Varför EU-anpassa om Norden är bättre?

I partiledardebatten i riksdagen medgav Fredrik Reinfeldt att det går bra för Sverige, men sade att samma sak gäller alla nordiska länder, oavsett om de har borgerliga eller socialdemokratiska regeringar.

Men Reinfeldt smiter ju från frågan. De nordiska länderna har ett och samma samhällssystem - uppbyggt av starka socialdemokratiska regeringar under efterkrigstiden - och ingen borgerlig regering har hittills lyckats slå sönder grunderna för den nordiska modellen fast de försökt. Moderaternas mål är ju tydligt - de vill sänka skatterna till EU-snittet och därmed undandra 250 miljarder från den offentliga sektorn.

Varför ska vi EU-anpassa den svenska välfärden om Norden funkar bättre?

Red Funds and Orange Envelopes

At last it's finished! My Masters essay on pension reform and pension funds is avaliable for download (pdf) here. Enjoy!

Vad har Johnny Munkhammar mot Sverige?

Jag har flera gånger tidigare skrivit om hur man i Storbritannien alltmer ser på den nordiska modellen med avund. Läs om det här och här. LO:s valblogg har också kommenterat det här.

I dag har Guardian en ny artikel om Sverige. Den handlar om hur Europa tittar norrut i hopp om att finna en modell att förena tillväxt med rättvisa, men också om svårigheterna för invandrare i Sverige att få jobb. Precis som de artiklar jag hänvisat till i mina tidigare inlägg är den läsvärd.

Det är påtagligt hur Timbros Johnny Munkhammar återigen försöker smutskasta Sverige i brittisk press. Så här låter det denna gång:

"The extreme version of the social model we have ... causes high unemployment and fairly low growth. It creates dependency on the government."

Vad har Munkhammar mot Sverige egentligen? Och varför ska han smutskasta vårt land i internationell press? Använder verkligen Svenskt Näringsliv pengarna rätt när de avlönar folk för att tala illa om det land där deras medlemsföretag har sin bas?

För övrigt har Munkhammar tyckt illa om Sverige länge. För ett par år sedan ledde han Svenskt Näringslivs fallerade 800-miljonerskampanj för euron, och menade att Ett nej skapar risker för Sveriges framtid, för jobben och välståndet. Lyckligtvis misslyckades han då och de som uppenbarligen riskerat sin framtid är de länder som är med i ett EMU som vittrar sönder alltmer för varje år som går. Själva kunde vi fortsätta bedriva en självständig ekonomisk politik som visar upp klart bättre siffror än kontinentaleuropa med bibehållen social välfärdspolitik.