torsdag, augusti 31, 2006

Blåkopian Maud

Det är inte mycket kvar av det gamla centerpartiet. I SVT:s utfrågning talar sig Maud Olofsson varm för att sänka a-kassan, att göra det lättare att sparka ungdomar och öppna upp för låglönekonkurrens om jobben.

Maud Olofssons gröna dröm är mörkblå. Uppenbarligen en blåkopia av Svenskt Näringslivs handlingsprogram.

Utfrågarna missade dock den mest uppenbara frågan - hur kan en centerledare svara att "det är ju i de kommuner där problemen finns" när hon får frågan varför hon bara vill sänka fastighetsskatten i storstäder?

Ambivalent 06 menar för övrigt att Jan Josefsson är överflödig i denna valrörelse. Kolla varför.

Förskola är valfrihet

Egentligen borde man ju inte behöva påpeka sådana här självklarheter, men i dessa tider tycks det vara nödvändigt:

Förskolan finns till för att skapa valfrihet. Inte valfrihet MELLAN arbete och barn, som med vårdnadsbidraget. Den typen av valfrihet har kvinnor alltid haft - om inte annat har man kunnat gå i kloster.

Nej, det som är så revolutionerande med förskolan är att den ger en valfrihet att välja arbete OCH barn. Den valfriheten har kvinnor aldrig haft tidigare i historien. Och den valfriheten har lagt grunden till stora sociala omvälvningar i form av att kvinnor tagit sig plats på arbetsmarknaden, i politiken och i samhället i stort. Det är fantastisk process, och den har bara precis börjat.

De som motsätter sig jämställdhet har alltid lagt ner stor energi på att bekämpa förskolan. Det fortsätter de att göra. Därför är det oerhört viktigt att fortsätta kämpa för en avgiftsfri förskola med högsta kvalitet. Endast den bästa förskolan är god nog åt folket.

Barnomsorgens utbyggnad var en av 1900-talets största valfrihetsreformer. Låt oss bygga vidare på den - inte riva ner!

onsdag, augusti 30, 2006

"Sverige saknar en låglönesektor"

Det finns moderater som inte skräder orden. Moderata kommunalrådskandidaten i Lund Christer Wallin är en av dem. Och just för att han säger den nakna sanningen om vad moderaternas politik går ut på är han värd att citeras rakt av:
Hur tycker du att arbetsklimatet borde se ut?
– Jag ser det som ett problem att vi i Sverige saknar en låglönesektor som ett första insteg i arbetslivet. Finns ingen inträdesnivå hamnar många i en arbetslöshetsfälla. Och det kan gälla vem som helst: ungdomar, skoltrötta, invandrare eller de som vill byta bransch...
Handlar det om hushållsnära tjänster?
– Ja nu har vi inte så mycket pooler i detta landet men annars den typen av låglöneyrken där man gör rent poolen eller packar kassarna på Wal-Mart. Tack vare att man har en låglönesektor kan ju företagen anställa folk på en mycket, mycket lägre nivå. Sköter man sig jättebra när man packar kassarna på Wal-Mart, hamnar man kanske på lagret och sen packar man kanske upp varor i butiken och till sist kanske man hamnar i delikatessen.
Vad bör lönerna ligga på?
- Hushållsnära tjänster, som jag som privatperson ska kunna ha råd med måste ju ligga på en rimlig nivå. Som i går när jag skulle dammsuga för att ni skulle komma - Marianne satt och läste på en tenta, så jag dammsög själv, det hade jag ju sluppit om det funnits.
Vårdbiträden till exempel, tjänar omkring 15000 i månaden. Är det en sådan lön du tänker dig?
– Jag inbillar mig om vi sagt 12 000 hade vi antagligen fått styra det med att de får en lägre kommunalskatt. Men det handlar om lägre än de lägsta lönerna i dag. Lönesättningen måste bli fri i det fallet. För säg då att det finns någon som erbjuder mig 10 000 för detta arbetet i stället. Är det så en kommunal sak att säga: "nej, det klarar inte våra medlemmar att leva på", eller är det så att den som erbjuds jobbet kan säga: "ja, då får jag något meningsfullt att göra".
Det är alltså detta som ligger bakom det fagra talet från moderaterna. De lägsta lönerna ska pressas ner genom en sämre a-kassa, fördyringar av medlemskapet i fack och a-kassa, försämra ersättningsnivåerna, skatteavdrag för hushållsnära tjänster och en högre skattesats för ersättningar från socialförsäkringssystemen. Det är bara det att Reinfeldt m.fl. avstår från att säga det, eftersom de vet att de inte skulle få något stöd bland väljarna för en "Wal-Martisering" av svensk arbetsmarknad.

Tack för att du berättade sanningen, Christer Wallin. Nu vill vi höra Reinfeldts kommentar...

Läs artikeln i Sydsvenskan. Tack för tipset, Vepsä!

tisdag, augusti 29, 2006

Välkommen tillbaka, Lars Ohly!

Lars Ohly är en oerhört skicklig politiker. Hans engagemang går inte att ta miste på. Om han är i form - som i kväll i TV:s utfrågning - vinner han oerhört stor respekt genom sin kunskap och sin fasthet vid sina principer. Jag tror Lars Ohly är en partiledare som vinner i längden.

Vänsterpartiet förlorade egentligen årets val i september 2004. Uppdrag Granskning klädde av vänsterpartiet i allmänhet och Lars Ohly i synnerhet inpå bara skinnet. De borgerliga medierna har sedan låtit vänsterpartiet löpa ett näst intill oavbrutet gatlopp. Detta har gjort partiet irrelevant som politiskt alternativ för många människor, vilket skadat vänsterblocket i stort eftersom det gjort att besvikna socialdemokrater stannat på soffan i stället för att rösta på vänsterpartiet i stället.

Partikongressen i januari i år var positiv för vänsterpartiet genom att man lyckades samla styrkorna till en gemensam politik. Under våren såg partiet också en svag uppgång, som bröts under sommaren då "semestereffekten" i opinionsmätningarna stärkte de borgerliga partierna kraftigt. Nu visar v-ledaren sig inför svenska folket som han är när han inte står trängd mot en vägg lik en skadskjuten fågel - skarp, engagerad, med humor.

Vänsterpartiet kan mycket väl gå framåt i valrörelsens slutskede. Lars Ohly, välkommen tillbaka!

Den nya fräscha ojämlikheten

Det vet väl varenda kotte egentligen att "arbetslinjen" betyder olika saker för män än för kvinnor. Männen ska tvingas in i låglönejobb genom att mista de försäkringar som gör att de slipper gå från hus och hem om de blir sjuka eller arbetslösa. Kvinnorna ska i stället jobba desto mer i hemmet genom det nya fräscha hemmafrubidraget.

För att försäkra att männen i de femton rikaste kommunerna slipper ta ansvar i hushållet finns det en lösning också om deras kvinnor vägrar det finfina erbjudandet att få en liten vårdnadsbidragspeng i fickan i stället för att betala en dyr borgerlig dagisräkning. Då får man hyra in andra kvinnor för städa hemma genom det helmoderna pigavdraget.

Med en press nedåt på kollektivavtalen och a-kassan ska får folket i de femton rikaste kommunerna riktigt billiga pigor helt utan att behöva fiffla med skatten. Med en slopad fastighetsskatt som pricken över i:t får de ytterligare lite slantar över. Så kan man äntligen bli riktigt rik i det här sosselandet!

Läs mer om alliansens nya fräscha ojämlikhetspolitik i Åtta år med Reinfeldt och klicka in på Allianscitat.se och läs vad de borgerliga partiledarna själva säger.

söndag, augusti 27, 2006

Göran Persson i sitt esse

Det är i samtalet Göran Persson är som bäst. Han är närvarande, han klargör var han står och han kan ge argumenten för varför han tycker som han gör. Få om någon svensk politiker har hans retoriska säkerhet.

I dagens partiledarutfrågning var Göran Persson i sitt esse. Han samtalade med utfrågarna och väljarna i studion om allt mellan himmel och jord och han blev aldrig svaret skyldig.

Jag tycker Göran skötte sig bäst när han fick frågan från en blind väljare vid namn Maria om varför hon fick så lite ledsagartid. Han sade direkt att han tyckte att sex timmar ledsagare per månad var för lite och frågade henne vad hon själv skulle vilja ha. Maria sade efter viss tvekan att tjugo timmar nog skulle fungera bättre. Göran sade att han ju inte kunde göra bedömningen men att det är uppenbart att det finns mer som behöver göras och att vi inte har råd med stora skattesänkningar.

