fredag, april 27, 2007

Linnéfirande für alle

Mellan 20 och 27 maj kommer hela Uppsala vara i festskrud med blomsterprakt och en mängd evenemang. De gamla Linnéstigarna har markerats upp och hedrats med offentlig konst. Allra mest fest blir det på själva födelsedagen den 23 maj - ta den dagen ledigt om du kan! Jag kommer att inviga Linné Gala Event på Vaksala Torg den 24 maj [OBS! Ej 23 maj som tidigare meddelat] - kom gärna och lyssna. Och självfallet kommer mitt tal och lite reflexioner från dagen i övrigt att återges här på bloggen.

Programmet för jubileumsveckan lades i huvudsak upp under den rödgröna majoriteten och det märks. Kommunens insatser handlar om ekologi, mångfald och aktiviteter riktade till barn och ungdom. En Linnéstig genom Gränby kommer att invigas, som handlar om kvinnliga botaniker i kretsen kring Linné och om Linnés döttrar. En 1700-talsmarknad kommer att äga rum på S:t Eriks torg där man själv ska få testa på att göra 1700-talsföremål och där man ska få se hur vanligt folk levde under 1700-talet.

I höstas planterade mer än 30 000 barn lökar i Carolinabacken som nu slagit ut i all sin prakt. En blomsterparad med förskolebarn kommer att tåga genom staden. Kunskapsmarknaden på Vaksala Torg (öster om järnvägen) handlar om naturens mångfald, skönhet och sårbarhet. För högstadie- och gymnasieungdomar arrangerar kommunen Kärleken spirar på Trädgårdsgatan - ett underbart sätt att koppla firandet av den gamle Uppsalaprofessorn med sex och samlevnad. Ordet "växtsex" har lanserats för evenemanget.

Kom till Uppsala 20-27 maj!

torsdag, april 26, 2007

En ny skolpolitik måste våga kritisera friskolesystemet

Mona Sahlin vill se över socialdemokratins skolpolitik. Det har varit för mycket prat om småsaker som när betyg ska delas ut och om det ska vara OK med mobiler i klassrummen. Jag är med.

Men jag är inte med när Mona säger att det är insynen i verksamheten som är det viktiga i debatten om friskolorna. Det handlar om mycket mer än så. Det handlar om hur vi ska skapa en skola som bidrar till jämlikhet och inte bidrar till växande klyftor. Jag har tidigare återgivit en mycket intressant diskussion om kunskap eller friskolor, och Tony Johansson skriver väldigt tänkvärt om problemen med dagens skolpengssystem i Skånska Dagbladet.

Vi har ett av världens mest liberala system för offentlig finansiering av privata skolor. Den grundskola som Olof Palme menade var ''nyckeln till att avskaffa klassamhället'' slås steg för steg sönder när de välbeställda tar sin skolpeng och går.

Ett av de stora misstagen efter s-segern 1994 var att vi aldrig rev upp det skolpengssystem borgarna införde. Så vi fick en märklig politisk anomali - skolan var kommunaliserad men staten kunde tvinga kommunerna att betala pengar till friskolor som i princip fick fri dragningsrätt på skattemedel.

Nej, vi borde inte ägna våra krafter åt att diskutera betyg eller inte betyg, när man ska ha prov och om man ska ha läxor eller inte. Vi borde diskutera att endast det bästa är gott nog åt folket - kommunaliseringen av skolan skedde samtidigt som den ekonomiska krisen och öppnade upp för stora nedskärningar på skolan. Och vi borde diskutera det system som nu leder till kraftig segregation och uppdelning mellan elever med olika bakgrund.

Kommunerna behöver få mindre makt att skära ner i skolan och mer makt att besluta om ett sammanhållet skolsystem. Friskolor finns och kan nog finnas också fortsättningsvis, men de måste ingå i en sammanhållen planering av utbildningssystemet i kommunen. Det skulle vara grunddragen om jag fick formulera en ny socialdemokratisk skolpolitik.

