fredag, mars 30, 2007

Överflödig kritik mot valanalys

Jag kan förstå vad valanalysens kritiker menar, men jag tycker att kritiken är överflödig. Den 157-sidiga rapporten innehåller en rejäl och i många punkter självkritisk beskrivning av valnederlaget. Och den ger rekommendationer som pekar åt rätt håll för förnyelsen av partiets politik och arbetsformer.

På många punkter skriver valanalysgruppen nästan ordagrant samma saker som jag skrivit här på bloggen. Det skriver jag inte för att framhäva mig själv på något sätt, utan för att jag tror att det finns en ganska bred samsyn i partiet om vad som är problemen och vad som måste göras. Jag återger rapportens rekommendationer nedan, som återfinns på sidorna 152-153:

• Socialdemokraterna bör genomföra ett brett internt arbete om den framtida sysselsättningspolitiken, där medlemmar och aktiva politiker på olika nivåer engageras. Det handlar om en bred diskussion som också inrymmer frågor om villkoren i arbetslivet; makt och inflytande, arbetsmiljö, utbildning, kompetensutveckling och trygghet.
• Partistyrelsen bör finna former för att utveckla den politiska samsynen mellan olika nivåer - stat, regioner och kommuner - och sektorer av politiken. Det handlar om att etablera fler gemensamma arenor för samhällsanalys och utformning av politiken.
• Valrörelserna måste drivas av partiet. Det gäller att finna en valorganisation som garanterar partiet och folkrörelseperspektivet tillräckligt inflytande över valrörelserna, såväl på riksnivå som regionalt och kommunalt.
• Formerna för samarbete med andra partier i riksdagen bör utvecklas så att partiet blir mera delaktigt och så att de normala beredningsorganen inte ”rundas”, utan används flitigare för att få fram väl avvägda reformer och lagförslag.
• Partiet måste finna former för att tydliggöra skillnaden mellan partiets egen politik och innehållet i riksdagskompromisser och överenskommelser i landsting och kommuner.
• Arbetarrörelsen måste stärka sitt organisationsarbete i storstäderna. Gentemot såväl tjänstemän och andra grupper i mellanskikten som gentemot de många, men ofta svagt organiserade, arbetarväljarna i storstäderna.
• Socialdemokratins ställning i Stockholmsområdet måste stärkas. Det behöver vidtas såväl organisatoriska som politiska åtgärder.
• De äldre kommer att utgöra en växande andel av väljarkåren under en rad val framöver. Det kräver att partiet lägger stor vikt vid äldres villkor och politiska delaktighet.
• Det är viktigt att följa upp den s k ”etikkommissionens rapport”, ”Öppenhet, tydlighet, rimlighet”(1997), dess råd och anvisningar, som 153 (157) också blev partistyrelsens beslut. Arbetet med dessa frågor måste bedrivas ständigt och uthålligt.
• Socialdemokraterna måste ta debatten med Sverigedemokraterna när och där så krävs. Framför allt bemöta deras buskagitation med fakta. Men naturligtvis inte i onödan ge dem plattformar eller scener att agera från.
• Socialdemokraterna måste framför allt upprätta dialogen med dem som röstat på Sverigedemokraterna.
• Arbetarrörelsen måste se möjligheterna i det nya mediesamhället och ”sluta gråta över förlorade a-presstidningar”.
• Socialdemokraterna måste bli mycket bättre på att använda de nya medierna, d v s främst ”nätet” för att kommunicera sin politik och föra dialog med medlemmar och väljare. Det handlar om att utveckla interaktiva hemsidor, nättidningar och bloggar.
• Partiet och fackföreningsrörelsen måste satsa på sitt eget massmedium, folkrörelsen, på direktkontakterna med medborgarna i bostadsområden och på arbetsplatser. Det förutsätter också en satsning på politisk skolning.
• Partiet och övriga arbetarrörelsen måste utveckla sina kunskaper kring såväl strategisk opinionsbildning som olika praktiska metoder för kommunikation med medborgarna.
• Partiet bör vidta åtgärder för att stimulera idédiskussionen och förbättra den politiska skolningen.
• Tankesmedjor och andra opinionsbildande aktörer som är kopplade till arbetarrörelsen men som kan agera mer fristående från dagspolitiken måste stärkas och utvecklas.

torsdag, mars 29, 2007

Valanalysen - kan Pär Nuder sitta kvar?

