onsdag, augusti 31, 2005

Timbros löntagarfondsskräck

När SAF på 70-talet aktiverade AB Timbro var det för att komma ur ett svårt opinionsmässigt underläge. Företagets förste VD Sture Eskilsson hade 1971 skrivit ett berömt PM om hur näringslivet skulle möta samhällets vänstervridning. En viktig faktor var att ta greppen om "primärdebatten", den debatt som sker i de små upplagorna mellan insatta opinionsbildare.

Enligt Bo Stråths Mellan två fonder handlade drygt hälften av Timbros egenutgivna böcker under åren 1978-82 om marknadsekonomi och löntagarfonder. Hela motivet för SAF:s massiva kampanjer under sent 70-tal och tidigt 80-tal var att mota LO-förslaget om löntagarfonder i grind. Och som Fredrik Jansson pekar på har de inte slutat än, utan gav nu i dagarna ut en rapport om hur Sverige sett ut idag om Meidnerförslaget till löntagarfonder blivit verklighet. Fredrik skriver att han lämnar över åt någon annan att kolla om beräkningarna stämmer, och eftersom min kommande d-uppsats kommer att handla om fondsocialism kunde jag inte motstå frestelsen att granska rapporten.

Timbro inleder sin rapport Ett Sverige med Meidners löntagarfonder - vad skulle ha hänt? med att konstatera att enligt LO:s sätt att räkna hade löntagarfonderna vid utgången av år 2000 ägt en tredjedel av Stockholmbörsen, varit största ägare i de flesta svenska storföretag och varit majoritetsägare i bland annat Electrolux, SKF och Trelleborg om fonderna införts år 1980. Men näringslivets tankesmedja hävdar att det inte räcker så.

Rapportförfattarna Fredrik Erixon och Per Hortlund menar att avgiften till löntagarfonderna och själva medvetenheten om att man var på väg att förlora makten skulle få de svenska kapitalisterna att plundra sina egna företag - kapitalkonsumtion som de kallar det. I vad som närmast kan beskrivas som en brända jordens taktik skulle företagens ägare dela ut det fria egna kapitalet och de obeskattade reserverna till sig själva. Detta skulle i sin tur innebära att det skulle gå fortare för löntagarfonderna att ta över företagen och samtliga svenska storföretag skulle vara fackföreningsägda år 2000.

Skribenternas resonemang är dock högst spekulativt och hänger på en skör tråd. Det bygger på att löntagarfonderna hade inneburit en höjd vinstbeskattning som skulle ha lett till att aktieägarna måste kompensera sig genom att plocka ut av det egna kapitalet för att hålla uppe sin avkastning. Men socialdemokraterna införde löntagarfonder 1984 även om dessa inte hade de långtgående ambitioner som Meidners fonder hade haft. Dessutom skedde enorma förändringar av kapitalbeskattningen under denna period, när vi gick från väldigt höga marginalskatter till den 30-procentiga nivå vi fick genom skattereformen 1990-91. Rapporten försöker inte ens gå från de simpla matematiska modellerna och se efter om dessa reella förändringar som skedde vid samma tidpunkt ledde till att företagen minskade respektive ökade sitt egna kapital.

Vid sidan av spekulationen kring att ägarna skulle röva sina egna företag när de såg löntagarna på väg in genom dörren till styrelserummet menar Erixon och Hortlund att företagen skulle ha flyttat sina huvudkontor och kanske till och med sin produktion utomlands. Det intressanta är ju att just detta hot var ett av de främsta skälen till att löntagarfondsidén föddes - det som Olof Palme sammanfattade i frasen "löntagarfonder flyttar inte till Liechtenstein". Att på allvar hävda att ett beslut om en ny beskattning av företagens övervinster - som var tämligen okontroversiellt vid denna tid och hade stöd både inom centern och folkpartiet - skulle ha fått företagen att lämna landet förefaller som en uppfattning som kan växa fram i Timbrobunkern men knappast hade ägt rum när det kommit till kritan i styrelserummen.

Skribenterna för även än mer spekulativa resonemang om att priser skulle öka och löner sjunka med löntagarfonder. Prisökningarna förklarar de inte på något annat sätt än att löntagarfonderna inte skulle bry sig om att öka produktiviteten. Och lustigt nog skriver Erixon och Hortlund i de fyra meningar som förklarar varför löntagarfonder skulle ha lett till lägre löner att "det kan ifrågasättas om löntagarfondsägda företag i Sverige skulle klara av att sänka de nominella lönerna".

Timbrorapporten är en oerhört fascinerande läsning för någon som inte är lika fullt och fast övertygad om kapitalismens förträfflighet som de båda skribenterna. För om ägarna till de svenska storföretagen bryr sig så lite om sina företags välgång och så mycket om att sko sig själva, är kapitalismen då verkligen ett så strålande sätt att organisera ekonomin på? Särskilt som de sorger och bedrövelser Timbro och Svenska Dagbladet hotar med om löntagarna hade varit verklighet inkluderar saker som att vinsterna skulle bli mindre för att företagen skulle börja ta hänsyn till andra saker såsom sysselsättningen.

Men Timbro är i alla fall ärliga. På rapportens allra sista sida kan vi se vad saken egentligen gäller: "Med löntagarfonder skulle LO inte bara bli landets största fackförbund utan också landets största ägare och arbetsgivarorganisation." Det svenska storkapitalet var och är oroade över att bli förpassade till historiens skräpkammare - att arbetarrörelsen ska förverkliga sina visioner om att förverkliga demokratin också på ekonomins område. Det är därför näringslivets tankesmedja inte kan släppa sin löntagarfondsskräck - trettio år efter att det ursprungliga Meidnerförslaget lades.

Jag tillhör inte (längre) de varmaste anhängarna av löntagarfondsmodellen. Jag kommer att återkomma med mina idéer kring hur man skulle kunna "pensionera" kapitalismen genom att fortsätta på det välfärdsstatliga spår som löntagarfondsdebatten var en avstickare från. Men det är inte utan att man frestas av tanken på en riktig meidnersk renässans när man ser Timbrohögerns paniska rädsla för ett sedan länge begravet förslag...

måndag, augusti 29, 2005

Reinfeldts nya kvinnofälla?

I går fick moderaterna återigen stora rubriker på att man “byter politik” på ett område, även om orkanen Katrinas framfart mot New Orleans lyckades knipa åt sig förstanyheten. Nu är det familjepolitiken som ska ”förnyas”, deklarerade Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson i en artikel på DN Debatt.

Men hur ny är egentligen den ”nya” politiken? Artikelns skissering av den nya familjepolitiken har egentligen fyra beståndsdelar.

För det första innehåller den ”nya” moderata familjepolitiken inte oväsentliga delar gammal borgerlig skåpmat såsom kommunala vårdnadsbidrag, pigavdrag och att bostadsbidraget för ensamstående föräldrar avskaffas och ”ersätts” med ett extra barnbidrag. Det sistnämnda är en vacker omskrivning för att ensamstående kvinnor med barn och låga inkomster ska få mindre pengar att röra sig med moderaterna vid regeringsmakten - för att vara en politik för de ”nya moderaterna” känns det märkvärdigt likt vad de ”gamla” moderaterna skulle föreslå.