Rösta i dag - i morgon är det för sent!

Som sagt är det sista dagen att rösta till kårvalet i dag. Och som Ali redan skrivit är Borgerliga Studenters valfilm det bästa argumentet att rösta rött. Klicka in här och rösta.

Gå med i s-bloggarnätverket

Nu har socialdemokraterna satt igång ett regelrätt nätverk för bloggare - inte en dag för tidigt. Nätverket är öppet för alla som sympatiserar med (s). Läs och gå med här.

tisdag, april 24, 2007

Dags för rödgrön allians

Mona har visst gjort vad jag hoppades hon skulle göra - träffat vänster- och miljöpartiet. Nu funderar hon på vilka samarbetsformer vi ska ha.

Jag höll i november ett anförande om rödgrön alliansett seminarium där också Aron Etzler och Zaida Catalán medverkade. Det finns en del tankar där om hur man praktiskt skulle kunna gå till väga - tror faktiskt partiledningen skulle kunna få ut en del av att läsa det- klicka in här. Och andra också, såklart. Den som vill diskutera det hela kan komma till det öppna mötet med Kvarngärdets s-förening om rödgrön allians den 12 juni klockan 19, lokalen är Trattsalen.

I föredraget har jag bland annat har jag ett förslag till formel för den EU-fråga som tycks bekymra Mona: "Jag tror man kan komma överens om att säga ja till fortsatt EU-medlemskap men nej till ökad överstatlighet."

Vad svenska tidningar inte berättar om franska valet

Jag känner Phillippe Marlière som en mycket klok fransman boende i London med vänstervärderingar och en sund EU-kritik. I dag har han skrivit i Guardian och berättar vad vi aldrig får höra av svensk press om hur det franska valet gick till. Obligatorisk läsning för den som vill förstå vad som händer i ett av Europas viktigaste länder.

Det skriver jag på förstamajplakaten

I morgon onsdag klockan 17-21 är det workshop inför första maj på Uppsala arbetarekommuns expedition. Själv ska jag hålla i megafonen så jag kan inte hålla något plakat, men jag tänker ändå göra fyra plakat som folk kan plocka inför avmarschen i Odinslund på första maj:

- Högern rear ut Uppsala.
- Högern stryper byggandet.
- Högern sviker miljön.
- Högern skapar kvinnofällor.

Det sammanfattar ganska bra det politiska läget just nu, tycker jag.

måndag, april 23, 2007

Fullmäktigepremiär

Det är bitvis ganska träligt att vara ersättare i fullmäktige. Man sitter mest längst bak i salen och lyssnar på debatten.

I kväll tjänstgjorde jag för första gången. På två-tre timmar som ledamot hann jag med att göra min premiär i talarstolen. Jag angrep kommunalrådet Gustaf von Essen (kd) för att passivt acceptera att staten övervältrar kostnader på kommunen genom sänkningen av a-kassan som kommer öka kommunens utgifter för försörjningsstöd (socialbidrag). Jag lämnade också in en interpellation som väl inte var världshistoriens mest välskrivna men ämnet är angeläget:
Interpellation av Peter Gustavsson (s) om systemskifte inom kulturpolitiken
Alltsedan tillsättandet av Cecilia Stegö Chilò (m) som kulturminister har det varit tydligt att starka grupper inom moderata samlingspartiet vill genomföra ett systemskifte på kulturpolitikens område. Nyligen presenterade en arbetsgrupp inom moderaterna ett nytt kulturpolitiskt program som bland annat öppnar för avgifter på boklån, och här i Uppsala har kommunalrådet Gunnar Hedberg (m) uttalat sitt stöd för privatisering av bibliotek. Kommunalrådet Cecilia Forss (m) har även uttalat sig mycket negativt i medierna om det pågående bygget av Bildnings- och kulturcentrum i Stenhagen.

