tisdag, november 28, 2006

Borgarna har landat

Det senaste numret av Ordfront magasin är späckat med spännande artiklar - läs mer här.

Min artikel i tidningen handlar om hur socialdemokraterna förlorade valet. Den ligger uppe på nätet - läs här.

Är du inte redan medlem - gå med i dag!

måndag, november 27, 2006

Rödgrön s-politik verklighet i Uppsala

Jag gick mäkta stolt från mitt första "riktiga" kommunfullmäktigemöte i kväll. Socialdemokraterna höll fanan högt och drev en tydlig radikal linje hela mötet igenom. Mötet fortsätter i morgon kväll och då beslutar vi också om budgeten som omfattar hisnande 7,5 miljarder kronor.

De stora konfliktfrågorna mellan oss socialdemokrater och borgerligheten var miljöpolitiken, privatiseringarna och resurserna till offentlig sektor. Vi vill satsa på gång-, cykel- och kollektivtrafikanter - de vill öppna fler gator för bilismen. Vi vill behålla verksamheterna i offentlig regi - de vill införa en utmanarrätt som auktionerar ut verksamheterna till lägstbjudande. Vi vill värna om förskolan, äldreomsorgen, kulturen och annat - de vill sänka skatten.

Jag stormtrivdes på mötet, trots viss frustation över att vara nionde ersättare och inte få gå upp i talarstolen och ta strid om hyresrätten, privatiseringarna och kulturpolitiken. Med den här skarpa oppositionen mot det borgerliga systemskiftet, kombinerad med en annan dialog med medborgarna och en återuppbyggnad av folkrörelsen, kan vi ta hem nästa val också här i Uppsala. Det är jag helt övertygad om.

Bygga rörelse på Kvarngärdet

Jag är mäkta stolt över det arbete vi just nu håller på med i Uppsalastadsdelen Kvarngärdet. Vi är ett gäng entusiastiska medlemmar som fått fart i den tidigare insomnade socialdemokratiska föreningen. Vi har nu också en egen hemsida (fortfarande under uppbyggnad) där vi berättar om oss själva, vad vi gör och vad vi tycker.

Jag har haft fullt upp med att genomföra och vila upp mig efter MR-dagarna som jag var en av de huvudansvariga för. Men jag har i alla fall hunnit notera att Johan Sjölander är tillbaka i bloggosfären efter att ha ägnat all sin tid åt Ingrid ett tag. Johans nya inlägg osar av ilska över klassamhället - läsvärt.

Uppdatering: Ser också att Marta Axner ägnat helgen åt att kommentera diskussionen om socialdemokratins ledarskap och framtid. Som vanligt alldeles lysande. Missa inte heller inlägget "Wallström stöder Jämtin".

Och för allt i världen - läs Flammans intervju med Göran Persson!

tisdag, november 21, 2006

Fortsatt mobilisering mot Reinfeldts a-kassa

Upplåter bloggplats åt lite marknadsföring för aktiviteter jag själv varit med om att initiera, även om jag tyvärr kommer att ha svårt att delta själv. Manifestationer i Uppsala mot Reinfeldt-försämringarna i a-kassan:

Vi hade ett bra protestmöte mot försämringarna av a-kassan i fredags. Trots kort varsel, att det var en sen eftermiddag och att det regnade rejält under tiden, så blev det ett mycket lyckat arrangemang med god uppslutning. Vi var över 100 personer från LO-förbunden och socialdemokraterna som var på plats. Gott humör och en rejäl kämpaglöd bidrog till att vi väckte uppmärksamhet på stan. Ca 800 flygblad delades ut, TV4 Uppland var på plats, liksom UNT. Loa Mothata från Kommunalvar presentatör och appeller hölls av Thomas Östros från socialdemokraterna, samt Lisa Björck, Transport och Tomas Andersson, Handels. Läs mer här.

Nu fortsätter vi med aktiviteterna under de tre kommande fredagarna innan den stora finalen - Manifestationen på Mynttorget i Stockholm den 14/12. LO-distriktet kommer att ordna med bussar dit, så det är bara att anmäla sig till LO-distriktet. Bussarna kommer att avgå från Uppsala kl 09.30, men det planeras även bussar från Enköping och Tierp.

