fredag, december 22, 2006

Rösta på Hägglund, få Ekman på köpet

Kd:s kommunalråd i Uppsala Gustav von Essen svarar i dag på gårdagens kritik mot att en kristen fundamentalist blivit förste vice ordförande i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Jag vet inte riktigt hur von Essen tänkte när han plitade ihop sitt svar, men jag tror att det är få som blir lugnade av texten:
Jag är för egen del troende katolik och delar min kyrkas uppfattning vad gäller familjefrågor, abort, stamcellsforskning och andra frågor som rör människans oförytterliga värde. Jag är vidare med i Ja till livets styrelse. Denna organisation bedriver framgångsrik och seriös informationsverksamhet om dessa svåra frågor.

torsdag, december 21, 2006

Kristen fundamentalist får makt över Uppsalas gymnasieskolor

Jag har skrivit om det förr - Livets Ord styr (kd) i Uppsala. Nu blir tidigare prefekten för Livets Ords "universitet" Torbjörn Aronsson förste vice ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. En tidigare kollega till Aronsson skräder inte orden.

Det kan inte vara kul att vara socialliberal folkpartist i Uppsala.

tisdag, december 19, 2006

PM:s mardröm besannades aldrig

För ett drygt år sen skrev jag om PM Nilssons mardröm att socialdemokratin med ett rejält reformpaket och klassretorik skulle lyckas vända valvinden under sommaren 2006. För den som är intresserad av att förstå varför den socialdemokratiska inhämtningen kom i oktober-november och inte i juli-augusti är denna text är otroligt intressant att kontrastera mot vad som faktiskt hände.

Den stora skillnaden mellan Göran Perssons agerande i "mardrömmen" och hur han agerade i verkligheten är att den verklige Persson inte var beredd att använda de resurser som den goda konjunkturen skapade till rejäla välfärdssatsningar. Vi hade lite småpill i marginalen och en otillräcklig tandvårdsreform. Vi var en skiva som hakat upp sig i att säga att "det går bra för Sverige" och att "jobben kommer" men använde inte de resurser detta skapade till att vinna folks stöd för satsningar på att få alla i jobb och att utvidga välfärden.

Det är numera ganska välbekant i partiet att det första utkastet till valmanifest var helt utan reformer. Den socialdemokratiske finansministern ägnade en vecka av valrörelsen åt att punktera sitt eget budskap att det går bra för Sverige genom att varna partistyrelsen från att göra välfärdsreformer. De "mindre reformer" som ändå kom i valmanifestet var resultat av partistyrelsens protester mot regeringskansliets katastrofala valupplägg.

Vi var det beståendes försvarare. Vi hade inget nytt att komma med. Därför förlorade vi valet.

söndag, december 17, 2006

I belong in the UK

I have let my English-speaking friends down for a while now, but thanks to Burstedt I have now tested out what English Speaking Country I am. Not surprisingly, it happened to be the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland.

The test can be found here. More news in English may appear as I move from having an extremely tight schedule to just a lot to do.

Borgarna säljer ut Sverige bit för bit

Den borgerliga regeringen har börjat hårt. De kraftiga försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen syftar till att försvaga facket och öppna för en låglönemarknad. De kraftiga nedskärningarna i arbetsmarknadspolitiken kommer medföra att de öppna arbetslöshetssiffror som sjunkit kraftigt till följd av den senperssonska stimulanspolitiken vänder uppåt igen i början av nästa år. Genom den partipolitiserade utnämningspolitiken, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, upprivandet av avtalet för public service med mera inleds högervridningen av den statliga administrationen.

En fråga som dock diskuterats allt för lite är hur den borgerliga politiken innebär en stegvis utförsäljning av vår gemensamma egendom till utländska intressen. Flera borgerligt styrda kommuner och landsting - bland annat Uppsala - har infört tvångsmässig konkurrensutsättning av offentlig verksamhet under det förskönande täcknamnet utmaningsrätt. Resultatet är att multinationella vårdjättar får marknadsandelar så att de kan skörda vinster framöver när de dumpat priserna och därmed slagit ut mindre konkurrenter och de offentligt drivna verksamheterna.