Vad som inte framgick av Reinfeldts och Kristerssons artikel är även att de fortfarande vill ta bort pappamånaderna i föräldraförsäkringen, minska det totala antalet månader från 13 till 12 och sänka ersättningsnivån till 75 procent. Moderaternas egen hemsida säger fortfarande följande som svar på frågan ”Vad tycker moderaterna om föräldraförsäkringen?”

”Vi föreslår att ersättningen i föräldraförsäkringen sänks från 80 till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och att den kortas till ett år. När barnet fyllt ett år kan man i stället använda sig av vår barnomsorgspeng på 3000 kr i månaden skattefritt, som därmed är mer generös än garantidagarna i föräldraförsäkringen.”

För det andra hittar vi mindre nyheter såsom möjlighet för båda föräldrarna att vara föräldralediga samtidigt och större möjligheter för andra än föräldrarna att vara hemma för vård av barn. En tredje beståndsdel är icke-nyheten att moderaterna inte kommer att återställa taken i föräldraförsäkringen när socialdemokraterna nu höjer dem.

Den stora nyheten är förslaget att införa ett stort skatteavdrag för den lägst avlönade föräldern (oftast mamman) när den andre föräldern är hemma med barnen. Detta presenteras som en stor jämställdhetsreform eftersom det gör det lönsamt för mamman att gå ut och arbeta. Och visst kan det ses som att borgerligheten med detta förslag äntligen hittat ett svar på debatten om att kvotera föräldraförsäkringen. Men Reinfeldt och Kristersson undviker en känslig fråga i sin artikel – vilka familjer är det som ska få detta skatteavdrag? Gårdagens Rapport sa att skatterabatten endast riktar sig till föräldrar som lever tillsammans, men hittills har moderaterna själva inte gett några klara besked kring detta.

Om det stämmer att moderaterna anser att avdraget endast ska ges till familjer där föräldrarna bor tillsammans innebär det en subvention till den klassiska kärnfamiljen. Staten ska alltså premiera samboende föräldrar framför särboende föräldrar. Om man inte kan få kvinnor att av eget fritt val bo ihop med barnets pappa ska hon fås att göra det med stora subventioner. Hur nytt och fräscht känns det?

En möjlig femte beståndsdel av den nya familjepolitiken släpptes av Ulf Kristersson i går eftermiddag. Den familjepolitiska arbetsgruppen överväger att gå in för gratis dagis. Socialdemokraterna har sedan 2001 års partikongress ansett att förskolan på sikt ska vara avgiftsfri, och om moderaterna nu också går in för det innebär det en moderat omprövning under galgen för den lyckade socialdemokratiska maxtaxepolitiken.

Moderaterna har fortfarande inte redovisat hur de ska finansiera sin nya familjepolitik. Med tanke på att Reinfeldt och Kristersson inte nämner det i artikeln, finns det skäl att anta att m-förslaget om en barnomsorgspeng till föräldrar med barn mellan ett och tre år utan kommunal barnomsorg avskaffas till förmån för det nya skatteavdraget som liksom den förra modellen kan ge en barnfamilj 3000 kronor per månad. Och nog är det ett steg i rätt riktning när dessa pengar går till att stödja familjer där pappan stannar hemma med barnen i stället för att som tidigare utgöra ett hemmafrubidrag.

Men om skattereduktionen bara ska betalas ut till föräldrar som bor tillsammans ersätts den gamla kvinnofällan med en ny. Om skattereduktionen fryser inne ifall föräldrarna flyttar ifrån varandra kan ekonomin tvinga kvinnor att stanna kvar i förhållanden de skulle vilja lämna, precis som under sambeskattningens tid. Det är inte en modern familjepolitik.

Reinfeldts nya familjepolitik är på många punkter till förväxling lik den gamla. Den bygger fortfarande på att försämra föräldraförsäkringen och avskaffa pappamånaderna. Moderaterna vill fortfarande införa nya bidrag och avdrag samt sänka andra bidrag för att ekonomiskt stimulera den klassiska kärnfamiljen. De stora förlorarna på moderaternas familjepolitik är, nu som förr, ensamstående kvinnor med låg inkomst.

Även publicerad på Motallians.

fredag, augusti 26, 2005

Är detta vändpunkten?

Sedan sensommaren 2004 har borgerligheten lett i opinionsmätningarna. De borgerliga partiledarna har planterat träd tillsammans i Högfors, skandal efter skandal har drabbat socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, regeringen har angripits för hur tsunamikatastrofen hanterades och Fredrik Reinfeldts popularitet har stigit till skyarna.

Men nu börjar det bli allvar. Allt fler börjar inse att det faktiskt är möjligt att Sverige får en borgerlig regering. Det innebär att allt fler också börjar se efter vad det är borgarna vill. Samtidigt börjar socialdemokratin också inse att det är allvar, och man skärper både förslag och argument.

När Skop för ett par dagar sen publicerade en undersökning där borgarna slutade att öka, skrev jag att från denna punkt kan de bara falla. DN-TEMO publicerar i dag en mätning där socialdemokraterna går kraftigt uppåt. Ökningen på 3,3 procentenheter är statistiskt säkerställd. Det borgerliga övertaget i opinionen är fortfarande stort, men för första gången på mycket länge krymper det påtagligt.

Olyckskorparna har fel. Valet i september 2006 är långtifrån avgjort. I takt med att vi närmar oss kommer frågan alltmer att handla om vilka värderingar som ska styra Sverige i framtiden. Med en bra politik för att få ner arbetslösheten och laga revorna i välfärden och en bra valorganisation kan vi tillfoga högern sitt största nederlag någonsin. För förlorar de efter att ha gett upp sin systemskiftesretorik, hur ska de då komma tillbaka i opposition? Reinfeldt har satsat allt på ett kort - låt oss se till att han förlorar!

P.S. Har lagt in de socialdemokratiska tidningarnas ledarsidor som länkar, inte minst därför att jag själv vill kunna komma åt dem smidigt var jag än är. Många av s-tidningarnas ledarkommentarer under torsdagen handlade om spritskatten och hur dumt det är att regeringen lägger fram förslaget, NSD hade den slagkraftiga rubriken "Mera sprit, mindre cigg". Ni kan väl kommentera om jag missat någon tidning. Vi har alldeles för få tidningar, som Fredrik skrivit om.

torsdag, augusti 25, 2005

Icons, liars and the rediscovery of Social Democracy

I've had this blog for about a month now, and people seem to start noticing it. I'm not really much for bragging about myself, but I must admit I find it quite amusing to look for myself on Google and find out that this blog is the no 1 hit for the quite usual Swedish name "Peter Gustavsson". And then when I start looking at the links to this site, my face starts turning more and more into the colour of a tomato for each new link I find.

My Swedish readers have already seen the scare for how it would be seen if you link to my "dangerous" blog. Some Swedes have overcome this scare, and link to me anyway. Most people just link to my name or to "Social Democracy" and thats it, but some do more than that. My trade union comrade Hans Bergström for example says my blog is worth a visit and that he gets inspired - thanks for that!

But some sites just make my face start to flush. Klas Corbelius describes me as "rediscoverer of Social Democracy". Elin Lundgren links to "a better world". Ali Esbati links to my site under the description "a sort of icon (social democrat)". Daraka Larimore-Hall says I'm one of his "friends in cold, socially-just places". And on a UK football site I find the most ego-boosting description of all - I'm "the greatest Swede since Tage Erlander".

