lördag, februari 25, 2006

Ungmoderater driver hatkampanj och hyllar 1800-talsskolan

Smutsiga kampanjmetoder på nätet blir inte bättre för att bedrivs helt officiellt på organisationernas hemsidor. Moderata Ungdomsförbundet bedriver en kampanj för friskolor som går ut på att man slår med en linjal på en olydig Ibrahim Baylan sex gånger tills han lyder överheten, gör avbön och skriver "jag gillar friskolor" på svarta tavlan tre gånger. Om man ska ironisera över det hela är det kanske detta borgarna egentligen menar när de pratar om ordning och reda i skolan - med friskolorna får vi tillbaka den gamla 1800-talsskolan och kan sätta utlänningarna på plats.

Detta är varken det första eller det sista exemplet på vilka attityder som gömmer sig precis under ytan på Reinfeldts välpolerade "nya moderater". När ska moderatledningen ta avstånd mot ungmoderaternas vedervärdiga smutspropaganda?

fredag, februari 24, 2006

Borgerligt försprång krymper

DN/TEMO:s februarimätning visar att "Det är moderaterna som backar från de tidigare höga nivåerna över 30 procent. I den här mätningen får partiet 28,4 procent för hela perioden. Men väljarstödet har sjunkit för varje vecka mätningen pågått". Socialdemokraterna är uppe i över 36 procent.

Den historiskt ovanliga situationen att det finns en borgerlig majoritet i väljarkåren hänger samman med att högern mörkat om sin politik medan socialdemokratin varit trött och utan reformprogram samt kantats av skandaler (som den här - vilken idiot!). Så länge valet handlar om politik och vilket samhälle vi vill ha vinner socialdemokratin. Fast vi gör det inte utan kamp.

söndag, februari 19, 2006

När masken trillar av för Leijonfreud

Roligast i partiledardebatten var att höra Lars Leijonborg sammanfatta den borgerliga integrationspolitiken i en freudiansk felsägning i debatten om privatskolor - "de ger en möjlighet att köpa sig en plats någon annan stans". Han märkte snabbt att masken trillat av ett ögonblick, och rättade sig till att säga att invandrare kunde välja en plats någon annan stans.

Kanske insåg Leijonborg att han kommit obehagligt nära sanningen i sin freudianska felsägning. Lönesänkaralliansens politik går ju ut på att de rika ska kunna köpa sig fria genom skattesänkningar som på sikt ska bli ofattbara 250 miljarder. De som betalar skattesänkningskalaset är de som är i behov av samhällets stöd, inte minst de sjuka, de arbetslösa och de förtidspensionerade.

onsdag, februari 15, 2006

New Orleans ska återuppbyggas

Eftersom jag skrev så mycket om det i höstas och just börjat fastna för den fantastiska satirtidningen Strix, är jag bara tvungen att länka till en annan artikel om att George W i New Orleans meddelat att "den storartade staden ska resa sig igen, fast helst utan alla bögar, horor, jazzmusiker och andra ofrälse". Bush menade att "French Quarter ska byta namn till Freedom Quarter" och tillkännagav att "Halliburton har fått kontraktet på att ta vara på de drunknade kadavren och använda kropparna som fyllnadsmassa vid återuppbyggnaden av Irak". Bush hade även den utmärkta idén att "de israeler som vräkts från Gazaremsan ska skapa nya bosättningar i hamnkvarteren runt Port of South Louisiana".

Läs artikeln!

tisdag, februari 14, 2006

Så fungerar den nya asyllagen

Sveriges enda samhällssatiriska magasin, Strix, har en otroligt rolig beskrivning av hur den nya asyllagen fungerar. Ett smakprov:

Lagen innebär att den asylsökande går igenom flera prövningar innan beslut om uppehållstillstånd tas. Den första prövningen är en labyrint utanför Migrationsverkets kontor. Väljer man rätt väg kommer man fram till väntrummet. De andra gångarna leder till Arlanda och Sturup för avvisning.

Kösystemet baseras på en slumptalsgenerator liknande den som SJ använder för sin prissättning. Beroende på när man trycker fram sin kölapp är väntetiden mellan två timmar och 200 000 år.

måndag, februari 13, 2006

Moderata lönesänkarpartiet

I dag fick jag Socialdemokraterna i Uppsalas nya tidning hem i lådan. Där har jag medverkat med följande artikel:

Moderaterna har lagt ut blå dunster om vad de står för, men skrapar man på ytan är det samma gamla högerpolitik nu som då. Valet den 17 september kommer att stå mellan en socialdemokrati som har ett konkret program för fortsatta välfärdsreformer och full sysselsättning och moderaterna som vill få ner arbetslösheten genom lönesänkningar för de fattigaste.

Valet 2002 var en katastrof för moderaterna. De hade talat högt om de enorma skattesänkningar de ville genomföra och som skulle betalas genom kraftiga nedskärningar i skola, vård, omsorg och de sociala trygghetssystemen. Moderaterna har nu insett att välfärdsstaten har ett mycket starkt stöd i väljarkåren, och Fredrik Reinfeldt har ägnat sina första år som partiledare åt att måla en bild av att partiet nu är ”de nya moderaterna” som inte vill genomföra något systemskifte. Men vad ligger egentligen bakom retoriken?

När Fredrik Reinfeldt för tretton år sedan beskrev sin politiska vision i boken ”Det sovande folket” beskrev han svenskarna som ”hjärntvättade”, ”indoktrinerade” och ”mentalt handikappade”. Välfärden skulle skäras ner och privatiseras och skatterna skulle sänkas radikalt.

