torsdag, maj 31, 2007

Starta ett bibliotek i Gränby Centrum!

Denna motion lades i Uppsala kommunfullmäktige i tisdags:

Mycket folk är i rörelse i Gränby Centrum. Ett bibliotek och informationscentrum som fokuserar på barn- och skönlitteratur samt på dataplatser skulle kunna öppna dörren till läsandet för nya besökare. Det är också värdefullt att skapa plats för kultur och medborgerliga samtal som ett komplement till den kommersiella verksamheten i Gränby Centrum.

Biblioteken är en central del av välfärdssamhället. Grundidén är lika enkel som genial – med gemensamma resurser ser vi till att kunskap och kultur blir tillgängliga för alla. Biblioteken garanterar fri tillgång till information, stödjer såväl självstudier som formell utbildning på alla nivåer, verkar för läskunnighet och stimulerar kulturell mångfald och kontakter mellan kulturer.

I dagens kunskaps- och informationssamhälle är biblioteken mer centrala än någonsin som en förutsättning för livslångt lärande, en levande demokrati, yttrandefrihet och kulturell utveckling. Biblioteken är en infrastruktur för kunskap och därmed en grundbult för en god ekonomisk utveckling. Och i en värld som står på katastrofens rand kan biblioteken vara viktiga förmedlare av den kunskap som krävs för att ställa om samhället till ekologisk hållbarhet.

Biblioteken har ett mycket starkt stöd hos befolkningen. Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning vill 93 procent av Sveriges befolkning att biblioteken ska tillföras oförändrade eller större resurser än idag.

För att fortsätta bidra till samhällsutvecklingen måste dock biblioteken fortsätta utvecklas. Under de senaste fem åren har antalet besökare i biblioteken och antalet boklån sjunkit. Detta har flera olika förklaringar, men om utvecklingen fortsätter neråt finns det skäl för oro.

Tillgänglighet och närhet till bibliotek är viktig för att få fler att upptäcka de möjligheter ett bibliotek kan erbjuda. Vår stad växer och förändras, och det finns alla skäl att då också placera bibliotek där människor är. Det Bildnings- och Kulturcentrum i Stenhagen som beslutades under den rödgröna majoriteten är nu under uppförande och kommer att bidra till utvecklingen i stadsdelen men även ge möjlighet för dem som besöker köpcentrumet i Stenhagen att låna en bok eller sitta ned en stund i ett bibliotek. Vi vill nu ta nästa steg genom inrättandet av ett bibliotek i Gränby centrum.

Gränby centrum är ett stort och växande köpcentrum, med 5,4 miljoner besökare under 2006. I maj 2006 beslutade Byggnadsnämnden om en förändring av detaljplanen som möjliggör en utbyggnad, och företagsledningen planerar nu för att i det närmaste fördubbla butiksytan under de kommande åren. För många kommuninvånare, i och utanför staden, är Gränby centrum det självklara valet när man åker och handlar.

I dag är Gränby centrum enbart ett kommersiellt centrum. Men när detta centrum nu växer ytterligare, blir det allt mer angeläget att där också finns plats för andra aspekter av livet. I takt med att centrumet vuxit från ett litet externt köpcentrum till en mycket stor handelsplats inom stadsbebyggelsen är det nu hög tid att Gränby centrum också blir ett medborgerligt centrum.

Ett bibliotek i Gränby centrum innebär möjlighet för både barn och vuxna att sitta ner en stund och läsa, låna böcker och skivor eller använda en dator där man veckohandlar. Och det skapar möjlighet att arrangera aktiviteter som bokuppläsningar och föredrag i Gränby centrum.

Ett bibliotek i Gränby centrum bör ligga inne i köpcentrumets område och vara tillräckligt stort för att rymma ett stort utbud av i första hand barn- och skönlitteratur. Genom att inrätta åtskilliga dataplatser på biblioteket blir det också ett informationscentrum som ger möjlighet för medborgare att söka information över nätet. Det bör även finnas goda möjligheter att arrangera olika kulturaktiviteter i eller i omedelbar anslutning till biblioteket.