MANIFESTATIONER DE KOMMANDE VECKORNA
Fredag 24/11
Fredag 1/12
Fredag 8/12

Vi samlas på expeditionen, Bredgränd 14, kl 15.15 vid vardera tillfälle och hjälps gemensamt åt att ta ut de grejer som behövs. Manifestationerna genomförs sedan på Stora Torget kl 16-17. Det behövs folk som är med och hjälper till att bära ut saker, dela ut flygblad och hålla appeller. Vi hoppas få med representanter från fler LO-förbund som protesterar mot försämringarna av A-kassan, även genom att hålla appeller. Sprid informationen vidare till så många som möjligt.

Här finns länken till den namninsamling på nätet som nu samlat ca 50 000 underskrifter i protest mot försämringarna. Har du inte redan skrivit på - gör det!

söndag, november 19, 2006

Det är nu det börjar!

Jag höll två anföranden på årets Socialistiskt Forum - först om röd-grön allians och sedan om socialdemokratins ideologiska framtid. Mitt anförande om ideologin och framtiden hittar du här. Så här avslutade jag mitt anförande:
Valnederlaget berodde på för lite, inte för mycket, socialdemokratisk politik. Tillräckligt många värderingsväljare trodde på bilden av moderaterna som det nya arbetarpartiet. De ville ha något nytt, de ville få bort en visionslös och trött socialdemokrati.

Vi ser redan hur högern övergivit idén att styra som de nya moderaterna. Det gör att det politiska klimatet i Sverige i november 2006 ganska mycket liknar klimatet som det såg ut innan Reinfeldt och Alliansens segertåg. Vi har en höger och vi har en vänster. Vi behöver nu formulera tydliga vänstervisioner för kunskapssamhället. Vi behöver förbereda en ny reformvåg att sätta fart på med en ny regering – gärna en rödgrön koalitionsregering – i oktober 2010. Vi behöver bygga upp rörelsen på nytt. Det är nu det börjar!

Förutom jag så deltog Anders Isaksson och Anne-Marie Lindgren i panelen. Anders Isakssons nya socialdemokrati föreföll vara ytterst lik de gamla moderaternas idéer, med förslag som grundtrygghet i socialförsäkringarna, avskaffad bolagsskatt, avskaffat bistånd, motstånd mot en delning av föräldraförsäkringen och "uppgörelse med regleringsarvet". Anne-Marie Lindgren pratade däremot om jämlikhet och demokrati som den socialdemokratiska ideologins grundvärderingar och om motsättningen mellan arbete och kapital samt historiematerialismen som dess grundläggande analytiska begrepp.

Diskussionen kom att utvecklas när ekonomhistorikern Jenny Andersson frågade om glappet mellan vision och verklighet i den socialdemokratiska ideologin. Hon pekade på de stora ideologiförändringarna i s-politiken under 80- och 90-talet, som partiledningen gör allt för att förneka för att få till stånd en historisk kontinuitet som helt enkelt inte existerar.

Anne-Marie Lindgren svarade att det inte var målen som förändrades utan bara medlen, och att socialdemokratin stod utan andra val än det man valde att göra under 80-talet. Jag svarade att det är dags att konstatera att det inte bara var 2004 som socialdemokratin lyssnade för mycket på de borgerliga ekonomerna, utan under hela 80- och 90-talen.

Det är dags för att göra upp med den borgerliga ekonomin och skapa en socialdemokratisk ekonomisk skola som sätter människan i centrum. Ett bra sätt att påbörja detta arbete på är att ta till sig förslagen från Morgan Johansson och Christer Persson i senaste numret av Tiden.

Allians för rättvisa!

Sifo-mätningen i dag bekräftar Demoskop-mätningen från förra veckan - opinionen har vänt. För första gången sedan hösten 2004 finns en tydlig vänstermajoritet i väljarkåren. Toivo Sjörén på Sifo säger att han inte tror att man kan förklara det med annat än den fackliga mobiliseringen mot avgiftshöjningarna i arbetslöshetsförsäkringen.

Min behållning av gårdagens Socialistiskt Forum var också att det är facket som gör skillnaden. Det var mycket intressant att lyssna till Asbjörn Wahl som är daglig ledare för For velferdsstaten - en allians av fackförbund och andra organisationer som varit betydelsefull för den mobilisering som ledde till Norges nuvarande rödgröna regering. Asbjörn Wahls huvudpoäng var att det krävs en facklig mobilisering för att mota nyliberalismen i grind.