Ägandet är viktigare i en globaliserad ekonomi. Ägarnas handlingsfrihet blir allt mindre begränsad av nationella regleringar. Stora multinationella företag köper upp andra företag i samma bransch, ofta för att lägga ner deras verksamhet och minska konkurrensen. Koncernledningar, forskning och utveckling flyttar till andra platser i storföretagens hemländer.

Fredrik Reinfeldt sade för en vecka sedan angående Scania att han "hoppas att det finns en typ av långsiktigt och uthålligt ägaransvar på plats här i Sverige, som kan göra så att en kronjuvel i svensk industri också i framtiden kan ha sitt huvudkontor i Sverige". Han "hoppas att det som är svenskägt kan förbli i svensk ägo".

Privatiseringsminister Mats Odell fick i torsdags en första säljlista på sex stora statliga bolag - Telia Sonera, Nordea, SBAB, OMX, Vasakronan och Vin & Sprit. Själva existensen av denna lista är det bästa motbeviset på tesen att det offentliga inte kan bedriva affärsverksamhet - det handlar om sex välskötta statliga företag som kan ge en stor förtjänst på (den snart privatiserade) börsen om regeringens planer går i lås. Det är dock stora allmännyttiga intressen som går förlorade vid en försäljning.

- Telia Sonera äger bland annat det svenska telenätet - ett naturligt monopol och en viktig komponent i vår beredskap. Detta företag vill regeringen nu helprivatisera, eventuellt till ryska intressen.

- Nordea är en av Sveriges storbanker. Banker är oerhört betydelsefulla i varje ekonomi, genom sin makt över kreditgivningen. En helprivatisering av Nordea förändrar maktbalansen i svensk ekonomi - vem tar över? Blir det utländska intressen här också, blir det någon av de andra storbankerna som stärker sin ställning och försvagar konkurrensen eller blir det någon annan som kliver in och tar över statens roll som garant för en mångfald inom svenskt bankväsende?

- SBAB har varit väldigt betydelsefullt för att ta ner bankernas vinstmarginaler och därmed göra det möjligt att teckna bostadslån till betydligt lägre räntor än tidigare. Nu privatiseras det - vad händer med bostadsräntorna då?

- OMX äger Stockholms fondbörs. Ska utländska intressen ta över?

- Vasakronan äger husen som statens verksamhet bedrivs i. Är det inte lite hål i huvet att privatisera våra offentliga byggnader? Tänk om de nya hyresvärdarna vill ha företag i myndighetsbyggnaderna i stället och börjar ta ockerhyror - blir det ofrivillig utflyttning av statlig verksamhet då?

- Vin & Sprit slutligen är producenten av stora delar av Systembolagets sortiment. Genom vinsterna i Vin & Sprit återförs en del av de pengar som det offentliga får lägga ut för alkoholskadorna. Nu ska vi få en privat spritjätte - hurra!

Svensk arbetarrörelse är i huvudsak funktionssocialistisk och ser till ägandets funktioner snarare än att se oss blinda på vem som sitter på aktiebreven. Samtidigt är vi oerhört medvetna om att ägande är makt. Så har det varit i alla tider, och så är det minst lika mycket i dag.

Den som äger ett företag styr över investeringsbeslut, personalpolitik och mycket annat. Demokratiska ägandeformer av olika slag - personal- och konsumentkooperativt och folkrörelseägt såväl som kommunalt och statligt - är därför viktiga för att balansera upp marknaden. Starka demokratiska ägare är också en garanti för ett sådant "långsiktigt och uthålligt ägande" som Reinfeldt efterfrågade när det gäller Scania och som också diskuterades i valrörelsen när det gällde Volvo.

Höj tonläget mot borgarnas privatiseringar!

lördag, december 16, 2006

Tack för allt, Anna Sjödin!

Det SSU jag blev medlem i var konfliktfyllt. Jag lärde mig om hur man skriver en motion och hur man driver sin åsikt. Men jag lärde mig också hur man stämplade varandra som bra och dåliga, höger och vänster. Konflikten berodde ofta mer på vem man umgicks med än vad man tyckte.