Vi föreslår att kommunfullmäktige beslutar
att uppdra till Kulturnämnden att utreda förutsättningar och former för ett bibliotek i Gränby centrum.

Uppsala 2007-05-28

Peter Gustavsson (s)
Ulla-Stina Claesson (v)
Clara Lönnholm (mp)

fredag, maj 25, 2007

But, are you happy? - makeachange.ie

En valvideo från irländska Labour. Lite småtrist, men ett lysande budskap. Mitt favoritcitat är "In Ireland today, people work. It's the government that doesn't work."

Inte New Labour, inte Old Labour - Labour

Det som händer i Storbritannien brukar påverka oss här också. Svensk kultur och politik är starkt influerad av båda de två engelskspråkiga länderna, och Storbritannien ligger betydligt närmare oss än USA. När blairismen stod på sin höjdpunkt var det många som lät sig föras med på vågen också här i Sverige. När den slutade vara på modet påverkade det också de politiska stämningarna här på hemmaplan.

Därför är det väldigt spännande att en balanserad och skarp kritik mot blairismen nu växer fram, utan att trilla ner i de fallgropar 80-talets Labourvänster föll. I en tidningsintervju för Morning Star förklarar viceordförandekandidaten i Labour Jon Cruddas på ett mycket pedagogiskt och tydligt sätt vilka problem Labour står inför. Mycket läsvärt.

Läs också min artikel om Labours utmaningar i dagens LO-tidningen.

Nytt Liv

Enn Kokk har redan berättat om den fantastiska och oförglömliga föreställningen av Nytt Liv i går kväll. Kulturkontorets Elise Rhodin, som hållit i trådarna för detta fantastiska projekt, beskrev i ett pressmeddelande häromdagen arrangemangen på Vaksala torg på detta sätt:
– Vi ville tidigt sätta fokus på Vaksala torg och den östra delen av staden. Vaksala torg är ett stort torg med potential för framtida evenemang, säger Elise Rhodin, evenemangsansvarig för evenemangen under nästa vecka som Uppsala kommun arrangerar. Det känns bra att erbjuda unika upplevelser för de uppsalabor och internationella gäster som inte äter middag på slottet med japans Kejsarspar och det svenska kungaparet, fortsätter Elise.
På torget i går höll jag ett kort inledningsanförande där jag välkomnade besökarna med några ord för att peka på att detta är ett Linnéfirande för alla:

Jag heter Peter Gustavsson och är vice ordförande i Kulturnämnden. Jag vill välkomna er alla till Nytt liv – en lovsång till livet och till våren i Carl von Linnés anda här på vårt fantastiska Vaksala Torg. Och vad kan kännas mer rätt i en tid som denna – när livet exploderar omkring oss efter den långa vinterdvalan?

Den här jubileumsveckan ägnar vi åt att fira tidernas kanske mest kända Uppsalabo. Och Carl Linnaeus hade också mycket gemensamt med oss som bor och besöker Uppsala i dag.

Vår jubilar hade ett efternamn med naturanknytning. Hans pappa tog sig namnet Linnaeus efter en stor lind. Så mannen som pryder våra hundrakronorssedlar är alltså på ett sätt namne med operasångerskan Jenny Lind som vi hittar på femtiokronorssedeln. På tjugokronorssedeln finner vi i stället en kvinna som fick sitt namn från ett mer exotiskt träd – från lagerns löv.

Liksom de flesta av dagens Uppsalabor hade också Carl Linnaeus sina rötter någon annan stans. Han föddes i de småländska skogarna och det var först som tjugoettåring Linnaeus kom till Uppsala för att plugga. Och som så många andra före och efter honom valde Carl Linnaeus att göra Uppsala inte bara till sin studieort utan till sitt hem.

Nu är det ju många av oss här i stan som har sina rötter på helt andra platser än Råshult där Linnaeus föddes eller Risliden och Adakgruvan där mina föräldrar såg dagens ljus. Men när vi firar Carl von Linné firar vi också lärofadern till en hel grupp av globetrotters. Långt, långt före charter och lågprisflyg åkte Linnés lärjungar jorden runt för att förstå växternas underbara värld.