But not all seem to like me. Yesterday I got into a heated debate with a couple of right-wingers where I was described as a "liar", as "unsympathetic" and I was also told that I "look a bit Conservative"(!). Guess that's the way the blogosphere works, but until yesterday I thought that the only place in the world where people can be rude and hateful to you without even having met you was the Swedish Social Democratic Youth...

tisdag, augusti 23, 2005

M har förändrats men är fortfarande de välbärgades parti


Moderaterna har låtit genomföra en TEMO-undersökning om bilden av sig själva. Självfallet väljer de att lyfta fram de delar av undersökningen som framställer dem själva i bäst dager - främst att många anser att moderaterna förändrats och att de flesta är positiva till denna förändring. Men det går att ifrågasätta hur mycket folk egentligen tycker att moderaterna förändrats - det var knappt 30 procent som ansåg att moderaterna förändrats i "hög utsträckning" eller "mycket hög uträckning".

Samtidigt visar undersökningen att de som vet vad moderaterna vill blir allt färre. Medan 35 procent svarade att "man vet vad partiet vill" 2004, är det bara 17 procent som svarar det i dag. Fredrik Reinfeldts spinndoktorer och mediakonsulter har alltså lyckats skapa bilden av ett nytt moderatparti, men samtidigt lagt stora dimridåer om vad dessa "nya moderater" egentligen står för.

Men en sak står dock mycket klart för väljarna. 71 procent svarade att moderaterna "står på de välbärgades sida", medan 4 procent svarade att de "står på de svagas sida". Den förra frågan ställdes inte för ett år sedan, medan antalet som anser att moderaterna står på de svagas sida faktiskt sjunkit från 6 procent året innan. Socialdemokraterna har också klart bättre siffror än moderaterna när det gäller att stå för "trygghet" och "vet hur man styr Sverige".

När det gäller politiska sakfrågor tror väljarna att moderaterna har bäst politik när det gäller företagandets villkor, skatter, lag och ordning och att skapa tillväxt, medan väljarna föredrar socialdemokraternas politik när det gäller de välfärdsfrågor som till syvende och sidst brukar avgöra valen. Exempel på områden där s står starkare är arbetstagares villkor, hälso- och sjukvård och villkor för barnfamiljer.

Sammantaget visar alltså moderaternas egen undersökning att väljarna sett att partiet förändrats i viss utsträckning men att det också lett till att en ökad osäkerhet om vad partiet står för. En sak väljarna dock vet mycket tydligt är att moderaterna är ett parti för de välbärgade, som inte står på de svagas sida.

Även publicerat på Motallians.

Skattekverulanter i Uddevalla?

Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta när man läser Dagens Nyheters rapport om vänsterpartiet i Uddevalla. Motivet för att partiföreningen funderar över sin framtid inom partiet är, enligt föreningsordföranden Katarina Hansson:

- Man kan inte bara säga att allt ska ske skattevägen. Man måste kanske kunna se andra lösningar på hur man ska bedriva verksamheten. Vi som jobbar kommunpolitiskt i dag vet ju vilka svårigheter kommunerna har att hitta finansiering. Det får vi inte stöd för.
Hoppsan! Vänsterpartisterna i Uddevalla vill inte vara vänsterpartister för att...vänsterpartiet vill ha höga skatter! Samtidigt har jag svårt se stöd för denna åsikt i vänsterpartiet i Uddevallas kommunalpolitiska program, som väldigt mycket känns som ett "vanligt" vänsterpartiprogram.

Jag har skrivit en del tidigare om vänsterpartiets strider och dess rötter i det svåra 90-talet, det går att läsa här och här. Men dagens artikel visar tydligare än något tidigare att striderna inom v långtifrån bara handlar om att partiledaren kallar sig kommunist. Det är förståeligt att vänsterpartiets ledning har mycket att stå i...

måndag, augusti 22, 2005

Folkpartiet äventyrar den generella välfärden

Så kom då beskedet. Folkpartiet är beredda att diskutera en sänkning av ersättningsnivåerna. För att klara ut det för sina egna väljargrupper döljer man det bakom att man kan sänka sjuktalen och därmed spara lika mycket som en sänkt ersättningsnivå skulle ge. Sjuktalen redan är på väg ner och enligt ett pressmeddelande i fredags har de redan minskat med 0,6 sjukdagar sedan årsskiftet. Det innebär att 1,5 av Leijonborgs miljarder redan är fixade av en socialdemokratisk regering utan "fuskminister". Men Leijonborg ger ändå ett viktigt besked till Sveriges löntagare: Folkpartiet är beredda att släppa principen om 80 procents ersättningsnivå.

Lars Leijonborg är mycket öppen med motiven för sitt förslag: "På så sätt kan alla rädda ansiktet". Leijonborg menar sig ha hittat den stora kompromissen. Som framgått är moderaterna inte lika nöjda som Leijonborg, och vi kommer fortsätta se en intern borgerlig strid i frågan.

Folkpartiets förslag är ett sätt att både äta kakan och ha den kvar. Man kan finansiera en del av moderaternas stora skattesänkningar utan att tvingas skära ner i den generella välfärden. Åtminstone inte om man lyckas få ner sjuktalen tillräckligt, antingen genom rehabilitering eller genom Leijonborgs beryktade "hårdare tag". Men genom att knyta tryggheten vid sjukdom till hur Försäkringskassan uppfyller sina mål äventyrar folkpartiet den generella välfärden.
En sak vet vi säkert efter folkpartiets landsmöte. Borgerligheten är inte de "bättre sossar" Fredrik Reinfeldt försökt förespegla. Den som vill ha välfärdsstaten kvar ska rösta nej till den borgerliga maktalliansen!

Även publicerat på Motallians.

P.S. Upptäckte att DN:s pappersupplaga hade med min insändare om spritskatten, så jag googlade och upptäckte att Norrköpings Tidningar också tagit in den. Och på deras hemsida pågår också en liten debatt. Det är ju faktiskt inte så svårt att påverka!

söndag, augusti 21, 2005

Att se sig själv i andra

Dagens Nyheter rapporterar i pappersutgåvan att den israeliska armén ägnat sig åt rollspelsövningar i flera månader inför evakueringen av bosättare från Gaza. De har fått lära sig "hur man tar i och bär människor utan att skada eller kränka dem, och mental träning inför de situationer de kan förväntas möta". Eleverna har själva fått spela bosättare och testa hur det kan vara att utsättas för tvång.

Tänk om den israeliska armén hade haft liknande övningar där de fått spela palestinier. Då hade nog protesterna mot Israel varit mycket mindre blodiga, och terrordåden betydligt färre. Men det är klart, det varit svårt att fortsätta ockupationen av de palestinska områdena. För de israeliska soldaterna hade nog snart gått med i Gush Shalom.

Skulle (s) ha accepterat dumpning av lönerna?