Efter detta anförande samtalade jag med Zaida Catalán (mp) och Aron Etzler (v) - alla i personliga egenskaper men med var sina perspektiv av de gångna åtta årens rödgröna samarbete och kring utsikterna för ett rödgrönt samarbete inför 2010 års val. Min huvudpoäng i samtalet var att de gångna årens samarbete varit ett resonemangsäktenskap i stället för en kärleksrelation. Det var för många långa knivarnas nätter - bilden av de ständiga kriserna i samarbetet bidrog till att undergräva förtroendet för den sittande riksdagsmajoriteten. Det ständiga spelet kring förhandlingarna gav bilden att partierna egentligen inte ville samarbeta och ingen stod rakryggat upp för helheten.

Du kan läsa mina tankar om detta här (detta är mitt manus inför föredraget, hann inte säga allt i min inledning men jag klämde in det övriga under resten av seminariet). Jag avslutade så här:

När borgerligheten slickade sina sår efter 1994 års val inledde de borgerliga ungdomsförbunden ett långsiktigt samarbete under namnet ”ekumeniken”. Ekumenik – ett begrepp som härrör från strävandena att samla de olika kyrkorna i hela världen – ansågs som nödvändigt för att jobba med att förstå varandras utgångspunkter och underlätta borgerligt samarbete. Man genomförde gemensamma seminarier, skrev antologier, möttes, stötte och blötte tankar och idéer, lärde sig förstå varandra bättre. De borgerliga partierna skördar nu frukterna av det långsiktiga ekumeniska arbetet.

De rödgröna partierna behöver sin ekumenik. Låt det här samtalet vara en början, en plats där tankar om något nytt kan börja ta form. Låt oss vara med och forma historien om det rödgröna samarbetet i Sverige. Vad väntar vi på?


Samtalet var mycket positivt. Vi var väldigt ense om behovet av samtal och dialog mellan partierna - vid sidan av förhandlingsdelegationerna - för att förstå varandras utgångspunkter. Det handlar om att bryta ner fördomar om varandra. Men det handlar också om mobilisering utanför partierna - partierna själva kan inte besegra de borgerliga partierna utan det krävs kraftsamlingar i det civila samhället som den pågående revolten mot a-kasseförslaget.

Zaida hade ett namnförslag på det nya rödgröna samarbetet - Allians för rättvisa. Aron och jag nappade direkt. Vad tycks?

torsdag, november 16, 2006

Största partidistriktet lutar åt Jämtin?

Ekot meddelar nu att Carin Jämtin i morgon fredag träffar de ledande socialdemokratiska riksdags-, landstings- och kommunpolitikerna i Skåne. Som Ekot påpekar är det mycket ovanligt att ett borgarråd från Stockholm gör detta, och "de skånska politikerna vill höra mer av henne just för att se om hon kan vara en bra ny partiledare".

Det förvånar inte att det finns ett intresse för Jämtin i det största partidistriktet. Skånes partidistrikts vice ordförande, tidigare folkhälsoministern Morgan Johansson, gick tidigt ut till stöd för Carin Jämtin som partiledare. Jämtins stöd är också väldigt starkt runt omkring i rörelsen, och som jag tidigare redovisat har min partiförening bestämt sig för henne som vårt förstahandsval som ny partiordförande.

Carin Jämtin har varit en aktiv socialdemokratisk gräsrot under väldigt många år, har haft ledande poster inom SSU och Olof Palmes Internationella Centrum, har ministererfarenhet och har nu fått förtoendet att leda socialdemokraterna i det för utgången av nästa val så betydelsefulla Stockholm. Som kommentarerna på mina inlägg i partiledarfrågan visat finns en stark känsla bland många på basplanet av att Jämtin kan engagera och entusiasmera. Carin Jämtin lyckas slå an en sträng som påminner partifolket om Olof Palme och Anna Lindh - en odelbar solidaritet som är giltig för inrikes- såväl som utrikespolitiken. Nog ligger Carin Jämtin i vinnarbåset.