Lyckligtvis är det folkpartiet och inte moderaterna som har ansvaret för kulturpolitiken i Uppsala kommun, men då moderaterna är största parti påverkar detta rimligen också utformningen av majoritetens politik. Inte minst gäller detta tilldelningen av ekonomiska resurser. Hur arbetar kommunalrådet Karolina Hilding (fp) för att förhindra ett systemskifte inom kulturpolitiken i Uppsala kommun?

Exit Leijonborg - vad händer med regeringen?

En dag som denna finns det skäl att begrunda vad Fredrik Reinfeldt och Magnus G Graner skrev om folkpartiet i sin bok Nostalgitrippen 1995. De menade att Bengt Westerberg bar ett mycket tungt ansvar för Bildtregeringens fall genom att han höll emot långtgående förändringar i trygghetssystemen. Alla riktiga reformer förhindrades av Westerberg, menade Reinfeldt och Graner.

Leijonborgs avgång kan få långtgående konsekvenser för den borgerliga alliansen. Medan Mauderaterna kopplat ett starkt grepp om centern och kristdemokraterna trivs ganska bra i högerfamiljen har folkpartiet aldrig riktigt känt sig hemma med sänkta ersättningsnivåer och vårdnadsbidrag. Det rimmar illa med vad folkpartiets gräsrötter faktiskt tycker. När nu arkitekterna bakom folkpartiets högervridning är borta öppnas ett utrymme för socialliberalismens återkomst som knappast är gynnsam för den borgerliga sammanhållningen.

Osvuret är bäst, men vore jag politisk journalist skulle jag hålla ögonen vidöppna för de interna processerna inom folkpartiet nu.

Rocka Röven av Högern - Första maj-festival 2007 SSU Gävle

Det verkar vara drag på förstamajfirandet i Gävle. Jag har ingen möjlighet att åka dit, tyvärr, men ni som åker får berätta hur det var. Klicka in på www.gavle.ssu.se och läs mer.

söndag, april 22, 2007

Go Ségo!

För första gången på tolv år kommer fransmännen att kunna rösta på en vänsterkandidat i slutomgången av presidentvalet. Det är konsekvensen av dagens val, som fick rekordhögt deltagande inte minst på grund av att rasisten Le Pen lyckades gå vidare till andra omgången i valet för fem år sedan vilket tvingade vänsterväljarna att mot sin vilja rösta på högermannen Chirac för att hålla högerextremismen borta.

Det franska socialistpartiet har genomgått en ökenvandring sedan man 1983 övergav den progressiva vänsterpolitik som förde Francois Mitterrand till presidentposten två år tidigare. Omorienteringen mot en nyliberalt präglad ekonomisk politik leddes av dåvarande finansministern Jacques Delors och ledde till massarbetslöshet och stor social utslagning.

Denna omorientering var en konsekvens av att man knutit francen till d-marken genom det ERM-samarbete som var förstadiet till dagens EMU. Västtyskland ägnade sig åt hårdhärt inflationsbekämpning utan att bry sig om jobben, och skulle Frankrike ha sin valuta knuten till d-marken var man tvungen att göra detsamma. Jag skrev om det här i min C-uppsats som du kan hitta här.

Under mer än tjugo års tid har Frankrike lidit av de ekonomiska, sociala och politiska konsekvenserna av detta. Då skillnaderna mellan högerns och vänsterns ekonomiska politik utraderats, har socialistpartiet försvagats medan högerextrema Front National kunnat tälja guld med pennkniv. Denna brutala EU-anpassning spelade också en viktig roll för fransmännens knappa ja till Maastrichtfördraget 1992 (51% ja, 49% nej, den del av Frankrike som ligger i Europa hade en nejmajoritet) och deras nej till EU-konstitutionen i folkomröstningen 2005.

Nu finns det en chans för socialistpartiet att ta tillbaka förlorad mark. Visserligen tycks Ségolène Royal ha fått färre röster än tokhögermannen Nicolas Sarkozy i första omgången, men än kan allt hända. Royal lär utan problem kunna vinna de väljare som röstade på de fyra andra vänsterpartiernas kandidater samt på de gröna kandidat och globaliseringsrörelsens kandidat José Bové. Sarkozy lär kunna vinna huvuddelen av de väljare som röstade på rasisten Le Pen och på högermannen de Villiers, medan det stora slaget lär stå om de väljare som röstade på "mittenkandidaten" Bayrou i första omgången.