Godmorgon Världen i P1 hade just ett fenomenalt reportage om socialdemokratin och spritskatten. Nalin Pekgul redovisade sitt stöd till "Gör revolt"-linjen och en icke namngiven s-riksdagsman gör liknelsen med om EU hade tvingat igenom lönedumpning och hur partiet skulle ha agerat gentemot det. Göran Magnusson redovisade lydigt för argumenten för en skattesänkning men talade också om vikten av att återinföra införselkvoter. Går det att övertyga Magnusson om att ta striden till domstolen genom ensidigt återinförda införselkvoter? Klicka in här för att lyssna på reportaget, det är precis i början av andra timmen. Och Public Service ligger precis efter...

Måste också tipsa om Grabben med kniv. Han garnskar riksdagspartierna på ett otroligt kul sätt. Hittills har han kunnit med fp, mp, m, v och kd. Väntar bara på den utlovade s-garnskningen... Och så måste man ju klicka in på siten Fina citat från Kristdemokraterna också. Om inte annat för att bli lite mer övertygad om varför vi måste spöa den borgerliga maktalliansen.

Vill heller inte missunna läsarna debatten om Metros fenomenala felräkning på sin löpsedel i förrgår. Nina Unesi var först, sen har både Motallians, Roger och Humlan/Bloggarna.se (vet inte om den länken är en permalink eller ej, hoppas den leder rätt också i morgon) kommit med bra kommentarer. Kommer tidningarna fortsätta vanställa verkligheten på detta uppenbara sätt? Kommer vi kunna mobilisera en motoffensiv mot sådana missgrepp? Kommer Metro tvingas krypa till korset? Kan bloggarna avgöra valet?

From now on they can only fall

The TEMO director Arne Modig said in Almedalen in July that "the only thing we know for sure is that the Moderates will fall and that the Social Democrats will increase its support". The reason for this is that, while people like Fredrik Reinfeldt and dislike the government, they tend to agree more with the Social Democrat policies than with the Moderate policies.

Today's Skop poll seem to confirm this. The right wing doesn't increase its support any more, the Social Democrats, the Left Party and the Greens all increase but within the marginal.

Now we have a year. A year to improve ourselves and our policies and our image. A year to unmask the Moderates and their Thatcherite policies. And a year to remind people of last time they were in power (see the picture from the 1992 days of 500 % interest rate when Carl Bildt tried to "save the krona" and we only got away from this ERM madness when the Social Democrats said that we would co-operate with the government no more).

lördag, augusti 20, 2005

Politik är att vilja!

Äntligen börjar socialdemokratin bjuda lite motstånd mot den borgerliga alliansen. Förslagen om offensiva satsningar på fler jobb visar att några regeringen närstående förstått att det är den bästa sossen som vinner valen. Liksom Aftonbladet tycker jag att om utgiftstaken ska spräckas någon gång så är det 2006. Sedan hoppas jag såklart att de fortsätter vara spräckta och att en ny, mer realistisk budgetmodell utformas efter valsegern 2006. Men det är nästa fråga...

Ska bli spännande att se hur budgetförhandlingarna går. Västerbottens Folkblad hoppas att regeringen kompromissar bort idén om sänkt alkoholskatt. "Det som ger resultat är att angripa EU:s orimliga införselransoner. Så länge nuvarande nivåer tillåts kommer de 'törstigaste' att i vilket fall ta chansen att köpa alkohol utomlands om 'resan lönar sig'", skriver tidningen. Ser onekligen ut som att ytterligare en A-presstidning slutit upp bakom "Gör revolt"-linjen. Själv har jag fått in en insändare (tack Elin för hjälpen). Och när ska Aftonbladet komma ut ur garderoben?

Utvecklingen i det tyska valet visar att också en s-regering som legat under i åratal kan ha en chans att komma tillbaka i valrörelsen. Vi har mer än ett år på oss - dags att kavla upp ärmarna och börja jobba. Politik är att vilja!

fredag, augusti 19, 2005

In the summertime, when the weather is hot

I enjoyed the return of summer today - swum in a lake and read a book in the sun. In my (new) tradition of publishing my own pictures I just had to show the blogsphere this beautiful sun-drenched tree.

But I've had some time to blog as well. Guess some people have already seen this, but God hates Sweden is absolutely an astonishing website! Make sure you look at his comment on the Royal Family, this guy is absolutely psycho. Thanks subjektiv.se for helping me finding it.

And my Norwegian friends has helped me find OSLO2005, the big mobilization of the forces against market liberalism in front of the Norwegian election. Nice one, if anyone's thinking of going I'm not hard to convince!

Seems like my article on Fredrik Reinfeldt's political background on Motallians.se has caused some debate. 22 comments so far, and the discussion goes on...

The debate on alcohol taxation goes on as well. An op ed in Länstidningen Östersund says that if the medical costs would be considered fully in alcohol tax a bottle of vodka would cost 800 kr. Drugnews reports that the Carlsberg brewery in Copenhagen sacks 95 people as the reduction in taxes on spirits has made the Danes go from drinking beer to drinking spirits. And Aftonbladet is still silent...

Sensommarvärme

I dag ska jag bada! Bilden visar hur fint det var i centrala Uppsala i går eftermiddag - då kan man inte sitta inne och blogga. Men läs mina artiklar på Motallians vetja - Finns det plats för Leijonkungens kritiker? och När ska media börja granska Reinfeldt?

torsdag, augusti 18, 2005

Vad är det med sektvänstern egentligen?

Nu har Folkmakt tapetserat Kvarngärdet där jag bor. Budskapet är att "Blåställ är sexigare än aktieportfölj". Visst, säkert, men vem har blåställ på sig numera? Vårdbiträdena? Tjejerna i kassalinjen på ICA Maxi? Call-centerarbetarna?

Visst är det bättre att avbilda blåställ - som åtminstone påminner om 1950-60-talens industrimiljöer - än att sätta upp Amelintavlor på elskåpen. Men nog är det svårt att tro att stora massor av människor kommer att få sitt socialistiska uppvaknande när de ser dessa affischer.

Peter Björkman har säkert citatet tillgängligt, själv har jag lånat bort min "Arbetarklassens återkomst". Men att utgå från en mental bild att den moderna arbetarklassen är vita män med blåställ som har Unikaboxen och termosen med kaffe med till fabriken varje dag är faktiskt ganska destruktivt.

Men bortsett från det var affischen faktiskt ganska kul!

Sorry, comrades!

As our Prime Minister has just declared that he's into capitulation to Brussels on an important part of the Swedish Model - the restrictive policy on alcohol - I have written a lot in Swedish lately. McGregor has complained about this and I humbly apologise. I will probably continue to write a lot in Swedish the next couple of weeks as the decision on this will be made in a month's time. He wants to cut taxes on spirits with 40 % to avoid people buying it abroad.

I say we didn't have these immense problems with private imports when we had strict regulations on how much you could take into the country, i.e. before we scrapped the exception on this policy area that we got when we joined the EU. Many Social Democrats wants a "revolt" line where we take back hard restrictions on private import of alcohol and take it to the European Court of Justice where we argue that peoples' lives are more important than the profits for the alcohol industry. A recent report says that Persson's decrease in taxes would cost about 300 lives in more alcohol-related crime and medical problems.

Our Social Democratic government has just proposed a large investment program to get more jobs, and are starting to open up for a more expansionary economic policy. Yesterday, Persson proposed to schedule the raise in child benefits earlier, to October 1st this year. People like these movements to the left, but many see it as too little too late.