För övrigt kan man som vanligt ifrågasätta vilka Ekots "källor" är. Väldigt få utanför den grupp som var mest ansvarig för valförlusten skulle se Pär Nuder som en möjlig partiledare. Att hävda att Margot Wallström "direkt [skulle] få hela partiet bakom sig" om hon bestämde sig för att kandidera är också en grov missräkning. Wallström har varit borta från svensk inrikespolitik i nästan tio år och har hunnit skaffa sig ett Brysselperspektiv på politiken. Hon sitter inte i riksdagen vilket näst intill är ett krav om man ska kunna fungera som partiledare. Och inte minst skulle Wallströms återvändande omedelbart innebära att den europeiska socialdemokratin skulle släppa en av sina få platser i EU-kommissionen vilket skulle innebära en ytterligare högervridning av unionen. Så viktig är inte Wallström.

När det gäller Margot Wallströms framtid tror jag mycket mer på idén att nominera henne som förstanamn till EU-parlamentsvalet 2009. Där kan hon få möjlighet att arbeta med just det som hon brinner allra mest för - att öka folks engagemang i EU-frågorna. En lista med Wallström som förstanamn och Anna Hedh som andranamn skulle effektivt kunna sluta leden i den annars så splittrande EU-frågan och föra socialdemokratin till ett rekordval året före kraftmätningen 2010.

Jag tror också att Ekot underskattar Ulrica Messings ställning grovt. Hennes stöd i skogslänen är stort, och skogslänen har en mycket stark ställning på partikongresserna. Oavsett hur utgången blir av de kommande månadernas diskussioner i partiledarfrågan, så kommer Ulrica Messings ställning i partiet att vara mycket stark under de kommande åren.

tisdag, november 14, 2006

Protestera mot försämringarna i a-kassan

Så fort temadagen om asylfrågor är slut i Missionskyrkan på fredag, kanske lite tidigare, går jag till Stora Torget för att demonstrera mot försämringarna i a-kassan.

Manifestation för att protestera mot försämringarna i A-kassan i Uppsala på fredag 17/11

Nu ska arbetarna få betala skattesänkningarna. Alliansregeringen ska sänka a-kassenivån och höja avgiften till a-kassan.

15.30 Samling på LO- och partidistriktets expedition, Bredgränd 14 i Uppsala för genomgång av läget och aktiviteterna

16.00-17.00 Manifestation på Stora Torget i Uppsala

Thomas Östros, vice ordförande i Riksdagens Näringsutskott samt flera fackliga företrädare medverkar

Och på lördag drar jag till Socialistiskt Forum. Hoppas vi ses!

Läs dig mer om asylfrågor!

Har ju inte gjort reklam för ett av höstens viktigaste seminarier. Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas riksråd (FARR) arrangerar tillsammans med Broderskapsrörelsen och s-studenter seminarier i hela landet om den nya asylprocessen. Seminariet i Uppsala är på fredag, läs mer här. Viktigt viktigt!

måndag, november 13, 2006

Sandinism i tjugoförsta århundradet?

Framgången för sandinisternas kandidat Daniel Ortega i presidentvalet i Nicaragua har förbigåtts med närmast total tystnad. Inte ens Ali Esbati har skrivit om det.

Men lite intressant finns det att läsa. Magnus Linton ger oss inblickar i den latinamerikanska vänsterns debatt om Ortega. Tony Johansson påminner oss om vår nutidshistoria. Och Brobygubben undrar om Bush får tvätta byk nu.

Abortbeslutet i Nicaragua var väl inte så fräscht precis, men vad händer nu? Blir Nicaragua ytterligare ett av länderna på USA:s bakgård som väljer sin egen väg?

söndag, november 12, 2006

Elektrisk stämning i partiföreningen

Jag har precis gått runt och satt upp affischer från Kvarngärdets socialdemokratiska förening i trappuppgångarna. Så här står det på affischerna:
Åtta år med Reinfeldt?

Sverige har en ny regering.

Hur påverkas vanligt folk när a-kassan blir dyrare och sämre och våra gemensamma tillgångar privatiseras? Hur kan vi organisera motståndet och hur ska vi förhindra åtta år med Fredrik Reinfeldt som statsminister?

Välkommen att diskutera!