Jag är stolt över att vi tillsammans i SSU har skapat en situation där människor kan vara friare i sina åsikter. Ett SSU där vi vågar debattera med respekt för varandra. Ett SSU där vi pratar mer till varandra än om varandra. Det här leder till att våra åsikter får genomslag. Vi är starkare tillsammans.
Så skriver Anna Sjödin i artikeln där hon tillkännager sin avgång. Det är också detta som är den stora förändringen under Annas ordförandetid. Dagens SSU är mycket starkare än gårdagens för det är helt och inte splittrat. Om de som nu kommer hålla i rodret för organisationen tar vara på detta, innebär det en enorm potential för organisationen. I en tid då protesterna mot den borgerliga regeringen är starka och växande ger detta en grund för att SSU ska kunna växa till en verklig massrörelse mot högerpolitiken.

Anna Sjödins stora bedrift var att vara den som ledde enandet av SSU. Tillsammans med förbundssekreterare Mattias Vepsä, den övriga förbundsstyrelsen, distriktsledningarna och anställda på lokal och central nivå har hon dag för dag kämpat med att överkomma klyftor och skilda perspektiv uppkomna genom ett decennium av hård konflikt.

Anna Sjödins stora misstag var att agera som hon gjorde en januarikväll på krogen, och att inte inse att detta skulle göra det omöjligt för henne att trovärdigt fortsätta fungera som ordförande. Jag har aldrig deltagit i det offentliga drevet för att få henne att avgå, men nog borde hon självmant ha tagit detta steg långt tidigare för att spara organisationen från denna utdragna process. När hon vägrats resning i hovrätten blev det omöjligt att sitta kvar.

SSU står starkt. Medlemmarna flödar in i hela arbetarrörelsen, vilket ger en solid grund för att bygga rörelse. Organisationen har inte varit så här enad sedan Anna Lindhs ordförandetid på 80-talet. Anna Sjödin har varit mycket viktig för att lägga denna grund till ett starkt SSU.

Tack för dina insatser för arbetarrörelsen, Anna Sjödin! Vi ses!

torsdag, december 14, 2006

Arbetarrörelsen har mobiliserat reserverna - två månader för sent

Arbetarrörelsen har lyckats mobilisera ut sina reserver - två månader för sent. De rödgröna partierna har stöd av 51,3 % medan de borgerliga partierna skulle få 44,5 % om det var val i dag. Socialdemokratin ensam har stöd av 40,4 % av väljarkåren. Detta samtidigt tragiska och hoppingivande besked uttrycks i Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning november 2006 som publicerades i dag.

Jag vet inte vem det var som sade att "Statistisk Årsbok är radikalare än Kommunistiska Manifestet", men det är helt sant. Undersökningen ger en kristallklar belysning av hur det svenska klassamhället uttrycks i politiska termer. Bland annat får vi reda på att 61,6 % av de ej facklärda varuproducerande arbetarna sympatiserar med socialdemokraterna, och att 71,4 % av de större företagarna i stället föredrar "det nya arbetarpartiet".

För den som vill ge sig in på en djupstudie av tabellerna kan jag särskilt rekommendera två stycken. Tabell 11 undersöker partisympatier efter en socioekonomisk indelning - det är därifrån ovanstående uppgifter kommer. Och tabell 22 visar skillnaden mellan hur folk röstade i riksdagsvalet och hur de skulle rösta nu.

De som röstade (s) i valet skulle i mycket hög grad - 92,6 % - rösta på oss också i dag. Endast 1,4 % skulle rösta på ett av de borgerliga partierna. Samtidigt är de borgerliga väljarna betydligt mindre säkra på sitt val. 4,8 % av folkpartiets väljare i riksdagsvalet skulle rösta (s) i dag, ja till och med 2,7 % av m-väljarna skulle rösta på det ledande oppositionspartiet.

Men allra mest anmärkningsvärt är hur de som inte röstade i september skulle ha agerat om det var val i dag. 26,4 % av soffliggarna skulle ha röstat (s), vilket ska jämföras med att 11,9 % skulle ha röstat på något av de borgerliga partierna och att 4,9 % skulle ha röstat på (v) eller (mp).