Reinfeldt och moderaterna har samma politiska mål nu som då. Det är takten som har förändrats. Om man förr ville få ner skattenivån till EU-snitt på en mandatperiod, kan man idag låta det ta två mandatperioder. Det innebär att statens intäkter skulle minska med otroliga 250 miljarder kronor per år. Även om all offentlig sjukvård i Sverige skulle avvecklas, skulle det inte räcka för att betala en så enorm skattesänkning.

Om de 250 miljarderna är en mer långsiktig ambition, är moderaternas förslag om att slakta arbetslöshetsförsäkringen desto mer konkret. Reinfeldt gör ingen hemlighet om att han vill sänka ersättningsnivån till 65 procent och tvinga arbetslösa att ta jobb till nivåer som närmar sig halva den tidigare lönen om de inte vill riskera avstängning från a-kassan.

Utöver detta vill moderaterna chockhöja a-kasseavgiften med 300 kronor i månaden inom de flesta LO-förbund och höja fackavgiften genom att skatteavdraget slopas. För många löntagare äts högerpaktens skattesänkningar direkt upp av dessa avgifts- och skattehöjningar. Om de inte väljer att lämna fack och a-kassa, såklart. Och självklart är det en viktig målsättning för högerns strateger att försvaga fackföreningsrörelsen i inledningsfasen så den har svårt att bjuda motstånd när väl silkesvantarna tagits av. Så gjorde Thatcher i Storbritannien, så gjorde Reagan i USA, så vill Reinfeldt göra i Sverige.

Under de kommande åren kommer EU att ta ställning till det Vaxholmsfallet som handlar om ifall svenska fackföreningar har rätt att strejka för kollektivavtal när utländska företag etablerar sig. Den svenska regeringens inställning kommer vara mycket viktig för utfallet. LO anser att om arbetsgivaren vinner denna tvist blir det mycket svårt att se till att alla som jobbar i Sverige har anständiga löner och flaggar för att då kan fackföreningsrörelsen komma att kräva ett svenskt EU-utträde. Moderaterna, som säger sig vara ”kollektivavtalskramare” numera, har vid upprepade tillfällen angripit Byggnads för denna konflikt. Är det måhända de lettiska kollektivavtalen om 35 kronor i timmen moderaterna kramar?

Med lägre a-kassa, färre fackanslutna och lönedumpning ska de lågavlönades lönenivåer drivas ned så att de lönar sig att arbeta till svältlöner. Det är moderaternas recept mot arbetslösheten. Nog är det moderat politik, men den är knappast ny och knappast arbetarvänlig.

Höstens val blir ett val mellan två samhällssystem – ett solidariskt välfärdssamhälle eller ett kallt klassamhälle efter amerikansk modell. De flesta svenskar säger nej till moderaternas systemskifte om de får möjlighet till att ta ställning till politikens sakinnehåll bortom mediernas rapporteringar om affärer och det politiska spelet. Det är det budskapet vi måste ut med - det är på oss det beror!

onsdag, februari 08, 2006

Vad kommer efter varvade listor?

Jag har tidigare skrivit om det angenäma problemet att när jämställdheten nått en bra bit kan att varvade listor faktiskt leda till inkvotering av män. Frågan kom upp igen i lördags under årsmötet för Laboremus, s-studenter i Uppsala, när vi diskuterade klubbens jämställdhetsplan. Frågan väckte en omfattande debatt, och beslutet sköts upp till nästa möte. Jag vill här ge en idé till hur man kan se på frågan.

Kampen för jämställdhet är en kamp mot förtryck och diskriminiering av kvinnor. De förändringar som skett i samhället i jämställdhetens namn är förändringar för att stärka kvinnors positioner. Ett viktigt medel för det fortsatta framåtskridandet under de senaste åren har varit varvade listor.

De varvade listorna introducerades av socialdemokraterna inför 1994 års val inför hotet om ett bildande av ett kvinnoparti. De har lett till en skjuts framåt för kvinnorepresentationen i valda församlingar. Få vågar idag ifrågasätta principen om varannan man, varannan kvinna. Detta är bra.

Verkligheten har dock sprungit ifrån de varvade listorna på sina ställen. Som jag beskrivit innebar det att vi när vi fastställde Uppsala arbetarekommuns listor på flera ställen kvoterade in män med mindre stöd före kvinnor med större stöd. Detta är inte rimligt, och står i stark strid mot när Uppsala läns partidistrikt valde partikongressombud förra året och 8 av 9 blev kvinnor. Eftersom varje kommun självständigt utser sina ombud och ingen varvning finns på dessa listor blev utfallet så tydligt.

Varvade listor har tjänat oss väl, men det är dags att gå vidare. I dag skapar de en övre gräns för kvinnorepresentationen på de platser där jämställdheten kommit en bit – även om det finns fler kompetenta kvinnor än män kan kvinnorepresentationen ändå bara bli 50 procent. Det är orimligt att ha ett system som sätter upp hinder för kvinnor i ett samhälle som i det stora hela fortfarande är ojämställt.

Mitt förslag är att införa en regel om att minst 50 procent av personerna på listan och minst 50 procent av personerna på valbara platser ska vara kvinnor. Det innebär på de platser som fortfarande inte kommit så långt fortfarande en varvning, men det innebär att på andra platser kan man stärka kvinnorepresentationen ytterligare om kvinnorna är fler och mer kompetenta än männen.

Det innebär att man slutar att se det som en ren kvotering med varannan man och varannan kvinna och i stället ser det som en garanti för att det kön som fortfarande är underordnat, undertryckt och underbetalt har hälften av representationen. Det är tid att gå vidare, och här hoppas och tror jag att Uppsala kan gå först i debatten!