At the same time, the right-wing parties are debating benefit levels in the social insurances, and at which level their proposal shall be. The Moderates want 65 % of former income, the Liberals want 80 %.

Fler ledarsidor

Nu har också Piteå-Tidningen skrivit en artikel om alkoholpolitiken. Ledaren tar fasta på de sociala konsekvenserna:

"I dag dricker svensken kanske mer än någonsin tidigare. Alarmerande är att supandet går allt längre ner i åldrarna. Alkoholskadorna kostar samhället ofantliga 100 miljarder kronor per år och mer lär det bli i takt med att konsumtionen stiger. Sänkt alkoholskatt innebär ofelbart högre konsumtion. [...] Världshälsoorganisationen (WHO) har i en studie visat att 25 procent av dödsorsakerna bland europeiska män mellan 15 och 29 år hör samman med alkohol. Sambandet mellan grova våldsbrott är också väl dokumenterat. Omkring hälften av alla våldsbrott kan härledas till alkoholintag."

Piteå-Tidningen vaktar på orden och tycks inte riktigt våga uttala sig tydligt mot regeringen, men ställer sig bakom striktare införselregler.

Dagbladet väljer att sluta upp bakom regeringen och hotar med kriminella ligor som tar över om vi inte för in spriten på Systemet med lägre skatter. Samtidigt är man medveten om de politiska realiteterna:

"Är detta då en bra fråga att gå till nyval på, när samarbetspartierna säger nej? Det är det nog inte, eftersom det finns en intern socialdemokratisk opinion för att inget göra."

Jag gissar att Aftonbladet, som vanligt när en fråga är kontroversiell, håller tyst ett par dagar och avvaktar tills man ser om man vågar gå ut och vara kritisk. Så än så länge nöjer man sig med att gå ut och stödja regeringens jobbförslag, som i och för sig förtjänar beröm (och kritik för att det är för lite för sent, men det säger Aftonbladet också).

Utöver detta rapporterar Drugnews om en ökning i antalet döda av alkohol med 18 % i England och Wales mellan 2000 och 2004. Tänk så bra det blir bara man släpper alkoholen fri...

Diskussionen har påbörjats om ifall alla vi sossar som tycker regeringen har alldeles fel i denna fråga kan göra något för att ta kål på förslaget. En idé fördes fram om att göra någon spektakulär aktion vid ett Systembolag, men det faller väl på att vi bor utspritt i detta avlånga land. Kan vi göra gemensamma aktioner på internet - artikelskrivande, upprop, specialsite, maila riksdagsledamöter ... idéer? Hur gör bloggarna i USA när de vill påverka ett beslut, jag är så ny på sånt här?

P.S. Måste också unna er en artikel om något helt annat, som jag hittade när jag surfade runt bland ledarsidorna. Läs hur centerpartistiska Hudiksvalls Tidning skriver om folkpartiet och om "Vägval socialliberalism" som ska ha Staffan Werme med bland grundarna. Hallandsposten skriver också om detta men sen är det slut. Varför ser man injte mycket mer om dessa strider inom folkpartiet?

onsdag, augusti 17, 2005

Kan vi bloggare stoppa spritskattesänkningen?

Många bloggare reagerar mot Perssons förslag om att slå sönder alkoholpolitiken - det förslag jag skrivit om här och här.

Anna Hedh är besviken på dem som vill sänka alkoholskatten. Lotta Gröning vill stoppa den fria införseln vid gränserna. Magnus Ljungqvist tycker att det är en märklig prioritering. Elin Lundgren vill ha hjälp att stoppa sänkningen. Petra Ornstein skriver om alkoholens roll för utslagningen och hemlösheten i Tyskland. Erik Wagner tycker att prövningarnas tid är här. Tony Johansson menar att ja-sidan 1994 bär ansvaret. Jenny Wennberg vill stänga gränserna.

Är det inte dags att vi går ihop och börjar sätta press på regeringen, s-riksdagsgruppen och samarbetspartierna? Några idéer om vad vi kan göra konkret?

"Gör revolt!"

Kritiken är massiv i den socialdemokratiska pressen mot Göran Perssons utspel i går om att dumpa spritskatten. Norrländska Socialdemokraten skräder inte orden:

"Gör revolt! Återinför de tidigare införselkvoterna. Protestera mot en europeisk alkoholpolitik designad för att ta tillvara alkoholproducenternas intressen och främja frihandeln. Värna människorna. Inte företagen. [...] det är en strid som handlar om människoliv."


Också Arbetarbladet ställer sig bakom revoltidén och föreslår följande alternativa väg:
"Sverige återinför införselkvoterna utan att fråga EU om lov. Skattenivåerna ligger kvar. Skärpta gränskontroller. Vi söker stöd för en restriktiv alkoholpolitik i länder med ökade alkoholproblem. Vi argumenterar hårt inför EU-domstolen under mottot Sverige prioriterar folkhälsan före alkoholkapitalet."

Arbetarbladet menar att detta är en räddningsaktion för Systembolaget, inte för alkoholpolitiken. Tidningen går också till skarpt angrepp mot hur Göran Persson skyller detta på EU:

"Upplägget är cyniskt och blir inte bättre av att Persson skyller på EU. Den svenska modellen 'underminerades av EU-medlemskapet på ett sätt som inte förutsågs', enligt statsministern. Det är struntprat. Eller tydligare, det är lögn. Alla med någon insikt i vad som följde med EU-medlemskapet insåg att den framgångsrika svenska alkoholpolitiken gick förlorad med Ingvar Carlssons fumliga förhandlingstaktik. Han krävde inga garantier, han gav upp och hoppades på kommissionens goda vilja."

Också Värmlands Folkblad kritiserar Perssons utspel, inte minst för att debatten om alkoholens skadeverkningar växer i andra europeiska länder:

"Nu talas om skattehöjningar, skärpta åldersgränser och förbud mot alkoholreklam på allt fler håll. Det är bra, och ännu ett skäl för Sverige att avvakta med skattesänkningar. [...] När Sverige accepterade att i princip hur mycket alkohol som helst får föras in i landet abdikerade vi och rev den ena hörnstenen i alkoholpolitiken. Om skatterna sänks rasar också den andra hörnstenen och abdikationen är fullständig. Det är fel väg att gå."

Vidare uppmanar ledaren regeringen att "tillsammans med samarbetspartierna och kristdemokraterna ta en match med EU:s domstol om att återinföra de gamla införselreglerna". Tidningen diskuterar även de förhandlingstaktiska aspekterna av Perssons utspel:

"Det finns säkert någon smart taktik bakom utspelet, men det låter märkligt att äventyra hela samarbetet och därmed regeringsinnehavet genom att gå ut så hårt. Är alkoholpolitiken och Systembolaget så viktiga för Göran Persson att de kan vara värda att avgå för? Eller vill han bara testa vänstern och miljöpartiet i ett politiskt chicken-race? Vill han ha svar på vem som bromsar eller svänger först? Utspelet är inte heller särskilt lyhört mot stora delar av den egna rörelsen. Det kan inte ha gått Persson förbi att både broderskapsrörelsen och kvinnoförbundet säger bestämt nej till sänkt spritskatt. För dem är alkoholskatterna en fråga om folkhälsa och solidaritet, för statsministern verkar de i första hand vara en budgetteknisk fråga."