Dessa siffror avspeglas också i studierna av nettoflödet till socialdemokratin. Ökningen med 5,4 procentenheter från valet till nu består av 1,3 procentenheter från de borgerliga partierna, 0,3 procentenheter från (v) och 0,4 procentenheter från övriga partier. Den övriga ökningen - 3,4 procentenheter - kommer från människor som inte röstade i valet men nu stödjer socialdemokraterna.

Det finns nog egentligen två huvudorsaker till denna stora förändring i väljarkåren på kort tid. För det första lyckades borgerligheten och den socialdemokratiska partiledningen i skön förening att göra höstens val till en folkomröstning om Göran Persson. Nu har socialdemokraterna i praktiken ingen partiledare - och får sina bästa opinionssiffror på åratal.

Men den viktigaste orsaken är en annan - det handlar om facklig-politisk mobilisering. Kampanjen mot förämringarna i a-kassan, som trappats upp steg för steg och nu kröntes med överlämnandet av en kvarts miljon namnunderskrifter till arbetsmarknadsminister Toto (tillika utdelare av det nya arbetarpartiets Stakhanovit-pris) på den stora manifestationen på Mynttorget.

Nu gäller det att fortsätta hålla ångan uppe. Men visst blir jag nedslagen - precis som Erik Laakso - av en valprocess som alltmer börjar likna en parodi på demokrati. Lena Sundström sätter fingret på problemet - obligatorisk läsning!

tisdag, december 12, 2006

Stöd Ordfront!

Svensk Bokhandel skriver om Ordfronts ekonomiska bekymmer. Ordfront förlag ska nu genomgå företagsrekonstruktion. Med en lyckad rekonstruktion finns förutsättningar för en positiv utveckling av verksamheterna. Medlemsantalet har stabiliserats på 15-16 000 personer. Flera böcker har haft stora försäljningsframgångar och fått bra recensioner och god medieuppmärksamhet.

Ordfront är alldeles för viktigt för att tillåtas försvinna. Inte minst idag, med ökande mediekoncentration och i den rådande politiska situationen och den säkerligen tillspetsade samhällsdebatten är det av avgörande vikt att Ordfront finns kvar.

Håll utkik på Ordfronts hemsida för mer information om läget och hur du kan bidra till att stödja Ordfront. Är du inte medlem, gå med i dag och stöd en verksamhet som är för viktig för att gå under.

Uppsala ska bli Sveriges bästa sommarstad

Vi var tio unga socialdemokrater som i valrörelsen presenterade våra planer för att göra Uppsala till Sveriges bästa sommarstad. Vi har nu lagt vår motion i kommunfullmäktige. Uppsalatidningen skriver om detta på löpet och i en stort uppslagen artikel i det senaste numret - se här (OBS! Stor pdf-fil).

måndag, december 11, 2006

Rösta fram årets upplänning


Upsala Nya Tidning har utlyst en tävling om Läsarnas upplänning och man kan rösta här fram till den 20 december. Det är många värdiga kandidater och det är inte lätt att välja, men jag vill lyfta fram de två personer jag står och väger emellan.

Yared Tekeste är initiativtagaren till Uppsala reggaefestival, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Han är en riktig eldsjäl och invigde också årets Kulturnatt. En utnämning som Läsarnas upplänning vore en viktig signal inte minst därför att borgerliga politiker tidigare hetsat mot festivalen och velat lägga ner den.

Karin Åkerblom är visionär stadsträdgårdsmästare i Uppsala och bland mycket annat har hon skrivit denna spännande artikel om Uppsala som sommarstad. En utnämning som Läsarnas upplänning vore viktig för att stödja stadsträdgårdsmästarens visioner kring årummet, sociala mötesplatser med mera.

För övrigt tror jag att jag är gammal parallellklassare med Barnombudsmannen i Uppsala Ida Bylund.

Använd din rösträtt - rösta nu!