Carl Peter Thunberg beskrev 800 japanska växter och det är honom vi kan tacka för det stora japanska intresset för Linné. Daniel Solander följde med James Cook på den världsomsegling som ledde till att européer första gången upptäckte Nya Zeeland och Australien. Och Peter Forsskål reste till ”det lyckliga Arabien” bland annat för att få mer kunskap om de bibliska växterna. Han åkte via Egypten och Röda havet till Jemen men dog dessvärre där i en febersjukdom.

Dessa dagar firar vi ju Carl von Linné och allt han lärde och lär oss – om naturens ordning, om hur vi tar tillvara de resurser som finns i naturen men också om behovet av att vårda och värna den för framtida generationer. Men vi ska också minnas att Carl von Linné fick möjlighet att ägna sitt liv åt sin forskning tack vare oerhörda arbetsinsatser – inte bara av forskarlaget omkring honom utan minst lika mycket av hans fru, hans tjänstefolk och alla de andra som gjorde grovjobbet i det Uppsala som var och är en stad fylld av folk av alla de slag.

Vår hyllning till Carl von Linné är också en hyllning till alla de som gav honom en hjälpande hand på vägen till sina upptäckter och sin berömmelse – akademiker såväl som arbetare, kvinnor såväl som män. En liten påminnelse om detta är det alldeles nyinvigda Gränby Linnéminne som tillägnas Linnés döttrar och de övriga kvinnorna kring Linné – det är väl värt ett besök.

Också i dag bör vi hylla de som hyllas bör. Den föreställning vi nu ska få se hade aldrig varit möjlig utan alla insatser från Kulturkontoret, konstnärerna och alla fantastiska frivilliga. Jag vill också tacka våra läktarvärdar Vattenfall, Upsala Nya Tidning, Uppsalahem, Swedbank och SH Bygg som bidragit till att göra denna föreställning möjlig.

Det är med stor ära jag å Uppsala kommuns välkomnar er alla till denna föreställning av Nytt Liv.

torsdag, maj 24, 2007

Labour can learn from Swedish mistakes

In tomorrow's issue of LO-Tidningen, the trade union movement's weekly newspaper, I have an article on Labour and Gordon Brown. It's in Swedish, but I'll summarize it for my English-speaking readers:

- The Conservatives had a rough time on both Sweden and the UK after the ERM crisis in 1992.
- The support for both the Swedish Social Democrats and Labour dropped in 2003-04, in Sweden because of a failed economic policy and in the UK because of the war in Iraq. Labour won despite of that in 2005 as the Tories didn't succeed to exploit the disappointment the war created.
- We both face new and dynamic Conservative leaders. We lost in 2006, Labour still has a chance if Brown can distance himself enough from Blair and open up the party for its "loving critics".
- The deputy leader race is important, Jon Cruddas is the dynamic candidate that can rebuild the connection between grass root members and the leadership.

onsdag, maj 23, 2007

Endast det bästa är gott nog åt folket

Linnéfirandet pågår för fullt över hela staden. Barnens blomsterparad fyllde gatorna, kunskapsmarknaden pågår och gröna mattan är utrullad.

Som jag beskrivit tidigare handlar insatserna från kommunens kulturnämnd om de stora arrangemangen som är till för hela Uppsalas befolkning. Förmiddagens ceremoni i Domkyrkan och kvällens bankett på Slottet är genomförs av universitetet och riktar sig till ett fåtal utvalda.

Det som är allra mest fantastiskt i allt detta tycker jag är hur vacker staden är. Uppsala har tagit fram sin allra bästa sida, med blommor överallt. Gågatan är prunkande vacker, stationen ser ut som en spansk järnvägsstation med alla palmer och all annan grönska, Stadsträdgården ser ut som Holland med alla tusentals tulpaner.

Om vi kan ha det så här fint nu, varför skulle vi inte kunna smycka vår stad också till vardags? Jag tycker, som bekant, att endast det bästa är gott nog åt folket. Det är rätt att använda medborgarnas gemensamma resurser till sådant som gör livet bättre för oss alla - däribland att göra vårt offentliga rum vackert och behagligt att vara i. Det är socialdemokrati.