Dala-Demokraten uppmanar också till kamp, och ifrågasätter inriktningen på EU-politiken:

"Att sänka alkoholskatten är att ta tag i problemet i fel ände. Det är fegt och visar att Sverige böjer sig för EU: s befängda regler. Det visar att EU handlar om anpassning, och inte om dialog och förändring. Varför är de svenska socialdemokraterna EU:s undersåtar?"

Östra Småland uttrycker sig i försiktigare ordalag, men frågar sig:

"Men om frågan ställs annorlunda är det inte alldeles säkert att så många är så positiva till det kort han nu lägger in i budgetleken. Varför inte prova den här: Hur mycket mer i skatt är du beredd att betala för de kostnader som en ökad alkoholkonsumtion för med sig för samhället?"

Det enda stödet Persson tycks kunna uppbåda för sin linje är inte oväntat Widar Andersson i Folkbladet. Uppenbarligen är han numera också i alkoholfrågan en anhängare av att ge upp den traditionella s-politiken och ge upp för EU och borgerligheten. Tragiskt.

tisdag, augusti 16, 2005

Persson ger upp den solidariska alkoholpolitiken

Göran Persson vill sänka alkoholskatten i höst. Följden av förslaget blir framför allt en drastisk prissänkning på sprit på Systembolaget, med ökad alkoholism och fler alkoholskador som följd.

Det är svårt att förneka problemet. Svenskarnas spritinköp sker utomlands. Jag är själv inget undantag - när jag tittar på flaskorna i skåpet inser jag att de flesta är köpta på utlandsresor.

Men det finns andra lösningar på detta problem. Vi blev lovade undantag för införselkvoterna vid EU-inträdet, men regeringen accepterade att överge dessa utan att ens ta striden i EG-domstolen. IOGT-NTO:s ordförande Sven-Olov Carlsson har rätt när han säger att:

"Det vore både bättre och viktigare att Persson satte ner foten när det gäller de fullständigt orimliga införselkvoterna av alkohol. Det är kvoterna som är grundproblemet, inte att spritskatten är hög"

TT redovisar en rapport från Folkhälsoinstitutet med skrämmande slutsatser:
"En skattesänkning med 40 procent på sprit och 15 procent på vin (...) beräknas leda till en ökning av den totala per capita-konsumtionen på 0,35 liter. Detta kan uppfattas som en blygsam ökning, med tanke på att den nuvarande konsumtionen beräknas uppgå till 10,5 liter (per person över 15 år). Denna ökning väntas ändå innebära 289 fler dödsfall, 1 627 fler misshandelsfall och 1,6 miljoner fler sjukdagar. Detta är betydande negativa konsekvenser som innebär stora kostnader för den svenska ekonomin. De ökade dödsfallen motsvarar exempelvis hälften av antalet dödsfall i trafiken varje år."

Ett alternativ till att ge upp den solidariska alkoholpolitiken är att deklarera att Sveriges införselkvoter är 1 liter sprit, 2 liter vin och 5 liter öl och att sätta tullarna på att upprätthålla dessa kvoter. Vi skulle nog för stöd av Kristdemokraterna i detta - deras utspel om alkoholpolitiken bidrog sannolikt till att Anders Wijkman kunde sitta kvar i EU-parlamentet. När sedan någon tar frågan till domstolen tar vi strid. Det finns ett stöd för en solidarisk politik - det är hög tid för regeringen att sluta backa och börja mobilisera!

Kampen om detta har bara börjat. Vänsterpartiet, Miljöpartiet, S-kvinnor och Broderskap ser ut att motsätta sig en skattesänkning, och Persson kan räkna med mothugg i s-riksdagsgruppen. Det skulle förvåna om inte också SSU skulle motsätta sig sänkningen. Frågan är om ens hela regeringen står bakom Persson i denna fråga.

Masters of War

As Ali commented on Mikael Wiehe - the icon of Swedish left wing music - translating Masters of War right now I just had to let you all get the link to the original text by Bob Dylan written in 1963, the year after the Cuban Crisis and in the beginning of the Vietnam war. It's saying a lot now as well...

I'm a Moderate Socialist!

As both Marta and Magnus have done the Moral Politics test, I just had to do it as well. Just to find out that I'm a Moderate Socialist, close to Jimmy Carter (didn't know he was a socialist...) in American politics.

When I compare with the results of my comrades, Marta and I seem to have the same (moderate) view on moral issues, while Magnus gets quite extreme with his -5,5 on the Moral Order axis (did you mark the "Religion should not exist"-box, man?). On the other hand, me and Marta are seem to be more radical than Magnus on the Moral Rules axis. Magnus's "Moral Socialism" is described as follows:
"People in this category will tend to have have stronger opinions about loosening the moral order (gay rights, ecology, drug legalization,...) than about expanding collective initiatives (social programs, industry regulation...)."

So when Magnus brags about being to the left of Social Democracy (and being Green...) he ignores that this means that he is not as keen on economic justice as he is on moral liberalism. Seems quite latte left to me.

Would be nice to see some UK people doing this US test - just for fun...

Your Score
Your scored -3.5 on the Moral Order axis and 3.5 on the Moral Rules axis.

Matches
The following items best match your score:
System: Socialism
Variation: Moderate Socialism
Ideologies: Social Democratism
US Parties: No match.
Presidents: Jimmy Carter (84.38%)
2004 Election Candidates: Ralph Nader (84.38%), John Kerry (75.59%), George W. Bush (46.88%)

måndag, augusti 15, 2005

Fantastisk Winnerbäck - men förbandet var bäst...

Var på konsert i går. Det var högst oplanerat - en kompis ringde två timmar innan och frågade om jag skulle på Winnerbäckskonserten och efter lite övertalning (jag var lite trött och bakfull efter tolv timmars festande natten innan) for jag dit. Och jag ångrar mig inte!

Lars Winnerbäck är en fantastisk artist. Jag känner igen mig själv väldigt mycket i hans texter, och stundtals har han också strålande politiska analyser. I går tackade han publiken för att den kom i så stora skaror trots att han inte "springer runt på en massa kändisfester och spelar golf med dokusåpaeliten" och att han inte har en massa sponsorer för turnén.

Men jag måste ju ändå erkänna att förbandet, Mikael Wiehe, var ett strå vassare. Han spelade följande låtar: Jag har vänner (om hur han stödjer den demonstrerande ungdomen), Cheops pyramid (om klassamhället som till slut ska falla), Masters of War (Dylanlåt Wiehe just översatt, om krigsindustrin), Flickan och kråkan (om hoppet som alltid finns där trots allt), Kom hem till mig (om kärlek, mest), Aliosman Hristov (om den omänskliga flyktingpolitiken) , Det här är ditt land (om att landet är till för dig och mig - en vänsterns nationalsång) och Vem kan man lita på? (för tillfället tillägnad Thomas Bodström).

Och för den som tror att Wiehe lagt av sig med åren, kan jag bara citera litegrann ur hans nyöversatta "Masters of War" - "Ni är liksom gamar / Ni lever på lik / Men ni slipper att höra / De sårades skrik". Han avslutar sången med att konstatera att när krigsindustrins män dör är det en glad dag och att han ska pissa på deras lik...

söndag, augusti 14, 2005

Vi som inte vill ha en borgerlig regering

I kväll lanseras Motallians.se - en sida som granskar det alternativ som gör anspråk på att regera. Vi är ett gäng bloggare som inte vill se en borgerlig regering efter valet 2006. Eftersom media har varit dålig på att granska den borgerliga oppositionen tar vi saken i våra egna händer. Initiativet kommer från oss själva oberoende av några partihögkvarter.