Nejsägar-alliansen

Efter att debatten efter det förra mötet i Uppsala kommunfullmäktige under ett par veckor handlat om former - högern har anklagat oss rödgröna för "okynnesvoteringar" medan vi beskrivit dem som "fotbollshuliganer" - så kommer nu en granskning av det politiska innehållet i de många voteringarna. Detta är några av de saker de borgerliga partierna röstade nej till på förra fullmäktige:

- Andelen ekologiska livsmedel inom kommunens verksamheter ska öka till 25 procent vid utgången av 2010.
- Alla hyresvärdar ska ta ett bostadssocialt ansvar.
- Fler allmänna tankställen med icke-fossila bränslen ska inrättas.
- Gottsundas attraktiva värden ska utvecklas. Gottsunda ska precis som övriga stadsdelar präglas av trygghet, delaktighet och inflytande för alla som bor och verkar i området.
- Äldre invandrares behov av vård och omsorg ska särskilt uppmärksammas.
- Undervisning och aktiviteter relaterade till undervisning ska vara avgiftsfria i såväl grundskola som gymnasieskola.
- Andelen hyresrätter ska öka i kommunen.

Cecilia Forss (m) ger sina motiveringar här. Mer om UNT:s granskning hittar du här.

söndag, december 10, 2006

Synd att Pinochet aldrig dömdes för sina brott

Jag har vetat vem Augusto Pinochet var ända sedan jag gick på dagis. De flesta av mina kompisar på Flogsta barnstuga hade föräldrar som flytt från Chile och Argentina, undan förföljelse, tortyr och "försvinnanden".

För sex år sedan, runt årsskiftet 2000-2001, besökte jag Chile och såg detta fantastiska land med egna ögon. Jag kommer aldrig glömma de fantastiska människor jag träffade där och alla de underbara intryck jag fick i en kontinent som då inte ännu hunnit börja betecknas "det röda Latinamerika". Jag minns särskilt berättelserna från många av dem jag träffade om hur de plågats under åren med Pinochet.

Under många år efter demokratiseringen var det tabu att tala om diktaturåren. Men under de senaste åren har rättsväsendet äntligen vågat börja utreda anklagelserna mot Pinochet. Ex-diktatorns död gör det dock omöjligt att någonsin ställa honom till svars för sina brott. Därför kan jag inte känna någon glädje i dag.

I opposition i kulturnämnden

I morgon utses den nya kulturnämnden av kommunfullmäktige och jag är föreslagen av socialdemokraterna som vice ordförande i nämnden. Mina s-kolleger i nämnden blir sannolikt, som ordinarie ledamöter Beatriz Hedvåg och Bo-Östen Svensson och som ersättare Enn Kokk och Charlotte Baltzer. Miljöpartiet föreslår Sven G Hultman som ordinarie ledamot och han ersätts av vänsterpartisten Ulla-Stina Claesson. De borgerliga partierna föreslår Jan-Erik Wikström (fp) som ordförande.

Socialdemokraterna lägger 1,9 miljoner mer på kulturen än de borgerliga partierna i Uppsala i 2007 års budget. Vi vill lägga 500 000 kronor för att klara fördyringen av upprustningen av Biologiska muséet - angeläget då vi nästa år har ett stort Linnéjubileum bär den store botanikern hyllas. Ytterligare 500 000 kronor går till bidrag för kulturprojekt kring integration och hbt-frågor - kulturen är viktig när det gäller att skapa ett jämlikt samhälle där allas rättigheter respekteras. Därutöver accepterar vi inte den borgerliga osthyvelsmodellen - för att klara sina skattesänkningar tvingar högerpartierna fram nedskärningar genom att de inte räknar upp anslagen till olika verksamheter med de faktiska pris- och löneökningarna.

Enn Kokk berättar om en lustig incident från förra mötet i kulturnämnden. Det är förståeligt att borgerliga kulturvänner gärna skulle se att s, v och mp:s budget gick igenom i stället för sin egen...

lördag, december 09, 2006

Sluta upp med icke-kandidaturerna!

Opinionssiffrorna för det ledande oppositionspartiet tar ett glädjeskutt och läget blir allt svettigare för en regering som uppenbarligen vann valet på falska premisser. Det är en källa till inspiration att fortsätta den aktiva oppositionspolitik som vi inlett.

Samtidigt måste partiets politik förnyas inför 2010. Bland andra Marta Axner och Johan Hassel har skrivit klokt om att vi inte kan låta oss vaggas in i tron att allt blir bra bara vi byter ansiktet i toppen. Just därför ökar min frustration för varje dag partiledardebatten fortsätter handla om vilka som sagt "kanske" och vilka som har sagt "nej" och vad olika personer säger om hur det ska tolkas.