Partiets valanalys har just kommit och är glasklar kring sysselsättningen. "Den viktigaste förklaringen till valnederlaget är att väljarnas tilltro till vår förmåga att klara sysselsättningen sviktade", säger valanalysgruppens ordförande Berit Andnor.

Texten kring sysselsättningen i valanalysen är mycket skarpare än jag hade väntat mig. Den säger att "partiledningen och regeringen felbedömde situationen", men skriver också att "partiet måste pröva den ekonomiskpolitiska regim som råder sedan 90-talets början". Läs analysen på sidorna 70-77 - texten finns här.

Denna kritik faller blytungt på den som mer än någon annan ansvarade för utformningen av den ekonomiska politiken - den tidigare finansministern Pär Nuder. Frågan är nu - vad är socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman Pär Nuders svar på kritiken? Och kommer Nuder klara av att ompröva den ekonomiska politik han själv varit med om att utforma - en politik som uppenbarligen inte hållit måttet för att uppnå full sysselsättning?

Pär Nuder var Göran Perssons närmaste man. Men hur nära står han till Mona Sahlin?

tisdag, mars 27, 2007

Göran Persson - för lite röd, för mycket patriark

Jag har just kommit hem från morgonsoffan i TV4 Uppland där jag, Agneta Gille och Li Bennich-Björkman diskuterade Ordförande Persson-dokumentärerna. Inslaget ska gå att se här (diskussionen börjar tre minuter in i klippet).

Det kändes som vi bara precis hann börja samtalet. En sak jag tänkte säga fick jag med - att Göran Persson är en klassisk röd patriark men att han är för lite röd men för mycket patriark.

En annan viktig sak lyckades jag dock inte få sagt - att Göran Perssons historiska bedrift är att hålla fast vid den generella välfärden trots allt. Detta har gjort att svensk socialdemokrati inte hamnat i den ökenvandring som många andra socialdemokratiska partier i Europa just nu går, där högerextrema och högerpopulistiska partier lyckats vinna över stora delar av partiernas väljarbas.

Och jag hann definitivt inte prata om glappet i Göran Perssons politiska budskap - å ena sidan en retorisk uppslutning kring socialdemokratins traditionella värderingar, å andra sidan en praktisk politik som på viktiga punkter gått stick i stäv med denna. Jag hann inte nämna den politiska tvångströja Göran Persson producerade åt sig själv i form av den rigida budgetpolitiken. Denna ekonomisk-politiska tvångströja förhindrade den expansion av offentlig sektor som hade varit nödvändig för att genomföra sociala reformer och nå full sysselsättning. Den rädsla för reformer som var resultatet av "den som är satt i skuld är icke fri" stod i vägen för att inse fullt ut att "vi har råd med rättvisa". Därför lyckades Göran Persson inte heller hitta tillbaka till medlems- och väljarbasen och därför blev han också allt bittrare under sina sista år som statsminister. Som Bill Clintons kampanjstab brukade säga: "It's the economy, stupid!".

Men som jag också hann säga i inslaget är det ju denna dokumentär alla diskuterar nu. Förhoppningsvis blir det en bra grund för debatten om vår nutidshistoria, inte bara när det gäller personer utan också när det gäller politiken bakom personerna.

lördag, mars 24, 2007

Europa - inte utan folket

EU firar femtio år - något Margot Wallström och Fredrik Reinfeldt firar med att skriva artikel ihop på etablissemangets klotterplank. De är rörande överens om behovet av fler avregleringar och mer makt till unionen.

I artikeln är det inget tal om den fundamentala förtroendekris som unionen upplever lagom till sin 50-årsdag. Att befolkningarna i två av grundarländerna sade nej till EU-konstitutionen 2005 har lamslagit EU-eliten och gett oss andra en behövlig andningspaus från tokigheterna från Bryssel.