Vi tänker granska borglighetens utspel, påståenden, värderingar och företrädare. Det finns hundratals anledningar varför en borgerlig regering skulle vara dålig för Sverige.

Vi gör det här i bloggform då bloggen är ett snabbt och effektivt sätt att nå ut på. Vi når genom våra egna bloggar i dag ut till tusentals politiskt intresserade runt om i landet. Vår ambition är att genom samarbete nå ännu fler. Allt för länge har den så kallade alliansen strukits medhårs i medierapporteringen. Tillsammans kommer vi att granska, ifrågasätta och sticka hål på deras myter.

lördag, augusti 13, 2005

Ropen skalla - arbete åt alla

LO:s chefsekonom Dan Andersson talar nu ur skägget om arbetslösheten i en debattartikel i dagens GöteborgsPosten. Andersson konstaterar att det sparas alldeles för mycket i Sverige, vilket leder till en stor kapitalexport. Statens överskottsmål är den stora boven här - genom att vi inte utnyttjar de resurser som finns i ekonomin får vi en hög arbetslöshet. Andersson menar att den ekonomiska politiken av idag bekämpar gårdagens problem i stället för dagens:

"Hög inflation, låg produktivitet och underskott i statsfinanserna är helt enkelt gårdagens problem. Nu behövs en politik som bekämpar dagens problem som är att produktiviteten äter upp jobben om inte efterfrågan är tillräckligt god."

LO:s krav är klart och tydligt - släpp utgiftstaken och stimulera ekonomin för att få ner arbetslösheten. Hoppas regeringen lyssnar - innan det är för sent!

torsdag, augusti 11, 2005

Sweden's Orwellian Right

Yesterday, the website of the Moderate Party said that they want rents to be decided on the market. But Fredrik Reinfeldt, the party leader, was in television at night saying they still want regulated rents. In radio this morning, the spokesperson Mikael Odenberg tried to say that they've always thought that. Anders Ygeman, Social Democrat, had the Moderate reservation from Parliament from May this year saying the want market rents, and repeated over and over again what the website said yesterday.

The manouvre reminds me of George Orwell's 1984, where the Ministry of Truth's big task is to constantly change history to make it consistent with the regime's contemporary policy. "Oceania is at war with Eurasia, and we have always been at war with Eurasia"...

tisdag, augusti 09, 2005

Jag äter barn till frukost!

Skulle du köpa en begagnad bil av denne man? Anna Ardin oroar sig för att bli "farlighetsklassad" när hon lägger upp en länk till min blogg. Men förklarar även i en intressant beskrivning av ett möte som ägde rum när jag var på tryggt avstånd på andra sidan Nordsjön att hon "inte är rädd för PG". Och det känns ju bra.

Jag kan inte undgå att känna en viss fascination av att det uppenbarligen finns människor som är rädda för lilla mig. Det är klart, jag är ju inte i samma liga som Lill-Stalin i Stockholm som fått läsa i DN att folk är rädda att han ska placera ett hästhuvud i sängen för dem. Men några socialdemokrater i Uppsala tycks tro att jag är farlig och därför bör hållas borta från allt inflytande. Och då skulle de ju bara veta att jag faktiskt äter barn till frukost!

Högerregering efter tysk vänstersväng?

Det konservativa CDU har lett i de tyska opinionsmätningarna i åratal, och förståsigpåarna har varit bergsäkra på att Angela Merkel ska bli nästa tyska förbundskansler. Men att döma av dagens Independent är det inte alls så självklart med en konservativ valseger. För första gången inför nyvalet i september är det jämnt mellan "blocken" - CDU och liberala FDP mot socialdemokratiska SPD, de gröna och det nybildade Vänsterpartiet.

Så långt allt gott. Något som inger hopp för oss inför vårt val nästa år - det går att ta igen också när man ligger dåligt till och har misslyckats med att göra något åt arbetslösheten.

Men mycket av uppgången hänger samman med att vilsna väljare som annars skulle valskolkat eller proteströstat på CDU nu röstar på det nya Vänsterpartiet - en valallians mellan det tidigare östtyska statsbärande partiet (numera Partiet för Demokratisk Socialism - ett hysat reformerat kommunistparti) PDS och den tidigare partiledaren Oskar Lafontaines anhängare i en utbrytargrupp ur SPD. Opinionsmätningen i Independent pekar på 11-12 procent stöd nationellt, och en tredjedel av rösterna i öst. Så länge det svenska Vänsterpartiet fortsätter sin ökenvandring är det svårt att tänka sig att de kan fånga upp missnöjet (läs om hur s och v fungerande som kommunicerande kärl under 90-talet i min artikel Må bäste sossen vinna).

Något annat som oroar är att SPD-ledningen tycks överväga att bilda en "Grosse Koalition" med CDU hellre än att bilda en koalition med De Gröna och Vänsterpartiet. Det är inte förvånande - den som läst Olle Svennings bok "De nya liberalerna?" vet att hela idén om en röd-grön koalition härstammar från Oskar Lafontaines partiledarperiod. Gerhard Schröder var aldrig någon entusiast för att regera med De Gröna, även om han så småningom lärde sig att få Joschka Fischer att dansa efter hans pipa till de gröna gräsrötternas stora besvikelse.

Om valet i Tyskland i september slutar i en vänsterseger kommer den första uppgiften för socialdemokrater som vill ha en vänsterpolitik att bli att avvärja en stor koalition med CDU. Annars kommer väljarnas protester mot Schröderregeringens nyliberala reformer inte att omsättas i politisk verklighet, utan politiken högervrids i stället än mer.

måndag, augusti 08, 2005

Det börjar lukta keynesianism

"Jag tror inte att vi ska behöva spräcka utgiftstaket men skulle jag tvingas välja så är det klart att arbetslöshetsbekämpningen går först". Så sade Göran Persson i går i sitt Björkvikstal, och statsministern är helt klart hårt pressat av en arbetslöshet som envist håller sig över fyraprocentsnivån. Han vet att om arbetslösheten inte sjunker rejält kommer borgerlighetens chanser att vara mycket stora i valet nästa år.

Föreställningen om att "den som är satt i skuld är icke fri" har satt sig bergfast i svensk socialdemokrati, och ersatt vår gamla lärdom att "vi har inte råd att inte arbeta". Att låna pengar för att få till stånd en ekonomisk utveckling och sätta folket i arbete är dock lika sunt och rimligt som det någonsin var på trettiotalet. En keynesiansk politik håller nu på att bli allt mer akut om vi ska klara av att återvinna folkets förtroende.