Göran Persson fortsatte sedan prata med stor emfas om ledsagarreformen som en av de senaste tio årens viktigaste reformer och om att Maria också måste få möjligheter till stöd under sin utbildning och att det är viktigt att hon får ett jobb och inte blir diskriminerad där. Engagemanget var uppenbart, det strålade ut genom tv-skärmen ut i varje vardagsrum.

Statsministern tydliggjorde här med all önskvärd tydlighet vad det innebär att vara stolt men inte nöjd. Vi socialdemokrater har åstadkommit mycket som är viktigt - bland annat har blinda människor rätt till ledsagare. Men det finns mycket mer som behöver göras och det gäller att inte falla i fällan att försvara det som är. Maria kräver tjugo timmar ledsagare i månaden, då tar vi det till oss och ser vad vi kan göra. Politik handlar om att förändra samhället, att ständigt ta nästa steg i reformarbetet.

Dagen har också bjudit på att folkpartiet kovänt om familjepolitiken och nu accepterat vårdnadsbidrag. Lars Leijonborg hade den dåliga smaken att motivera detta med att många kritiserar kvaliteten i barnomsorgen. Detta är alltså partiledaren för ett parti som tidigare ansett vårdnadsbidrag vara en kvinnofälla!

Trycket har uppenbarligen varit hårt från borgerliga koalitionsbröder med begynnande känslor av panik inför vikande opinionssiffror, men slutresultatet kan mycket väl bli motsatt valstrategernas förhoppningar. Måttet kan lätt bli rågat för många folkpartiväljare som ser att Göran Hägglund sätter alliansens dagordning på familjepolitikens område...

Rastlös reformism

En ledig söndag mitt i valrörelsen och jag tänker, med inspiration från Johan, på den tid som skulle kunna bli.

Vi lever i en tid då vinden vänt, då välfärdstanken och reformismen rehabiliterats i den politiska debatten. Inget parti vågar öppet ifrågasätta det som ifrågasattes vitt och brett fram tills för bara några år sedan, till och med inom de socialdemokratiska leden. Den svenska modellens försvarare har nu stöd av föga socialistiska publikationer som The Economist och Financial Times i beskrivandet av välfärdsstatens fördelar. Fredrik Reinfeldt försöker vinna valet genom att spela mer socialdemokratisk än socialdemokraterna.

Vi gamla "välfärdskramare" har nu ett stort ansvar framför oss. Den uppgift vi tog på oss, eller som vi rättare sagt tvingades ta, under 90-talet är genomförd i sina huvuddrag. Svensk socialdemokrati följde inte i fotspåren efter New Democrats och New Labour utan de stapplande systemskiftesstegen ersattes efter viss tvekan av en återställd tro på vår egen samhällsmodell. Och nu är det dags att börja mejsla ut nästa steg.

Ernst Wigforss talade mycket och ofta om provisoriska utopier. Mellan dagspolitiken och det slutgiltiga målet om det klasslösa samhället finns en målsättning för vart man vill stå om 10-20 år. Denna provisoriska utopi är en länk mellan dagspolitikens medel och ideologins mål, det ger en mening till det arbete som socialdemokrater lägger ner i föreningsarbete och kommunalpolitik såväl som i den nationella politiken.

Det socialdemokratiska valmanifestet innehåller ett antal sådana provisoriska utopier - arbete åt alla, det gröna folkhemmet med målet att bryta oljeberoendet till 2020, allas rätt till en god tandhälsa ("nästa mandatperiods stora sociala reformområde"), världens bästa land att växa upp i med målet om en gratis förskola och världens bästa land att åldras i med 100 000 nya bostäder för äldre på tio års tid.

Framtidens utmaningar ligger i att genomföra dessa utopier men också våga blicka längre och vidare. Den socialdemokratiska rörelsens själva tanke ligger ju i att utjämna de sociala klyftorna i samhället, och vårt misslyckande på detta område syns naket i statistiken över inkomst- och förmögenhetsfördelningens förändring sedan 1980.

Här ligger också förklaringen till att så många väljare inte känner igen sig i bilden att det går bra för Sverige. Stora grupper har aldrig fått ta del i den snabba ekonomiska utveckling som pågår i vårt land - en av världens ledande industri- och tjänsteekonomier. Den privata konsumtionen växer snabbt bland dem som gynnas i denna utveckling, medan andra grupper inte får det bättre i samma takt och är mer beroende av en offentlig konsumtion som hålls i sträng kontroll av utgiftstak och överskottsmål.

Arbetarrörelsen bör sätta upp som mål att minska klyftorna i inkomster och förmögenhet i Sverige. Ett handlingsprogram bör utformas för en ökad jämlikhet - ett program i stil med det Alva Myrdal ledde arbetet med att framställa under slutet av 60-talet.

Grundpelaren i en politik för ökad jämlikhet måste ligga i att låta den offentliga konsumtionen växa, både i absoluta och relativa tal. Växande resurser till utbildning, förskola, äldreomsorg och sjukvård måste garanteras. Inte minst måste lönenivåerna inom många offentliga yrken höjas rejält.

Vidare behöver vi ett pensionssystem som inte kräver goda placeringar på börsen för att man ska kunna ha trygghet på ålderdomen. Det offentliga ska garantera individerna en inkomsttrygghet på ålderns höst.

Centrala frågeställningar bör ställas, som inte har några självklara svar. Hur hanterar man en bostadsmarknad med rena fantasipriser om man vill minska förmögenhetsklyftorna och samtidigt inte vill skapa panik för de miljontals människor som köpt bostadsrätter och tecknat dyra lån med en ekonomisk kris till följd? Och hur ger man löntagarkollektivet en andel i förmögenhetstillväxten i företagen i en globaliserad ekonomi?

I världen efter nyliberalismen behöver socialdemokratin ett långsiktigt program för jämlikhet. Men först ska vi vinna valet!

lördag, augusti 26, 2006

Stephen King wrote the script for the Swedish election

At the doorstep, the 2006 election campaign seems very possible to win for us Social Democrats. I've been knocking on doors for a little more than a week, and most voters are interested in what we have to say. Voters agree that we should invest in public services rather than cutting benefits in social insurances and doing massive tax cuts. Especially our proposal on a dental care reform making dental care free of charge for everyone aged up to 24 and strongly subsidized for the rest is very popular among voters.

For a couple of weeks, polls have sent a different message as many left-wing voters hasn't yet taken the step to say that they will vote for the Social Democrats. But now, momentum in the election campaign seems to be moving from the right-wing opposition to us.

Today, a Sifo poll confirms the results of two earlier polls this week and shows a dramatic increase for the Social Democrats and a simultanious loss for the Conservatives. Last week's 7 per cent lead for the right wing is now gone and the red-green parties are now neck-and-neck. Only one pollster, Temo, still has the right-wing alliance in a 3 per cent lead.

Svenska Dagbladet's analyst Göran Eriksson writes in today's paper that "Stephen King wrote the script for this year's election campaign". New polls will come each day, showing dramatic shifts as new undecided voters pick their party. Hopefully, the very nature of this narrow race will mean that many people will show up for the polls and vote to stick to the Swedish Model.

As always, the battle takes place in two fronts - the media and the direct communication with the voters. We Social Democrats are outstanding in the latter, and now our campaign machine is starting to reach full mobilisation.

The Stephen King novel will last until election day, so there is no time to rest. We have literally got a campaign here. They can spin - we will win!

torsdag, augusti 24, 2006

Jan Björklunds janusansikte - Barnens marknad eller en skola för alla?

Aron Etzler, chefredaktören för vänsterpartiets publicistiska flaggskepp Flamman, är en av svensk vänsters skarpaste analytiker. Han skriver mycket intressanta böcker om hur europeiska vänsterpartier som hamnar i regeringsställning riskerar mista kontakten med sin sociala bas om de inte ser upp rejält.

Som chefredaktör har Etzler gjort den gamla Norrskensflamman till en intressant tidning med en modern vänstervinkel på dagshändelserna. Denna förändring blev uppenbar under hans sommarledighet när tidningens spalter i stort kändes som vore de skrivna av någon trött kominternfunktionär.

Nu är dock Aron Etzler tillbaka i tidningsmakandet på heltid och dagens nummer av Flamman tar upp en av valets viktigaste frågor - skolan. Etzler har läst Barnens marknad - Berättelser från den fria skolan av Karl Ågerup och tar fasta på dess poänger när han intervjuar folkpartiets och alliansens skoltalesman Jan Björklund. Flammans chefredaktör ställer frågor om vad som snabbt visar sig vara Jan Björklunds och alliansens akilleshäl i skolfrågan - valfriheten - och ger en mycket intressant bild av en motsättning precis under ytan.