Jag är också i Berlin för närvarande, och deltar i den alternativa konferensen Europe - Not Without the People. Det är en spännande mötesplats för kritiker till EU:s nuvarande inriktning av olika slag. Jag återkommer med en rapport om diskussionerna på konferensen, men en sak som naturligtvis uppmärksammats är den omfattande opinionsundersökning av den brittiska tankesmedjan Open Europe som Ekot rapporterat om.

Undersökningen, som baseras på mer än 17 000 intervjuer, visar bland annat att svenskar är mest negativa till EU. Sex av tio svenska väljare vill ta tillbaka makt från EU-nivån och 8 av 10 väljare skulle rösta emot ett nytt fördrag om det innabar att EU fick mer befogenheter. Men den ger också oerhört intressanta resultat för andra länder - bland annat att 49 procent av befolkningen i EMU-länderna vill återgå till sina nationella valutor. Det är bara en minoritet av EMU-länderna där befolkningarna vill behålla euron. Studera undersökningen här.

torsdag, mars 22, 2007

We Can Afford Justice

I have now given in for pressure from comrades on the other side of the North Sea and translated my congress speech from the last weekend. The Swedish original can be found here.

Speech held by Peter Gustavsson during the Social Democratic Labour Party’s extra congress March 17-18, 2007.

Can we afford justice? No, says the new Swedish government while it cuts in our social security in order to cut taxes. And they cut taxes the most for the very rich.

But we know that justice is not only morally right but also utterly productive – the economic recipe of success for Sweden and Scandinavia. Also the international finance papers now decribe how the investments in education, health and security during change make us one of the world’s most successful countries.

But it hasn’t always been like that. During the 80’s and 90’s the debate was dominated by the neo liberals’ idea that justice is costly and that we can’t afford it. Unequality grew, also with Social Democratic governments. Despite all good reforms and good intentions, a divide appeared between what we said and what we did.

I our Swedish society today private wealth is expanding at a record speed. Sales figures for flat-screen TVs and housing prices in the bigger cities are growing rapidly.

At the same time, we’re experiencing a public poverty. This happens as the public sector’s resources are not allowed to expand as much as private consumption expands. The consequence is the richest get more freedom while other peoples’ freedom is limited.

We can afford justice, becouse justice is an engine for development and prosperity. We can afford following the motto that “Only the best is good enough for the people”.

Economic policy and unemployment played an important part in our losing the election, while we all know that we Social Democrats can do better than that. We need to work with our self esteem and our belief in our own idea that justice is productive. We Social Democrats from the Uppsala county want the party board to appoint a working group to look over and sharpen our economic policy.

Don’t believe those who say that we can’t afford progressive reforms. Sweden can’t afford injustices – we can afford justice!

onsdag, mars 21, 2007

Hur står det till med EU-debatten?

Under kongressen blev jag intervjuad av Helena Markstedt om läget i EU-debatten inom socialdemokratin. Resultatet kan du se här.

söndag, mars 18, 2007

Vi har råd med rättvisa!

Kongressen är över. Det var en fantastisk upplevelse. Jag återkommer längre fram med en analys av Monas linjetal med utgångspunkt från råden jag gav.

Än så länge får ni hålla till godo med mitt inlägg i den allmänpolitiska debatten som jag rubricerade "Vi har råd med rättvisa". Talet är en tvåminuters kortversion av min och Jenny Anderssons Tidenartikel. Det som är inom parentes var sådant jag hade tänkt säga men inte sa för att klara av att begränsa anförandet till två minuter.

Kamrater!

Har vi råd med rättvisa? Nej, svarar vår nuvarande regering när den skär i våra trygghetssystem för att kunna sänka skatterna – mest för de allra rikaste.

Men vi vet ju att rättvisa inte bara är moraliskt rätt utan också oerhört produktivt – Sveriges och Nordens ekonomiska framgångsrecept. Också de internationella finanstidningarna beskriver i dag hur investeringarna i utbildning, hälsa och trygghet i förändringen gör oss till ett av världens mest framgångsrika länder.