Royals kampanj handlar mycket om arbete och välfärd - klassiska socialdemokratiska frågor. Det bådar gott för kampen om att vinna väljarna i den andra och avgörande omgången.

Förnyelsens vindar på partidistriktskongress

I går hade socialdemokraterna i Uppsala län kongress. Dessa kongresser brukar vara väldigt trevliga tillställningar, där man träffar gamla och nya bekantskaper och diskuterar stort och smått i motionsbehandling och på seminarier. Så var också denna kongress.

Ändå kändes det väldigt tydligt hur förnyelsens vindar sveper genom socialdemokratin. Det märktes på den diskussion som fördes kring den valanalys som Lena Sommestad lett arbetet med, och som den nyvalda distriktsordföranden Thomas Östros betecknade som den bästa valanlys han någonsin sett. Vi var rejält självkritiska, och insikten var mycket stor om att vi måste arbeta annorlunda.

Men förnyelsen märktes också i kongressbesluten. Låt vara att den nystartade aktivistiska s-föreningen Katapults motion om att sänka riksdagsledamöternas arvoden till 70 % av prisbasbeloppet inte gick igenom, men det gjorde däremot min tilläggsattsats att ge distriktsstyrelsen i uppdrag att genomföra seminarier om de växande inkomst- och välfärdsklyftorna i samhället.

Mitt resonemang, som röstades igenom efter försöksvotering trots att distriktsstyrelsen motsatte sig det, var att debatten om politikerlönerna avspeglar ett djupare problem. Eliterna, i första hand den ekonomiska men också den politiska, drar ifrån vilket socialdemokratin som rörelse måste ta på allvar. Kan vi som rörelse acceptera dessa galopperande inkomstklyftor? Är en högsta marginalskatt på 55 % fortfarande rimligt i ett samhälle där det finns människor som tjänar mer än en miljon i månaden? Är det rimligt att vi står utan resurser för nödvändiga offentliga investeringar och renoveringar, medan vi har denna exempellösa tillväxt av den privata rikedomen?

Men den stora skrällen denna distriktskongress var att SSU:s distriktsordförande Manuel Firpo vågade bryta mot de oskrivna reglerna och ta votering på distriktsstyrelsen. Hans motivering var att vi hela dagen hade pratat om att vi måste jobba annorlunda och förändra oss, men att valberedningen ändå nominerade om samma gamla styrelse. Så SSU nominerade tre nya namn som ordinarie ledamöter - Anna Rejment från Heby (en gammal SSU-kompis till mig, då med efternamnet Lindh), Erik Laakso från Tierp (som själv givit en beskrivning av kongressen på sin blogg) och Lena Sommestad från Uppsala.

Man skulle ha kunnat tro att den påföljande voteringen skulle väcka ont blod hos somliga, särskilt som det försenade kongressens avslutning då styrelsevalet av någon anledning låg sist på dagen. Men inte då, folk hade goda miner och jag tror att de flesta hade känslan av att de var med om något stort och betydelsefullt. Jag gick runt och sade att "this is what democracy looks like" när folk ställde upp sig på rad med valsedlarna redo att stoppa i urnan.

Jag har deltagit på ett otal kongresser genom åren, och med tiden utvecklar man ett visst sinne för kongressers alldeles egna psykologi och sociologi. Redan när Manuel hade lagt sitt yrkande var jag övertygad om att Lena Sommestad skulle bli invald. Lenas hängivna arbete som miljöminister och med valanalysen har gett henne ett grundmurat förtroende i partiorganisationen i Uppsala, och hon fick också flest röster i valet till extrakongressen för någon månad sedan.