Det är dags att demokratisera diskussionen om vem som ska bli partiledare, och det nu på en gång. Jag vill att de som är intresserade ska säga det tydligt, och jag vill att de ska ge klara besked om hur socialdemokratin ska återvinna folkets förtroende och vad som behöver förändras i vår politik.

Jag har deklarerat hur min partiförening ställt sig i partiledarfrågan. Visst säger magkänslan Jämtin, men jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet vart hon står i många viktiga frågor. Jag vet inte vad jag får för den nominering jag varit med om att göra, och jag tycker det är allvarligt.

En öppen diskussion om politiska vägval vore också ett sätt att garantera att den demokratiska processen inte kidnappas av partieliten. Ett sådant scenario vore om valberedningen fem i tolv skulle "övertala" Margot Wallström. Om Wallström signalerat ett uns av tveksamhet i sitt nej tidigare hade hon varit favoritkandidat och därmed också utsatts för en ingående granskning kring sina göranden och låtanden som är en naturlig del i en demokratisk diskussion om vem som ska leda ett parti.

Om Margot Wallström varit kandidat och inte icke-kandidat hade saker som EU-kommissionens varning till Sverige att vi måste uppfylla kritierierna för att ansluta oss till EMU hade säkerligen diskuterats i media och bland partimedlemmar. Margot Wallström hade i en sådan debatt tvingats att antingen sluta upp bakom den antidemokratiska hållning den organisation hon är viceordförande för intar, eller tydligt deklarera att hon skulle respektera folkomröstningen och partiets mellanstatliga linje i EU-politiken om hon blev partiledare. Nu vet vi ingenting om hur Margot Wallström skulle ställa sig som partiledare i viktiga frågor som avdrag för hushållsnära tjänster och ett mer federalt EU. Det gör att vi riskerar att hamna i ett läge om Wallström "låter sig övertalas" att det blir näst intill omöjligt att diskutera frågan. Partiet riskerar köpa grisen i säcken.

Jag vill betona att jag inte skriver detta för att jag vill skriva ner någon (icke)kandidat, utan för att jag är frustrerad över en obefintlig diskussion kring det som är viktigt. Jag tror att detta "grisen i säcken"-fenomen gäller allra mest för Wallström som varit borta från svensk politik i åtskilliga år och därför inte granskats på samma sätt som statsråden, men problemet finns när det gäller alla kandidater.

Jag är inte fullständigt övertygad vare sig om att vara absolut för eller absolut mot någon kandidat, helt enkelt för att jag inte vet vart kandidaterna står. Denna obefintliga diskussion riskerar bli ett allvarligt bekymmer när partiledardiskussionen nu går över i händerna på partidistrikt och valberedning.

Kvinnor kan - men inte i alliansen?

Det är inte ofta jag citerar Upsala Nya Tidnings beroende liberala ledarsida, men i dag är det svårt att hålla sig:

Två heter Anders. Två andra heter Johansson. Ytterigare två andra har bokstaven G som mellaninitial. Den som tittar på namnlistan över dem som leder Uppsalas nämnder och kommunala bolag hiottar snabbt små gemensamma nämnare här och där.

Och så finns där fyra udda fåglar. Cecilia Forss, Liv Hahne, Ann-Marie Pettersson och Simone Falk. Fyra kvinnor har smugit sig in bland de totalt 28 ledamöterna. Händelsevis fyra moderater.

Olyckligt, säger folkpartiets kommunalråd Karolina Hilding i gårdagens UNT, om den uppkomna situationen. Allianspartierna är ju ljusår ifrån något som skulle kunna kallas jämställdhet.

Oacceptabelt, hade väl varit ett bättre ord. Och inte så lite pinsamt!


