgångspunkt för en vidare diskussion.

Märkligt det där med den borgerliga synen på demokrati. Själv hade jag blivit fly förbannad om plattformen bara hade tagits av förtroenderådet utan att vi fick tillfälle till vidare diskussion. Vi har haft ett - väldigt kort - rådslag där partiets basorganisationer fått säga sitt. Rådslagsgruppen har nu läst vad som kommit in och satt ihop ett förslag. Om det ska vara demokrati på riktigt är det självklart att partiorganisationen ska kunna diskutera plattformen på allvar - diskussionen ska inte dödas i förtid genom att förtroenderådet fattar ett förhastat beslut. Ska det vara demokrati så ska det.

Följ bloggen lördag och söndag och läs det senaste från förtroenderådet och framtidsdagarna. Vi ses!

tisdag, november 06, 2007

De nya moderaterna struntar i lagarna

Statsministern har en mycket human och positiv människosyn - när det gäller sina egna partikamrater. Se dagens Expressen.

Samtidigt får vi läsa att familjen Cederskiöld, majoriteten av de moderata statssekreterarna med flera fuskar bort 65 miljarder kronor årligen genom svartjobb - lustigt nog ungefär samma summa som de nu sänkt skatten med och samma summa som det skulle kosta att anställa 200 000 fler i offentlig sektor.

De nya moderaterna - bratsen som vuxit upp under nyrikedomens 80- och 90-tal - anser uppenbarligen inte att lagarna gäller för dem själva. Det kanske funkar bete sig som svin i mexitegelvillornas Täby och på Stureplan, men ska man styra ett land faller man som ett korthus med en sådan attityd.

Den senaste veckan har visat att vårt land numera är i händerna på brottslingar. De talar vitt och brett om lag och ordning - men själva struntar de fullständigt i samma lagar.

Om jag satt i riksdagen skulle jag föreslå en rejäl höjning av straffen för skattebrott. Så vi kan driva in de där pengarna som de rika undanhåller från statskassan genom sin brottsliga verksamhet. Ska bli spännande att höra hur moderaterna skulle försöka argumentera mot ett sådant förslag.

Vi ses på Socialistiskt Forum!

Socialistiskt forum
Öppet forum för vänstern och arbetarrörelsen
Lör-sön 24-25 november, ABF-huset, Sveavägen 41, Fri entré, Välkomna!

Debatt, Samtal, Politisk poesi, Fest, Musik, Konst, facklig strategi, Revolution 90 år!, Antirasism, Feminism, förnyelse av vänstern, Socialism,
90 arrangemang!

Bland de medverkande: Sven Wollter, Göran Greider, Carin Jämtin, Lars Demian, Johan Ehrenberg, Nisha Besara, Mattias Gardell, Katrine Kielos, Bengt Göransson, Helena Bergström, Roland Spånt, Daniel Poohl, Stefan Carlén, Nalin Pekgul, Mattias Vepsä, Kajsa Borgnäs, Carl Tham, Stefan Jonsson, America Vera Zavala, Andreas Malm, Anne-Marie Lindgren, Pelle Andersson, CH Hermansson, Jytte Guteland, Ali Esbati, Anna Sjödin, Stefan de Vylder, Frances Tuuloskorpi, Lars Ohly, Salka Sandén, Håkan Blomqvist, Paulina de los Reyes, Per Wirtén, Ingemar Lindberg, Nalin Pekgul, Klas Gustavsson, Lotta Fogde, Jan Hammarlund, Anna Thoursie, Aron Etzler, Olle Sahlström.

Läs mer på www.abfstockholm.se eller beställ program på kultur@abfstockholm.se, telefon 08-453 41 00.

torsdag, november 01, 2007

Vad händer med arbetarrörelsens kulturarv?

Under de dryga tjugo år som folkrörelse nästan var ett skällsord gjorde arbetarrörelsen självmål på självmål när man avvecklade det som en gång gjorde oss starka. Rörelseriktningen var mot professionalisering, juridifiering och avradikalisering. Högern är på offensiv - låt oss sluta vara vänster. Vi tappar medlemmar och engagemang - låt oss anställa fler rörelsebyråkrater, ofta med grumlig koll på vad rörelsen egentligen är för något. Låt oss avveckla våra Folkets Hus och kursgårdar - eller göra flashisa konferenscentra av dem.

Runt omkring i rörelsen nu börjar allt fler förstå att denna väg var en återvändsgränd. De anställda ombudsmännen har inte tid att ta hand om de tusentals enskilda ärenden som nu landar på deras bord sedan arbetsplatsorganisationerna tillåtits försvagas. Nu tvingas många fackförbund avskeda personal eftersom regeringens politik slår sönder fackens ekonomi. Och underlåtenheten att föra en offensiv makroekonomisk politik för att avskaffa arbetslösheten öppnade upp för den borgerliga låglönepolitik som nu gör sitt bästa för att bända upp ett allt större lönegap.

Det är i detta perspektiv vi ska se på hur arbetarrörelsen nu låter sitt kulturarv förfalla och förskingras. Vi kan tycka vad vi vill om hur det tidiga 1900-talets arbetarkonstnärer avspeglade sin tids syn på kvinnligt och manligt, ja hur dessa bilder har bidragit till att upprätthålla en felaktig syn att "arbetaren" är en manlig industriarbetare fast den största arbetargruppen idag är kvinnliga offentliganställda. Det är argument för att vi behöver ny arbetarkonst för en ny tid, men inte ett argument för att radera ut ett kulturarv präglat av kamp, framtidstro och stolthet över att vara arbetare.

Läs mer om utrensningarna av arbetarkonsten i Dagens Arbete. Läs om Folkets Hus-styrelsens märkliga resonemang i Dagens Arbete (frågade de verkligen fackförbunden om de ville ha Amelin framme, eller låt de draperierna hänga för av ren lättja?). Om Metalls okunskap om sin egen donation till Folkets Hus i samma tidning. Om hur man vill flytta målningarna till "ett mer offentligt ställe i Stockholm" men tar omvägen över Grängesberg i LO-tidningen. Och Jon Swedenmarks kommentar i LO-tidningen. Tidningar som få i Stockholms kulturelit tycks läsa, vilket är lite tråkigt eftersom kulturskymning pågår as we speak.