När? Onsdag 15 november kl. 19.00
Var? Trattsalen på Trattgatan, södra Kvarngärdet (ingång genom tvättstugan)
Hur? Dyk bara upp! Fri entré och fika!

Mer info? Maila s_forening @ yahoo.se eller ring vår expedition på 65 66 40.

ALLA VARMT VÄLKOMNA!
Som jag skrev tidigare hade vi ett helt fantastiskt s-föreningsmöte i tisdags med en närmast elektrisk stämning. Begreppet "elektrisk stämning" lånar jag för övrigt från Kjell Eriksson som jag pratade med i telefon dagen efter och som beskrev Ordfront Uppsalas möte med Elsie Johansson i Missionskyrkan samma kväll med dessa ord.

Vårt partimöte höll på i mer än tre timmar och ingen gick därifrån - alla var oerhört engagerade i att nu jävlar ska stoppa systemskiftet och ta revansch i nästa val. Kvarngärdets s-förening har nu en styrelse på åtta personer och leds av undertecknad som ordförande och den alldeles nyblivna partimedlemmen Sara Khodarahmi som mycket kompetent vice ordförande och tillika studieorganisatör.

Vi båda kandiderar också till partikongressen i mars där det bland annat ska väljas ny partiledare. Vår förening satte upp ett antal kriterier för detta val:

1. Det ska vara en kvinna
2. Vi behöver ett generationsskifte på partiledarposten
3. Partiet bör ha en vice ordförande
4. Den nya partiledaren ska ha gedigen erfarenhet, gärna ha varit statsråd, gärna sitta i riksdagen

Kvarngärdets s-förening förordar två personer som ny partiledare – i första hand Carin Jämtin och i andra hand Ulrika Messing. Båda är de oerhört kompetenta och bra kommunikatörer av partiets budskap. Jag lär återkomma till detta ämne framöver.

Noterar att Marta Axner skrivit ett referat från Tagedagen så jag lägger ner tanken att skriva ihop något. Kan bara kort konstatera att Kristina Persdotters anförande var bäst, vilket knappast förvånar någon som träffat denna briljanta företrädare för socialdemokraterna på Uppsala studentkår.

lördag, november 11, 2006

Demonstration mot Israels massaker

Om en och en halv timme ska jag vara med och demonstrera mot Israels massaker i Beit Hanoun. Så lite last minute-reklam: Kom till Slottsbacken 12.30. Avmarsch 13.00. Jag håller tal vid ankomsten på Forumtorget.

Uppdatering: Här är det tal jag höll i det hällande kalla regnet. Det var gott om folk och vi skrek slagord hela vägen.

Alla folks frihet - hela världens fred!
Det finns inga andra ord att beskriva det med. Det som hände i Beit Hanoun i onsdags morse var en massaker. Ännu en i raden av israeliska massakrer på civila i syfte att skrämma den palestinska befolkningen till underkastelse.

Massakrerna på civilia palestinier går som en blodröd tråd genom hela historien om den israelisk-palestinska konflikten.

Deir Yassin 1948

Qibya 1953

Sabra och Shatila 1982

Qana 1996

Jenin 2002

Qana 2006

Och nu, Beit Hanoun 2006.

Israel säger nu att massakern i Beit Hanoun var ett ”misstag”. De sade samma sak i juni efter att de kallblodigt mördat sju palestinier som hade familjepicknick på en strand i Gaza.

Men försvarsministeriets utredningar väcker inte de döda till liv. De 18 personer som fick sätta livet till på grund av de israeliska raketerna är lika döda oavsett hur ångerfulla regeringens företrädare än ser ut i TV-rutan.

Vårt budskap till Israel i dag är – lämna krigets väg! Inse, en gång för alla, att ni aldrig kan tillintetgöra den palestinska motståndsviljan! Precis som irländare, vietnameser, irakier och alla andra folk som slagits och slåss för sitt folks självbestämmande mot en ockupationsmakt så kommer palestinierna inte att ge upp.

Det palestinska folkets kamp gäller det egna livet, den egna jorden och den egna friheten. Den som tror att Palestina kommer att ge upp förstår inte grunderna i den mänskliga naturen.

Den finns en väg till ett slut på denna till synes ändlösa konflikt. Den verkliga vägkartan för fred lades upp i Förenta Nationernas byggnad i New York för flera årtionen sedan, i resolutionerna 242 och 338.