Apropå Uppsalas kommunpolitik har Erik Pelling skrivit intressant om rätten att begära votering och de rödgröna partiernas gruppledare har anklagat borgerliga politiker för att agera som fotbollshuliganer. Säg inte att kommunalpolitik är tråkigt!

tisdag, december 05, 2006

Alakoski talar om klass

Två socialister vann i går. Hugo Chavez var den fjärde socialistiske presidenten att väljas på fem veckor i Latinamerika - den röda vågen bara fortsätter. Här hemma vann Susanna Alakoski Augustpriset för sin bok "Svinalängorna" om hur det är att vara finsk arbetarklass i hennes hemstad Ystad. Alakoskis kommentar till priset är talande:
Kanske är min bok en del av ett trendbrott efter 1980- och 1990-talet. Jag tror det finns en längtan i dag efter att diskutera samhälls- och klassfrågor. Det är väl en slags slump att flera böcker på det temat kommit på en gång den sista tiden, men det har ändå utlöst en diskussion, en debatt som jag tycker är väldigt välkommen, säger hon till DN och fortsätter:

- Vi måste kunna prata om samhället utifrån dess komplexitet och i det är klass - oavsett vilken utgångspunkt man har - ett existerande ämne. Det finns ju.
Susanna Alakoski var redaktör för Tala om klass som utkom tidigare i år. Boken är skriven av femton kvinnor som beskriver det svenska klassamhället och hur det präglat dem.
Det slående i berättelserna är vilken betydelse författarna ger till välfärdsstatens institutioner för deras möjligheter att påverka sin situation. Försäkringskassan och komvux får välförtjänta hyllningar, exempelvis.

En kritisk röst i Bryssel

Jag tillbringade slutet av förra veckan i Bryssel, på en sedan länge inplanerad resa. Jag var ju kampanjledare under den så kallade kryssrevolutionen när Anna Hedh valdes in i EU-parlamentet från en plats på listans baksida, och nu hälsade jag för första gången på nere i Bryssel.

Det var otroligt intressant att följa Annas arbete ett par dagar, inte minst med de alkohol-, jämställdhets- och konsumentfrågor som ligger henne varmast om hjärtat. Mycket av det svenska arbetet i EU handlar ju om att undvika katastrofer - att se till att EU inte underminerar än mer av den svenska modellen genom att agera i tid och bilda allianser. Nu blir arbetet än viktigare, när en viktig vänsterröst i Europa tystnat och vi för första gången sedan vi gick med i EU har en svensk regering som har samma rörelseriktning som EU-systemet i stort.

Svensk socialdemokrati behöver fler som Anna Hedh. Anna är en orädd människa med båda fötterna på jorden. Hon var ensam bland 202 ledamöter i socialistgruppen om att rösta nej till EU-konstitutionen och hon var framgångsrik i att rädda de offentliga monopolen undan tjänstedirektivet. Hennes strid för hårdare införselregler för alkohol och hennes opinionsbildningsarbete för aborträtten väcker stor respekt. Om den tuffa linje Anna står för kan få fullt genomslag i partiets politik kan vi räkna med stora framgångar i det EU-val 2009 som kommer bli något av en generalrepetition inför de allmänna valen året därpå.

Jag fick chansen att träffa assistenterna till s-parlamentarikerna, som var väldigt trevliga. Men jag passade även på att hänga med en trevlig bloggarkollega. Fick då också tillfälle att samspråka med en av assistenterna för ett av Europas mest intressanta partier - Socialistiska Partiet som samlade 17 procent av rösterna i det holländska valet för någon vecka sen. Läs mer här, här och här.

I övrigt fortsätter protestmötena mot de borgerliga försämringarna i a-kassan. I Uppsala genomförs torgmöten varje fredag klockan 16.00 på Stora Torget. I fredags delades det ut 2 000 flygblad bara i Uppsala, och det bildades kö av folk som ville skriva på namninsamlingen mot försämringarna. Det jäser i landet.

Och så lite lästips. Nu ligger tidigare finanskommunalrådet Lena Hartwigs skarpa anförande mot systemskiftet i Uppsala uppe på nätet - läs det här. Detta tal i kommunfullmäktige förra veckan anger tonen för den socialdemokratiska oppositionspolitik jag beskrev i ett tidigare inlägg. Jag skrev även en insändare om den katastrofala borgerliga bostadspolitiken i samband med förra veckans fullmäktigemöte som nu publicerats i UNT.