Men så har det inte alltid varit. Under 80- och 90-talen dominerades debatten av nyliberalernas idé att rättvisa kostar och att vi inte har råd med den. Också under socialdemokratiskt styre växte klyftorna. Trots alla goda reformer och goda intentioner så uppstod ett glapp mellan vad vi sa och vad vi gjorde.

I vårt svenska samhälle i dag växer den privata rikedomen rekordsnabbt. Försäljningssiffrorna för platt-tv-apparater och bostadsrättspriserna i storstäderna stiger rekordsnabbt.

Samtidigt upplever vi en offentlig fattigdom, då resurserna till den gemensamma sektorn inte tillåtits växa i samma takt som resurserna till privat konsumtion. Konsekvensen är att de rikastes frihet blir större, medan andras frihet inskränks. (Med Monas ord från i morse – stort och varmt grattis Mona – det må vara valfrihet, men det är inte verklig frihet.)

Vi har råd med rättvisa, därför att rättvisa är en motor för utveckling och framsteg. Vi har råd att följa (Gustav Möllers gamla) devisen att ”Endast det bästa är gott nog åt folket”. (Vi kan lova och vi kan leverera arbete och bostad åt alla, återställda ersättningsnivåer, tryggare pensioner, tandvård likställd med sjukvård, ett kulturliv för alla, investeringar för att bygga det gröna folkhemmet och världens bästa förskola, skola, sjukvård och äldreomsorg. Vi kan gå till val 2010 på ett framtidsinriktat program för att göra fattigdomen till historia i Sverige och i världen.)

Den ekonomiska politiken och arbetslösheten spelade en viktig roll för valförlusten, samtidigt som vi alla vet att vi socialdemokrater kan bättre. Vi behöver jobba med vårt självförtroende, ed vår tro på vår egna idé att rättvisa är produktiv. Vi socialdemokrater från Uppsala län vill att partistyrelsen tillsätter en arbetsgrupp för att se över och spetsa den ekonomiska politiken.

Tro inte på dem som säger att vi inte har råd med reformer. Sverige har inte råd med orättvisor – vi har råd med rättvisa!

tisdag, mars 13, 2007

Inför Monas linjetal

På söndag håller Mona Sahlin sitt linjetal som ny partiordförande. Detta tal blir ett viktigt avstamp för en socialdemokrati som har medvind i opinionen men som ännu inte riktigt kommit igång som rörelse efter det stora nederlaget i höstens val. Jag fick aldrig möjlighet att träffa Mona när hon reste runt och träffade partidistrikten, men har roat mig med att plita ihop vilka råd jag skulle ge om jag hade uppdraget att vara med och utforma linjetalet. Tiden har inte räckt till för att komma på klatschiga formuleringar, utan det här ska mest ses som idéer kring ungefär vad som behöver sägas för att få rörelsen på fötter för en valseger redan från dag 1 efter extrakongressen. Jag har säkert glömt bort saker som måste sägas och så, men som tur är har jag ju läsare som gärna kommenterar så det behöver ju inte vara något problem.

Jag tror att ämnet för talet bör vara jämlikhet, och ungefär så här skulle det kunna se ut:

Börja med att tacka alla dem som varit med om att skriva talet, under dina månader av resor runt omkring i landet. Man har två öron och en mun för att man ska lyssna mer än man pratar, och du har lyssnat på alla berättelser om en socialdemokrati som tappade greppet om vad folk tyckte var viktigt och om en rörelse som tilläts försvagas när det blev regerandet som blev det viktiga och inte samhällsförändringen.

Berätta att du förstått under dina resor att det må gå bra för Sverige, men att (s) aldrig kan nöja sig med det. Runt om i landet kokar ilskan över hur de rika drar ifrån, över hur klassamhället hårdnat. Var självkritisk – detta hände redan under vår tid vid makten, men den borgerliga politiken slår rakt mot de svagaste för att göra de rikas plånböcker tjockare.