- Tillbakadragande av Israels väpnade styrkor från de ockuperade områdena Gaza och Västbanken inklusive östra Jerusalem.
- En rättvis lösning av flyktingproblemet.

Det blir ingen hållbar fred utan rättvisa. Och det blir ingen rättvisa utan fred. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt till självständighet inom internationellt erkända gränser.

För ett fritt och självständigt Palestina med Jerusalem som huvudstad!

I dagsläget är ingen säker och ingen är fri. Och det handlar inte bara om en liten landyta mellan havet och floden. Konflikten sprider sig.

Västmakternas ockupationspolitik i Palestina, Irak och Afghanistan skapar en grogrund för extremism som gör alla våra samhällen osäkra. När flygplatspersonalen nu tömmer vårt handbagage på schampoflaskor och deodoranter av rädsla för att vi ska kapa ett plan är det en tecken på en värld som går allt längre in på vansinnets väg. Vi har alla ett ansvar för att få ett slut på det här.

Ingenting kan någonsin legitimera attentat mot oskyldiga civila. De som genomför självmordsattentat är inga martyrer. De är sorgliga exempel på människor som tappat tron på ett liv i frihet och som förleds in i vansinnesdåd av religiösa extremister.

Men extremisterna skulle mista sitt stöd om Israel, USA och Storbritannien skulle byta bort sin krigiska imperiepolitik mot en politik för dialog och samförstånd. Om den västliga politiken skulle sluta skapa självmordsbombare på löpande band hade vi kunnat leva i en helt annan värld. En bättre värld.

Jag sitter själv i Uppsala kommunfullmäktige för socialdemokraterna, men jag är tvungen att säga att Sveriges Mellanösternpolitik också under den förra regeringen var alldeles för feg och anpasslig till stormakternas krav. I stället för att våga stå upp för en självständig linje, har vi följt EU-linjen att bojkotta den folkvalda regeringen i Palestina.

Vi kan tycka vad vi vill om Hamas. Men det palestinska folket valde en regering i det kanske mest demokratiska valet någonsin i Mellanöstern. Västmakternas val att inte respektera det valet är ett hyckleri av helt osannolika mått. Det har gett Israel spelrum att genomföra brutala angrepp på ockuperat territorium utan att omvärlden reagerat med den kraft som krävts.

Israels tillfångatagande av palestiniernas folkvalda representanter är ett helt oförsvarbart angrepp mot demokratin. Den så kallade säkerhetsbarriär som byggs långt bakom den gröna linje som skiljer Israel och Västbanken åt är, som Carin Jämtin förmulerade det, ”den jävla Muren”.

Frisläpp Palestinas folkvalda regering!

Riv Muren!

Vi står här på Forumtorget i dag för att visa vår avsky mot Israels massaker i Beit Hanoun. Vårt budskap till de israeliska makthavarna är att vi aldrig kommer att ge upp. Det finns inga andra alternativ än en rättvis fred i enlighet med Förenta Nationernas resolutioner.

Alla folks frihet, hela världens fred!

onsdag, november 08, 2006

Citattävling

Lite överarbetad just nu. I väntan på att jag hinner skriva referat från Tagedagen (som jag trots allt hann vara med på) och från ett helt fantastiskt s-föreningsmöte i går kväll med närmast elektrisk stämning utlyser jag härmed en citattävling.

Varifrån härrör följande citat:
Socialismen är bra, men den kräver för många kvällar.
Vinnaren får ett hedersomnämnande av denne bloggare.

söndag, november 05, 2006

Tagedagen för den öppna högskolan

Jag har mitt första kommunfullmäktigemöte i morgon. Dessvärre är det också det möte som utser den första borgerliga kommunledningen i Uppsala på tolv år. Men om jag inte representerade de 28 813 Uppsalabor som trots allt röstade socialdemokratiskt den 17 september skulle jag delta i firandet av Tagedagen.