I intervjun tar Jan Björklund avstånd från den "nyliberala linjen" i skolfrågan som drevs av Beatrice Ask i den borgerliga regeringen 1991-94, och säger utan omsvep att "det finns två olika sätt att se på det inom alliansen". Jan Björklund tar avstånd från den pedagogiska arbetsmetoderna hos friskolor som Vittra och Kunskapsskolan, och säger sig vilja "slå vakt om den kommunala skolan". Han vill skärpa kontrollen över friskolorna med Skolverkets och Betygens hjälp.

Samtidigt är Jan Björklund företrädare för ett parti som har valfrihet och konkurrens som paradfrågor. Och Björklund har själv triumfatoriskt påpekat för Ibrahim Baylan att fler friskolor ger bättre resultat - något han nu menar sig inte kunna leda i bevis. De inre motsättningarna i högerns skolpolitik växer raskt och det är inte utan att man frågar sig hur major Björklund har tänkt sig hålla ihop alliansen mellan "nyliberaler" och "frisinnade och kulturkonservativa".

För mig är det märkligaste med Etzlers intervju att Jan Björklund visar sig instämma i den kritik som bland andra Karl Ågerup fört fram mot hur svensk skola fungerar idag. Om Björklund tar sina egna ord på allvar borde han omedelbart sluta skälla på socialdemokratin för att många elever inte klarar av att få godkänt resultat och i stället självkritiskt ifrågasätta borgerlighetens kampanj för vad han själv beskriver som "bara valfrihet, valfrihet, valfrihet".

Läs recensionen av Barnens marknad här och läs intervjun med Jan Björklund här.

Vem kan leva på 50 kr i timmen?

Vi har kunnat läsa i UNT hela sommaren nu om byggföretaget Hoffman House som vägrar betala avtalsenliga löner till sina litauiska anställda. I stället får byggnadsarbetarna 50 kronor i timmen, vilket motsvarar 8-9 000 kr i månaden före skatt för om man jobbar heltid. Vem kan leva på det?

Byggnads hotar nu med blockad mot företaget. Det är bra, vi ska inte acceptera ett A- och B-lag på arbetsmarknaden där människor från andra länder får sämre betalt för samma jobb. Det är orättvist både för den som kommer hit och blir underbetald och för den som blir utkonkurrerad när företagen ställer arbetare från olika länder mot varandra.

Centerledare Maud Olofsson sade i Ekot 22 augusti att hon välkomnar konkurrens om löner. Också de andra partierna i högeralliansen vill försvaga fackets ställning och därmed möjligheterna att hålla uppe lönerna. Inget borgerligt parti har tydligt ställt sig bakom Sveriges position i EG-domstolen, där s-regeringen nu försvarar rätten att sympatistrejka mot en aggressiv EU-höger som vill slå sönder den svenska modellen. Vi behöver en regering som är beredd att ta strid mot lönedumpning och för en stark social välfärd - rösta rött den 17 september!

By the way - i dag kom den andra mätningen på kort tid där socialdemokraterna stiger med omkring 3 procentenheter. Vi gjorde det i Temo-mätningen i måndags och vi gör det i dagens Ruab-mätning. I Ruab-mätningen leder vänsterblocket trots att både v och mp går tillbaka. Jag tror vi kan komma att få se fler sådana här drastiska svängningar i opinionen när valtemperaturen nu börjar stiga - det är fortfarande väldigt många osäkra väljare.

onsdag, augusti 23, 2006

Jag debatterar Carl B Hamilton i kväll

Datum: 23/8

Europanätverket i Folkpartiet Uppsala inbjuder till

Svenska jobb i en global värld


Debatt om hur fri rörlighet i EU påverkar svensk arbetsmarknad.

Debattörer:
Carl B Hamilton, riksdagsledamot (fp)
Peter Gustavsson, riksdagskandidat (s)
Moderator: Ludvig Larsson.
Lokal: Café Symphony
Korsningen storgatan-vaksalagatan, bakom Musikens hus
Tid: 19-21

Vi bjuder på en matbit.
Anmälan till uppsala@liberal.se eller 018-103480.

Se folkpartiets hemsida

Lönedumparcentern vill "knäcka" folkpartiet

I dagens Metro avslöjas att Stockholmscentern i ett nyhetsbrev deklarerar att folkpartiet ska "knäckas" för att centern ska bli riksdagens tredje största parti. Ett sätt att åstadkomma det är "vara mer liberala än liberalerna" skriver Stockholmscentern.

Maud Olofsson stod upp för denna devis i gårdagens Ekot-utfrågning. Hon menade i en diskussion om ifall utländska företag ska behöva följa svenska löner att "ska vi ha en fri konkurrens måste man få kunna använda också prisnivån som ett sätt att konkurrera om jobben". Priset på arbete är alltså lönen, och Olofsson erkände även i intervjun att konsekvensen kan bli sänkta löner i Sverige.

Centerpartiet går öppet ut och förespråkar lönedumpning. Nog tar man målet att vara mer liberala än liberalerna på allvar. Frågan är vad väljarna säger om centerns lönedumparplaner. För kom inte och säg att skillnaderna inte är stora i svensk politik. Valet står mellan svensk modell och systemskifte.

Läs Maud Olofssons uttalande här. Läs IF Metalls ordförande Stefan Löfvéns kommentar här.

Vad vill moderaterna och högeralliansen?

Gå på ABF-seminarium den 2 september!
Vad vill moderaterna och högeralliansen?
Utifrån två aktuella böcker granskar vi moderaternas och högeralliansens politik

George W. Reinfeldt – Konsten att göra en total politisk extreme makeover
Inför presidentvalet 2000 tillkännagav George W. Bush sin politiska pånyttfödelse. Han hade blivit ”medkänmnande konservativ” och ville försvara den vanliga arbetaren. År 2003 tillkännagav Fredrik Reinfeldt en liknande politisk pånyttfödelse. Mannen som föraktat välfärdsstaten blev dess främste försvarare. Moderaterna blev ”det nya abetarpartiet”. Både Bush och Reinfeldt fick sina partier att göra en politisk extreme makeover. Vi diskuterar likheterna i strategi mellan republikaner och moderater. Men det handlar också om hur politiken medialiseras och allt blir budskap, ideologi intet.

Åtta år med Reinfeldt – Vad varje väljare bör veta om högeralliansens politik
Vilka konsekvenser får den borgerliga alliansens politik för välfärdsstaten, bakom retoriken. Som författarna skriver: ”Ska den svenska modellen falla ska det vara med ärliga medel. Vi vill inte stå i ett helt annat samhälle om femton år och höra människor säga att de inget visste, att konsekvenserna av den borgerliga politiken var helt höljd i dunkel. Vi lägger fakta på bordet. Sedan är det upp till var och en att dra sina slutsatser.” Analysen visar att högeralliansens politik är medvetet inriktad på att knäcka den svenska modellen. Konsekvensen blir att ett mer
ojämlikt samhälle växer fram.

Medverkande författare:
Brian Palmer, författare till George W. Reinfeldt
Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen, författare till Åtta år med Reinfeldt

Lördag 2 september kl 13.00-15.00, ABF-huset, Sveavägen 41
Fri entré

tisdag, augusti 22, 2006

Centern vill dumpa lönerna

Jag bad just om en intressantare valdebatt med frågor som kan engagera de väljare som fortfarande är osäkra. Maud Olofsson hör bön.

De kommande dagarnas valdebatt är given. Go LO!

Villavalla II - frågor som bör ställas i Kungsan

Jag vill inte prata fastighetsskatt. Det är en skittrist fråga som bara är intressant för dem som betalar riktigt mycket i skatt, det vill säga invånarna i femton Stockholmskommuner enligt Rapports undersökning. För nio av tio hushåll påverkas inte skatten alls av alliansens förslag.

Göran Hägglund menar att han engagerar sig i frågan för att han "ömmar för de med väldigt låga inkomster och en väldigt hög fastighetsskatt", men det är nonsens eftersom det numera finns begränsningsregler som gör att dessa låginkomsttagare inte betalar så mycket längre. Hans förslag handlade om att sänka skatten för dem som bor i mångmiljonvillor i Djursholm och höja den för de som har hus i glesbygd. Vad är fördelningspolitiken i det?

Nu är alliansen överens igen, lagom till den näringslivsfinansierade manifestationen i Kungsan i kväll. Så nu ska kvartetten som sprängdes återigen visa upp sin enighet. Frågan är hur stor förtjusningen blir när villaägarna nu vet att borgarna tänker införa en ny fastighetsskatt och höja reavinstskatten - det senare något ekonomerna menar leder till inlåsningseffekter. Och hur ska Göran Hägglund förklara att han så sent som förra veckan ansåg sig ha "bundit sig vid masten" om att slopa fastighetsskatten till 2008, men nu har backat från det? Vilken trovärdighet har han efter något sådant?