Angrip regeringen och förklara att dess politik går ut att skapa en låglönemarknad. Tala kraftfullt mot lönedumpning och mot att EU ska bestämma arbetsvillkoren i Sverige. Ge ditt stöd till LO och inte minst LO:s kvinnor i lönekampen, förklara hur viktigt det är med höjda lägstalöner. Ägare och direktörer har fått sitt ganska länge nu – nu är det löntagarnas tur.

Säg att det nästan setts som fult att tala om klass de senaste årtiondena, ändå kan var och en se hur klassklyftorna växer. Vi ser det i tunnelbanan, vi ser det i den nakna statistiken över vilka som lever tio år längre och vilka som lever tio år kortare, vi riskerar snart se det till och med i munnen på folk. Kampen mot klassamhället är och förblir arbetarrörelsens eviga uppdrag.

Påpeka nu att det inte räcker med att tala om klass. Det finns klyftor i samhället som existerar alldeles oberoende av klassorättvisorna. Det tydligaste handlar om orättvisorna mellan könen. Prata om orättvisorna på arbetsmarknaden, i familjen och om unga tjejers villkor. När man ser allt detta är det inte svårt att konstatera att man är feminist.

Socialdemokratin är en enorm befrielserörelse för kvinnor. Välfärdsstaten har inneburit en obeskrivlig förändring av kvinnors möjligheter att leva ett fritt och människovärdigt liv. Men många kvinnor upplever också att det går alldeles för långsamt, inte minst när det handlar om att ta lika ansvar för hemarbetet. Säg att det upprör dig något oerhört att vi lägger miljarder årligen på en föräldraförsäkring som till åttio procent tas ut av kvinnor. Vi ska kritisera vårdnadsbidragsförslagen med all kraft, men vi måste också se att klarar vi inte av att förändra uttaget av föräldraförsäkringen så har den samma effekt.

Säg nu att rasismen dessvärre är mer utbredd än vad vi ofta tror. Vi lever i ett rasistiskt samhälle, där icke-vita systematiskt har sämre livsvillkor än vita. Vi måste våga se det, och konfrontera rasismen varhelst den dyker upp. Inte minst handlar det om att konfrontera våra egna attityder.

Men det handlar också om våra attityder till allt som är annorlunda, ”onormalt”. Alla är vi människor. Heterosexuella och homosexuella. Oavsett om vi har ett eller flera funktionshinder eller inte. Vi är alla människor, med mänskliga rättigheter till ett rikt och meningsfyllt liv i frihet.
Tala om internationell solidaritet. Om din kamp mot apartheid som SSUare. Att vi måste stå upp för alla folks frihet – hela världens fred. Mot USA:s krig i Irak, som lett till mer terrorism och inte mindre. Mot Israels ockupation av Västbanken och Gaza, som likaså göder extremism och hindrar en utveckling i fred och demokrati. För ett utvecklat samarbete med våra vänner runt omkring i världen, inte minst i Latinamerika. För ett turkiskt EU-medlemskap, med hårda kriterier för att landet ska uppfylla krav om mänskliga rättigheter inte minst för kurder och armenier.

Säg att arbetarrörelsen haft ett traumatiskt förhållande till EU ända sedan folkomröstningen 1994. Den djupa splittringen har hindrat oss från att se vad vi faktiskt är överens om. EU är en bra form för samarbete mellan stater om det som är viktigt att lösa gemensamt. Men EU ska inte lägga sig i arbetsrätt, straffrätt eller hur vi utformar vår sociala trygghet. Säg att du hade en annan åsikt då, men att folket fattat ett beslut och att vi ser ut att klara oss väldigt bra utan att vara med i EMU. Deklarera att du kommer initiera diskussioner inom partiet för att överbrygga de gamla konflikterna och skapa en samsyn på EU-politiken på mellanstatlighetens grund.