God morgon Uppsala!

I dag kulminerar Linnéfirandet och gröna mattan är utrullad för Uppsalaborna och alla våra gäster. Här kan du läsa allt som händer under dagen och veckan och här kan du läsa om den tidigare rödgröna majoritetens tankar när Linnéfirandet planerades.

Ha en underbar dag!

Borgerlig oro

Regeringen Reinfeldts smekmånad var rekordkort. Redan i höstas vek opinionssiffrorna, under trycket av usla ministerutnämningar och de fackliga protesterna mot a-kassesänkningarna.

Nu börjar motsättningarna inom den borgerliga alliansen synas allt tydligare. Den tidigare arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c) gick häromdagen till hårt angrepp på regeringens svek mot landsbygden. Och i dag går folkpartiet ut och kräver högre tak i sjukförsäkringen - det känns som att min förutsägelse för en månad sen om socialliberalismens återkomst inte var helt tagen ur luften.

De dåliga opinionssiffrorna ökar spänningarna inom och utanför regeringen. De olika partierna försöker profilera sig och hitta frågor där de kan avvika från regeringens linje. Och oron växer i leden - inte minst bland de gamla centerpartister som fått se Mauderaterna förändra sitt gamla bondeparti till oigenkännlighet.

SSU om a-kassan

Så här kan man använda YouTube för att sprida ett politiskt budskap. Heja Makan Amini!

fredag, maj 18, 2007

Röde Ken stödjer Cruddas

Ingen utmanare till Gordon Brown fick tillräckligt med stöd, utan finansministern kan nu lugnt förbereda övertagandet av partiledar- och premiärministerposten.

Desto mer spännande blir striden om viceordförandeposten i partiet. Min favorit Jon Cruddas är den enda kandidat som inte sitter i regeringen. Cruddas har visat en stark förmåga att entusiasmera medlemmar och sympatisörer och han kan göra det möjligt att undvika att de konservativa vinner nästa val. Efter att Cruddas fått stödet från en stor mängd fackförbund och organisationer står det i dag klart att Londons borgmästare "Red" Ken Livingstone stödjer Cruddas kampanj för viceordförandeskapet.

Cruddas startar sin kampanj i West Midlands på tisdag.

Uppdatering: Storbritanniens största fackförbund stödjer också Cruddas.

torsdag, maj 17, 2007

Paggan på sluggerhumör

Som partimedlem är det glädjande att se våra exministrar ta tillvara den stora kompetens de besitter till att slugga på mot regeringen. Det senaste exemplet är Leif Pagrotskys angrepp mot privatiseringarna i gårdagens GöteborgsPosten. Skarpt, hårt och med humor. Heja Paggan!

Grattis Norge!

På Norges nationaldag citerar Christian Aasvestad en dikt av Grieg som beskriver en nationalism som inte är chauvinistisk utan som tvärtom handlar om en obändig frihetstörst och kärleken till ett land som gång på gång ockuperats av utländska förtryckare.

Jag ska inte vara sämre, utan hedra Norge på nationaldagen med att återge hur det socialdemokratiska ungdomsförbundets kongress 1905 uttalade sig angående unionsupplösningen:
Då det för hvarje dag blir allt tydligare, att den svenska öfverklassen och de reaktionära tidningarne söka drifva upp en stämning för att med vapenmakt möta Norge i dess kamp för sin frihet, så uttala de i Stockholm samlade representanterna för Sveriges arbetande ungdom:
att det är ett brott mot Sveriges fredliga folk att hetsa till krig mot broderfolket;
att det är Sveriges arbetares och dess arbetande ungdoms oryggliga beslut att aldrig efterkomma en vädjan till vapen;
att Sveriges arbetare äro beredda att nedlägga arbetet öfver hela landet för att förhindra ett krig;
att Sveriges arbetande ungdom helt säkert är besjälad af den uppfattningen att det är dess plikt att vid en eventuell mobiliseringsorder vägra inställa sig under fanorna, väl vetande att vapnen - om de borde riktas mot någon - icke borde riktas mot norrmännen;
och uppmana till sist arbetare och bönder landet runt
att anordna massmöten för att afhandla hvad situationen kräfver.
Vår lösen är:
Fred med Norge!
Grattis Norge på 17.mai!