Hur som haver - den senaste veckans villavalla har visat väljarna att det finns en räkning för den borgerliga politiken. Fastighetsskattefrågan är en väldigt tydlig fördelningsfråga - högern vill ta från de fattiga och ge till de rika. Centern har glömt bort sina egna väljare på landsbygden och för en aggressiv politik för att gynna storstäderna.

Väljarna tycks ha börjat uppfatta detta - i spåren av villavalla och valmanifest tog socialdemokraterna nu ett skutt uppåt i opinionen med 2,9 procentenheter på ett par dagar i Temo. Nu gäller det att debatten börjar handla om valets stora konfliktfrågor. Några exempel:

Förskola eller vårdnadsbidrag? Tandvårdsreform eller skattesänkningar? Bättre eller sämre försäkringsskydd vid arbetslöshet och sjukdom? Rätt till heltid eller försvagat anställningsskydd? Brutet oljeberoende eller fortsätta koka sönder vår planet?

Läs Rapports undersökning.

måndag, augusti 21, 2006

Välkommen till bloggosfären, Lina!

Det är inte varje dag man har äran att välkomna en av socialdemokratins skarpaste debattörer till bloggosfären. Men i dag är en sådan dag för Lina Afvander har fått fart i sin Bredsjöblogg.

Lina beskriver vad många känner - frustrationen över en demokrati som glider oss ur händerna och över en urvattnad politik. Min egen frustration har jag under det senaste året lyckats vända till handling i en socialdemokrati som steg för steg faktiskt börjar ta till sig av kritiken och förstå allvaret i situationen. Men jag har full förståelse för att denna smygande förändring inte uppfattas överallt, särskilt som partiet är rädda för att kommunicera det då man fruktar konsekvenserna av varje antydan att man haft fel tidigare.

Hur som helst, nu är Lina arg. Göran Hägglund har väckt henne till handling. Hon skriver träffsäkert att "Men inte ens han kan ju tro att män helt plötsligt skulle vilja gå hemma för 6000 kr i månaden, när det knappt går att få dem att ta ansvar för sina barn för 80% av sin lön". Och så vaknar agitatorn, som så många gånger tidigare väckt rastlösa reformister till handling:
Jag blir ledsen över hur det ser ut, men framför allt blir jag arg på att de finns de som inte vill bekämpa de här orättvisorna utan faktiskt stärka dem. Samtidigt är det ju just det vi behöver, en höger som vågar vara höger. I denna tid av ideologisk förvirring, där moderaterna försöker se ut som ett arbetarparti och har den uttalade önskan att övertrumfa socialdemokraternas välfärdsförslag, där socialdemokraterna varken talar om förtryck eller befrielse, eller utrotande av fattigdomen och utsugningen, där folkpartiet har tappat sitt socialliberala arv och mest liknar ett traditionellt högerparti med en obehaglig blandning av nyliberalism och penalism, där centerpartiet nu har tagit upp kampen med dem om att bli det mest nyliberala partiet i Sverige. Där kan man lita på kristdemokraterna. De värnar tradtionellt konservativa värden som familjen som instituion, på både kvinnor och barns bekostnad.

Så tack Göran Hägglund och tack KD för att ni visar på alternativ i svensk politik. Och ger mig anledning att bli förbannad. Ni ger många anledning att arbeta hårt i valrörelsen mot en borgerlig seger. Så ut allihopa. Ut på gator och torg. Sätt upp en extra affisch och spring i en extra trappuppgång. Vi kan få Göran Hägglund som familjeminister efter valet! (Dessutom kan vi få Jan Björklund som skolminister. Och vem ska bli biståndsminister? Utrikesminister? Och miljöminister?)

Räkna med mer guldkorn från det hållet - håll koll på Bredsjöbloggen.

För övrigt fortsätter valkampen, hittills genom dörrknackning, flygbladsutdelning, insändare, torgmöten och denna blogg. I lördags hade vi valupptakt i Uppsala och jag höll i torgmötet på Stora Torget vilket beskrivits av Marta och Uppsala arbetarekommun (en bit ner på sidan). På fredag ställer jag frågor till Carin Jämtin vid valstugan på Stora Torget klockan 16.30-17.00 - Carin har precis kommit hem från ett besök i ruinerna av södra Beirut så räkna med ett intressant möte!

söndag, augusti 20, 2006

Knivskarp valkonflikt i familjepolitiken

Ett av socialdemokraternas viktigaste löften i valmanifestet är en sänkt maxtaxa i förskolan med 300 kronor. Det är en viktig satsning för att förbättra barnfamiljernas ekonomi och ytterligare förbättra möjligheterna för bägge föräldrarna att arbeta. Och samtidigt bygger vi ut förskolan - i Uppsala har 1000 nya förskoleplatser tillkommit de senaste fyra åren. Vi fortsätter jobba med att förbättra kvaliteten och minska barngrupperna.

Det borgerliga alternativet går i rakt motsatt riktning. Även om alliansen som vanligt inte kan komma överens, har alla partier inklusive folkpartiet accepterat ett vårdnadsbidrag, d.v.s. en statlig hemmafrulön. Kristdemokraterna går längst och vill införa ett vårdnadsbidrag på 6000 kronor. Pengarna ska bland annat tas från en höjning av maxtaxan i förskolan.

Sällan har alternativen i svensk politik varit så tydliga. Fortsatt sänkning av förskoletaxorna i syfte att på sikt införa en helt avgiftsfri förskola, eller vårdnadsbidrag som gör det lönsamt för många lågavlönade och deltidsarbetande kvinnor att stanna hemma med barnen i stället för att jobba.

fredag, augusti 18, 2006

Valmanifestet - VG

Gratis tandvård för unga upp till 24 år. Max 200 kr för en tandundersökning och kraftigt förbättrade högkostnadsskydd. Oljeberoendet ska brytas till 2020. 100 000 fler bostäder för äldre på 10 år. Sänkt maxtaxa på dagis med 300 kr och avgiftsfri förskola för 3-åringar. Sänkt maxtaxa på fritids med 340 kr för första barnet och 3 000 fler fritidspedagoger. A-kassan höjd till 80 % för de allra flesta löntagare. 1-procentsmål för forskningsanslag såväl som för biståndet. Kraftigt ökade resurser till studieförbund och folkhögskolor. Satsning på barn- och ungdomspsykiatrin. Höjda bostadstillägg för pensionärer. Eliminera osakliga löneskillnader i offentlig sektor. Heltid en rättighet och deltid en möjlighet 1 juli 2007. Med mera!

Svårt att vara missnöjd med ett sådant valmanifest. Många väldigt angelägna välfärdsreformer som fortsätter bygga vidare på den svenska modellen, jämlikheten och solidariteten. En ny reformepok står för dörren vid en socialdemokratisk valseger den 17 september.

Jag väntar fortfarande på handlingsprogrammet för full sysselsättning innan jag höjer från VG till MVG, men det är ju trots allt 30 dagar kvar till valet...

Håll fast vid valstrategin - alla ska med!

SSU har lagt fram elva krav till socialdemokraternas valmanifest som presenteras i dag. Gemensamt är att kraven handlar om nya sociala satsningar, att fördela det växande välståndet rättvist.

Man ska inte tro för mycket på enskilda opinionsmätningar och dagens Temo ligger helt inom den statistiska felmarginalen. Men ett oerhört viktigt budskap till partistyrelsen inför att den sätter sig ner på dagens möte är att det aldrig har varit viktigare att hålla fast vid de fyra valfrågor som vi för länge sedan fastställt är de vi ska vinna:

- Rätten till arbete
- Kvalitet i välfärden
- Trygghet när livet förändras
- Minskade klyftor

Jag tror att det är helt nödvändigt med nya satsningar i valmanifestet - satsningar som sammanfattas i ett handlingsprogram för arbete åt alla. Som jag skrev i går så är fastighetsskatten en fråga som inte intresserar de centrala grupper socialdemokratin måste vinna om vi ska ha en chans till en valseger. En frysning av fastighetsskatten handlar INTE om minskade klyftor - eftersom fastighetsskatten är kraftigt omfördelande leder Nuders frysning faktiskt till ökade klyftor. Detta måste kompenseras och mer därtill i valmanifestet för att vi ska håla fast vid vad vi tidigare beslutat oss för att valrörelsen ska handla om.

Den borgerliga villavallan gör att media börjar granska alliansen mer rättvisande och ser igenom de blå dunsterna, men fastighetsskatten kan aldrig vara en valvinnare för socialdemokratin. Vi vinner val på att debattera rätten till arbete, vikten av sociala reformer, värnandet av den svenska modellen och vikten av att minska de sociala klyftorna. Det är dags för rejäla sociala reformer!