Säg att du tyckte att den förra regeringen kom långt i samtalen om att föra in sysselsättning och miljö i förslaget till nytt fördrag, men att regeringen Reinfeldt ser ut att slarva bort detta i de nya förhandlingar den tyska regeringen dragit igång. Sättet att driva igenom detta fördrag utan att låta riksdagen vara med i arbetet på allvar är oansvarigt och odemokratiskt.

Prata om miljön som den stora framtidsutmaningen. Säg att misstaget under de senaste åren är att vi lagt skatter på det som är miljöskadligt utan att samtidigt på allvar våga investera i det som är bra för miljön. Rättvisa är produktiv, och nya investeringar i miljövänlig teknik är grunden för att utveckla oss ekonomiskt såväl som ekologiskt. Regeringens långbänk med Citybanan är helt oförlåtlig, liksom vansinnesidén att bygga nya motorvägar runt Stockholm i stället för att göra massiva investeringar i ny kollektivtrafik. Trafiken är den stora miljöboven, och vi måste bygga oss ut ur bilberoendet. Angrip regeringens försök att smita undan ansvaret för klimatet.

Säg att livet inte är en kapplöpning. Beskriv människors problem med att hinna med, och säg att det är ett samhällsproblem och inte i första hand ett individuellt problem. Säg att i ett kunskapssamhälle som vårt är människors arbetsförmåga och kreativitet viktigare än någonsin, och att det sätt vi sliter ut människor på i dag är skadligt inte bara för de människor som drabbas utan också för ekonomin i stort. Säg att vi kanske varit för duktiga på att jaga fuskare, så att vi faktiskt haft svårt att se att mycket av ökningen i sjuktalen handlar om ett samhälle som riskerar förbränna ”humankapitalet”.

Beskriv den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Prata om att rättvisa är produktiv, att endast det bästa är gott nog åt folket, att det är dags att ställa sig frågan om det verkligen är rätt att det offentliga ska hållas på undantag när vi har en sådan exempellös expansion av den privata konsumtionen, framför allt bland dem som redan har. Prata om att vi har råd att arbeta, och tillkännage att en arbetsgrupp ska tillsättas som förutsättningslöst ska se över den ekonomiska politiken och hur vi ska kunna återgå till full sysselsättning.

Stöd Erik Ullenhags kritik mot centerns nyliberalisering, men berätta att det gäller tre andra borgerliga partier också. Ta några exempel på tokiga högerförslag från folkpartiet och be Erik Ullenhag ta avstånd från dem också. Socialliberalismen är en hedervärd ideologi men det finns inget socialliberalt parti i dag. Ta exempel på försämringar för de allra svagaste, utförsäljningar, ombildningar till bostadsrätter med mera – regeringen består dessvärre av fyra nyanser av mörkblått.

Säg att det är tveklöst att också nästa val kommer att bli ett blockval. Det blir ett val mellan två regeringsalternativ. En bidragande orsak till valförlusten var att vi saknade ett tydligt svar på hur vårt regeringsalternativ såg ut. Säg att tiden åkt förbi idén om att socialdemokratin kan regera ensam i minoritet. Berätta att du talat mycket med din vän Jens Stoltenberg som nu leder en rödgrön koalitionsregering i Norge och att du lärt dig mycket av hans erfarenheter. Och säg att du redan i nästa vecka kommer att träffa partiledarna för vänsterpartiet och miljöpartiet för att påbörja en diskussion om hur ett rödgrönt samarbete för att vinna 2010 års val.

Säg något om att du ska göra vad du kan, men att du inte kan göra det själv. För att socialdemokratin ska kunna komma tillbaka krävs att vi alla gör vårt till. Om du tycker att något måste göras - vänta inte på att initiativ ska komma uppifrån utan sätt igång att göra det.

Runda av med en snygg avslutning.

söndag, mars 11, 2007

Läs LO-tidningen!

Sedan jag skaffat prenumeration på LO-tidningen frågar jag mig själv varför jag inte gjort det för länge sen. Den innehåller intressanta nyheter man sällan får läsa på annat håll, bra krönikor och framför allt ett genuint löntagarperspektiv på världen. En andningspaus i en borgerligt dominerad offentlighet. Och billigt är det också - 210 kronor för ett helår (42 nummer) för LO-medlemmar och 395 kronor för andra. Här klickar man in för att skaffa tidningen.