Uppdatering: Aron Etzler berättar hur ett land ska skötas i Aftonbladet. Måste läsas!

tisdag, maj 15, 2007

Det går att vinna på höjda skatter

Mona Sahlin ger viktiga besked om socialdemokratins färdriktning i en TT-intervju:
Mona Sahlin är säker på att det går att gå till val på höjda skatter.
- Det är jag övertygad om att man kan. För att höja skatter betyder också att man förändrar fördelningen mellan fattig och rik. Och det tror jag sitter ganska djupt hos många väljare, att politik är också till för att göra klyftorna i samhället mindre. Mycket av väljarnas ilska mot regeringen handlar om att det inte alltid är populärt att sänka skatterna, säger hon.
Detta är inte populärt bland borgerliga bloggare, men det är ju knappast den krympande skaran dogmatiska nyliberaler socialdemokratin måste vinna rösterna från för att vinna valet 2010. Det är den stora grupp väljare som kände att det inte spelar nån roll hur de röstade, att de väl lika gärna kunde ge den där Reinfeldt en chans ändå för han hade ju så fina ögon.

Själv tycker jag att det är dags att ifrågasätta den platta skatt på kapital som infördes vid skattereformen. Folk kan tjäna miljontals kronor om året på kapital utan att betala mer än 30 % skatt på det.

Jag tror också att det är dags att diskutera stegen på inkomstskatteskalan - när det finns folk som tjänar mer än en miljon I MÅNADEN faller argumentationen mot höga marginalskatter på de högsta lönerna. Jag är övertygad om att det går alldeles utmärkt att vinna val på att kräva en direktörsskatt på de högsta inkomsterna.

måndag, maj 14, 2007

Tyskt missnöje och serbiskt framtidshopp

I gårdagens delstatsval i Bremen gick vänsterpartet och de gröna fram starkt på bekostnad av den regerande koalitionen mellan socialdemokraterna och kristdemokraterna. Tillsammans samlar de båda partierna 25 procent av Bremens väljare i ett val där deltagandet var rekordlåga 58 procent. För första gången kommer vänsterpartiet - en allians mellan östtyska PDS och avhoppade socialdemokrater i väst - in i ett delstatsparlament. Den höga arbetslösheten sägs vara anledningen till missnöjet.

Resultatet i Eurovision Song Contest ger gott hopp. En bra låt, sjungen av en romsk lesbisk kvinna från Serbien, vann tävlingen. Serbien fick rösterna från alla de länder man legat i krig med. Det inger gott hopp för framtiden i ett land som just sluppit att få in ultranationalisterna i regeringen trots ett rekordresultat för dessa. Eurovision Song Contests yttersta tanke handlar om att främja kulturellt utbyte och fred, och jag tycker att den uppfyller sin uppgift utmärkt. Och som Erik Laakso skriver, så vann Serbiens Marija Serifovic inte i första hand för att landet hade flest grannar utan för att västländerna röstade fram henne.

fredag, maj 11, 2007

Brown ohotad - men vem blir vice?

Äntligen har det hänt - sänket Tony Blair är borta och Labour får en chans att ta strid med ett Tory-parti som återfötts i bästa Reinfeldt-stil under den nye ledaren David Cameron. Men trots att alla som har någon insyn i Labour vet att frågan handlar om ifall Gordon Brown får 70, 80 eller 90 procent av rösterna, framställer svenska media det som att det är där striden står.

Den intressanta striden de kommande veckorna handlar om vem som efterträder vice partiledaren John Prescott. Det kommer att vara en viktig signal på Labours färdriktning de kommande åren. De olika kandidaterna har redan kampanjat i mer än ett halvår. Som jag tidigare meddelat står mitt hopp till Jon Cruddas.

onsdag, maj 09, 2007

Gruvstrejker och löntagarfonder

Kiruna är en fascinerande plats. Den anlades i förra seklets begynnelse sedan man funnit stora järnmalmsfyndigheter. Sveriges ursprungsbefolkning trängdes undan ännu en bit och in flyttade folk från hela landet. En av de inflyttade arbetarna var min farfar som dock återvände till Västerbotten efter ett par år för att överta familjens småbruk i Tallberg utanför Adak.