Evenemanget beskrivs så här på Laboremus hemsida:

Traditionsenligt firar vi Tagedagen måndagen den 6 november kl 19.00 på kåren, Övre Slottsgatan 7. Vissa firar döda krigarkonungar denna dag - vi firar visionen om den öppna högskolan. Det gör vi tillsammans med Ingvar Carlsson, fd statsminister, Lars Magnusson, vice rektor Uppsala universitet, och Kristina Persdotter, vice ordförande Uppsala studentkår. Dessutom bjuder vi på tårta, sång och ballonger. Alla hjärtligt välkomna!
Tagedagen är en ung tradition. Den instiftades förra året, som ett direkt svar till det högborgerliga Uppsalas firande av den 6 november som Gustav II Adolfs dödsdag. Bakgrunden till namnet framgår i informationen som föregick förra årets firande. Marika Lindgren Åsbrinks ord från i fjol förtjänar att upprepas:

Vi tycker att traditioner är till för att utvecklas och inte nödvändigtvis avskaffas. Därför vill vi gärna ta vid och själva uppmärksamma den 6 november som en dag då vi hyllar en av universitetets största välgörare. Under Tage Erlanders tid i regeringen mer än fyrdubblades antalet studenter i Uppsala, och såväl det högre utbildningsväsendet som skolan byggdes ut. Fler tog studenten och fick på så sätt möjlighet att studera vidare, vilket i sin tur underlättades genom stora satsningar på högskoleväsendet och forskningen. Tage Erlander var dessutom personligen mycket intresserad av forskning, både humanistisk och teknisk sådan.
Min blygsamhet förbjuder mig att säga vem som kläckte idén att instifta en alternativ tradition i modernismens och framstegets tecken i stället för det nattståndna firandet av gamla krigarkungar. Men jag kan ge en liten inblick i hur tankeprocessen gick till:

En liten men naggande god skara socialdemokratiska studenter satt i en stuga ute i skogarna utanför Uppsala en helg i oktober förra året och beklagade sig över den stockkonservativa "tänka fritt är stort, tänka rätt är större"-kultur som sitter i väggarna på Uppsala Universitet. Vi socialdemokrater hade redan gått i strid mot den. När socialdemokraten Ignacio Vita var ordförande för studentkåren för ett par år sedan gjorde han sig känd bland annat för att ha ena handen i byxfickan när han hälsade på Jimmy Carter och för att vägra delta i hedrandet Gustav II Adolf-firandet. Det senare beslutet - som bland andra Pelle Rödin också var medskyldig till - ledde till bildandet av ett nytt parti, Det nya mösspartiet, som står för "bevarade studenttraditioner".

Frågan var nu hur vi kan flytta fram positionerna. Kunde vi gå från en bojkott av heimdalhögerns arrangemang till ett eget alternativ, som lyfter fram vår egen syn att utbildning är till för alla? Så efter lite research och tankemöda tog Tagedagen form. Nu är traditionen igång och den tycks redan börja sprida sig - en liknande högtid kommer att äga rum vid Örebro universitet i morgon. Marta Axner - också en av initiativtagarna - har också skrivit om dagen.

Jag är fortfarande lite skeptisk till att dagen firas samtidigt med Gustaf Adolf-firandet den 6 november och inte exempelvis på dagen Tage Erlander utnämndes till statsminister den 11 oktober, men det kan nog korrigeras till kommande års firande. Det viktiga är att steg för steg vädra ut den unkna lukten av fördemokratisk punschpatriotism och ersätta den med modernitet och jämlikhetspatos på Uppsala universitet.

Tagedagen ligger i tiden. Att expandera utbildningen handlar om att skapa ett kunskapssamhälle åt alla - en vision jag skissade lite lätt på här. Socialdemokratiska studenter spelar en nyckelroll i kampen för kunskap åt alla både på högskolorna och i arbetarrörelsen.