Läs om SSU:s krav här.

torsdag, augusti 17, 2006

Gladast vinner!

Jag erkänner det villigt. Jag är barnsligt förtjust i valrörelser. Alla dessa möten med människor i valstugan, på tågstationen en tidig morgon, vid dörrposten och på alla andra platser valrörelsen bedrivs. Hastigheten - saker händer snabbt och sinnena skärps till det yttersta för nu avgörs allt.

Visst kan jag vara kritisk mot mycket i den förre partisekreteraren Lars Stjernqvists gärning, men det ligger mycket i hans uttryck att "gladast vinner". Om man har en positiv människosyn är det inte svårt att vara glad i en valrörelse för man får träffa så många fantastiska människor och man lär sig så otroligt mycket av det.

I dag började valrörelsen på allvar för mig när jag tillsammans med några andra valarbetare knackade ett hundratal dörrar för att prata om socialdemokraternas politik. Det är tröttande fysiskt och psykiskt att göra det, samtidigt som det är enormt stimulerande. Inte minst för att de allra flesta väljare jag träffar är öppna och nyfikna på vad socialdemokraterna tycker och vill.

Samtidigt får högeralliansen får allt svårare att hålla ihop i den fastighetsskattefråga de lanserade med pukor och trumpeter i Almedalen. De bråkar om tolkningen av vad de egentligen är överens om - medan Göran Hägglund anser att man "bundit sig vid masten" säger Maud Olofsson att de måste utreda frågan först och att man inte kan låsa sig vid att avskaffa skatten till år 2008. Göran Hägglund medger öppet att Reinfeldts utspel om att sänka ränteavdragen väcker stor oro bland villaägarna. Samtidigt som han och Reinfeldt båda säger öppet att de tänker finansiera slopandet av skatten med en ny platt fastighetsskatt som gynnar dem som har Djursholmsvillor och missgynnar dem som har villor på glesbygden.

Jag tror att alliansen faktiskt just lyckats med det omöjliga - de har lyckats schabbla bort det förtroendekapital hos villaägarna de jobbat upp under åratal. Och i takt med att alliansens villavalla pågår dag efter dag inför öppen ridå känner allt fler med stora bostadslån att det nog är bäst att satsa på ett säkert kort. De påminner sig att den socialdemokratiska regeringen faktiskt levererat stabilitet och låga räntor, medan de borgerligas "track-record" på ekonomins område är milt sagt svagt.

Den viktigaste effekten av villavallan är dock att alliansen tappar tempo och att väljare och till och med journalister börjar se igenom högerns luftpastejer. Högerledarnas dagliga självmål ger ett utrymme för socialdemokratin att prata om vad det här valet ska handla om ifall vi ska vinna det - svensk modell eller systemskifte. Lyckas vi vinna s.k. marginalväljare på högeralliansens fumlande är det jättebra, men valet avgörs inte där. Den stora striden står mellan socialdemokratin och soffan, och den vinns genom att aktivt möta de människor som funderar på att inte rösta alls och klargöra skillnaderna i svensk politik.

I morgon kommer det socialdemokratiska valmanifestet. Som jag tidigare skrivit är det hög tid för ett handlingsprogram för full sysselsättning. Det är dags att fylla vårt valkrav om arbete åt alla med ett konkret innehåll att redovisa för väljarna.

Ett litet tips i dessa valtider är Sanna siffror. Socialdemokratiska studenter har samlat unga och äldre ekonomer för att, med en bråkdel av Näringslivets Ekonomifaktas budget, "balansera snedvinklingen och bekämpa det medvetna vilseledandet". Läsvärt, och ett bra komplement till Bäst i världen.

onsdag, augusti 16, 2006

Villavalla

Den borgerliga alliansen spelade ut esset ur rockärmen – de skulle slopa fastighetsskatten. Åratal av investeringar i dyrbara kampanjer från skattehatarlobbyn skulle nu bära frukt och villaägarna skulle marschera till valurnorna den 17 september för att rösta in en nyliberal systemskiftesregering.

Men så råkade Fredrik Reinfeldt svara på för många frågor i en radiointervju. Den slopade fastighetsskatten skulle betalas med – tada! – en helt ny skatt och minskade skatteavdrag. De som betalat av sina villalån skulle få betala mindre men de som just skaffat hus skulle få betala mer. Alliansens så omtalade enhet spräcktes på den fråga de själva i Almedalen pekat ut som en av valrörelsens viktigaste frågor.

Om en knapp vecka mobiliserar alliansen och deras vänner till en stor demonstration hållas mot fastighetsskatten, trots att de flesta villaägare betalar mer för sophämtningen än i fastighetsskatt. Nu får högerns spinndoktorer sätta sina pannor i djupa veck för att komma ur den röra Reinfeldt skapat.

Men skadan är sannolikt redan skedd för alliansens del. Genom Reinfeldts villavalla förvandlades frågan i ett slag från att handla om att slopa en impopulär skatt till att handla om skatteteknik och vinnare och förlorare. Reinfeldt satt med trumfkortet i hand, och fumlade bort det.

tisdag, augusti 15, 2006

Reinfeldt djupt ner i skatteträsket

Morgonens Reinfeldtintervju i Ekot var en sällan skådad uppvisning i skattetekniska krumbukter, och moderatledaren verkade plötsligt väldigt lik sin företrädare Bo Lundgren. För slopandet av fastighetsskatten ska finansieras genom minskade skatteavdrag och genom en ny ”platt” fastighetsskatt som gör att de som har ett torp i Arjeplog betalar lika mycket som den som har en mångmiljonvilla i Djursholm. Så nya var moderaterna när det kom till kritan…

Moderatledaren ger med ena handen och tar med den andra. Samtidigt som han tvålar till det lite ytterligare – på stående fot i studion lovade han att ingen skulle få betala mer i fastighetsskatt genom den moderata skattevillervallan.

Så fort Reinfeldt får kritik byter han åsikt, och det innebär att han numera byter åsikt lika ofta som andra byter underkläder. Förra veckan var moderaterna mot att Sverige ska arrangera en internationell konferens om återuppbyggnaden av Libanon – nu är de för. Förra veckan ville moderaterna inte sälja Vattenfall – nu vill de sälja.

Och så har han ju gett det där fantastiska ”tusen gånger mer än du kan säga”-löftet – oavsett hur mycket socialdemokraterna tänker satsa på välfärden satsar de lika mycket. Vad hände med snacket om att ”skattetrycket” måste ner för att få folk i jobb när Reinfeldt gav den socialdemokratiska partistyrelsen rätt att besluta om vilka välfärdssatsningar moderaterna ska stödja?

Kanske dags för någon vadslagningsfirma att börja sätta odds på att moderaterna ska byta åsikt i olika frågor? Mot pigavdrag – 3,2 gånger pengarna. Avveckla kärnkraften – 5,7 gånger pengarna. Och så vidare.

Reinfeldt får gärna prata mycket mer om hur han tänker finansiera sina skattesänkningar genom höjda avgifter. Han får gärna berätta hur moderaternas sänkning av inkomstskatten äts upp av höjda avgifter för a-kassa, fackföreningsavgift, trafikförsäkring, karensdagar, mediciner och försämrat försäkringsskydd vid sjukdom och arbetslöshet, till exempel.

De skickar räkningen för skattesänkningarna efter valet. Bästa sättet att slippa den är att välja en annan operatör. Priserna är lite högre, men servicen är mycket bättre och man slipper de där smygavgifterna.

Ny bok avslöjar högeralliansen


I dag lanseras ”Åtta år med Reinfeldt” - en skakande skildring av vad som döljer sig bakom högerns retorik. Boken är den definitiva uppgörelsen med myten att skillnaderna är små i svensk politik.

- Vi skrev boken för att visa på hur högeralliansens förslag precisionsbombar de grundläggande delarna av den svenska modellen. Högerns strategi är att tona ner skillnaderna och dölja konsekvenserna, men den politik de föreslår leder till ett systemskifte, säger Stefan Carlén, facklig ekonom på Handels och en av författarna till boken.

Åtta år med Reinfeldt - Vad varje väljare bör veta om högeralliansens politik är skriven av Christer Persson, planeringschef på Socialdepartementet, Stefan Carlén, facklig ekonom på Handelsanställdas förbund och Daniel Suhonen, studiesekreterare på ABF Stockholm. Boken innehåller en sammanhållen granskning av vilket samhälle högeralliansens politiska förslag leder till. Den visar också att den svenska modellen, trots många kvardröjande brister, måste utgöra grunden för en framgångsrik politik i en allt mer globaliserad värld.