I veckans nummer skriver Göran Greider en bra artikel om arbetarrörelsen och medierna. Och vi kan läsa att Sverige haft en produktivitetsökning med 156 procent sedan 1990 - mer än det dubbla jämfört med de flesta andra västeuropeiska länder. Bara Sydkorea kan mäta sig med de svenska sifforna. Artikeln finns att läsa här men diagrammet finns bara i papperstidningen.

fredag, mars 09, 2007

Dansk tidning lottar ut sex med prostitutuerad

En dansk veckotidning startade på internationella kvinnodagen en tävling där man kan vinna sex med en prostituerad. Tidningen drivs av Allers, som äger bland andra Svensk Damtidning, Året Runt, Femina, Hemmets Vecotidning och Hänt Extra. Läs mer här.

Avantgarde Skåne har startat en namninsamling på nätet som riktar sig till VD:s för Aller Sverige Martin Hansson som vägrat ta avstånd från vad som i Sverige hade varit en brottslig handling. Klicka in och skriv på!

torsdag, mars 08, 2007

Main target down

Svensk trupp i anfallsoperationer i Afghanistan. En person jagas, skjuts, dödas. Efteråt ringer man till generalstaben och meddelar "no casualties - main target down". Och delar ut medaljer till folk för sitt deltagande i anfallsoperationen och för att de medverkade till att "huvudpersonen för operationen [kunde] oskadliggöras". Allt detta skildrades i kvällens Kalla Fakta.

Ett antal frågor inställer sig. Varför kände vi inte till denna operation - den största svenska anfallsoperationen sedan 60-talet - tidigare? Vem gav sin tillåtelse till att svensk trupp, tillsammans med bland annat amerikanska styrkor, gav sig in i en afghansk by för att "oskadliggöra" en människa? Var ligger det politiska ansvaret, vad gör egentligen våra svenska militära styrkor där borta? Vilken relation har svensk trupp till NATO-trupp i Afghanistan? Och hur påverkas vår offentlighetsprincip och vårt politiska system av deltagande i utländska krig under NATO-flagg?

Den tidigare försvarsministern Thage G Peterson skrev härom veckan en tänkvärd artikel om att ta hem våra svenska soldater. Det har hänt väldigt mycket utan någon egentlig debatt under några få år sedan den 11 september 2001. Jag tror att det är hög tid att vi på allvar funderar igenom vår försvars- och utrikespolitik.

tisdag, mars 06, 2007

Glappet - om vägen från nostalgi till reformism för 2000-talet

I det nya numret av socialdemokraternas idépolitiska tidskrift Tiden har jag och Jenny Andersson med en längre artikel om socialdemokratins utmaningar. Den inleds så här:
Socialdemokratins problem är inte att den saknar visioner - tvärtom. Problemet är att det glappar påtagligt mellan dessa visioner och den konkreta politiken. Detta hänger samman med att partiet aldrig utvärderat sin egen 1980- och 1990-talspolitik och att partiet saknar en analys av sociala och ekonomiska utvecklingstendenser i kunskapssamhället.

Under Göran Perssons partiledarperiod har folkhemsvisionen fått en retorisk renässans. Under tiden i opposition är utmaningen att fylla den med innehåll, genom att ta steget från nostalgisk längtan till det förflutna till en reformism för 2000-talet.

Artikeln finns att läsa här. Läs den!

P.S. Debatten om Socialistiskt Forum i Uppsala fortgår - nu har Fredrik Malm kommenterat mitt inlägg från i morse och jag har kommenterat det han skrivit i min tur.