Det var oerhört märkligt från början att valberedningen inte föreslagit Lena till distriktsstyrelsen. Det viskades också i korridorerna att det faktum att Lena inte föreslogs på valbar plats till riksdagen inför valet var ett stort misstag och visar på partiets bristande förmåga till förnyelse.

Den som fick stryka på foten i denna votering - helt naturligt eftersom de övriga arbetarekommunerna inte ville ge Uppsala mer inflytande än det redan har - blev Uppsalas oppositionsråd Lena Hartwig. Hon tog dock detta med gott mod - en av de stora förtjänsterna hos min gruppledare i fullmäktige är att hon är befriande prestigelös och en folkrörelsemänniska ut i fingerspetsarna. I sitt tal till kongressen där hon avstod från att ta en votering om en plats som suppleant i styrelsen förklarade hon hur hon nu med ännu större intensitet ska ägna sig åt att se till att vi tar tillbaka Uppsala i 2010 års val. Jag är med henne.

När jag satte mig på bussen på väg hem från Heby Folkets Hus var det med lätt hjärta. Det blir allt högre i tak och allt lättare att andas. Bunkermentaliteten har allt svårare att göra sig hörd. Socialdemokratins förnyelseprocess går vidare.

Bloggblogg och resetips

En bakfyllesöndag som denna passar det ju bra att fixa och trixa med bloggen. Här till höger hittar du lite länkar jag tänkt lägga upp länge fast det liksom inte blivit av. Tidigare rekommenderade sidor finns i den allt längre länklistan längre ner till höger.

Vill också rekommendera alla som inte reda gör det att följa Tony Johanssons ledarsidor i Skånska Dagbladet - de har inget RSS-flöde vilket gör det jobbigare men det är värt det.

Och så vill jag uppmärksamma att en gammal skolkompis till mig - A-K Heedh - börjat med äventyrsresor i Alperna. Tänkte kila förbi när ChaMoi öppnar portarna i Stockholm den 10 maj. Man önskar man vore kvinna och hade pengar...

torsdag, april 19, 2007

Rösta s för rätten till utbildning!

Högskoleverkets Studentspegel visar på att rätten till utbildning också handlar om en rätt till lärarstöd och undervisning. Se här hur socialdemokratiska studenter kämpat för rätten till minst tio timmars undervisningstid per vecka.

Årets val har redan börjat - för första gången sker valet i huvudsak på internet. Socialdemokraterna sitter i regeringsställning och begär förtroende för återval.

Jag talar naturligtvis om årets val till Uppsala studentkår, som du kan läsa mer om här. Du kan rösta fram till den 26 april.

S-studenter vill nu fortsätta arbeta för att fler ska få rätt till praktik, att fler ska ha en arbetslivsanknuten utbildning, att kvaliteten på utbildningen ska vara hög och att alla ska få minst tio timmars undervisning i veckan, att kvinnor och män ska ha samma villkor och att det ska gå att överleva ekonomiskt som student. Läs mer om vad s-studenter vill göra för att skapa ett jämlikt universitet och ett rättvist samhälle här.

Alla medlemmar i Uppsala studentkår har rösträtt, och det tar uppskattningsvis en minut att klicka in på hemsidan och rösta. Rösta idag!

onsdag, april 18, 2007

Byggindustrins snålhet hotar kulturen

Byggnads är ett välorganiserat fackförbund. Nästan alla byggnadsarbetare är fackligt anslutna, och inför varje nytt bygge görs en facklig förhandling där man kommer överens om lönen. Alla i bygglaget får sedan samma lön.

Byggfackets styrka har också gjort att en byggnadsarbetares status i Sverige skiljer sig avsevärt från de flesta andra länder. Medan byggnadsarbetarjobbet på de flesta håll i världen präglas av låga löner och utbytbarhet, har svenska byggnadsarbetare en god kompetens och en för svensk arbetsmarknad unik laganda.