S-studenterna i Uppsala håller fanan högt - inte minst i den numera röda studentkåren. I UNT i morse krävde vice ordföranden i kåren Kristina Persdotter (s) att studenter ska få träffa sina lärare genom en garanterad miniminivå i antalet undervisningstimmar per student. Kampen för rätten till utbildning går vidare.

torsdag, november 02, 2006

Alla ska med och välja partiordförande

Eftersom jag blivit uppmanad att sprida detta till så många som möjligt så gör jag det. Det är information från ordföranden i socialdemokraternas valberedning Lena Hjelm-Wallén. Jag har ändrat fetningarna i texten. Observera att nomineringar ska in till partidistrikten tidigare än 11 december, i Uppsala är sista datum 8 december:

Partistyrelsen har beslutat kalla till extrakongress den 17-18 mars 2007. Förtroenderådet har valt en valberedning som har att bereda följande val:

· Partiordförande

· Eventuellt fyllnadsval till verkställande utskottet

· Fyllnadsval till partistyrelsen

· Val av ordförande i programkommissionen

Val av partiordförande

Valberedningen inbjuder alla partimedlemmar och anslutna partiorganisationer att komma med synpunkter på det nya ledarskapet och föreslå lämpliga personer som partiordförande. Vi önskar en bred diskussion, så förslagsställare kan föreslå en eller flera personer. Ansvaret för att formellt tillfråga de föreslagna personerna åvilar valberedningen och detta görs i förekommande fall i ett senare skede.

Valberedningen uppmanar partidistrikten att hålla samman denna process i respektive distrikt. Partidistrikten beslutar själva formerna för detta och vid vilken tidpunkt förslagen ska vara distriktet till handa.

Senast måndagen den 11 december önskar valberedningen få partidistriktens sammanställningar över inkomna förslag.

Valberedningen kommer därefter att diskutera med partidistriktens ordföranden och sedan sker den formella nomineringsprocessen där det är partidistrikten som har nomineringsrätt.

Övriga val på extrakongressen

Valberedningen återkommer senare med information om vad som gäller beträffande nomineringar till övriga val som ska förrättas av extrakongressen.

Snökaos

Kom inte hem igår - fick sova på en soffa i natt. Alla tåg från Stockholm till Uppsala var inställda kvällen igen, och på E4:an gick bussarna med en snitthastighet på 1 kilometer i timmen. Kaos är bara förnamnet.

Jag tog det med ro, satt och skrev på ett café och tog en öl med en kompis som inte heller kom hem. Men många hade en mycket värre situation, som skulle hem till familjer eller kanske rentav fastnade på tåg, i bussar och i bilar. Ansamlingen av bilar på Kungsgatan i Stockholm var som i rusningstid vid elvatiden på kvällen, och centralstationen var belamrad av människor som inte kom någonstans eftersom hela kollektivtrafiken med undantag av tunnelbanan och vissa pendeltåg var utslagen.

Aftonbladet startar i dag en ny kampanj om klimathotet. Jag har just skrivit på att jag ger mitt löfte att till att minska min belastning på klimatet, och att jag kräver att politiker och företag tar krafttag.

onsdag, november 01, 2006

Ministrar med självkritik

Vi har för få jobb i Sverige. Vi har i femton år varit förhäxade av tanken att sanera en budgetkris som vi fick ta över -94. Vi kanske lite tidigare skulle ha frigjort oss lite tidigare från den mentala boja som det innebar.

Så sade Leif Pagrotsky i den mycket intressanta radiodebatt för några dagar sedan som återfinns här (efter ca 10 minuter). Han sade också att tre veckors retorik inte kan förändra det här.

Det som slår mig när jag lyssnar på inslaget är att de två tidigare ministrarna Pagrotsky och Morgan Johansson är de mest konkreta i sin analys av nederlaget. Det är svårt att undgå känslan av att de plågats av situationen att sitta i en regering som inte lyssnat till stämningarna ute i landet och i rörelsen. En regering som låtit arbetslösheten och klyftorna växa.

Morgan Johanssons poänger - att det var arbetslösheten och de stora klassklyftorna som fällde socialdemokratin - är oerhört viktiga för den fortsatta valanalysen. Detta är också viktigt nu när vi ska välja ny partiordförande.

Vi medlemmar ska få stort inflytande över detta. Bra. Jag hoppas att vi nu ska kunna få en debatt som är mer än en skönhetstävling.

Jag vill ha en partiordförande som är beredd att ompröva den förda ekonomiska politiken. Som är beredd att lyssna till det budskap från gräsrötterna som var oerhört tydligt redan på partikongressen 2005 - kampen mot arbetslösheten och mot de sociala klyftorna är prioritet nummer ett, två, tre, fyra och fem. Jag tror jag börjar ana vem den kandidaten skulle kunna vara, men jag vill höra mer innan jag bestämmer mig.