Idag planerar man för fullt för att flytta hela Kiruna för att kunna bryta den malm som finns under själva Kiruna samhälle. Konjunkturen är strålande till följd av den enorma kinesiska tillväxten som skriker efter stål. Och nu kräver gruvarbetarna att få del av dessa vinster genom löneökningar på en helt annan nivå än den man kommit överens om i industriavtalet. De tycker att LKAB kan betala, och de strejkar i strid med ett avtal de aldrig stödde för att få igenom sina krav.

Detta är inte den första vilda gruvstrejken. Den förra - som skedde 1969-70 - hade också ett lågt löneavtal som tändande gnista och blev startskottet till en våg av vilda strejker och växande krav från arbetsplatserna runt om i landet. Den förra gruvstrejken brukar anses som en viktig grund till både arbetsmarknadslagarna och debatten om löntagarfonder under 70-talet. Den senare debatten väcktes av en motion från metallarbetarna på Domnarvets järnverk i Borlänge, vars arbeten då liksom nu påverkades när malmflödet från Kiruna stannade.

Kollektivavtalet är en form av byte. De som köper arbetet - arbetsgivarna - lovar att betala en viss lön, att erbjuda vissa arbetsvillkor och att teckna vissa försäkringar för de anställda. Och de som säljer arbetet - arbetarna - lovar att inte strejka.

Det går inte att komma ifrån det. Gruvstrejken sker i strid med kollektivavtalet och är därför olaglig. Gruvarbetarna i Kiruna drog sällan jämnt med det gamla Gruvs ledning, och de har ännu svårare med ledningen för den samförståndsinriktade och stundtals mesiga ledningen för IF Metall.

Men strejken pekar ändå på en viktig problematik, som är inbyggd i den solidariska lönepolitik som återigen kommit till heder inom svensk fackföreningsrörelse. Löneökningarna anpassas till produktivitets- och prisökningarna i samhället, och skapar ett omvandlingstryck genom att olönsamma företag slås ut då facket vägrar acceptera att arbetskraft reas ut. Men avtalen gör också att de lönsammaste företagen kan plocka ut rejäla vinster, eftersom löneökningarna blir betydligt mindre än dessa företags betalningsförmåga. Dessa övervinster har varit ett ständigt skäl till debatt inom fackföreningsrörelsen.

LO-ekonomen Rudolf Meidner utarbetade, på förslag från LO-kongressen 1971, ett förslag till hur delar av dessa övervinster kunde placeras i löntagarfonder under facklig kontroll. På så sätt skulle man kunna undvika att den solidariska lönepolitiken skapade dessa spänningar i de fackliga leden, och man kunde också se till att övervinsterna avsattes till investeringar i stället för att de allra rikaste använde dem till spekulation och lyxkonsumtion.

Meidners förslag antogs i sina huvuddrag på LO-kongressen 1976, och man försökte sedan hitta en förhandlingslösning på frågan. Åtskilliga av de mer pragmatiskt inställda industriledarna var positivt inställda, men en dogmatiskt nyliberal grupp inom SAF lyckades vrida initiativet ur dessas händer och mobilisera en kampanj mot fonderna bland Sveriges småföretagare.

Samtidigt tvekade arbetarrörelsen och valde att gå fram med en mycket försiktig lagstiftning om löntagarfonder, som inte löste några av de grundläggande problemen. I stället skulle behovet av en ökad investeringsvolym lösas genom växande företagsvinster och facklig återhållsamhet i löneförhandlingarna. Man avreglerade kredit- och valutamarknaden för att tillföra mer kapital till näringslivet. Och när man som sedan knöt kronan till den europeiska valutan ecu var vägen till katastrofen ett faktum.

Kan den andra gruvstrejken bli ett startskott till en ny period av ideologiskt uppvaknande och tankar på hur vi vill ha samhället, egentligen?