Detta är naturligtvis en nagel i ögat på arbetsgivare som vill pressa löner och arbetsvillkor. När man inte lyckats rå på de välorganiserade byggnadsarbetarna på hemmaplan har man angripit dem genom domstolarna. Nyligen fälldes de granskningsarvoden Byggnads tar ut i enlighet med kollektivavtalet i Europadomstolen, och vi väntar nu på EG-domstolens utslag om Vaxholmskonflikten.

Årets första strejk har nu tagit sin början. Byggnads meddelar att medlarnas lönebud låg under industriavtalets nivå på 3,9 procent och att den arbetstidsförkortning man vill få igenom i en mycket slitsam bransch där mycket få orkar jobba till 65 saknades i medlarbudet. Men man konfliktar också om rätten att förhandla på små byggen, en väldigt viktig fråga för ett fackförbund som inte har några fasta arbetsplatser utan där medlemmarna ständigt rör sig mellan olika byggprojekt som varar olika lång tid.

Uppsala Konsert och Kongress ska invigas den 1 september, men är nu uttaget i strejk liksom p-huset vid resecentrum alldeles intill. Bygget kommer nu stå still fram till dess att det finns ett kollektivavtal. Det gör att Uppsalaborna riskerar gå miste om ett mycket ambitiöst invigningsprogram med allt från kammarmusik och jazz till orientalisk musik och "folkkära artister" som ännu inte tillkännagivits.

Det vore väldigt synd för oss alla om inte huset stod klart till invigningen. Så det är hög tid för byggindustrin att teckna ett avtal som går i linje med de löneökningar man redan fått i andra branscher.

tisdag, april 17, 2007

Det handlar om jämlikhet

Borgerligheten levererar nu så mycket de bara kan till sina kärnväljare medan tid är. Jag vet inte hur Anders Borg sover på nätterna, men det är inte mycket som är kvar av de "nymoderata" principer han en gång så högljutt deklarerade för medborgarna. Det rinner pengar mellan fingrarna på finansministern tre och ett halvt år innan valet, och pengarna landar rakt ner i de rikastes plånböcker.

Det är en gåta för mig hur regeringens PR-nissar tänkte sig lanseringen av statsbudgeten, men det blev nog inte riktigt som de ville. Anders Borgs första "egna" budget som finansminister blev en räntehöjningsbudget där de rika är vinnarna. Jag skulle inte tippa på några omedelbara borgerliga inhämtningar i opinionen efter denna budget.

Regeringen häller pengar på de redan rika och köpfesten på fastigheter tycks inte ha något slut. Resultatet blir höjda räntor som gör det ännu svårare att ha råd att bo för dem som inte har de stora förmögenheterna. Och medan man talar om en flexiblare arbetsmarknad blir bostadsmarknaden allt stelare när fastighetsskatt ersätts med reavinstskatt, allmännyttan ombildas till bostadsrätt och stödet till nybyggnation av hyresrätt avskaffas. Regeringen ska tvinga folk att flytta allt längre bort för jobben, men det finns ingenstans att flytta till när de rikas fastighetspriser ska boostas än mer.

Samtidigt drar man åt svångremmen i arbetsmarknadspolitiken, så att möjligheterna att kvalificera sig för de nya jobb som kommer minskar. Regeringen räknar själv inte med några större omedelbara effekter av sina angrepp mot fackföreningsrörelsen i form av en låglönemarknad, utan räknar med höga arbetslöshetstal också fortsättningsvis.

Den svenska ekonomin kokar vilket visar att när socialdemokraterna väl till slut bedrev en mer expansiv ekonomisk politik fick det mycket goda effekter. Rättvisa är produktiv. Nu gör regeringen allt de kan för att resultatet av de goda tiderna ska hamna rakt i de rikas plånböcker. Höjda avgifter och sänkta ersättningsnivåer i a-kassan betalar för avskaffandet av förmögenhets- och fastighetsskatten och för en inkomstskattesänkning som ger mest till de som tjänar mest. Samtidigt som kompisarna i Svenskt Näringsliv avundsjukt vaktar på sina VD-bonusar och försöker hindra sina medlemsförbund från att teckna kollektivavtal som ger några kronor till åt lågavlönade kvinnor i tjänstesektorn.