Ros och ris åt Socialistiskt Forum

Helgens Socialistiskt Forum var en fantastisk upplevelse. Flera hundra personer deltog och lyssnade på intressanta seminarier, människor möttes över organisationsgränser och byggde nätverk. Själv deltog jag i ett mycket givande och konstruktivt seminarium om ekonomisk demokrati och ekonomisk politik som också återgavs i en artikel i UNT (ej på nätet). Arrangörerna hade gjort ett fantastiskt jobb med allt det praktiska, med en bra marknadsföring och så vidare. De två Anders - Anders Eriksson från vänsterpartiet och Anders Fraurud från Socialistiska Partiet - förtjänar ett särskilt hedersomnämnande för det arbete de lagt ned.

Socialistiskt Forum i Uppsala ger mersmak. Sådant här behövs verkligen, inte minst i den tid vi lever. Men det finns också uppenbara bekymmer, som beskrivits av Anna Ardin som hade den otacksamma uppgiften att nyansera bilden av Kuba i detta sammanhang.

Själv lyssnade jag på ett seminarium precis innan mitt eget som gav en väldigt fadd eftersmak. Denna diskussion skulle handla om facklig kamp men i stället ägnade delar av podiet och flera i publiken större delen av sin tid till kamp mot facket. Det var ingen hejd på anklagelserna mot fackföreningsrörelsen - den mest hårresande var kanske att fackföreningsrörelsens förtroendevalda är "fascister" som någon i publiken sade.

Jag erkänner villigt att facket, liksom många folkrörelser, har många problem att ta tag i. Det förtjänar en allsidig belysning, men när jag hörde flera under detta seminarium lät de precis som den värsta sortens nyliberaler i sitt hat mot facket. Det fanns inget utrymme för diskussion och nyanser - socialdemokratin och facket var onda. Den konstruktiva stämning som krävs för att ett socialistiskt forum som är öppet för alla till vänster om mitten ska fungera lyste med sin frånvaro.

Jag tror på idén med ett Socialistiskt Forum i Uppsala. Jag tyckte att årets forum var ett väldigt bra förstaårsforum. Men om det ska vara ett forum måste det finnas en konstruktiv stämning. Det går inte att sitta och diskutera med någon när man plötsligt anklagas för att vara fascist. Då accepterar man inte den grundläggande idén bakom ett socialistiskt forum - att vi alla är socialister av olika sorter och slag och bör kunna komma fram till gemensamma uppfattningar.

Jag är rädd att jag måste säga att jag inte tror att Kommunistiska Partiet i Uppsala någonsin kan vara konstruktivt. Detta parti ägnar stora delar av sin verksamhet åt att angripa socialdemokratin, LO och vänsterpartiet. För dem är vi alla socialfascister. Att genomföra ett socialistiskt forum med dem ett år till känns tämligen meningslöst. Det var också detta parti som var anledningen till att det var svårt att få med Uppsala arbetarekommun på banan i år och att LO dröjde så länge med att besluta sig för att delta.

Med allt detta sagt - Socialistiskt Forum är bra och viktigt och väl värt att fortsätta arbeta med. För nästa år skulle jag gärna se ett större deltagande från min egen rörelse med spännande föredragshållare och mobilisering för arrangemanget. Men det kräver lite eftertanke kring upplägget och vilka andra organisationer som bjuds in för att delta.

lördag, mars 03, 2007

Tack för reklamplatsen, Fredrik Malm!

I UNT 2 mars bjöds det på gratis reklamplats för morgondagens Socialistiskt Forum. Det var folkpartisten Fredrik Malm som sydde ihop en avancerad guilt-by-association-kedja för att säga att socialdemokraterna minsann nästan är stalinister.

Stig-Björn Ljunggren har skrivit ett som vanligt underhållande svar i dagens UNT. Stig-Björn har också utvecklat resonemanget på sin blogg.

Själv ska jag diskutera ekonomisk demokrati i morgon på Grand mellan 16 och 18, med Ali Esbati och Stig-Björns nästan-namne Sten Ljunggren som brukar skriva artiklar och böcker om ekonomi tillsammans med Johan Ehrenberg. Det ska bli skoj. Kan avslöja att en hel del av det jag säger kommer att baseras på min PR-guide till en mer demokratisk ekonomi.
Vi ses där!