Med fakta och analys visar författarna att högeralliansens politik är medvetet inriktad på att knäcka den svenska modellen. Kraftiga sänkningar i a-kassan, fördyrat fackligt medlemskap, privatiseringar och försämringar av socialförsäkringarna slår sönder det kitt av solidaritet som håller ihop samhället. Konsekvensen blir ökande klassklyftor, och ett mindre solidariskt samhälle.

- Ska den svenska modellen falla ska det vara med ärliga medel. Vi vill inte stå i ett helt annat samhälle om femton år och höra människor säga att de inget visste, att konsekvenserna av den borgerliga politiken var helt höljd i dunkel. Vi lägger fakta på bordet. Sedan är det upp till var och en att dra sina slutsatser, skriver författarna i sitt förord.

Läs mer om boken på Ordfronts hemsida.

måndag, augusti 14, 2006

Folkpartiet hetsar mot reggaefestival

Jag var med på Uppsala Reggaefestival nu i helgen. Det var verkligen jättetrevligt - skönt reggaegung, härliga människor, underbar stämning. Jag är mycket nöjd med arrangemanget och stolt över att vår stad kan stå värd för något sådant - totalt sett var det 36 000 besökare. Utan att veta tror jag att Reggaefestivalen är det kulturarrangemang i Uppsala som lockar mest folk från många andra länder till vår stad.

Visst förekom det droger på reggaefestivalen. Arrangörerna var medvetna om drogproblemet, och samverkade med polisen för att stävja det. Polisen var aktiv och omhäntertog många drogpåverkade, och alla visiterades när man gick in på området. Polisens insatsledare menar att "Det var en lugn och städad festival med bra publik. Samarbetet med arrangörerna har varit förträffligt". Han menar även att man omhändertog fler i år på grund av en mer effektiv polisinsats. (UNT:s pappersupplaga)

Nu har en av folkpartiets ledamöter i justitieutskottet, Torkild Strandberg, bett Thomas Bodström att "stoppa knarkfesten" och menat reggaefestivalen. Uppenbarligen utan att ha varit på plats och utan att egentligen ha en aning säger Torkild Strandberg att "Man kan inte ordna fest utan att ansvara för vad som händer på den". Han menar även att "det borde vara en självklarhet att arrangörerna håller uppsikt över vad som sker på festivalen och vad människor tar med sig dit".

Folkpartiets uttalande är ett lågvattenmärke. I svepande anklagelser försöker partiet slå mot en fantastisk kulturaktivitet som kunnat genomföras tack vare hundratals frivilligas insatser, och förnekar det goda samarbetet mellan polis och arrangörer. Är det så folkpartiet kommer se på ungdomskultur om de får makten?

Ta en titt på bilder från festivalen här (klicka på Uppsala Reggaefestival) och läs läsarreaktioner på festivalen här. Läs folkpartiets pressmeddelande här.

By the way - I have been debating left policy in Sweden and the UK with Luke Akehurst here. Take a look, it's a quite interesting debate for anyone interested in New Labour and the Swedish Model.

lördag, augusti 12, 2006

Badstrand åt folket!

Semestern är en av de mest tydliga klassfrågor som finns. Många LO-medlemmar har inte råd att åka någonstans på semestern, utan tillbringar sin semester i närområdet. Och då blir tillgången till bra badplatser på nära avstånd en viktig del av den generella välfärden - något som gynnar alla men som är allra viktigast för dem som inte har råd med den där Medelhavssemestern.

Någon gång i vintras kom min syster med den briljanta idén att det bör finnas en sandstrand i Stadsparken i Uppsala. Därigenom skulle det finnas en offentlig badplats mitt i staden, som skulle ge alla de som stannar i stan under sommaren någonstans att bada utan att cykla långt bort. Dessutom skulle det ge centrum mer liv under sommaren, och kanske rentav vara en del i en satsning för att göra Uppsala till en åretruntstad som inte mister stora delar av sin befolkning vid terminsslutet.

Sedan dess har jag burit på den idén och diskuterat den med åtskilliga människor. Och för en månad sen insåg jag att min partikamrat Kristina Persdotter tänkt på precis samma sak utan att vi pratat med varandra om det innan. Nu har både jag och Kristina gått ut med förslaget i våra kandidatpresentationer. Och ryktet säger att fler unga socialdemokrater är på väg att gå ut med sitt stöd för en badbar Fyriså och en badstrand i Stadsparken.

Badstrand i Fyrisån är inte ett av socialdemokraternas vallöften. Idén är för ung, åtminstone i våra huvuden, för att ha hunnit komma med i några valmanifest. Men en sak kan jag lova - blir jag invald i kommunfullmäktige kommer jag att skriva en motion i frågan och driva den aktivt.

En annan fråga, som också handlar om att göra Uppsala till en bättre sommarstad, är att få fler uteserveringar i centrala staden. Dragarbrunnsgatan vore ett utmärkt ställe, efter att resecentrum är byggt och vi kan göra gatan till en gågata. Fram för fler uteserveringar!

fredag, augusti 11, 2006

Alliansfritt Sverige

Motståndsrörelsen Alliansfritt Sverige föddes inom sjöfolkets fackliga avdelning SEKO sjöfolk.

Ohm-tecknet har vi valt som symbol för motstånd.

Tanken är att vi skall informera i klartext vad det är den borgerliga Alliansen säger och hur deras vilja att förändra kommer att slå för den vanliga arbetaren, som ibland är sjuk, eller kanske arbetslös.

Vad händer om en familjeförsörjare blir långtidssjuk, eller arbetslös?

Ett besök på Alliansfritt Sveriges hemsida är väl värt mödan av ett litet klick. Motståndsrörelsen mot den borgerliga alliansen tar strid mot högerns människosyn, utan att för den sakens skull ta ställning för ett särskilt parti. De är väl värda allt stöd i det arbetet!

Joe Lieberman - a Republican stalker

Even though I really should concentrate on Swedish politics right now, I just have to make a short comment on the Daily Show programme that you can find at The Daily. It's about the sensational loss of former vice presidential candidate Joe Lieberman, caused by Democratic voters detest of the Lieberman-supported war on Iraq.

After having lost the election for being the Democratic nominee for the US Senate in Connecticut, Lieberman declared that there will be a second race. He will run as an independent. The show talks about Lieberman as a stalker - when people say they've had enough of you, you still want to date Tuesday. V funny.

As Daraka mentions, there are possibilities Lieberman now will be supported by the Republicans.

That's the way it goes, folks. Right-wingers in left-wing parties who don't listen to their base go ahead supporting right-wing policies and politicans. Eventually people get fed up and throw the right-wingers out. Then they show their real colours. We could all learn one or two lessons from that.

Read Daily Kos for a very interesting piece on the implications for the US elections in November. People are fed up with the war, even in the US.

Neo-conservatism is on it's way out, let's make sure Social Democracy is on its way in!

Update: Joe Trippi, who was the man behind Howard Dean's presidential campaign, writes on Lieberman's loss in The Guardian with the title Power to the people - read it!

torsdag, augusti 10, 2006

"Socialdemokraterna kulturens beskyddare"

Kulturrådets rapport "Kulturen i siffror" visar att s-kommuner ger mest till kulturen.

- Det är ett helt fritt område där kommunerna kan välja att satsa eller inte. Därför beror det mycket på enskilda personer, om det finns engagerade politiker och eldsjälar. Det är svårt att påverka utifrån, säger Kerstin Lundberg, handläggare på Sveriges kommuner och landsting.

Det är samma sak i Uppsala kommun. Socialdemokraterna lägger 900 000 kr mer på kulturen än de borgerliga i stadshuset. Med tanke på att det stora årliga arrangemanget Kulturnatten kostar 340 000 kr för kommunen, är detta en stor summa pengar som de borgerliga undanhåller viktiga kultursatsningar.

Läs mer i Svenska Dagbladet.

onsdag, augusti 09, 2006

"Men han har ju så fina ögon"

Grafiska Fackföreningen i Stockholm har gjort en småelak och jätteintressant valfilm om Täby. Klicka in!

Lieberman's loss - Americans turn against Iraq war

One of the most senior politicians in the Democratic Party, the senator and former candidate for vice president Joe Lieberman, lost the Connecticut primary tonight to Ned Lamont. The big issue that made voters turn against Lieberman was the war in Iraq. Lamont accused Lieberman and said that he "talks like George W Bush and acts like George W Bush", and this seems to have worked. New York Times discribe the race as "A Referendum on Iraq Policy".

Even though Lamont is a multi-millionaire, he seem to be quite left wing with American standards. During the campaign, he pushed for universal preschool and expanded health insurance.

But the US is not the only country where the party right-wingers' support for the war in Iraq has put them out of touch with the electorate. I have written on the challenge on Blair from John McDonnell, but now new challenges come from the very centre of the Labour Party. The former Blair supporter Neal Lawson, who heads the left-of-centre think tank Compass, is attacking the Leader's speech about being beyong left and right. Chris McCafferty MP joins her Constituency Labour Party's motion demanding Blair to resign "as soon as practicable".