För den som vill läsa om den ekonomiska politiken och vad som egentligen skett de senaste tjugofem åren kan jag rekommendera några av mina uppsatser, Från full sysselsättning till massarbetslöshet, Normpolitik på svenska och Mitterrands vägval.

söndag, augusti 07, 2005

Robin Cook in memoriam

Robin Cook has died, very unexpected, while he was still very much campaigning for Labour to go back to its socialist ideals. Robin Cook was an outspoken opponent to the Iraq war and a hard critic on Tony Blair. On the Compass conference in June that I took part in, Cook was saying in his speech that
"We have to celebrate the public service ethos, and stop undermining it by making it parody the market economy. Health and education are too important to be reduced to the commodities market...we have to be up-front...about the redistribution of income levels. Why does the top tenth of the population pay less tax than the bottom tenth? And why, if we believe in law-and-order, haven't we prosecuted one employer for paying less than the minimum wage?"

By the way, it seems as the next project for Compass is to publish a pamphlet written by journalist and academic Prof Robert Taylor who "looks at the Swedish model of social democracy and contributes to the 'Can we do a Sweden?' debate". This pamphlet will be discussed at the Labour Party conference this year. Interesting!

lördag, augusti 06, 2005

Young Social Democrats on the march to election victory

Yesterday I came home from the Social Democratic Youth (SSU) congress. After half a year of scandals and internal battle the organisation came to terms with itself. For the first time in more than ten years the leadership was elected with the support of all the congress.

The new leadership showed its strength during the last days as the new general secretary succeeded in doing the impossible - to make the fighting factions agree on a centralised register of the SSU's members.

Politically, this congress was a clear move to the left. Six hours working day, 90 per cent of former income in unemployment benefits and the abolition of the first unpaid day (karensdagen) in the health incurance were all decided quite early in the congress. Good texts were taken on for example class analysis and feminism. And when the congress decided to abolish private schools, some of the right wingers who were used to be able to control the congress' decisions in detail, freaked out and someone wanted to tear up the decision.

This congress marks a start of something new in the SSU history. Young social democrats can now decide for themselves on what they think, instead of being forced to think it by some leading officials in the leading districts. The paralysing conflict can now be overbridged, and the energy can be used on external work instead.

Göran Persson paid an unannounced visit to the congress on the last day. This was commonly seen as a receipt on the success - he wouldn't have come if the congress would have been in turmoil and hard internal fights.

The right wing papers are still bashing the social democrats and try to spin that we will lose the election. But the SSU has shown that we can come together and rebuild ourselves.

They can spin - we will win!

torsdag, augusti 04, 2005

Det långa 90-talet på väg mot sitt slut

90-talet var ett svårt årtionde för socialdemokratin. Hela vår historia har debatten stått mellan dem som velat gå framåt fort och de som velat gå framåt långsammare. Men under 90-talet stod striden i stället mellan att gå bakåt och att bevara det vi hade. Detta bidrog till att skärpa konflikterna inom socialdemokratin.

Att komma ur 90-talets tänkande har tagit lång tid, men steg för steg inser nu socialdemokratin vilka misstag man begick. Månad för månad ser vi hur 90-talets politiska förlamning börjar släppa och hur socialdemokratin börjar våga tänka större och radikalare.

Det var få som stod upp och rakryggat försvarade välfärdsstaten under tidigt 90-tal - nu står socialdemokratin tveklöst bakom densamma. Egenmaktsdebatten, och dess vapendragare "generationskriget", uppstod i det idéklimat som murens fall och ERM-krisen skapade. Långt in i socialdemokratin debatterades att privatiseringar kunde vara en lösning på den offentliga sektorns problem och att "det starka samhället har gått för långt".

När de politiska vindarna vände och protesterna mot nedskärningspolitiken växte sig starka vänstervreds SSU på basnivå. Detta skapade en skarp konflikt med en SSU-ledning som bar på det tidiga 90-talets idéer. Ett dåligt ledarskap och en rädsla för att mista makten ledde till rensningskongressen 1997 som inledde den hårda SSU-konflikten. Genom sitt grepp om organisationen lyckades högersidan i SSU övervintra genom det sena 90-talet, men när skyttegravarna cementerats blev maktmetoderna allt brutalare och till slut föll man på eget grepp.

Nu går det långa 90-talet mot sitt slut. Men dess spöke går än, i form av att idéerna fortfarande lever hos många inflytelserika personer på ledande ställning. Men människor kan förändras, och denna SSU-kongress har också sett många gå från hök till duva. Ett nytt samförstånd och en ny väg för socialdemokratin håller på att växa fram, baserad på de moderna idéerna om en stark välfärdsstat och en stark fackföreningsrörelse.

"På sikt ska alla skolor bedrivas i offentlig regi"

Det beslutade SSU-kongressen i går natt. Ett tydligt friskolekritiskt förslag med stöd på bägge sidor av de klassiska falanggränserna hade förhandlats fram av Anders Österberg från Södra Älvsborg. Att förslaget gick igenom är en avspegling av de allt större problem de fristående skolorna skapar för den kommunala skolan runt omkring i landet. Det ger också en föraning om att partikongressen i höst kan komma att anta en mer restriktiv politik i förhållande till friskolorna.

Den gamla hårdhögern hade självklart problem med detta beslut. Enligt uppgift sprang killar i kostym omkring i bänkraderna i två timmar, skällde ut ombud som "röstat fel" och försökte få till stånd att beslutet revs upp. Det fick de inget för. SSU förändras.

onsdag, augusti 03, 2005

Kan man åka hem från en SSU-kongress utan att vara förbannad?

Nu har den nya förbundsstyrelsen valts. En styrelse som representerar hela SSU och som är tvungen att samarbeta över de gamla falanggränserna för att kunna fungera i att leda organisationen.

Vid det här laget på en SSU-kongress brukar hälften av ombuden börja fundera på vad vad de över huvud taget gör i organisationen och om de inte bara borde åka hem. Så är det inte nu, utan det är en hjärtlig stämning. Kan socialdemokratin fungera så här? I så fall kanske vi till och med kan vinna valet!

En socialdemokratisk kongress

Det är historiens vingslag som slår i kongressalen. Mötesordföranden Luciano Astudillo slår klubban i bordet när Mattias Vepsä väljs till förbundssekreterare för SSU. För första gången sedan 1993 har en ledning valts med stöd av en enig SSU-kongress. (Visst, 1995 och 2003 avsade sig ena kandidaten sin kandidatur precis innan voteringen vilket innebar ett enhälligt ledningsval, men den valda ledningen hade knappast hela kongressens stöd för det.)

SSU-kongressen har hittills beslutat bland annat att den demokratiska socialismen är SSU:s ideologi, man har antagit en klassanalys i principprogrammet, man har ställt sig bakom sex timmars arbetsdag, 90-procentig a-kassa och avskaffad karendag i sjukförsäkringen. I sitt installationstal talade den nyvalda förbundsordföranden Anna Sjödin om att ta kampen mot utnyttjandet av unga arbetare och vikten av facklig-politisk samverkan. Mattias Vepsä pratade om att SSU ska vara spegelbilden av det samhälle vi vill skapa och inte av det samhälle vi har idag, och om att det är modernt att vara vänster, modernt att vara sosse, modernt med folkrörelse och engagemang.

I det stora hela kan man säga att SSU-kongressen är en socialdemokratisk kongress, med tydliga krav på en radikalare regeringspolitik. Det känns en smula ovant för någon som är van att ständigt bli överkörd på kongresser där den som lyckas piska ihop en liten majoritet tar hem alltihop. Men riktigt kul.

SSU förändras!