Den omvända Robin Hood-politik regeringen nu genomför kräver hårt motstånd och välformulerade förslag på hur vi socialdemokrater vill vända utvecklingen och minska klyftorna i Sverige. Det handlar om insatser för ökad sysselsättning genom en långsiktig plan för att utöka den offentliga sektorns resurser, genom en offensiv och kraftfull aktiv arbetsmarknadspolitik och genom ett sysselsättningsmål fär riksbanken. Det handlar om att slå tillbaka attackerna mot fackföreningsrörelsen och att återföra och utöka de resurser till vuxenutbildningen som regeringen nu stryper. Det handlar om långsiktighet i byggande och offentlig investeringsverksamhet för att undvika de fördyrande och onödiga svängningarna i byggverksamheten mellan låg- och högkonjunktur.

Vi behöver ett jämlikhetsmål för den ekonomiska politiken - skillnaderna mellan de 20 % rikaste och de 20 % fattigaste ska minska. Och ska detta lyckas måste kapitalinkomster beskattas åtminstone lika mycket som arbetsinkomster. Vi bör också gå till offensiv i pensionsfrågan - den pensionsuppgörelse vår regering höll fast vid i 12 långa år trots stora protester har borgarna nu redan brutit genom att försämra förtidspensionärernas pensionsrätt. Det är dags att utforma vår egen politik för rättvisare pensioner. Det skulle få ett mycket stort gensvar i befolkningen om vi klarade av att formulera en kraftfull politik för ökad trygghet på ålderdomen oberoende av utvecklingen på fondbörsen.

Den stora politiska debatten de kommande åren, vid sidan av frågan om klimatet och mänsklighetens överlevnad, handlar om jämlikheten. Där står slaget om framtiden.

onsdag, april 04, 2007

Småföretagare? Jag?

Småföretagare har kallats vår tids hjältar. Jag har aldrig trott särskilt mycket på det där. Det finns småföretagare av alla det slag - det finns entusiastiska entreprenörer och motvilliga F-skattare såväl som fifflare, bovar och banditer.

Hur det nu är med den saken, så ska jag nu bli en sån. Jag har startat upp svenskamodellen.se, och nu ger jag mig ut på okänt vatten för att se om det fungerar. Hädanefter ska jag leva på att föreläsa, skriva artiklar och rapporter och konsulta.

Egentligen har jag gjort det här länge. Jag har föreläst ett otal gånger, skrivit hundratals artiklar, skrivit uppsatser och PM till förbannelse. Jag har jobbat åt ABF, LO och SSU. Jag var organisationschef för Socialdemokrater mot EMU. Jag drog igång och ledde Anna Hedhs EU-valkampanj. Jag har jobbat för den brittiska nejkampanjen till EU-konstitutionen innan vi vann på walk over. Jag har jobbat åt Ordfront i mer än ett år innan jag sade upp mig.

Men nu är det på riktigt. Nu är jag min egen chef - på gott och på ont. Det är bara mig själv jag kan klaga på om jobbet är kasst och lönen låg. Men det är en oerhörd frihet också.

Det hölls ett litet högtidstal på mitt avskedsfika i fredags där jag karakteriserades som egensinnig, modig och enträgen. Jag tror att det stämmer. Jag kanske är en entreprenörstyp. Även om det vänder sig i magen när jag hör ordet.

Nu tar jag mig lite påskuppehåll och återkommer efter helgen. Vi ses!

måndag, april 02, 2007

Thomas Östros kommenterar utförsäljningen av statliga bolag

Här kommer Thomas på webb-TV.

Stoppa privatiseringarna!

Thomas Östros kommenterar regeringens utförsäljningsproposition på socialdemokraternas nya youtube-site. Thomas ska nu tillsammans med Luciano Astudillo utforma socialdemokraternas nya jobbpolitik. Kör hårt!