The question now is who will be the party centre's candidate for a new Leader of the Labour Party. Will there be a serious challenge to Gordon Brown coming from the party's mainstream?

Read more on Lieberman's loss in New York Times. Read what The Daily wrote on the race weeks ago - The Daily has followed the development on a daily basis. Read more about the motion on Blairs resignation in The Daily. Read Neal Lawson's article in The Guardian.

tisdag, augusti 08, 2006

Samling för fred i Libanon och Gaza

Härmed upplåtes bloggen till lite reklam för ett arrangemang som jag hemskt gärna skulle delta på om jag kunde. När socialdemokratins fyra sidoorganisationer går samman och driver saker brukar det bli bra. Skulle väl kanske personligen önska lite tydligare formuleringar i inbjudan om vem som bär huvudansvaret för att läget är som det är, men jag antar att talarna kommer göra detta klart under manifestationen. Här är i alla fall inbjudan:

Vi vill se ett omedelbart slut på kriget i Libanon och fred i Mellanöstern.

Tillsammans tar vi initiativ till en samling för fred i Libanon och Gaza.

Den militära upptrappningen måste få ett slut! Vår reaktion mot det övervåld vi sett mot civilbefolkningen är stark. Nu måste båda parter lägga ned sina vapen!

Samling för fred
Onsdag den 9 augusti kl 18.00 – 20.00
Sergelstorg i Stockholm

Tal av
Nalin Pekgul, ordförande Socialdemokratiska kvinnoförbundet
Berndt Ekholm, Broderskapsrörelsen, riksdagsledmot (s)
Kajsa Borgnäs, internationellat ansvarig, Socialdemokratiska studentförbundet
Laila Naraghi, internationell ledare i SSU: s förbundsstyrelse

Arrangörer: Socialdemokratiska kvinnoförbundet (S-kvinnor), Broderskapsrörelsen, SSU, Socialdemokratiska studentförbundet

Tydliga motsättningar i Uppsalapolitiken

Det finns de som påstår att kommunalpolitik är tråkigt. Jag tror att det oftast beror på att den livliga ideologiska debatt som finns i rikspolitiken inte är lika intensiv på kommunal nivå. Men det beror inte på att det inte skulle finnas skäl att föra den - tvärtom!

Stenhagen, en Uppsalastadsdel som började byggas för femton-tjugo år sedan och som nu har en mycket stor befolkning, har fram tills nu saknat ett vettigt centrum. För ungefär fem år sedan byggdes ett kommersiellt centrum med ICA Maxi, Systembolag, Siba med mera. Men i går togs första spadtaget till Stenhagens bildnings- och kulturcenter, som bland annat ska innehålla en ny förskola, skola, sporthall och bibliotek. Allt samlas under samma tak.

Om kommunalpolitik vore så tråkig och förvaltande som många tror, skulle detta nya förortscenter ha stötts unisont av partierna i fullmäktige. Men uppenbarligen finns det partier som är fullt nöjda med att den kommunala servicen i ett av Uppsalas större bostadsområden består av två skolor och inte så mycket mer. Lyssna på Cecilia Forss, kommunalråd och vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden (m):
- Det har varit väldigt viktigt för majoriteten av uppföra det här enorma bygget. Jag tycker inte kommunen har råd med det, utan borde ha byggt en skola anpassad för investeringsbudgeten så vi samtiigt kunde renovera till exempel Erikskolan och Sverkerskolan.

Moderaterna går alltså till val på att man vill ha mindre kommunal service i Stenhagen men mer på Luthagen som är resten av den tidigare kommundelen i västra Uppsala. Till saken hör naturligtvis att medan Stenhagen är en stadsdel med låga inkomster, många invandrare och få moderata väljare, så är Luthagen ett av Uppsalas mest välbärgade områden med många moderata väljare. Moderaterna har även gjort en stor fråga av att man vill förändra resursfördelningssystemet i kommunen så att barn i rika kvarter får mer medan fattigare ungar får stå tillbaka.

Jag gick själv på Eriksskolan från första till sjätte klass, innan jag gick vidare till Tiundaskolan som också ligger på Luthagen. Jag tycker självklart att alla skolor ska vara bra skolor och ska ha del i kommunens investeringsresurser. Men den moderata politiken, som så öppet förvägrar resurser till ett område där behoven är mycket stora för att reservera dessa pengar till områden som redan har en bra kommunal service, är naken borgerlig klasspolitik.

Ett annat intressant faktum, som jag säkert får skäl att återkomma till, är att det finns en motsättning mellan borgarna i Uppsala stadshus och borgarna i nämnderna. Den som läser Kulturnämndens protokoll där beslutet fattas (sida 19) ser att de borgerliga ledamöterna stödde förslaget om lokalisera ett folkbibliotek i västra Stenhagen och att detta ska vara integrerat med skolan. Medan de borgerliga i Kulturnämnden värnar om kulturen i hela Uppsala, vill stadshushögern inte att alla ska få vara med.

Läs mer om bygget i UNT här och här och på SR Uppland.

måndag, augusti 07, 2006

Tillbaka till framtiden i Björkvik?

Jag och några vänner tog en söndagsutflykt och var med och lyssnade på Göran Perssons Björkvikstal. Björkviks Folkets Park är verkligen vackert - mitt i skogen, det luktar granskog och nog känns det som en resa tillbaka i tiden till folkhemmets storhetstid. Och det var i denna anda av att vara tillbaka i den tid då socialdemokratin blickade in i framtiden med tillförsikt när jag lyssnade på Persson på sin hemmaarena.

Sommarens händelser har ju placerat de internationella frågorna högt upp på dagordningen, och Persson valde att inleda med att prata om Libanon. Persson kontrasterade sommaridyllen i Björkvik med "kriget mellan Israel och Libanon" (han sa inte "Israel och Hizbollah" som en del medier försöker få det till att det skulle handla om). Han sade sig vara djupt förtvivlad, och han sa att "de militaristiska krafterna inom Israel måste ge vika". Sverige erbjuder sig att leda en internationell konferens om Libanons återuppbyggnad, "i stolt svensk tradition". Persson menade att den internationella rätten ligger i ett litet land som Sveriges nationella intresse, och därför bör värnandet av FN-linjen inte handla om partipolitik.

Den andra frågan Persson lade extra fokus på var miljöfrågan, där han kopplade händelserna i Mellanöstern till vikten av att minska vårt beroende av olja. Han pratade om att det händer något med klimatet och klargjorde att förutsättningarna för liv och hälsa står på spel. Lösningen handlar inte om att bygga ut kärnkraften - så fort något händer inser vi hur sårbar den är. Vi behöver fasa ut kärnkraften utan att använda olja - en svår men viktig fråga. För vi ska "inte kompromissa med omsorgen om dem som kommer efter" - vi måste fortsätta bygga det gröna folkhemmet.

Perssons utgångspunkt i båda dessa inledande frågor var här att eftersom han tycker si kan kan nu säga så. Eftersom han är Israelvän kan han nu kritisera med trovärdighet. Eftersom han ser bilen som en frihetsskapare kan han nu kräva att vi avskaffar oljeberoendet.

Så kom Persson till den ekonomiska politiken. "Vi har ingen inflation i Sverige" sade Persson och menade att vi nog klarar 3 % arbetslöshet också utan inflation. Han sade att efter 4 % arbetslöshet kommer 3 % och sen "vet vi inte riktigt var procenttalen ligger".

Min analys är att Persson försöker överbrygga en konflikt som är svår att överbrygga - om vi vill ha ner arbetslösheten under 4 %-nivån måste Riksbanken agera på ett annat sätt och bryta med den dogmatiska linjen att bekämpa alla tendenser till inflation till varje pris. Ekonomisk forskning under de senaste åren visar på att vi kan klara full sysselsättning med en inflationsnivå på 3-4 %, men det är trots allt högre än Riksbankens nuvarande inflationsmål. Jag saknar fortfarande socialdemokratins program för full sysselsättning - varför inte lansera det i valmanifestet?

Göran Persson sade att "vi har varit för dåliga på att försvara våra förtidspensionärer". De som gått till jobbet alla dessa år, lyft patienter, givit kärlek men rätt vad det är säger ryggen ifrån. Det är djupt oansvarigt i ett välfärdssamhälle att peka på och skuldbelägga dem. Persson pratade om ungas bostadsbrist en kort stund innan han gick över till att prata om de äldres villkor. Plusjobben sätter störst behov först, hellre mer resurser till de sämst ställda pensionärerna än pigavdrag. Och så pratade Persson om att trygga människor vågar och att alla ska med.

För mig som lyssnat på Göran Persson ett antal gånger var Björkvikstalet till stor del hans vanliga tal, med några nya inslag. Men även om delarna var gamla, var helheten helt annorlunda. För i Björkviks Folkets Park förklaras väldigt mycket av de tankemönster som formar politikern Göran Persson.

Göran Persson är, på gott och ont, en politiker som aldrig riktigt lämnat 50-talet. Ett 50-tal där fattigdomen fortfarande låg precis runt om husknuten, ett 50-tal som handlade om framtidstro, välfärdsstatsbygge och en övertygelse om att det går att förena tillväxt och trygghet.

Göran Perssons grundläggande traditionalism var oerhört betydelsefull när den socialdemokratiska politiken i globaliseringens tidevarv formerades under sent 90-tal. Persson trodde aldrig på predikningarna om att vi måste överge välfärdsstaten under trycket från individualism och internationell konkurrens. Partiledarens misstro förhindrade att socialdemokratin greps mer än vad den gjorde av tidens strömningar och övergav än fler av sina grundläggande ståndpunkter.

Det som i dag är allmängods inom socialdemokratin var verkligen inte självklart under min SSU-tid. Då hette det att "det starka samhället har blivit för starkt", friskolor var räddningen för den pedagogiska förnyelsen och EU skulle frälsa oss alla. Skatterna var för höga för att vi skulle klara den internationella konkurrensen och pensions(kontra)reformen var bra för oss unga. SSU-ordföranden föreslog att äldre personer skulle ha sämre ersättningsnivåer i socialförsäkringarna.

Pendeln har verkligen svängt de senaste åren. För tio år sen kunde någon uppåtsiktande SSUare kalla den som sade vad som nu står i partiets valmaterial för kommunist. Och på detta sätt är jag väldigt nöjd med att det var Göran Persson som ledde oss genom krisen - inte för att han var strålande utan för att han förmodligen var det bästa vi kunde få.

Nu beskriver Göran Persson sig själv och socialdemokratin som "rastlösa reformister" - och så länge vi är det är vi en ung rörelse. Vi är "tryggt förankrade i en vardag" - en vardag som blir väldigt konkret när man sitter i Björkviks Folkets Park och ser ut över en månghövdad publik vars huvudsakliga beståndsdel är folk från bygden och tillresta socialdemokrater från Sörmland med omnejd.

Här finns naturligtvis stort utrymme för kritik. Göran Perssons vardag saknar mycket av det vi som vuxit upp senare tar som självklart. Göran Perssons vardag är väldigt vit och väldigt heteronormativ. Göran Perssons vardag präglas av den annalkande ålderdomen och vad en åldrande befolkning ställer för krav på samhällelig solidaritet.

Allt detta är viktiga aspekter av Sverige, men det är inte de enda. I den svenska vardagen finns så mycket mer - ett ungt, färgsprakande, otåligt Sverige. Det är detta unga Sverige som drabbades hårdast när krispolitiken drabbade våra skolor, fritidsgårdar och framtidsutsikter. Det var vi som först fick lära oss att världen stod öppen för oss och sedan fick se drömmar krossas genom arbetslöshet och bostadsbrist. Vi ser också de nya, gamla och återkomna orättvisorna som delar upp människor efter klass, kön, etnicitet, sexualitet, funktionshinder med mera. Och vi väntar på att den raströsta reformismen ska ge sig an våra bekymmer med full kraft.

Vi må inte finnas i talrika skaror i Björkviks Folkets Park, men vi finns här och vi kräver plats. Om det är den Rastlösa Reformismen som kommer efter Nyliberalismen, då tänker vi berätta vad vi inte kan vänta på att den ska åstadkomma, var så säker.

Med Björkvik som utgångspunkt har socialdemokratin klarat av att börja hitta tillbaka till framtidstron och till sin egen ideologi. Nu vinner vi valet!

lördag, augusti 05, 2006

Pride - krossa heteronormen

Dagens Prideparad var helt fantastisk. Glädje, musik, dans, solsken, massor av människor samlade till en enorm manifestation som i grunden handlar om alla människors lika rätt och värde. Allvarligt talat är det mycket mer fart i Pride än i de ofta ganska sömniga första maj-tågen. Vi har en hel del att lära.

På bilden ser du fyra unga socialdemokrater som målade sina överkroppar i rött och dansade på ett lastbilsflak oavbrutet i flera timmar. Själv gick jag strax bredvid, dansade, visslade visselpipa och delade ut rosor till åskådarna.

Arbetarrörelsens del av Pridetåget var större och fartigare än förra året. Unga socialdemokraters slogan var "Krossa heteronormen" - det är dags att sluta utgå från den heterosexuella parrelationen när vi bygger upp vårt samhälle.

Ett sätt att krossa de normer så många tar som självklart är att vända upp och ner på perspektivet. Det gjorde de som bar banderollen "Stolta vänner och barn till heterosexuella". Den banderollen får nog många att fundera - varför tar vi det så självklart att det är kille och tjej som gäller? Homo-, bi- och transsexualitet är normalt, det med.

Ett hedersomnämnande också till organisationen "Bögar mot krig" som hade en banderoll med texten "Make love not war" på svenska, arabiska och hebreiska.

Attityderna förändras fort i vårt samhälle i dag - det som var otänkbart för bara några år sedan kan mycket väl accepteras av en majoritet av befolkningen i dag. En viktig faktor är att HBT-rörelsen klarat av att organisera sig och ställt tydliga krav. Men för att fortsätta framåtskridandet behövs solidariteten från alla oss som tror på ett jämlikt samhälle.

torsdag, augusti 03, 2006

Vänd utvecklingen - stärk solidariteten!

Nu ligger min presentation av mig själv inför riksdagsvalet uppe på Socialdemokraterna i Uppsala läns hemsida. Klicka på mitt namn (jag är nummer 27) och läs.

I min presentation betonar jag det jag tycker måste bli huvudpunkten i det socialdemokratiska valmanifestet - en tydlig handlingsplan för full sysselsättning:
Allas rätt till arbete är såklart den viktigaste frågan för Sverige den kommande mandatperioden! Den svenska modellen som bygger på att trygga människor vågar är mycket bra, men för att få bort arbetslösheten måste vi öka våra insatser. Med fler anställda i skola, vård och omsorg, rejäla satsningar på ekologisk omställning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och en hårdare granskning av riksbankens arbete kan vi bli av med den massarbetslöshet som är arvet efter 90-talets högerpolitik.

Jag deklarerar också en viktig sak jag skulle vilja genomföra om jag blev invald i riksdagen:
Om jag fick genomföra en sak under mandatperioden skulle det vara att driva igenom en stor utredning av hur 80- och 90-talens avregleringar, privatiseringar och EU-anpassning påverkade jämlikheten i vårt land. Den skulle innehålla konkreta åtgärder för hur utvecklingen mot ökade klyftor kan vändas och solidariteten mellan människor stärkas.

Det verkar kanske futtigt att kräva en utredning, men det centrala är som jag ser det är att konstatera att 80- och 90-talens politik var ett misstag. Socialdemokratin måste göra upp med tjugo år av anpassning till den nyliberala ideologiska dominansen för att kunna öka jämlikheten och solidariteten.

tisdag, augusti 01, 2006

Den lede fi pratar arabiska

När jag skulle mönstra för ungefär tio år sedan tyckte jag att tolkskolan lät som en bra grej. Lumpa i Uppsala, slippa hålla på med vapen och sånt och så lära sig pratar ryska. Jag tappade dock intresset när det sades till mig att man får lära sig att tortera folk på tolkskolan.

Numera vet jag att det inte heter tortyr utan "förhörsteknik", och nu ser jag att tolkskolan ser till att vara i takt med sin tid:

- Kalla kriget är slut och sovjetunionen finns inte längre. Nuförtiden skall det svenska försvaret operera i huvudsakligen fredsbevarande operationer internationellt. Och där är ju mellanöstern en oroshärd.

Det är enligt överstelöjtnant Olle Nilsson, chef för underättelse och säkerhetscentrum i Uppsala, anledningen till att man börjar undervisa värnpliktiga i arabiska.


Det är tuffa tider för vår svenska officerskår när de måste byta hotbild på det sättet. "Den lede fi" har ju alltid varit ryssen, men nu får han visst konkurrens med araben/muslimen.

Notera även överstelöjtnant Nilssons ordbruk - det är tydligen "huvudsakligen" fredsbevarande operationer internationellt vi ska ägna oss åt. Hur många angreppskrig blir det? Ett? Två? Så många som behövs tills vi vunnit civilisationernas kamp?

Läs om tolkskolans nya ämnesutbud här.